Hur mycket av tiden i skolan är bortslösad?

På lunchen för ett tag sedan berättade en klasskompis att en gång, i det förflutna, då kunde han peka ut alla länder i hela världen. Tidens oförsonliga gång hade dock fått honom att glömma denna kunskap som den svenska skolan en gång, för länge sedan, betygsatte honom efter. Det väcker frågan, hur mycket av all tid som man spenderar i skolan är bortslösad?

Vad menas med att tiden är bortslösad? Jag kan tänka mig tre sätt som den är bortslösad.

• (A) Kunskapen du tar till dig används aldrig eller används bara vid sådana tillfällen där det inte tillförde någon större nytta. Som i fallet ovan eller att lära sig kvadreringsreglerna och aldrig använda dem, förutom i ett skämt om att man inte minns något från högstadiet.
• (B) Du kan redan det som lärs ut. Som när någon lär sig att räkna vid tidig ålder, men sedan inte får fortsätta i en snabbare takt än alla andra för att det förstör skolans plan och tvingas att göra det alla andra gör.
• (C) Det som lärs ut skulle du ha lärt dig ändå. Detta är en något besvärlig punkt, men den går att förstås rätt så enkelt på ett sätt: säg att du lär dig lite om romarriket i skolan men sedan tar och ser på Rome som ger dig en ungefärlig likadan bild av rommarriket. Eller att du får höra att Berlin är huvudstad i Tyskland och sedan hör det dagen efter.

Nu är frågan, hur mycket av det som lärs ut i skolan tillhör någon av kategorierna ovan? Det är ju olika från individ till individ; folk som utbildar sig till praktiserande civilingenjörer använder mer av matten än den som sjuksköterskor använder. Bryan Caplan tar upp lite data från en artikel som ger en hänvisning när det gäller gymnasiematematik. I rapporten beskrivs en undersökning där folk blivit tillfrågade hur ofta de upprepade det de lärt sig i skolan, vilket nog är en proxy för hur ofta de använde det (om det inte är just det). De kunde ge ett svar mellan 0 och 5:

Those who reported no rehearsals were assigned zero on the scale; those who reported only activities or occupations of low or intermediate relevance were assigned a 1; those who reported highly relevant activities were assigned a 2 if they engaged in these activities 5 or fewer hours per year, a 3 for 6 to 100 hours per year, and a 4 for more than 100 hours per year.  Those whose profession involved the continuous performance of highly relevant activities were assigned a 5.

Vad blev då resultaten, för alla 840 som svarade? Jo, hela 67,3% sa att de aldrig upprepade någon algebra och 21,7% sa att de bara använde det vid mindre viktiga tillfällen. För de sista fyra alternativen var procenten 7,1; 1,3; 1,7 och 1,0. Alltså det var bara runt 10% av alla studenter som säger att användningen av gymnasiematten är av vikt för dem i deras liv. 10%!!

Det här var bara en undersökning - och enligt Caplan så görs det sällan sådana här långsiktsundersökningar - och resultatet behöver inte vara representativt för hela det amerikanska samhället eller träffa nära det svenska. Det finns ju alltid en osäkerhet i dessa typer av undersökningar. Men, troligtvis är resultatet inte alltför långt bort från sanningen.

Hur är det då med de andra ämnena som skolorna lär ut, och för matematik som man lär sig under grundskolan? Jag skulle gissa att många ämnen lär man sig naturligt, så att det är slöseri av typ (C) - att lära sig regler för svenska är nog ett bra exempel då vi lär oss otroligt mycket av språket undermedvetet. 

