"...amerikaner får lida för Nozicks idéer."

Dagens USA är inte liberalt eller frihetligt. Det borde vara klart för alla som orkar studera frågan. Alla gör dock inte det, exempelvis Lennart Frantzell. Frantzell är nämligen övertygad om att det val som är på gång i USA nu handlar om en kamp mellan...jo:

Men USA-valet handlar egentligen inte om Mitt Romney, Ron Paul, Newt Gingrich och allt vad dom heter. Det handlar egentligen om ett försök av republikanerna att införa den utopiska stat som Harvardfilosofen Robert Nozick beskrev i sin bok Anarchy, State, and Utopia från 1975, där han målar upp tanken om en s.k. nattväktarstat som i stort sätt inskränker sig till att tillhandahålla polis och domstolar.

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att skriva om det här. Den här sortens idioti trodde jag inte var möjlig. Jag läste för några dagar sedan att Obama försökte utmåla republikanerna som extremliberaler, som inte ser att staten har någon roll att spela i dagens samhälle, men jag tog det med en nypa salt. Inte kunde någon tro på detta?

Men, Obama var inte ensam i sina tankegångar; Frantzell hade redan kommit fram till denna slutsats i januari. Och inte bara det! Enligt Frantzell har den libertarianska ideologin redan korrumperat landet:

Och vi kan se vart Nozicks och libertarianernas ideologi har lett USA, till en växande underklass, en liten grupp groteskt rika människor som allt mer står över lagen, de 1% som Occupy Wall Street-rörelsen talar om, och en snabbt krympande medelklass.

Det är alltså en kamp mellan den svaga massan som förtvivlat kämpar mot all libertariansk lagstiftning, mot en hord av republikanska politiker som redan har makten och har infört en massa libertarianska lagar sedan...någon gång.

Vad skall man säga egentligen?!

Att tro på sin egen halmgubbe

Jag visste inte riktigt vad jag skulle kalla det när en motdebattör helt vägrar lyssna på vad man säger, vägrar förstå vad för åsikt man för fram och fortsätter att argumentera mot en halmgubbe som denne byggt upp. Demonisering är kanske passande, men det för lite tankarna mot det religiösa. Så, vad sägs om halmgubbeism, tron på halmgubbar?

Men, jag behöver förklara mig. Jag öppnade en debatt på unga humanisternas facebookgrupp, genom att argumentera för att facken är en klass som tar åt sig ekonomiska vinster (på kort sikt) genom att stänga ute andra från arbetsmarknaden. En klassisk ekonomisk tes, försvarad bland annat av Morgan Reynolds i Power and Privilege: Labor Unions in America, men också av en mängd andra ekonomer. Jag poängterade också att detta ledde till gigantiska förluster i och med att lågproduktiva människor inte kunde komma in i sverige, både tack vare minimilönerna här samt för att facken sett till att stänga gränserna (både på 1920-talet och på 1960-talet).

Debatten fortsatte efter att en sosse argumenterade för att problemet på arbetsmarkanden är när folk får så lågt betalt för att plocka bär här. Därefter gick den in på allmänt om huruvida sossarnas regleringar och välfärdsstat varit positiv, till om skatt var befogat eller inte och om den socialdemokratiska historieskrivningen stämde eller inte. Här någonstans blev debatten ociviliserad och jag märkte ett drag hos sossen som finns bland så många andra vänstermänniskor. Nämligen att de målar upp en bild av oss som försvarar frihet, som antingen idioter eller ondskefulla, eller både och.

Det är nämligen så att vår ovilja mot välfärdsstaten det kommer inte ifrån något principiellt eller praktiskt argument. Nej, det härstammar från en annan, något oförväntad källa:

Ni förstår inte att dagens strävan efter att avskaffa välfärdsstaten är ekot från det tidiga 1900-talets produktionsägare som kortsiktigt inte ville minska sina vinster!

Och när jag hävdade att han hade felaktig bild om vad som hänt förr, då var det inte så att jag påstod att han hade fel för att han hade fel. Nej, jag påstod något annat:

Du påstår att min historieskrivning är felaktig genom att påstå att den inte borde vara riktig? Suck.

När han tog upp att han nog skulle tillåta liberaler att få gå ur staten ifall han hade makt (vilket var ett skämt, visade det sig senare), då frågade jag om han ville stötta OFUSS som ett bevis på hans liberalism i detta fall. Nej, sådant kan man ju inte göra:

Nej, jag kan inte stötta sådant eftersom t.ex. barnen som växer upp i de där miljöerna inte kommer få sina rättigheter tillgodosedda. Plötsligt faller de t.ex. helt utanför svensk lag trots att svensk lag gäller i Sverige. Jag ser inte riktigt skillnaden mot vad t.ex. Livets Ord vill göra för sina medlemmar, att skapa ett parallellt samhälle.

Det kan ju inte finnas en skillnad mellan dessa samhällen heller. Eller det kanske bara var att vi båda vill skapa samhällen!

Slutligen gick jag visst för långt i min "irrationella tro på marknader", jag sade att "det är skadligt att reglera hur arbetare och arbetsgivare bestämmer sitt kontrakt för att anpassa någons idé om hur semestern skall se ut". Detta omtolkades dock av sossens verklighetstunnel litegrann:

Jag tackar för att du till sist tog bladet från munnen och öppet erkänner att semester för arbetare är skadligt för ekonomin.

Där kände jag att det var meningslöst att fortsätta diskussionen. Men sossen hade skrivit mer i sitt inlägg. Han citerade nämligen socialdemokraternas partiprogram som innehåller den här juvelen:

"I den kapitalistiska världsbilden är pengar och ekonomisk framgång måttstocken för vad som är gott och eftersträvansvärt. Mänskliga värden som solidaritet och medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler."

Jag hade på något sätt inbillat mig själv att det mycket väl kunde finnas enstaka professorer som kunde kläcka ur sig felaktigheter om oss libertarianer. Men en hel rörelse? Jag hade inte tänkt på att de kunde vara så korkade att de skrev ned sina idiotiska förutfattade meningar. Men nu är det visst gjort, vilket gör det mer förklarligt att andra vänstermänniskor kan säga det, visst utan att tänka sig för. Står det i partiprogrammet är det officiell dogma.

Bara för att vara tydlig, jag är inte emot att man ekonomiserar med sina resurser, och även då när det gäller att hjälpa andra, vilket är av absolut vikt i den tid vi lever i nu. Men den ekonomiseringen är av ett annat slag än vad sossarna tar upp, den syftar inte till att skapa monetär vinst.

