Religion 2.0 i Göteborg

"Jag skulle vilja be er om att ni blundar. Så, stäng ögonen...och ta ett djupt andetag. Och andas ut. Nu kommer jag att dra igång ett ljud och jag vill att ni stämmer in i det. Ni kan låta så högt ni vill och så länge ni vill och vi håller på tills det är tyst.

Ohmm..... Ohmm..... Ohmm..... Ohmm..... ……

Så, hur kändes det? Lite kultigt va?”

Såhär började tillställningen HumBeat – En humanistisk mässa som var i onsdags. Mässan hölls av Gustaf Josefsson och han körde på i en dryg halvtimma. Därefter blev det dans och lite diskussion på en krog i närheten.

Tillställningen var arrangerat av Christoffer Lindgren från Ung Filosof samt Simon Klein, Ralf Damaschke och Adrian Reza Galeoni från Unga Humanister Väst. Christoffer var värd för kvällen och höll i trådarna så att allt flöt på. Meningen med kvällen var att ta ett första steg mot att skapa en humanistisk/ateistisk/skeptisk gemenskap. En gemenskap som tar de positiva delarna av religiösa ritualer men formar om dem för att de skall främja våra sekulära värden istället. Inspiration för kvällen kom delvis ifrån Alain de Bottons beskrivning av Religion 2.0:

Hur blev då kvällen? Jo, föreläsningen gick in på att "gud" kan definieras lite olika av vem som helst. Och då är frågan om "gud" existerar eller inte beroende på hur man definierar gud. Så klart. Vid det här läget var det en i publiken som sa att han alltid skulle vara emot gud, oavsett hur det definierades. Han gick strax därefter och satte sig i rummet utanför under resten av föreläsningen.

Gustaf gjorde också en kort genomgång av universums och livets historia - hur det gått till att bli allt mer komplext (eller finkornighet som Gustaf uttryckte det) och hur kommunikationen mellan celler och varelser förbättrats. Han uttryckte även lite hopplöshet mot alla kungar och tyranner som ägnat sina liv åt att försöka styra en del av jorden. Samt att beskriva livet och existensen som fantastiska och underbara, och att han trodde att vi alla försöker förstå denna existens eller, som han kallade det, "gud".

Efteråt blev det som sagt dans. Det var trevligt att få skaka av sig lite, och jag fick även tid till att träffa lite nytt folk vid sidan av dansgolvet och efteråt på puben. Där diskuterade jag och andra lite vad en ateistisk gemenskap skulle kunna innebära, om synteism, och vad vi borde vara medvetna om när vi går framåt. 

I början var det kanske 40-50 personer som lyssnade på föreläsningen, men åtminstone en gick ut innan den var klar. När vi gick till puben var vi kanske tjugo personer. Alla som stannat så länge verkade ha tyckt att det var en väldigt trevlig och bra kväll. Men ett visst antal som gick efter föreläsningen skall ha blivit besvikna på den.

Vad var problemet? Enligt han som gick ut, Magnus Ivarsson, så var det för att det hela var lite som en frälsningskampanj och att det var lite flummigt. Är det här problem att oroa sig över?

Först och främst, varför oroa sig över något alls? Det här var bara en aktivitet för humanister som vill ha en trevligare samvaro med andra humanister. Så vadå ifall vi börjar med väckelsemöten och sådant? Problemet med det är att om vi lyckas väl och drar igång något, och för det i en negativ riktning, så att det verkligen blir kultigt eller dylikt, då skulle det ha varit ett problem som skulle gått att undvika om vi bara vore lite mer sansade i början. Alltså, om det här med religiösa aktiviteter verkligen är så trevliga och positiva som de Botton och andra hävdar, då är det ju viktigt att de organisationer som samordnar mötena är funktionella. Det här tänker jag mig är det största problemet, men det är nog inte speciellt stort eftersom om det verkligen är ett vinnande koncept så kan andra starta konkurrerande föreningar. Så att i slutändan kommer de att röra sig i samma riktning, mot att tillhandahålla en trevlig miljö för deltagarna.

Men även om framtida konkurrens löser många problem är det ju inte bra att den första spirituella ateismen som sprids i landet blir en kult där tankevidden begränsas. Det borde dock kunna förhindras genom att man är uppmärksam på dynamiken som skapar en kult.

Nåja, var mötet flummigt? För egen del, något. Det var några saker som var rätt självklara men som gavs en hel del tyngd. (Minns dock inte vad.) Att säga att man kan definiera gud hur som helst är ganska flummigt och väldigt dåligt för att ha ordning på orden.