Själv har jag än så länge inte haft alltför mycket nytta av det jag lärt mig i bild, musik, hemkunskap, slöjd, religionskunskap och geografi. Hm....eftersom det mesta som jag känner mig mest hemmastadd i, den information som jag litar mest på, har jag lärt mig utanför skolan, känns det lite som att det bara var läsa, räkna, skriva och engelska som jag har haft nytta av. I vilket fall så är problemet med bortslösad tid - på tråkiga ämnen - i skolan uppenbart och ännu ett skäl till att tänka om vad meningen med skolan är och huruvida det är rätt att bestämma över andra - vars önskemål och drömmar inte är kända - vad de skall bli uppmanade att lära sig i den.

På temat: kolla in Bryan Caplans föreläsning om hur mycket som lärs ut inte är användbart i speciellt många yrken och varför detta beror på signalering:

Vad borde ingå i en kurs i kritiskt tänkande?

Förra veckan postade Jessica Schedvin -  förbundsstyrelseledamot för Ung Liberal, tidigare ordförande för Unga Humanister och lärarstudent - ett inlägg om hur man skulle kunna lära ut kritiskt tänkande i skolan. Tanken hon för fram är att detta borde kunna läras ut väldigt tidigt i skolan, möjligtvis redan på lågstadiet (om jag läser henne rätt). Sedan lägger hon upp ett förslag på hur en sådan kurs skulle kunna se ut i grova drag.

Jag tycker att det är ett vettigt förslag - det är en skam för alla rationella individer som levde under 1900-talet att de inte lyckades skapa ett skolsystem där elever får lära sig grunderna i vetenskapligt, logiskt och rationellt tänkande. Det tänkande, det vill säga, som ligger till grund för att man skall kunna förstå världen så bra som möjligt och därmed kunna ta så bra beslut som möjligt. Vilket då inkluderar att märka när andra tänker fel och fattar dåliga beslut, som påverkar andra negativt, som man då kan försöka lösa på bästa möjliga sätt.

I det här inlägget tänkte jag föreslå några idéer som borde vara med i en sådan här kurs. Medan jag skrev det försökte jag också skriva ned idéerna så lätt som möjligt, för att se om idéerna borde kunna kommuniceras till barn i lågstadieåldern. Det verkar möjligt, troligtvis för att idéerna ändå är intuitiva för oss som människor som måste överleva genom att ha en massa kunskap om omvärlden.

Upplevelser och logik är grunden för all kunskap

Om jag har en låda, som är stängd, hur kan jag veta om den innehåller godis eller inte? Ett enkelt svar är att jag öppnar lådan och undersöker vad som finns i den. Man får kunskap genom att undersöka världen med ens sinnen.

Om jag lägger något i lådan, stänger den och sedan låter den vara ett tag, kan jag då veta om den fortfarande innehåller något? Utan att öppna lådan kan jag svara ja, givet att jag kan svara ja på att inget tagits ut ur lådan. Logiska slutsatser gör det möjligt att hitta ny kunskap som följer av tidigare kunskap.

Sedan gäller det att fortsätta ge fler exempel, för att befästa principerna och för att visa att de kan appliceras på allting. Hur vet du att jorden är (ungefärligt) rund? Bl.a. för att andra former inte kan förklara varför skepp, överallt på jorden, sakta "sjunker" bakom horisonten och för att det finns fotografier på jorden som visar det.

Allt annat lika är nödvändigt för test

Om jag klipper sönder rötterna på en växt, river av dess blad, injicerar bly in i den samt låter den stå i totalt mörker, och den sedan dör, har jag då bevisat att växten behöver solljus för att överleva? Nej, för det finns ju en möjlighet att en växt skulle dö av att inte få vatten, att få massa bly i sig eller inte ha några blad. Hur utformar man då ett test för att se om växten klarar sig utan solljus? Jo, man testar det och bara det.

All kunskap måste kunna visas vara falsk - ifall situationen vore annorlunda

Om du ser något som ser ut som en häst på en äng och är fullständigt övertygad om att det verkligen står en häst där - skulle du kunna ha fel om det? Javisst, du kanske såg en åsna. Det är alltid möjligt att ha fel, och det gäller även för all kunskap.*

Faktum är att om du har ett mätinstrument som aldrig ändrar sig, oavsett vilken data som stoppas in i den, då är det mätinstrumentet opålitligt. Om världen förändrar sig då borde ens bild av den också göra det. Om man ser en häst på en äng, även när hästen har flyttat på sig, då är det något fel på ens ögon.