Finns det något officiellt namn för den här biasen, att leva i sin lilla bubbla? Det är förstås inget fel att leva i en social bubbla, men inte när ens egen ideologi styr landet och det är just vägran att ta sig ut ur bubblan som orsakar så många problem. Även om de inte erkänner problemen, borde de erkänna att en lång rad ekonomer hävdar att de orsakar en massa problem, och därmed tänka sig för väldigt noga innan de avfärdar deras ideologiska motståndare som dumma eller korrupta.

Våra väljare

Att STYRAS är att iakttas, inspekteras, spioneras på, ledas, tvingas av lagen, räknas, regleras, inskrivas, indoktrineras, förmanas, behärskas, kontrolleras, beräknas, värderas, censureras, befallas, av varelser som varken har rätten eller visheten eller dygden att göra det.

- Pierre-Joseph Proudhon

I demokratier är det tänkt att massan skall bestämma över sig själv, och alla andra som råkar hamna under den. Det kan ifrågasättas ifall det alltid stämmer men som regel verkar det teoretiskt rimligt att de institutioner som dagens samhälle har leder just till att folkets vilja i regel upprätthålls. Vissa tycker att det är bra.

En del av dessa tror säkert att det är bra för att de inte har ifrågasatt en av samhällets många politiska myter. Nämligen den att det enda egentliga alternativ till demokrati, det är en diktatur. Och diktaturer är givetvis dåliga, så hur kan man inte vara för demokrati?

Men, det finns många fler alternativ till demokrati, d.v.s den styrelseform där en enkel majoritet skall få bestämma, än diktatur. Och bland dessa alternativ har vi det jag och alla libertarianer står för: ett fritt samhälle, ett där folk inte har rätten att bestämma över andra, utan varje individs rätt till självbestämmande är grundlagen. För egen del tror jag att ett sådant bäst upprätthålls med privata och frivilliga samt polycentriska strukturer.

Men, detta alternativ är det få som gör en ordentlig bedömning av och jämförelse med det system som vi har idag. Detta är kanske inte så konstigt, då det är vanligt att man utgår från att dagens system är bra, ofta utan bevis. Att det är bra att det grundläggande systemet som vi har i samhället bygger på tvång, på idén att vissa har moralisk rätt att styra över andra. Så varför bemöda sig att undersöka systemet närmre eller alternativen till det?

Nåja, demokrati har många kritiker (men tyvärr inte så välkända som de borde vara). Och i många fall är kritiken, på ett plan, accepterat av många. Jag tror det är delvis accepterat att demokratier fungerar ungefär så väl som hur kloka (eller inte) väljarna är. Många verkar också acceptera att den demokrati man lever har vissa brister på det området, men det går inte riktigt att kämpa emot det. Men det här är en otroligt viktig punkt för alla som förespråkar demokrati; hur kan man förespråka ett system när en av de mest grundläggande byggstenarna för det inte finns där?

I det här inlägget tänkte jag argumentera emot just den punkten. Alltså, här tänker jag samla argument mot idén att våra väljare har visheten eller dygden att bestämma över andra. Demokrati bygger som sagt på att vi bli styrda av majoriteten i samhället. Här tar jag upp vetenskapliga artiklar, tidningsklipp och direkta citat som visar att detta inte är en bra sak.

Likt det tidigare inlägget jag startade om Våra poliser, tänkte jag att det här inlägget kommer att växa i framtiden. Om så kommer även nya artiklar läggas upp högst i det här inlägget. Jag gör ett undantag, dock, för metastudier som är så viktiga att jag nämner de här. Se bland annat Systematically Biased Beliefs about Political Influence.

Från SBBAPI:

Många väljare belönar politiker för saker de inte rår för
Voters also reward and punish politicians for outcomes that are clearly irrelevant or beyond their control, such as local football victories, world oil prices, and the state of the world economy. (Wolfers 2011; Healy, Malhotra, and Mo 2010; Leigh 2009; Achen and Bartels 2004b)
Eller vädret: "State-level presidential election returns show that a moderate drought has cost the incumbent party about 1.3 percent of the vote in farm states, with no significant effect in non-farm states. Individual-level voter survey data shows that a moderate drought has, on average, cost the incumbent party about 2.6 percent of the vote in rural areas in all states."

Många väljare har svårt att kritisera politik utförd av "sina" politiker, och låser sig därmed till sin politik
Partisanship heavily distorts voters’ attributional judgments. (Marsh and Tilley 2009; Rudolph 2006, 2003a, 2003b; Bartels 2002) Supporters of incumbent parties are eager to credit the government for good outcomes and reluctant to blame it for bad outcomes, opponents of incumbent parties do the opposite – and both sides can’t be right.

Andra källor:

Många väljare har dålig kunskap om hur ekonomin fungerar
Bryan Caplan leverar många exempel på hur ekonomers och vanliga medborgares kunskaper och åsikt om ekonomins fungerande skiljer sig drastiskt åt. Han hävdar - med stöd från många tidigare ekonomer - att de flesta har en bias mot marknader och för staten. Detta tas upp i The Myth of The Rational Voter.

Daniel B. Klein och Zeljka Buturovic visar en undersökning som stödjer tesen att folk har ett ideologiskt bias om hur ekonomin fungerar. Detta resultat gällde såväl för (amerikanska) konservativa, "liberala" som för libertarianer. Det verkar som att folk har extra svårt att gå emot sin ideologis position i frågan. [Eftersom jag är libertarian, och argumenterar för libertarianism i det här inlägget, tycker jag det är värt att poängtera detta: den libertarianska positionen hänger inte på de påståenden där libertarianerna svarade fel.]

Många väljare har dålig kunskap om vad partierna står för i olika frågor
Enligt rapporten Väljarkunskap svarade ett antal väljare i undersökningar att de inte visste vad de olika partierna stod för i frågan om Sverige skulle gå med i EU och Euron eller inte. Bara drygt hälften av de tillfrågade visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle vara med i EU eller inte, åren -91, -94 och -06. Mindre än hälften visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle gå med i EMU eller inte, år 2002. Bara 11% av de tillfrågade visste vad Centerpartiets position var.