Så överlag tyckte jag att det var en rätt bra tillställning. Det som kan göras bättre är att visa för alla att man tar de eventuella problemen med sociala gemenskaper på allvar. En mässa om det, om hur vi faller för grupptryck och ser ned på de som avviker från normen skulle kanske vara något bra. Det är viktigt att rörelsen går framåt rätt. Men också att det blir roligt!

Jag nämnde kvällen för min granne, som är muslim. Vi började diskutera och kom in på frågan om hur universum kom till. Han sa att den måste ha skapats av en gud, vilket jag inte tror på. Efter en stund frågade jag om han menade att det som skapade världen måste ha varit medveten och på det fick jag "Nej". Vad var då gud? Jo, bara existensen. Därefter sa min granne att det viktiga i livet ändå är att ta hand om andra och ha det bra, och jag instämde.

Statheism defined

statheist
sta-the-ist [stey-thee-ist]
noun
      One who rejects religion as irrational but who advocates the existence of the state, usually as a desperate compensation for the comfort that religion brings. The term is most often used by anarchist-atheists to demonstrate to the statheist that the logic they use to justify the state is faulty even though they had sufficient logic to reject religion, implying that they are reproducing the same errors in thinking that they profess to despise in religious people.

Klippet är från filmen The Contender och visar ganska klockrent på hur vissa ser på staten som en gud. Här är hela citatet:

Mr. Chairman, ladies and gentlemen of the committee. Remarkably enough, it seems that I have some explaining to do. So, let me be absolutely clear. I stand for a woman's right to choose. I stand for the elimination of the death penalty. I stand for a strong and growing armed forces because we must stomp out genocide on this planet, and I believe that that is a cause worth dying for. I stand for seeing every gun taken out of every home, period. I stand for making the selling of cigarettes to our youth a federal offense. I stand for term limits and campaign reform. And, Mr. Chairman, I stand for the separation of church and state, and the reason that I stand for that is the same reason that I believe our forefathers did. It is not there to protect religion from the grasp of government, but to protect our government from the grasp of religious fanaticism. I may be an atheist, but that does not mean I do not go to church. I do go to church. The church I go to is the one that emancipated the slaves, that gave women the right to vote, that gave us every freedom that we hold dear. My church is this very chapel of Democracy that we sit in together, and I do not need God to tell me what are my moral absolutes. I need my heart, my brain, and this church.

Alltså, en tredjedel av hennes moraliska värdegrund kommer från den otroligt korkade demokratiska processen - precis det jag tänkte mig gick uppenbart emot en rationell moral. Vad är annars problematiskt med hennes resonemang (förutom detta grundläggande misstag)? 

Jo, utifrån vad jag märkt av USA:s göranden i resten av världen så attackerar de inte länder för att förhindra folkmord (märk avsaknaden av militär intervention i Rwanda) utan de verkar snarare vara till för att tjäna vissa politiska intressen, även om dessa kan sammanfalla med att förhindra folkmord. Att låta staten ha ett fullständigt monopol på att kunna utföra våld är helt galet; dagens stater orsakar redan stora problem och om de utvecklas till en totalitär riktning är befolkningen försvarslös. Vad gäller stat och kyrka har jag ingen aning vad "the founding fathers" tyckte, men jag har hört att de var emot det för att ingen enskild sekt ville att någon annan skulle få makten i samhället, samt att statskyrkor tenderar att gå statens ärenden och hjälpa till att indoktrinera folket. Sedan är det sant att den amerikanska staten befriade slavarna - efter att ha hjälpt till med att ha upprätthållit systemet från början. Sedan hjälper den till att upprätthålla vissa rättigheter, men bara genom att kränka äganderätten först.

Tipstack: Jonatan Sleiers

Valde du, eller samhället, din politiska inställning?

The Oatmeal har gjort några roliga serier om vissa galna saker med religion, som den ovanstående. Det verkar som att politik fungerar på ett liknande sätt som religion här; i båda fallen accepterar man relativt okritiskt en hel del åsikter som man inte skulle trott på om man hört dem senare i livet. Här kommer några politiska påståenden och inställningar som de flesta eller en stor del av den svenska befolkningen fått lära sig är rätt. Är det här åsikter man skulle ha kommit fram till på egen hand med hjälp av logik, vetenskap och/eller etiska regler - och därmed troligtvis korrekta - eller är det lokala idéer som man troligtvis inte skulle ha kommit att tänka på, såvida man inte blev inpräntade med dem?