Av dessa skäl blir det därför viktigt att varje vetenskaplig teori kan beskriva hur den skulle kunna ha fel, likt man måste kunna beskriva hur ens syn skulle kunna vara fel (eller hur ens politiska perspektiv skulle kunna vara fel).

Allt som är sant måste kunna förklaras

Om en blixt slår ned och jag säger att det berodde på elektriska urladdningar i jordens atmosfär, har jag då förklarat hur blixten uppstod? Om "elektrisk", "urladdning" och "atmosfär" är främmande begrepp för den jag försöker förklara saken för, då har jag inte sagt något vettigt. Jag hade då lika gärna kunnat sagt att det berodde på "magi", vilket inte heller säger något.

Att ge en beskrivning av verkligheten kräver att man ger en beskrivning på rätt nivå av olika företeelser. I en mening innebär den här principen att inget är förståeligt eftersom det än så länge inte finns en total förståelse av hur alltet har skapats och hur alla av existensens krafter och materia hänger samman med varandra. Någonstans måste man i slutändan säga "Jag kan bara förklara så långt".

Men, givet de saker man kan ta för givet som att "de bara är sanna" då måste allting kunna förklaras. Så, om jag förklarar att blixten beror på att väldigt många små partiklar flyttar sig som en ström åt ett håll väldigt snabbt, då har jag förklarat det hela lite bättre.

Allt som är sant måste inte vara lätt att förstå

Detta borde nog vara uppenbart för de flesta.

Det som kan förklaras med minst antaganden är den mest rimliga förklaringen

Om jag går in i en matbutik och köper konserver, torkad pasta, några påsar mjöl, jäst, nötter och frön för tvåhundra kronor - varför gjorde jag det här inköpet? Var det för att:

1) Jag förväntar mig att ekonomin skall kollapsa inom kort och därför köper jag upp massa varor så att jag skall ha mat för en månad framöver.

2) Jag vill bara ha mat så jag klarar mig en månad framöver.

Utan att veta något mer om mig så är 2 det mest sannolika svaret. Detta för att 1 kräver att fler saker är sanna än 2; det är mer sannolikt att något som bara säger A är sant än något som säger A och B.

Träna att tänka i flera led
Om jag har ett äpple i min ena hand och endast det - hur många bananer har jag i den handen? Noll, uppenbarligen. Om jag antingen håller i ett äpple eller ett päron, och jag håller i ett päron ifall jag var och handlade tidigare idag, och ifall du vill ha ett päron, men inte ett äpple, medan jag, om jag har ett päron vill byta det med ett äpple, och jag faktiskt var och handlade...skulle vi då kunna utbyta någon handel med varandra, om vi möts just nu? Inte riktigt lika uppenbart, men svaret är ja.

Det var gissningsvis inte enbart för att jag skrev det så luddigt som den andra frågan inte var lika uppenbar som den första, utan också för att den berodde på fler faktorer, eller behövde tänkas ut i flera steg. Att kunna gå igenom och lösa någorlunda komplicerade problem i huvudet kräver att man tränar på att lösa liknande problem.

Tendera att vara misstänksam, även mot dem som säger sig följa den vetenskapliga metoden

Det här är kanske något man borde lära sig lite senare, som vid tio-års åldern. Jag ser två klara skäl för detta: det ena för att även beprövade vetenskapsmän kan komma med de mest galna förslagen - Albert Einstein förespråkade exempelvis en centralplanerad ekonomi. Det andra för att jag gissar att man satsar hårdare på att lära sig skepticism om man tror att det alltid behövs de som kämpar emot irrationalitet i världen.