Hur blir man NARKOMAN? II

I mitt förra inlägg diskuterade jag Goldbergs kritik av den biokemiska förklaringen till varför människor blir narkomaner och hans egen förklaring. I det här inlägget tänkte jag gå igenom Goldbergs kritik av den svenska drogpolitiken. Temat som går igenom kritiken är att staten är mer intresserad av att se ut som att göra något än att faktiskt göra något, vilket stämmer bra med den ekonomiska modellen av politik som Bryan Caplan fört fram. Goldberg verkar hålla med om en liknande syn på människans politiska okunskap när det gäller narkotikapolitik:

Statsvetaren Björn Johnson (s 173) skriver att drogdebatten "oftare präglas av ett ogrundat tyckande och moraliserande än av välunderbyggd och faktabaserad argumentation. Ensidighet och osaklighet är regel snarare än undantag, och vetenskapliga forskningsresultat bemöts offta med utpräglad skepsis - åtminstone när resultaten ifrågasätter de vedertagna föreställningarna på området." I det svenska "kriget mor narkotikan" betraktas nästan automatiskt allt och alla som säger sig vara emot droger som bra, vilket gör det mycket svårt att få fram en saklig granskning av idéer som framförs, och åtgärder som vidtas. Som den danska kriminologen Jørgen Jepsen (1992, s 3) så talande skrev: "Narkotikakriget är också ett krig mot alternativa definitioner och uppfattningar av verkligheten."

"När starka känslor är i svang har förnuftet ingen chans. Narkotikafrågan ger exempel tusenfaldigt."

- Olof Lagercrantz

Vad finns det då, rent konkret, för problem med den svenska drogpolitiken? Ett är att den utgår från att rekreationskonsumtion är den drivande orsaken till att fler blir problematiska konsumenter, vilket leder till tron att ökad rekreationskonsumtion leder till ökad problematisk konsumtion. Detta finns det dock inga bevis för och den tillgängliga statistik som finns, vilken är otroligt bristfällig och, för egen del, inte så tillförlitlig visar på motsatsen! Denna statistik - från gör gällande att under tre tidsperioder i Sverige så har relationen mellan antalet rekreationskonsumenter och antalet problematiska konsumenter endast en gång varit positiv. D.v.s endast en gång har antalet tunga missbrukare stigit samtidigt som antalet rekreationskonsumenter stigit, i de andra två perioderna har de gått i olika riktningar. (Ni får ursäkta den dåliga bilden, har ingen scanner, så jag använde en kamera.)

Om den här statistiken är tillförlitlig eller om Goldbergs tes att vanliga brukare och tunga missbrukare är olika typer, är det dödfött att försöka skapa ett "narkotikafritt samhälle" genom att gå på de vanliga brukarna. I samband med detta kan man se kriminaliseringen av eget bruk av narkotika och de argument som fördes fram för detta. Det sades från politikerna att färre skulle bli beroende med denna politik. Intressant nog har de aldrig undersökt ifall detta stämde. Likt andra uppfattningar om drogpolitikens effekter menar Goldberg att det rör sig om dogma och inte vetenskapligt grundade slutsatser.

Från sina egna observationer av hur det har varit på "Plattan" i Stockholm menar Goldberg att lagen haft negativa effekter på de tunga missbrukarna. Det borde inte vara svårt att tänka sig att man mår sämre ifall risken att man blir störd av någon är högre. På Plattan blev atmosfären bättre när poliserna inte kom och störde scenen så ofta, vilket gav missbrukarna mer utrymme att fundera på sin egen situation. När polisen senare gjorde räder blev storkonsumenterna ännu mer utstötta. "I stället för att minska problemen har polisens störningsverksamhet på gatunivån en stämplingseffekt."

Ett annat problem med statens narkotikapolitiken är propagandan. Monopolisten SR blev beordrade i slutet av 60-talet att inte skicka ut några positiva inslag om droger och skulle ha som mål att verka för att minska konsumtionen i samhället. Vidare krävde staten att alla myndigheter och organisationer som fick pengar från dem skulle ha samma utåtvända politik och felaktiga syn på droger. Folkhälsoinstitutet säger själva att den "information" som gavs till ungdomar under 60-talet var ren skrämselpropaganda och var inte menat att ge ut äkta kunskap om droger och deras effekter. "Sakfel, överdrifter, snedvridningar och skräck präglade det som framfördes under den missvisande rubriken 'information'." De säger sig dock ha förbättrat sin taktik och att de under 90-talet bara gav ut "basfakta" och försökte påverka ungdomars perspektiv på droger. Till vissa del kanske detta stämmer, men till övervägande del finner Goldberg att skrämselpropagandan finns kvar, vilket får stöd av en studie om ANDT-undervisningsmaterial utförd av Folkhälsoinstitutet.

Den mest intressanta kritiken Goldberg tar upp är den offentliga vården av missbrukare. Överlag verkar den vara mindre effektiv än vad jag förväntade mig. Enligt Goldberg finns det bara en övergripande studie som försöker få en helhetsbild över hur effektiva de frivilliga svenska behandligshemmen är. Studien kom ut på sent åttiotal och Goldberg fann dess slutsats anmärkningsvärd:

"Om vi med ett bra behandlingsresultat t.ex. menar att en klient inte ska ha missbrukat narkotika kan vi säga att det gårr bra för cirka hälften av klienterna. Men om vi i ett bra behandlingsresultat också inkluderar att de förutom narkotika inte heller ska ha missbrukat alkohol eller någon annan drog så sjunker andelen lyckade ytterligare till drygt en femtedel. Om vi till detta lägger krav på en socialt integrerad livsföring när det gäller försörjning, boende och sysselsättning kommer vi ner i cirka 15% lyckade falll och om vi slutligen också inkluderar klienternas psykiska status och behov av samhälleliga stödkontakter så är det bara en klient på tio som kan anses som lyckad."

- s. 272

En uppföljning av studien som gjordes åtta år senare kom fram till att 75,2% av de undersökta antingen var döda eller hade registrerats för brott. Totalt sett menar Goldberg att från studien kan man inte säga att det gått bättre för dem som fått behandling än dem som inte fått det. Flera forskare kommer fram till liknande slutsatser.

Tvångsvård verkar inte heller ge speciellt bra resultat enligt Bergmark och enligt professor Arne Gerdner finns det inga klara bevis på att "LVM-vården ger goda resultat eller påtagligt minimerar skadorna av missbruk på längre sikt". Ett flertal studier visar dessutom att dödligheten för heroinister verkar vara extra hög bland de som genomgått tvångsvård.

Slutligen gick Goldber igenom lite kritik som riktats mot Hassela-rörelsen i Sverige. Folk som har varit där har lämnat egna berättelser om hur det var på Flashback, vilket var väldigt läsvärt.

Goldberg är dock positiv till att staten (eller kanske frivilliga organisationer) erbjuder någon form av vård, men att den inte skall ha samma mål eller utformning som dagens system.

Ett tänkbart problem med just den här kritiken är att den kan vara något gammal. Det finns ju en möjlighet att läget blivit bättre sedan 90-talet. Det är dock svårt att tänka sig att den är väldigt mycket bättre, sociala system ändras ju vanligtvis väldigt långsamt.

Vänstern i USA och deras ekonomiska kunskaper

EconJournalWatch har publicerat en studie av Dan Klein och Zeljka Buturovic som undersöker folks kunskaper i ekonomi och ser om det på något sätt är relaterat till studier eller ideologisk övertygelse.