Vi är alla medborgare i ett visst land och staten som styr landet, det är vi. Vi bestämmer över staten, samtidigt som den rent formellt tar order från en majoritet av befolkningen som inte behöver inkludera alla individer. Även när vissa av oss inte håller med om vad staten gör - vilket visas varje dag - så styr vi den.

Om vi har sett till att vår stat styrs av 50%+1 av oss, då styr vi staten. Om staten däremot styrs av 10%+1 av oss, då styr vi inte staten.

Alla människor har rätt till vård, därför är beskattning av folks inkomster berättigat. Men bara om vården ges till någon av oss, eller folk från länder som har avtal med vår stat. Folk i fattiga länder som vår stat inte har avtal med har inte rätt att få pengar av oss för deras vårdbehov.

Man skall visa sympati med de miljoner främlingar som bor i samma samhälle som vi gör, men det är inte lika viktigt att visa samma sympati med de miljarder främlingar som finns i andra länder.

Det är rätt att utländska främlingar inte skall få bo i vårt land om de inte uppfyller våra krav, även om de inte skulle kräva något från vår stat.

Alla skall tvingas till att betala pengar till vår gemensamma välfärd, även om man inte utnyttjade den eller använde några tjänster som staten producerar.

Om staten förbjuder hyresägare att hyra ut lägenheter lägre än en viss summa, då skyddar man hyresgästerna från alltför höga priser. De som äger en bostadsrätt, åker taxi, köper kläder eller i princip någon annan vara på marknaden skall däremot inte skyddas från höga priser.

Hyrespriser skall bara gynna hyresgästerna lite grann. En prisreglering lägre än 10% av marknadspriset är bra, men inte en som är 50% lägre.

Att ha karteller är dåligt, förutom när det gäller facken.

Ifall fackens minimilöner är värt lite mer arbetslöshet eller inte skall inte bedömas av de som drabbas av det, de arbetslösa.

Det är bara okej att nyttja de droger som vi har kunnat odla och framställa under vårt speciella klimat innan teknologi och handel kunde föra alla sorters droger till marknaden. (Förutom tobak, som var den första drogen från den nya världen som blev populär här..) Det spelar ingen roll ifall andra droger anses vara mindre farliga än de droger vi konsumerar nu.

Att sätta hinder för människor så att de får färre möjligheter att tjäna pengar hjälper dessa individer. Åtminstone när det gäller prostituerade vilka vi vet tvingas in till sitt arbete för att de inte har något annat val.

Det är smart att ha ett politiskt system som, för att det skall fungera väl, kräver att en majoritet är välinformerade om politikens effekter; att man tar sig tiden att studera samhället så väl att man röstar ordentligt. Samtidigt som det är ungefär lika sannolikt att man blir påkörd på vägen till röstlokalen som att ens röst påverkar valresultatet.

Som sagt så är detta omformuleringar av åsikter som de flesta verkar ha. Vilka skulle en rationell individ kommit fram till genom en noggrann undersökning av hur världen fungerar?

Mises.se har en liknande sammanställning med frågor du inte bör ställa om staten och ekonomin.Stefan Molyneux och Luke Bessey har gjort en riktigt bra kortfilm som pekar på likheterna mellan religion och politik.

Youtube/Google tar ned "hat"-klipp om religion

Om poeten Hamza Kashgari, han som nu riskerar att bli dödad för tre tweets om Mohammed.

Hamza Kashgari Mohamad Najeeb^[1] (often Hamza Kashgari, Arabic: حمزة كاشغري‎; born 1989) is a Saudi poet^[3] and a former columnist for the Saudi daily newspaper al-Bilad.^[4][5] In 2011, he was on a Mabahith watchlist of pro-democracy activists.^[7][8] He became the subject of a controversy after he was accused of insulting Muhammad in three short messages published through the Twitter social networking service.^[6][9] King Abdullah ordered that Kashgari be arrested "for crossing red lines and denigrating religious beliefs in God and His Prophet." [sic]^[5] Kashgari left Saudi Arabia, trying to seek political asylum in New Zealand.^[6] On February 12, 2012, he was deported from Kuala Lumpur back to Saudi Arabia and a Malaysian High Court injunction against his deportation was issued.