Det får nog räcka med idéer nu. Nu när jag tänkt igenom mer på ämnet verkar det inte alls orimligt att detta borde gå att lära ut i lågstadiet, om inte tidigare.

* Det finns logiskt nödvändiga undantag. Det gäller alla påståenden som, för att de skall kunna motbevisas, kräver att motbevisningen är omöjlig. Som ett exempel ta påståendet "något existerar". Det verkar som om det är fullt möjligt att det aldrig skulle finnas något rum, materia eller någon sorts energi - att ingenting existerar. Men, bevis förutsätter existens, så varje bevis för detta skulle samtidigt vara ett motbevis. Eller, i andra ord, det skulle inte vara möjligt att genomföra en sådan motbevisning.

Lite mer om utbildning i Singapore

Jag blev lite fundersam på om jag tolkat datan rätt efter att Singapore verkade ha ett så otroligt bra skolsystem, så jag hörde efter på Flashback. Den negativa saken med Singapores skolsystem är att barnen stressas alldeles för mycket till att prestera, vilket kan vara en väldigt viktig förklaring till att just skolan verkar så bra. Två länkar om det:

• Girl's suicide highlights Singapore school stress
• A Pressure Cooker Education System
  "More tellingly, a greater proportion of children have greater fear of failing examinations than the death of their parents of guardians, as shown by a poll conducted by local paper Straits Times. 36 percent of the children surveyed indicated failing tests and examinations as their greatest fear as compared to 17 percent who considered parents or guardians dying as their greatest fear."

Många menade även att inlärningen var mekanisk, att folk inte lär sig kreativitet eller kritiskt tänkande i Singapore; de har inte heller följt John Gattos råd när det gäller utbildning.

• The Myth of Education
  

Och slutligen, Singapore har inte det bästa skolsystemet i världen, om man bara utgår från mätningar av elevernas kunskaper. Enligt The Learning Curve, som tar med data från TIMMS, PIRLS samt PISA, så är de finska skolorna bäst på att lära ut vetenskap, matematik och läsförståelse.

• Index of cognitive skills and educational attainment

Dock är deras mätning om "attainment" inte pålitlig. Den mäter hur många som avslutar sekundära skolan, men de har ingen data för det för Singapore, och måttet i sig mäter inte hur bra skolan är, utan andra sociala omständigheter. Det andra måttet är %-andelen som har läsförståelse, och där tappar Singapore för att de rätt nyligen blivit riktigt rikt. 1980 var 83% läskunniga, och siffran har bara gått upp sedan dess, och att den inte nått 100% än kan bero på att väldigt många gamlingar bor i stan eller att skolan för tjugo år sedan var riktigt dålig.

Singapores skolsystem: bättre och billigare!

Bilden ovan visar hur mycket fem länder lägger i genomsnitt på att utbilda ett barn under grundskole-utbildning, mätt i procent av BNP/Capita. Statistiken är helt jäkla slående! För bara år 2008, låt mig räkna ut hur mycket varje land lägger för att utbilda ett barn att kunna räkna, läsa och skriva:

Sverige - 8 717 USD (33 527 * 26%)
Japan - 6 544 USD (31165 * 21%)
Finland - 5 969 USD (33162 * 18%)
Sydkorea - 4 542 USD (23903 *19%)
Singapore - 3 702 USD (44075*8,4%)

 Alltså, Singapore lägger ut mindre än hälften på varje elev i lågstadiet än vad som görs i Sverige, och ändå har de ett av de bästa skolsystemen i världen!

Detta samband håller i sig för sekundär utbildning, men när det gäller högskoleutbildning är Japan och Sydkorea mer kostnadseffektiva än Singapore.

Vilket land har bäst skolsystem?