Undersökningen gjordes genom att de lade fram åtta olika påståenden till varje person och frågade även vad för utbildningsnivå och ideologisk övertygelse (om någon) denne hade. För varje påstående kunde man hålla med starkt till att starkt motsätta sig det. Så länge man inte har en neutral position eller svarar att man håller med den position som författarna anser vara den rimliga positionen en välinformerad person skulle ta, räknas denne som ekonomisk oupplyst. Nedan följer de åtta påståendena och vilket förhållningssätt som räknas som mindre upplyst:

1. Restrictions on housing development make housing less affordable.
• Unenlightened: Disagree
2. Mandatory licensing of professional services increases the prices of thoseservices.
• Unenlightened: Disagree
3. Overall, the standard of living is higher today than it was 30 years ago.
• Unenlightened: Disagree
4. Rent control leads to housing shortages.
• Unenlightened: Disagree
5. A company with the largest market share is a monopoly.
• Unenlightened: Agree
6. Third-world workers working for American companies overseas are being exploited.
• Unenlightened: Agree
7. Free trade leads to unemployment.
• Unenlightened: Agree
8. Minimum wage laws raise unemployment.
• Unenlightened: Disagree

Resultatet är att utbildningsnivå inte har någon effekt på hur bra kunskaper man har inom grundläggande ekonomi, däremot har ideologisk övertygelse det. Nedan följer hur många fel en genomsnittlig person från olika ideologiska grupper svarade på åtta frågor:

Progressive (n=577) = 5,26
Liberal (n=742) = 4,69
Moderate (n=1086) = 3,67
Conservative (n=1423) = 1,67
Very Conservative (n=540) = 1,30
Libertarian (n=369) = 1,38

Genomsnitt för alla grupper = 2,98
(n=hur många som svarade)

Det som författarna menar att man kan ta med sig ifrån den här undersökningen är att vänstern, brett sätt, är okunniga om grundläggande ekonomiska frågor.

Nonetheless, we think that the measurement as-is captures something real. At least since the days of Frédéric Bastiat, many have said that people of the leftoften trail behind in incorporating basic economic insight into their aesthetics,morals, and politics. We put much stock in Hayek’s theory (Hayek 1978, 1979,1988) that the social-democratic ethos is an atavistic reassertion of the ethos and mentality of the primordial paleolithic band, a mentality resistant to ideas of spontaneous order and disjointed knowledge. Our findings support such a claim, all the caveats notwithstanding. Several of the questions would seem to be fairly neutral with respect to partisan politics, particularly the questions on licensing, the standard of living, monopoly, and free trade. None of those questions challenge policies that are particularly leftwing or rationalized on the basis of equity. Yet even on such neutral questions the “progressives” and “liberals” do much worse than the “conservatives” and “libertarians.”

Förvisso är det inte någon större förvåning att personer med vänsteråskådning inte håller med om vad ekonomer har att säga när det går emot deras uppfattningar. Det samma gäller för de flesta människor. Men eftersom deras åsikter får bestämma politiken (jag antar att resultatet skulle säga något liknande här i Sverige) för alla är det värt att poängtera att vi styrs, inte av ett smart eller klokt styre, utan av ett gäng som får makt för att de kommer med rätt lögner till folket.

Rationell ignorans i Sverige

De som röstar i politiska val har oftast inte speciellt starka incitament att läsa på om politik, eller om mer grundläggande saker som vad gör en viss politik bra eller dålig. Enligt ekonomisk teori följer detta av att det är en ytterst liten sannolikhet att ens röst skall påverka valet och därför spelar det troligtvis ingen roll om man röstar på Moderaterna, Vänstern eller Kalle Anka-Partiet. Eftersom det inte spelar någon roll vad man röstar på, varför lägga ned en massa tid på att bestämma sig vilket parti som är bäst att rösta på?

David Friedman illustrerar det här problemet, i The Machinery of Freedom, med en parallell och drar även en slutsats om vad denna okunskap har för effekt på kvaliteten:

Imagine buying cars the way we buy governments. Ten thousand people would get together and agree to vote, each for the car he preferred. Whichever car won, each of the ten thousand would have to buy it. It would not pay any of us to make any serious effort to find out which car is best; whatever I decide, my car is being picked for me by the other members of the group. Under such institutions, the quality of cars would quickly decline.

Så, istället för att bry sig om politik väljer den vanlige väljaren att lära sig saker som denne har nytta av. Men, även om detta incitament påverkar de flesta väljare, innebär detta att dessa i genomsnitt har dålig kunskap om politik? Det skulle ju kunna vara så att man bara läser lite mindre än vad man skulle gjort om ens röst hade effekt på valet. Vad gäller väljarnas ekonomiska kunskaper inom politik har detta undersökts av ekonomen Bryan Caplan i sin bok The Myth of the Rational Voter, där han jämför en genomsnittlig väljares och ekonoms kunskaper och åsikter och finner att, allt annat lika, är en statistisk väljare mindre kunnig än en statistisk väljare som har läst ekonomi. (En statistisk väljare och en statistisk väljare som läst ekonomi är bara statistiska konstruktioner och används för att utesluta olika former av snedvridningar som kan finnas som gör att ekonomer bara tänker på sitt eget bästa. Rent statistiskt undersöker man om två personer som allt annat ser väldigt lika ut vad gäller ålder, inkomst och dylikt får olika åsikter om den ena är ekonom.)

Bryan Caplans resultat är väldigt intressant då den verkar peka på att det finns ekonomiska incitament för att väljare inte skall orka ta reda på så mycket om politik - om än att Caplan har en något annorlunda förklaring till varför det är så. Men, hur är det med folks politiska kunskaper i Sverige? Kan svenskarna mer eller mindre om politik än jänkarna?

Det finns, såvitt jag vet, ingen undersökning som går lika mycket på djupet som den Caplan använde sig av, men det har gjorts en del undersökningar. En sammanställning av dessa undersökningar har gjorts av Henric Oscarsson och Sören Holmberg i rapporten Väljarkunskap. Rapporten lider av att de inte berättar hur många som varit med i undersökningarna, och de skriver inte hur säkra de är på resultaten, så man får tänka sig att det finns en viss felmarginal. Men även om man kan tänka sig att resultaten kan ha fel på 15% med att fånga den genomsnittliga väljaren, visar det att väljarna har mindre bra koll på ganska basala politiska frågor. Exempelvis visar rapporten att:

drygt hälften av alla de tillfrågade visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle vara med i EU eller inte, åren -91, -94 och -06. Sämst var det med väljarnas kunskap om centerpartiet som bara 29% år 1994 visste vad de stod för.

mindre än hälften visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle gå med i EMU eller inte, år 2002. Återigen var det sämst med kunskapen om hur centerpartiet stod, vilket bara 11% visste.

drygt fyra femtedelar visste 2006 att Spanien var med i EU.

tre fjärdedelar visste 2006 att riksdagen hade 349 ledamöter.

två tredjedelar visste 2006 att betyg endast ges ut först på höstterminen i årskurs 8.

nästan hälften visste 2006 att sossarna styrde Sverige 2002-06 som enpartiregering.