De tre Twitter-meddelandena:

On the occasion of Mawlid on February 4, 2012,^[17] Kashgari published three tweets about an imagined meeting with Muhammad:^[9][6]

• On your birthday, I will say that I have loved the rebel in you, that you've always been a source of inspiration to me, and that I do not like the halos of divinity around you. I shall not pray for you.
• On your birthday, I find you wherever I turn. I will say that I have loved aspects of you, hated others, and could not understand many more.
• On your birthday, I shall not bow to you. I shall not kiss your hand. Rather, I shall shake it as equals do, and smile at you as you smile at me. I shall speak to you as a friend, no more.

Det här påminner mig om att jag borde skriva ett längre inlägg om hur fantastiskt bra vi ändå har det i Sverige, historiskt sett, om än inte relativt vad som vore möjligt ifall folk hade andra politiska preferenser.

Kristendom och grunden för det västerländska lagsystemet

När jag var liten fick jag ofta höra från mina föräldrar att, även om vi i familjen inte var troende kristna, så måste man ju ändå erkänna att det svenska samhället är kristet, och att våra lagar är formade av en kristen värdegrund. Om man med kristen menar "kristna institutioner" som den katolska och senare protestantiska kyrkan, så är det sant att det svenska samhället formats av dessa. Men inte, som videon ovan visar, om man menar de kristna budorden.

När det gäller de kristna institutionerna tar annars Harold J. Berman upp i Law and Revolutions: The Formation of the Western Legal System upp hur den katolska kyrkan var instrumentell i att återuppväcka den romerska rätten, som sedan spreds i Europa. Kristendomen hade tidigare attackerat den utvidgade familjen genom att förbjuda alltför nära släktingar - möjligtvis sysslingar, men kanske även bryllingar - från att gifta sig med varandra, vilket hade som effekt att kyrkan blev viktigare relativt släkten. En rent svensk influens av kyrkan är tvånget att lära sig om den - vilket bara nyligen tagits bort - samt de olika frihetsinskränkande sex-lagarna som förordade dödsstraff för sex utanför äktenskapet och dylikt.

Den enda positiva influensen som kyrkan fört med sig, såvitt jag hört, är att den förhindrade, till viss del, att härskarna fick alltför mycket makt över befolkningen. Den katolska kyrkan var i antagonistisk ställning till härskarna i Europa, vilket lett till att folk som velat fly från kungen kunnat gå till kyrkan - samt vice versa! När kungen och kyrkan är ett finns det dock färre maktgrupper att söka hälp ifrån.

Varför jag inte tror det finns en skapare

Jag har inte diskuterat religion så mycket på bloggen, och det längsta jag skrivit om det var en hypotes till varför det existerar. I det här blogginlägget tänkte jag skriva om gud, och varför jag inte tror att denne existerar, eller ens verkar vara rimlig. Med gud menar jag inte vilken gud som helst utan just en skapare, en som planerade att världen skulle existera och fick den att göra det, men som själv inte är skapad av något annat; en intelligent första rörare eller primus motor. Det har ju funnits idéer om andra gudar, odödliga varelser med väldiga krafter men som inte skapat världen, men svarar på böner och ser till att skörden blir bra. Asagudarna, exempelvis. Dessa gudar håller jag mig undan ifrån och kommer enbart diskutera gudar som den kristna guden och andra gudar som liknar denne.

Varför enbart diskutera den här idén om gud? Det finns ju många uppfattningar om gud - varenda objekt verkar vid något tillfälle ha trotts vara en gud av någon annan - så det finns många gudar att diskutera. Men på något sätt verkar just den eviga guden som alltid har funnits vara av större vikt än den gud som blev framslickad av en gigantisk ko från en isstod. Mer filosofiskt intressant, kanske? Eller så är det bara av att ha levt i den västerländska (kristet influerade) miljön som får mig att anse det. Eller så är det så att människans rationella sinne har lyckats hitta naturliga förklaringar för hur det mesta i universum fungerar - allt från moral till planeternas formation - vilket har "trängt ut" gud från det mänskliga sinnet, så att det är endast som Existensens skapare gud kan vara en nödvändig hypotes. Allt annat är förklarat.

Så, finns gud? Såvitt jag vet, nej. Varför? Det finns, såvitt jag känner till, inga vetenskapligt dokumenterade händelser som pekar på guds existens. Eller, om någon, som enbart ville förstå världen, skulle försöka förklara den, skulle denne inte postulera att en gud skapat den.