Singapore, verkar det som. Det här har jag fått fram av att undersöka föreningen International Association for the Evaluation of Educational Achievements (IEA) två studier Trends in International Mathematics and Science Study (TIMMS) och Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS) som då försöker visa hur bra eleverna i runt 50 länder är på matte, vetenskap och på att läsa. Edit: Efter ett tips på Flashback fick jag reda på om The Learning Curve som sammanställer information från dessa studier, samt tar med data ifrån Programme for International Student Assessment. Deras totala beräkning har ett problem, men enligt deras sammanställning av elevers kunskaper i matematik, vetenskap och läsförståelse, så har Finland det bästa skolsystemet.

Dessa rapporter visar alltså på elevernas kunskaper och färdigheter, vilket inte nödvändigtvis behöver säga något om hur bra skolorna är. För, de skillnader som rapporterna hittar kan bero på andra saker. Som att vissa kulturer är mer studieinriktade än andra, exempelvis. Men, troligtvis mäter skillnader i resultat något viktigt i hur skolornas utbildningen går till.

Det går också att kritisera idén att just den här generella kunskapen är det bästa sättet att fånga vad en verkligt bra skola innebär. Det som gör ett skolsystem bra är kanske inte att göra varje elev speciellt bra på matematik och geografi, utan att ge en grund för att varje elev skall kunna få ett värdefullt jobb i slutändan. Det skulle innebära att en mätning för att svara på blogginläggets fråga skulle behöva sträcka sig flera år efter att någon blev färdig med sin utbildning, och skulle innebära sina egna mätproblem. Ett annat mått, något krasst, skulle vara hur snabbt skolorna i respektive land höjer elevernas humankapital, vilket man kan mäta i hur mycket högre lön en elev skulle få från år till år i skolan. Och det finns säkert andra sätt som man kan mäta hur bra ett skolsystem är. Men, att mäta resultat verkar säga en hel del om hur bra skolor är på att ge ut kunskap, och då det är något som nästan alla bryr sig om är det här åtminstone ett intressant mått att utgå ifrån.

Hur ser då IEA:s undersökningar ut?

TIMMS-studien har de gjort sedan 1995 och vart fjärde år sedan dess. Och då kollar de hur bra fjärde- och åttondeklassare är på matte och vetenskap. PIRLS har de utfört sedan 2001 och sedan vart femte år. Jag kollade på de senaste rapporterna, som båda är från 2011.

IEA tar upp två sorters data. En som ger ett genomsnittligt värde av hur elevernas kunskaper ser ut, samt en som visar hur många procent av eleverna som når upp till vissa mål. Såhär ser dessa mål ut för fjärdeklassare när det gäller matematik:

Låg: Eleven har en grundläggande kunskap i matematik. | Mellan: Eleven kan använda sin kunskap i direkt applicerbara situationer. | Hög: Eleven kan använda sin kunskap och förståelse för att lösa problem. | Avancerad: Eleven kan använda sin förståelse i relativt komplexa situationer och förklara sitt resonemang.

Nedan kommer de viktigaste diagrammen som rapporterna tar upp. Matematik:

Vetenskap:

Läsning:

Det finns inte något land som toppar alla dessa listor, så det finns inget land som är uppenbart bäst. Men enligt många, hoppas jag, rimliga sätt att mäta så har eleverna i Singapore överlag bäst kunskap i dessa ämnen.

För det första så är Singapore det enda land som ligger bland de fem bästa i alla mätningar, följt av Sydkorea som är i toppen i åtta mätningar. För det andra visar sig eleverna vara bäst i sex av tio undersökningar, och tvåa i tre. Eleverna i Singapore behåller den här ledningen även om man bara kollar på eleverna i fjärdeklassen (vilket är det korrekta perspektivet när man sätter lika stor vikt på läsning, vetenskap och matematik).  

Dock finns det ju alltid problem med mätningar så den här slutsatsen är troligtvis inte statistiskt signifikant. Istället för Singapore kanske eleverna i Sydkorea eller Japan är bäst på dessa ämnen.