Av dessa frågor, och de andra som nämns i rapporten, kan jag bara säga att de två första säger något intressant. Detta för att dessa handlar om vad väljarna verkligen vet om partiernas politik, om vad de vill göra. Det är alltså mer intressant för en väljare, som vill göra ett rationellt val, att känna till partiernas ståndpunkter än att veta hur många ledamöter som finns i riksdagen. Den sista frågan ser ut att vara intressant, men är nog inte så intressant som man tror, eftersom sossarna hade makten tack vare ett implicit stöd från (v) och (mp), så en rationell individ behöver kanske inte göra alltför stor skillnad mellan en enpartiregering och en koalitionsregering. Just den här punkten togs upp av tidningarna när rapporten kom ut och tolkades då felaktigt som att drygt hälften av väljarna inte visste om att sossarna satt i regering, vilket är lite annorlunda än att inte veta om att de satt i enpartiregering. Rent praktiskt är det, som sagt, inte nödvändigtvis någon stor skillnad på de två.

Överlag säger alltså inte rapporten så mycket, men det lilla den säger verkar stödja tesen att väljare inte har så bra koll på politiken. Det här är något som borde undersökas bättre och med lite mer intressanta frågor som vad det totala skattetrycket är, vad en genomsnittlig arbetare betalar totalt i skatt, hur mycket av skatten som läggs på olika statliga projekt (som propaganda), vad de olika partierna tycker om olika politiska frågor (från Ipred till stöttandet av Hemslöjdsnämnden) och vad väljarna vet om dessa frågor (hur många kände egentligen till och förstod vad FRA-lagen var när den klubbades igenom). Jag tror att en sådan undersökning i bästa fall skulle visa att en väljare har någorlunda bra koll på de frågor och de partier de gillar, men är dåligt informerad vad gäller andra frågor och andra partier. I värsta fall har de fel även vad gäller sin egen favoritpolitik.

Men man bör ju även göra ett sådant test som det Caplan bygger sin forskning på, nämligen om väljarnas ekonomiska förståelse av vad viss politik för med sig för konsekvenser.

Med det här inlägget vill jag inte framstå som att veta mer än de flesta om vad politiker står i vissa frågor; jag erkänner snabbt att jag inte vet så mycket om vad partierna står i olika frågor och att jag troligtvis skulle gissa efter vad som verkar passa deras ideologi. Däremot skulle jag säga att jag vet mer om de ekonomiska effekterna av viss politik som förs i Sverige och som för med sig negativa konsekvenser som vissa antingen inte känner till eller vägrar förstå sig på. Att inte veta vilken politik som är bäst är annars ett starkt argument för att låta folk välja fritt själva, eftersom man då enklare kan ordna sitt liv efter vad som fungerar bäst, vilket endast kräver att man övertygar en själv om att förändra något till skillnad från livet i en demokrati där man måste övertyga hälften av befolkningen.

Skatt ≠ stöld?

Uppföljare till Skatt = stöld

Varför är det så att de flesta människor anser att skatt inte är stöld? Låt mig ta några exempel från en lång diskussion på Flashback som utgör standardsvaren i frågan. Trådskaparen börjar med att definiera stöld som att "ta något ifrån en annan människa emot dennes vilja", vilket är något annorlunda än hur jag definierar det, och menar att de som beskattas blir bestulna. Därefter har hundratals invändningar kommit och tråden är i skrivande stund på 193 sidor! Invändningarna som kommit upp i tråden har jag delat in i fem kategorier:

1. Skatt är frivilligt. Detta argument, med dess olika variationer, bygger på att den beskattade frivilligt valt att bli beskattad, eller att följa vissa regler som kräver att denne beskattas, vilket, om de vore sanna, skulle gjort att skatt inte är stöld.

2. Skatt är stöld beroende på vilka omständigheter man befinner sig i. Om den som tar uppfyller vissa krav slutar skatten vara stöld.

3. Blandade argument.

4. Semantiska argument.
   

5. Vissa argument säger att skatt, av olika anledningar, är nödvändiga för ett välmående samhälle. Dessa argument säger dock inte att detta nödvändigtvis gör att skatt slutar vara stöld – många skriver att skatt faktiskt är stöld, men att det är en stöld vi måste ha. Jag tog med den här kategorin eftersom det är en ganska vanlig invändning, men det är inte klart att samma personer menar att skatt inte är stöld (fast oftast är det så).

När jag gick igenom den här tråden läste jag inte igenom varje inlägg ord för ord, så det är lätt hänt att jag har missat något argument i tråden. Det är också möjligt att jag har kategoriserat någons inlägg fel, eftersom vissa argument kan se likadana ut men skilja sig åt om de kunde fått utvecklas något mer. Detta hade jag svårt att göra något åt då inte alla utvecklar sina resonemang så väl. Vidare vill jag säga att jag inte säger ha nedgjort alla argument som tas upp, utan bara lagt upp invändningar mot dem så som de presenterats på nätet. Med det sagt, låt oss ta en kik på dem.

Det är frivilligt att betala skatt för att...

”...det är inget som händer om du låter bli! Det är bara att arbeta svart och sluta använda statens tjänster så kommer inte staten att störa dig!”

Gene Wilder (I, II); dubbeltrubbel (I); CrispyKreem (I)

Om detta går det endast att säga att staten säger ganska klart och tydligt att de kommer att kidnappa och slänga in en i en bur om man inte lyder deras hot. De är även ganska klara med att berätta att de är beredda att ta ens pengar oavsett om man använder deras tjänster eller inte, utan bara befinner sig i "deras område". Även de som inte delar min uppfattning att skatt inte är önskvärt kan ändå hålla med om att det blir stöld när staten stjäl från folk som inte använder deras "tjänster", se Vaftrudner (I).