Det verkar som att den här grundinställningen - tro inte på det som det inte finns bevis för - verkar vara den mest förnuftiga. Motsatsen leder en inte till att tro på bara en viss gud, utan på alla gudar (samt att alla gudar är påhittade!), vilket borde vara fullständigt orimligt. Att bara tro utan grund leder en till att tro på ett motsägelsefullt allt och intet.

Men, det finns ju ett stort antal observationer som vissa menar pekar på att en gud finns, snarare än att det inte finns en gud. Självaste universums existens, menar vissa är tillräckliga bevis för att dessa blivit skapade av en varelse; det kosmologiska argumentet. Men detta argument, även om det är sant, visar inte att den första orörda röraren, det som orsakar sig själv, är en intelligent varelse. Det finns, utifrån det argumentet, inget rum att säga mer än att det finns något, och att det alltid funnits. Ett annat känt argument är att det verkar osannolikt att fysikens konstanter, som är så exakta, men verkar vara något godtyckliga, skulle kunnat ge upphov till den värld vi lever i, om inte en gud bestämt vad de konstanterna är. Även om det argumentet stämmer, leder den inte till att tro på en viss gud, dock (och tveksamt ifall denne är god). Och argumentet missar att existensen kan vara så stor att det finns olika fysiska världar med olika fysiska konstanter; eftersom vi är tänkande varelser måste vi ha uppstått i en miljö där de fysiska konstanterna tillät oss att existera. Andra argument bygger på att det finns komplexa saker, och det är svårt att förstå hur dessa komplexa saker kom till utan att någon ännu mer komplex varelse skapade dessa. Om man accepterar detta argument borde man ha svårare att förklara Guds existens än människornas, så det leder ingen vart. Dessutom finns det ett flertal förklaringsmodeller för hur mindre komplexa saker kan ge upphov till mer komplexa saker.

Det finns många fler argument, vissa sämre än andra, men alla verkar brista vid någon punkt.

Skulle det då kunna finnas en gud? Alltså, att inte tro på en gud handlar om att det inte finns tillräckliga bevis just nu för att tro, men det säger inte nödvändigtvis att en gud inte skulle kunna existera. Som att någon har en tom låda, och man har ingen aning om vad som är i den. Skulle det vara omöjligt att det finns en groda i lådan? Nej, det är en teoretisk möjlighet. Men, det finns ingen speciell anledning att tro att det är en groda i lådan, istället för att den innehåller en bok, en kortlek, en sten eller inget alls. Hur är det då med gud, skulle det teoretiskt vara möjligt att det finns en gud, som skapat naturens lagar, satt de i rörelse och låter bli att avslöja sig för oss människor?

Jag är väldigt tveksam till det. Detta för att existensen av en intelligent skapare kräver att detta intellekt ändå tänker, och tänkande kräver en process, alltså existens av något. Samtidigt som skaparen uppstår, måste alltså något annat också existera. Och då verkar det helt enkelt, för mig, osannolikt att en intelligent varelse bara sådär börjar existera, istället för något enklare. Om guds existens kräver existens, då verkar det som att en existens med bara enklare saker (vad nu minimum av existensen skulle kunna vara) är mer trolig. Jag har något svårt att förstå en värld där Gud bara ploppar fram.

Däremot har jag full förståelse för världar där en gud uppstår genom en långsam process. Väldigt intelligenta robotar med möjlighet att skapa svarta hål eller simulera världar låter inte alltför omöjliga. Men dessa robotar skulle inte vara gudar, som i första orsaker. Arkitekten av the Matrix är ju något av en gud, men hans existens är inte svår att förstå. Det finns förresten några som argumenterar för att, eftersom det är möjligt att skapa ett väldigt stort antal simulationer, borde vi inte utgå från att vi lever i en? För egen del tänker jag mig att i brist på bevis att vi är i en simulation, är det mer rimligt att tänka oss att vi lever i den första (eller översta) av världar.

Men, tillbaka till gud! Det verkar som att det inte finns en skapare, att existensen har kommit till på något annat sätt. Själv tänker jag mig att existensen alltid existerat; ingenting kan inte skapa något. Jag har ingen aning om vad varandets ultimata natur är, förutom att det på något sätt är, men denna okunskap ger mig inte några skäl att tro vad som helst om hur det kommit till. Gud, som förklaring av universum och existensen, är inte speciellt hjälpsam; dess existens borde öppna upp fler frågor än vad den besvarar.

Pascals trossats