Vad är då meningen med den här jämförelsen? Jo, att kika på hur det fungerar i den bästa sortens skola för att få förslag på bra institutioner att sprida vidare. Eftersom Singapore verkar ha bäst skolsystem tänkte jag skriva lite om det, baserat på vad som står i TIMMS Encyclopedi, som dock fokuserar på de matematiska och vetenskapliga aspekterna. Men först några generella saker som studien tar upp:

Vad skapar en bra studiemiljö? Undersökningen visar att det finns en korrelation mellan ganska självklara variabler och ett bra studieresultat. Som att de elever som gjorde bra ifrån sig oftast blev undervisade i sitt modersmål, går i skolor med relativt bättre utrustning samt har engagerande och erfarna lärare. De bra skolorna tenderar också att poängtera vikten av akademisk framgång har säkra och ordningssamma miljöer. Det finns andra variabler, som elevens socio-ekonomiska bakgrund, men de går inte direkt att påverka.

Hur ser då skolsystemet ut i Singapore?

Skolsystemet påminner om det svenska i att staten sköter ett antal skolor och ger bidrag för att elever skall kunna gå skolor styrda av privata föreningar, samt att de har tre skolor som är helt privat bekostade. Singapore har dock fler ”friskolor” än vad det finns i Sverige; det finns drygt 2 500 statligt sponsrade men privat styrda skolor i Singapore medan det finns drygt 1200 friskolor i Sverige och då bor det bara drygt fem miljoner människor i Singapore. 1997 gick Singapore från ett mer centraliserat skolsystem till att skolorna fick mer autonomi och att eleverna fick mycket större frihet i att välja en specialiserad utbildning. 

 

Singapore har skoltvång endast från årskurs ett till sex, då de flesta elever lär sig ungefär samma sak. I Singapore pratas det vanligtvis tre språk (kinesiska, malajiska och tamil), men de flesta barn lär sig engelska innan de börjar förskolan så nästan all undervisning sker i engelska, förutom undervisning i elevens modersmål. Matematik lärs ut från årskurs ett och vetenskap från årskurs tre.

En skillnad från det svenska skolsystemet är att Singapore har nio skolor för speciellt begåvade elever. Dessa ingår i ett program som fångar upp de 1% bästa eleverna i varje ämne och är då till för att dessa skall kunna lära sig mycket snabbare än vad är möjligt i en vanlig skola.

En annan sak som politikerna har rätt så bra kontroll över är vilka krav de sätter på lärare i deras skolor och hur anställningsvillkoren ser ut. Ett av kraven skolministeriet har är att alla lärare måste också genomgå en ettårig utbildning i pedagogik. Ett annat är att alla lärare som lär ut matematik och någon vetenskap i den sekundära utbildningen – årskurs sju till tio eller elva – måste ha en universitetsexamen i det ämnet.

Singapores utbildningsverk satsar även på att deras anställda skall kunna bli bättre i sitt yrke. Alla lärare erbjuds 100 timmar per år för professionell utveckling. Utbildningsverket hjälper även till med att tillhandahålla master och doktorand-kurser i lärarnas eget ämne och undervisning i pedagogik. Sedan 2003 finns det också ett program för att lärare skall kunna få erfarenheter i laboratorium och affärssektorer. Lönerna för lärare är också konkurrenskraftiga så att skolorna kan locka till sig folk som arbetat praktiskt i dessa områden; en på åtta lärare blir anställda mitt i en karriär utanför skolan.

Slutligen är det värt att nämna att det är väldigt vanligt att föräldrar anlitar privata handledare i Singapore. En undersökning visade att runt 97% av alla elever får sådan hjälp i åtminstone ett ämne.

EDIT: Skolorna i Singapore kostar ungefär hälften så mycket som de gör i Sverige.