"...du använder en hel del saker som staten producerar, som infrastruktur, skola och polis och genom att använda dessa tjänster ingår du ett kontrakt med staten där de får rätt att ta pengar från dig (för att bekosta dessa tjänster).”

oskarj (I, II), debord (I); Gene Wilder (I, II); Lantbruk (I); gral (I, II); begrundare (I); Skattesmitarn (I); Micro113 (I, II, III); Kojak0 (I); Bluebook (I)

Det här argumentet går att kritisera från olika håll. För det första är vissa av de tjänsterna som folk gillar att använda inte nödvändigtvis tjänster, som skola och polis, eftersom de inte är önskvärda av alla hederliga människor. För egen del skulle jag, exempelvis, inte vilja bli "betjänad" av polisen om jag skulle vägra betala skatt till staten. För det andra har staterna inte kunnat erbjuda sina "tjänster" annat än genom att först ta pengar från folk. Dessutom har dessa pengar använts för att förhindra folk från att skaffa dessa tjänster från andra organisationer, antingen genom att staten monopoliserar en viss tjänst eller genom att de erbjuder den "gratis" eller subventionerad och därmed tränger undan privata alternativ. Om jag tar andras pengar, och köper alla elledningar i ett område för dem, kan jag då kräva mina kunder på pengar då?

Slutligen måste man beakta det faktum att man blir beskattad oavsett om man använder statens tjänster eller inte. En firma som är placerad ute i skogen och varken använder statens vägar, el eller annat är lika mycker under hot att betala skatt som andra företag. Det här är ett väldigt viktigt argument, för oavsett om de ovanstående punkterna stämmer eller inte, så faller deras argument, eftersom de även beskattar folk som inte använder statens tjänster.

"...du har använt tjänster och produkter som staten har producerat, som när du var på BB eller gick i skolan, så du är skyldig staten pengar, vilket de rättmätigt kan ta ut i skatt."

SexMurderArt (I, II); Kojak0 (I)

Återigen tror jag det är viktigt att påpeka att allt som staten producerar inte kan ses som tjänster, utan just som otjänster. Att bli tvingad att spendera nio år i en statlig undervisnings- och indoktrineringsläger är inte något som bör räknas som en tjänst.

Men, givetvis finns det saker man tagit del av som omyndig som staten levererat. Fast varför blir man skyldig att betala för detta? Är det så att man som bebis gick med i ett avtal med staten där man får vissa tjänster för de i utbyte mot framtida skatter? Så vitt jag vet kommer sådana avtal aldrig till och, om de gjorde det, skulle de inte vara tillåtna förrän barnen blivit tillräckligt gamla för att förstå konsekvenserna av ett sådant kontrakt. Möjligtvis finns det en annan anledning till att man kan sägas bli skyldig bara för att födas och växa upp (utan någon större kontroll över vad för tjänster man tar emot) med statlig hjälp, men jag kan inte se vad detta skulle vara.

Vidare finns det skäl att vara kritisk mot att den här rättsliga doktrinen är rimlig, med tanke på att den inte stämmer överens med hur skattesystemet fungerar. Likt mitt motargument ovan gör jag gällande att om detta argument verkligen stämde så skulle staten ha skrivit ned hur stor ens skuld är och sedan borde man vara fri att betala in den hur som helst. Vidare passar skuldidén inte bra ihop med progressiv eller proportionell beskattning: vad man är skyldig staten är en summa pengar. Att vi inte har möjligheten att bara betala till staten vad vi är ”skyldiga” den torde visa ganska klart att detta argument bara är en rationalisering av den rådande strukturen.

"...du har valt att befinna dig inom det område som vår stat säger sig beskatta folk inom och då får du allt gilla läget, eller flytta. Bara genom att gå på marken har du gått med på att bli beskattad, alltså är det inte stöld."

AmandaPanda (I); Dalakille (I); honken80 (I); gral (I); Jazzil (I); buzifer (I); vi i flempan (I); CrispyKreem (I); lallisen (I); Eobola (I); Aristotélës (I, II); Pinkskin (I); Rygh (I, II); CitySoundtrack (I)

Tanken är här att svenska staten äger hela landområdet Sverige, och att skatt bara är en sorts hyra man måste betala. Problemet med det här argumentet är att staten inte äger all mark och att mycket mark som den äger har den fått genom erövring, speciellt genom att bara utropa sig till ägare av, för tillfället, oägda landområden. Den kung som gjorde detta i Sverige var Gustav Eriksson (Vasa) efter en tysk tradition där man såg den världslige ledaren som den sanne ägaren till allt land. Det handlar alltså inte om att man på något sätt gjort sig förtjänt av att äga marken utan en gammal doktrin som var till för att ge härskare förr mer makt. Men bör vi acceptera ägande genom proklamation? Den som gör det torde även acceptera att jag utropar mig till ägare av hela Sverige och kräver folk på skatt för det. Att ingen ser det som rimligt tyder på att även den här doktrinen är en rationalisering.

Den här doktrinen för såklart med sig andra problem för den som hävdar den, nämligen att ett konsekvent användande av den leder till att även diktaturer och andra, mycket mindre trevliga, stater än den svenska har bestämmanderätt över sitt område. Kungarna i Sverige, exempelvis, var i sin fulla rätt i att förbjuda folk att yttra sina åsikter på statens, d v s all, mark och att kräva pass för att flytta från en plats till en annan. Sådana konsekvenser ogillar de flesta och många försöker undvika dess konsekvenser genom att hävda att självklart är det bara demokratier som äger sitt område eller bra stater som äger sitt område. Problemet är att det här är bara ett ad hoc-antagande – helt påhittat! - som direkt bryter mot deras doktrin. Och om man tillåter ett undantag i sin doktrin utan någon speciell motivering, utöver att man bara gillar dess resultat, vad har en sådan doktrin för värde?

"...du har valt att bo och arbeta här."

vi i flempan (I, II); Vicepresidenten (I)

Det här är samma argument som ovan med tillägget att eftersom man arbetar så har man accepterat lagen i landet. Man kan fråga sig varför det är just aktiviteten arbete som gör att man sagt till staten att man accepterar deras ordning – varför gör man det inte om man konsumerar saker? (det kanske inte spelar någon roll vad man gör för vissa?) - men en viktigare fråga är vad som finns i arbetets natur att man accepterar skatt som legitimt. Hur skulle jag visa för staten att jag godkänner deras beskattning? Är det för att jag vet om att en del av min inkomst går till staten när jag tar ett jobb? Det skulle kunna vara ett rimligt argument, om det inte vore för det faktum att de som svartjobbar och inte visar att de vill bli beskattade blir åtalade av staten. Alltså, man är, med om straff, tvungen att ta jobb där staten tar en del av inkomsten.

Annars kan jag inte se hur valet att arbete skulle göra mig skyldig att betala skatt.

"...du har valt att följa statens regler så du är skyldig att följa dem."

dubbeltrubbel (I, II); gral (I)

Ja, enligt dessa debattörer har du en skyldighet att lyda staten för att du väljer att lyda dess bestämmelser. En invändning är att bara för att man finner sig i att bli styrd av andra – för att man inte är beredd att hamna i fängelse eller bli slagen av att gå emot reglerna – så innebär det inte att man godkänner dem! Vissa saker gör man av ren nödvändighet, men en sådan handling medför inte att man blir någons undersåte för det.

"...du har valt att rösta och eftersom du har medverkat i omröstningen, ja då har du godkänt att bli beskattad."

Gene Wilder (I)

Nu är det dock så att du inte behöver rösta alls men du behöver fortfarande betala skatt, alltså rättfärdigar inte det här argumentet beskattning på ett generellt plan, vilket är vad vi ser i dagens Sverige, oavsett om man röstat eller vem man röstat på.

Vidare, även om man röstar i riksdagsvalet, hur visar det att man godkänner att man vill bli beskattad? För, det går ju att rösta på partier som inte vill ha någon skatt alls eller blankt. Att rösta så torde inte på något sätt kunnat tolkas som ett godkännande av skattesystemet. Inte ens en röst på vänstern säger att man nödvändigtvis vill ha skatter, ty man kan gilla en annan del av deras politik.

"...det demokratiska systemet har beslutat om det och du har godkänt demokratin genom att bo här, eller delta i val, eller för att bara möjligheten att rösta är samma sak som att göra det frivilligt."

Gene Wilder (I, II); lallisen (I); Skattesmitarn (I)

Samma invändningar som jag förde upp ovan mot tanken att man är skyldig att betala skatt för att man bor i landet och att man godkänt demokratins beslut genom att rösta går att ta upp här. Det enda jag inte har svarat på är tanken att privilegiet att få rösta gör att man godkänner demokratins beslut. Detta argument är dock mer oförståeligt än de andra, varför skulle bara möjligheten att rösta (oavsett om man använder den eller inte) göra att man godkänner demokratin? Återigen kan man fråga sig om debattörerna skulle acceptera att andra personer än staten skulle kunna få göra såhär? D.v.s. får jag beskatta någon om jag och mina vänner ger denne rätt att rösta om beslutet?

"...Jag går frivilligt med på att bli beskattad för vissa saker, som polis och andra saker jag anser vara tjänster."

Gellmo (I)

Om man frivilligt gör något, innebär det att man har friheten att inte göra det? Om det är så faller detta argument, eftersom man, som jag noterat ovan, inte har friheten att slippa att betala skatt. Det verkar dock vara så att många verkligen känner så här inför skatterna, att det är frivilligt.

"...staten skapar kontanterna i samhället och äger därför alla pengar du har och de får ta tillbaka dem när helst de vill."

SunshineBlind (I)

Frågan ”Är staten ägare till alla sedlar och mynt som finns?" borde kunna svaras i det negativa då det inte finns ett uttryckt eller underförstått kontrakt mellan de som tar emot statens sedlar att de verkligen är statens. Alltså, i vanliga fall, när man tar emot något och det övergår i ens ägo, kan det bara finnas restriktioner på ägandet ifall det finns underförstådda eller uttryckligen förstådda kontrakt när man tog emot grejen om dessa restriktioner. Men i det här fallet finns det inget uttryckligt kontrakt - när jag tar emot pengar skriver jag inte på ett kontrakt samtidigt att pengarna faktiskt tillhör staten och jag lånar dem bara - och det finns inget underförstått kontrakt heller - detta gäller bara när båda parter vet om att de bara ger bort och tar emot lånade saker, men det är inte vad folk tänker på när de handlar med sådant. Slutsats: staten äger inte kontanterna som finns i ekonomin.

Oavsett vad tar staten inte bara folks kontanter utan även de pengar man har på bankkonton (väldigt sällan de kommer ut och kräver rena kontanter av folk). Så även om staten verkligen äger alla kontanter och även om de inte var skyldiga att betala tillbaka dessa i guld eller silver, så skulle skatt fortfarande vara stöld i 99% av fallen eftersom det inte är kontanter som staten tar.

Dessutom tar staten ens pengar även man så gör alla sina affärer i utländska valutor eller i guld. Och de tog ut skatt när de inte gjorde alla kontanter, som när svenska banker gjorde sedlar förr.

"...det är ju inte så att du egentligen äger något. Det är staten som äger alla dina saker och tar pengar av dig lite då och då och det är ju inget fel med det, eftersom det är statens pengar."

g.en (I)

Allt man producerar är alltså egentligen statens legitima egendom. Ja, om det skulle stämma så måste jag hålla med om att skatt är stöld. Men varför skulle jag acceptera att staten borde äga det jag producerar? Det här argumentet är inte mer än ett konstaterande (se inlägget) och det finns helt enkelt ingen anledning för någon rationell individ att hålla med om att det stämmer. (Detta gäller för många andra av ”skatt ≠ stöld”-personernas argument; jag kan inte säga att något av deras argument direkt slår en som sant och oftast kommer de bara med påståenden istället för resonemang om varför en viss aktivitet gör att man accepterar statens beskattning.)

Skatt slutar vara stöld ifall...

"...det leder till ett bättre samhälle än ett samhälle utan skatter."

lucas2.0 (I)

Även om jag skulle acceptera det här argumentet, så följer det inte att dagens stater inte stjäl, då vi inte har någon anledning att tro att de har skapat ett samhälle som är bättre utan skatter. En bra anledning till att hålla den åsikten är för att all ofrivillig konfiskation av andras egendom är ekonomiskt ineffektivt. Men, jag håller inte med om definitionen. Även om det är så att konfiskering av andras egendom leder till att samhället blir bättre upphör inte handlingen att vara just stöld. Om jag tar din plånbok, men resultatet blir bättre än om du hade fått behålla pengarna själv, är det inte stöld då?

”...det finns företag som fortfarande går med plus ifall de måste betala skatt. Är skatten så hög så att ingen kan tjäna pengar då stjäl staten pengar.”

asgarvet07 (I)

Det är ju en brytningspunkt för när skatt slutar vara stöld, men, det är nog en underdrift att säga att den är något godtycklig. Vidare appliceras inte den här regeln på annat som kallas för stöld: jag slutar inte stjäla ifall jag bara tar så mycket att offret har tillräckligt mycket kvar för att kunna betala sina räkningar i slutet av månaden.

Hur definieras stöld egentligen? Det...

"...är bara en semantisk fråga."

aremac (I); knulluppad (I)

I grund och botten är detta sant. Man skulle kunna se alla invändningar mot tesen att skatt=stöld som tillägg eller kontextualisering till definitionen av stöld som vi libertarianer menar passar perfekt på skatt. Och om denna bakgrundsförklaring till definitionen av stöld är allmänt accepterad, ja då är skatt definitionsmässigt inte stöld. Vad jag försöker visa är dock att dessa tillägg och problematiseringar inte håller, d.v.s. det rör sig bara om ad hoc-tillägg utan någon grund.