Poängen med det hela

Menar jag då att Sverige bör anamma Singapores system? Nej, men Sverige borde tillåta folk att gå ut ur staten för att pröva på andra utbildningssätt än de som staten har bestämt att barnen skall använda sig av här i landet. Uppenbarligen finns det system som kan prestera bättre än dagens system, och Singapore är säkerligen inte heller det bästa av vad som är möjligt med dagens ekonomiska situation, så att tillåta experiment i det här området borde vara en rätt så uppenbar politik.

Skola ≠ utbildning

Kolla även in Robin Hansons inlägg "School isn't for learning" och School Sucks Pocast #6 "Compliance and conformity". EDIT: Kolla även in dessa tre artiklar om dåliga vanor som skolor lär ut: Three Things to Unlearn from School, Two More Things to Unlearn from School och Guessing the Teacher's Password. LearnLiberty har också gjort en kort film på det här temat:

Utbildning och skolning

Cracked.com - det ultimata argumentet mot dagens skolform

Är det inte helt otroligt? En internetsida, som förmedlar information, som dessutom kan vara nyttig för en att veta, och som gör folk beroende av att läsa den! Och folk lider av den galna idén att det är svårt att lära folk saker och ting. Kanske det är så att de inte har tänkt tanken att undervisning kan göras på andra sätt? Kanske de är rädda för att pröva nya saker? Det senare tror jag inte stämmer. Med tanke på vad man kan läsa i tidningarna om hur dålig skolan är, vem kan egentligen säga att en modell som bygger på att göra folk beroende av information inte kan vara bra att pröva? (Förutom då alla som tjänar på att göra information svår att förmedla.)

Information kan göras beroendeframkallande. Lägg då till den naturliga status-sökningen som människor har, och att nyttig information ger mer pengar, vilket ger mer status, och människan kommer rent naturligt att vilja lägga om sitt beteende, om hon vore fri, för att söka kunskap som hon behöver. Det är inte bara enkla saker som människan misslyckas med att hitta en bra lösning på, när staten sätter hinder i vägen för dess rätta utveckling, utan även med att kontrollera staten så att den fungerar bra. Inte helt säker på att människan har en naturlig förmåga att lära sig?

Läs nedanstående text från professorn i psykologi Peter Gray noggrannt:

[Our] four conclusions: … 1. Hunter-gatherer children must learn an enormous amount to become successful adults. … 2. The children learn all this without being taught. … Occasionally an adult might offer a word of advice or demonstrate how to do something better, such as how to shape an arrowhead, but such help is given only when the child clearly desires it. Adults do not initiate, direct, or interfere with children’s activities. … 3. The children are afforded enormous amounts of time to play and explore. … “[Batek] children were free to play nearly all the time; no one expected children to do serious work until they were in their late teens.” … 4. Children observe adults’ activities and incorporate those activities into their play. … Nobody has to tell or encourage the children to do all this. They do it naturally because, like children everywhere, there is nothing that they desire more than to grow up and to be like the successful adults that they see around them.

Klippt från ekonomen Robin Hansons blogg här. Vad som behövs är egentligen inte en skola, utan frihet för barnen att imitera de vuxna som har högst status, eller annars verkar högt uppskattade i samhället. Imitationen kommer att komma naturligt efter hand. Förhoppningsvis kommer flertalet barn inte att imitera politiker, men, det har ju redan Hipp Hipp visat vara ganska osannolikt.

En slutsats man kan dra av det hela är att barn sätts inte i skolan för att de främst skall lära sig. Utan för att vi har haft ett skolsystem, och än så länge har folk inte lyckats bryta sig ur de samhälleliga fängelsen som finns som sett till att systemet bevaras. Någon gång får jag skriva ned exakt alla krafter som finns som står i vägen för att man bryter sig ur dessa mentala konstruktioner för att uppnå största allmänna välfärd, men de jag nämnt som står i vägen för frihet är väldigt lika. Inte för att jag kommer göra ett lika bra jobb som Frédéric Bastiat, så då är det väl egentligen lika bra att jag slutar med att rekommendera den essä-samling Timbro har av honom.