"...uppfattas inte som stöld av de flesta i samhället och därmed är det inte det."

Tennant (I)

Som sagt.

"...definieras av staten! Staten definierar inte skatt som stöld, alltså är det inte stöld. Om staten säger att den äger dina saker, så är det inte stöld ifall den tar "sina" saker från dig."

AmandaPanda (I, II); KaptenB (I); Tobiaslindgren (I); Jaro Paro (I); ThisIsSparta (I); Gunnar.West (I); Powergirl (I); Hardstekt (I)

Jo, om man låter staten definiera stöld så stämmer detta. Men är det rimligt att följa deras definition? Skall man låta andra som bryter mot regler vi annars accepterar för oss själva också få privilegiet att definiera sin aktivitet? Skall stater som begår folkmord få definiera det som något annat än folkmord?

"...är inget konstigt och skatt är laglig stöld."

Socialgreen (I)

Det här har jag inga invändningar emot. Denna utförligare definition följer i Bastiats spår och den gör det både klart att det handlar om en ofrivillig handling och att de flesta människor (av möjligtvis felaktiga anledningar) ser handlingen som legitim.

"...definieras som så att man ämnar tillägna sig pengarna, vilket staten inte gör. Staten lägger pengarna för att göra det bra för andra människor och den större delen av pengarna går iväg till dessa."

CrispyKreem (I, II,) Weztdahl (I)

Så, om någon tar mina pengar och ger bort det till första bästa person på gatan så har jag inte blivit bestulen, bara beskattad. Nog för att man skulle kunna ha den här definitionen, men jag tänker mig (och jag tror att de flesta håller med om) att "tillägna sig" endast innebär att man för över pengarna i sin ägo och att vad man sedan använder pengarna till är irrelevant. Skulle det dock vara så att de flesta tolkar "tillägna sig" annorlunda skulle jag i fortsättningen stryka den från definitionen av stöld.

Blandade argument. Skatt är inte stöld...

"...för att det helt enkelt inte är det. Så det så!"

Columbo1Legend (I)

"...för om du föds i Sverige får du automatiskt skyldigheter, varav en är skyldigheten att betala skatt."

CitySoundtrack (I)

Här har vi ännu fler exempel på rena påståenden som inte argumenterar.

"...för du slipper att betala skatt om du blir upptäckt och sätts i fängelse!"

freeriderXII (I)

Jag kan inte riktigt se logiken bakom det.

"...för den inkomst du tjänade ihop och som beskattas av staten kunde inte existera utan att staten beskattade folk från första början. Du befinner dig i en position där du inte skulle tjänat samma sak om inte staten fanns och därför har de rätt att ta pengar från folk."

Socialgreen (I); lucas2.0 (I, II, III, IV); pönosht (I, II)

Vad detta argument missar är att staten inte är den enda organisation som har en så stor effekt på samhället att, om den försvann, skulle folks inkomster ändras drastiskt. En annan sådan grupp är börsen och de finansiella organisationerna i Sverige. Skulle dessa försvinna kommer folks inkomster sjunka drastiskt. Innebär detta att de har rätt att ta pengar från folk bara för det? Vissa skulle nu säga ”Men vänta lite! Om dessa grupper bara försvann idag skulle några andra ta deras plats och totalt sett skulle vi inte förlora några pengar alls!” Den här invändningen är väldigt rimlig. Den är så rimlig att den även går att använda mot argumentet ovan: om staten försvann skulle andra organisationer producera de tjänster den nu tillhandahåller, så den är inte nödvändig på något sätt.

Skatter är stöld men kan du inte se att utan skatter...

"...kommer samhället inte att fungera! (Det fick man ju lära sig i statens utbildningsläger!) Anarki kan inte fungera eller så leder det bara till krig!"

db3306 (I); AmandaPanda (I); Pinkskin (I, II); SwiftDelete (I)

Det här är förstås det vanligaste argumentet mot att ta bort staten: utan den skulle samhället kollapsa. Som tur är stämmer visst inte detta. Ekonomer har studerat samhällen där stater inte existerar eller där de finns men inte upprätthåller lagar eller vissa normer för företagande och det har visats att privata institutioner uppstår spontant för att lösa dessa saker. Detta är sammanfattningen av Edward Stringhams och Benjamin Powells undersökning (senare publicerad i journalen Public Choice) av ca 30 års arbete av Public Choice-ekonomer om anarki:

”Much of the recent historical research on anarchy indicates that ordered anarchy is a lot more common than earlier thinkers assumed. Economists have described various mechanisms that enable self-enforcing contracts to take place. In light of this, one can no longer say that contracts are impossible without government. Without government enforcement, trade can take place not only in simple situations but also in large groups, between heterogeneous traders, and in cases involving complicated contracts over time. Similarly, in light of the recent research, one can no longer say that property rights and law itself are impossible without government. Many pockets of society past and present rely on customary laws, and in some cases whole societies exist without government.” (Min kursivering.)

"...produceras ingen infrastruktur! (Till och med egyptierna hade skatt - kan ni inte se hur viktigt det är!?)"

Pinkskin (I, II)

"...kommer det inte finnas en stat som producerar saker som bibliotek, badstränder, polistjänster, vård, skolor och grundtrygghet och gör de tillgängliga till allmänheten och då kommer endast de rika ha råd med det. Marknaden kommer inte att producera dessa saker för de fattiga!"

g.en (I, ); mrbzz (I, ); freely (I, II)

Ännu en vanlig invändning, som har besvarats hundra gånger tidigare. Här orkar jag bara referera till boken The Voluntary City som förklarar och visar hur marknaden skapat sådana saker som, enligt vissa, är omöjliga för den att producera - vägar, "stadsplanering", domstolar och polis, välfärdsystem och utbildning. Åratal av statlig propaganda säger förstås att endast de rika kan ha råd med sådant, men erfarenheten säger emot detta.

"...kommer vi inte att ha möjlighet att diskutera om grannens gräsmatta"

dubbeltrubbel (I)

Det finns än så länge inga studier som motbevisar just det här påståendet.

"...kommer marknaden inte kunnalösa vissa saker eftersom kontrakt i marknaden då inte kommer kunna vara ultimat uppbackade med våld."

lucas2.0 (I)

Det här tror jag kommer från en missuppfattning. Många ankor hävdar att kontrakt kan upprätthållas utan ett underliggande hot om våld, men det är inte så att vi menar att marknaden inte skall kunna ha sådana kontrakt som är uppbackade med våld.