Första maj: minnesdag för kommunismens offer

Första maj är, som bekant "arbetarrörelsens" dag här i Sverige. Jag invänder mot att kalla det "arbetarnas" dag, på samma sätt som att jag invänder mot att säga att facken eller något politiskt parti representerar arbetarnas intressen. Detta då det är mer än tydligt att dessa grupper bara är ute efter att gynna vissa arbetares intressen (främst genom att utesluta konkurrens från andra grupper) och då, med största sannolikhet, endast på kort sikt. Om man verkligen borde konstruera en arbetarrörelse borde den ha som delmål att se till så att så många som möjligt deltar i den globala marknaden, då varje arbetares inkomst är beroende av hur stor marknaden är som han deltar i; en person som är med i en pytteliten ekonomi på några miljoner människor kommer vara mycket fattigare än den som kan handla med flera miljarder människor. Detta för att det är lättare att massproducera saker när marknaden för varorna är stor. Vilket ekonomer sedan Smiths tid försökt övertyga resten av världen om. En arbetarrörelse borde då ställa sig positiv till globalisering, frihandel och laizzé faire för att främja en ordning där folks löner ökar så mycket som möjligt.

Det finns alltså ingen anledning att fira första maj tillsammans med representanter från den så kallade arbetarrörelsen, då deras politik inte syftar till att gynna alla arbetares intressen. Därför är jag positivt inställd till Ilya Somins förslag att istället använda första maj för att minnas kommunismens offer.

May Day began as a holiday for socialists and labor union activists, not just communists. But over time, the date was taken over by the Soviet Union and other communist regimes and used as a propaganda tool to prop up their regimes. I suggest that we instead use it as a day to commemorate those regimes’ millions of victims. The authoritative Black Book of Communism estimates the total at 80 to 100 million dead, greater than that caused by all other twentieth century tyrannies combined. We appropriately have a Holocaust Memorial Day. It is equally appropriate to commemorate the victims of the twentieth century’s other great totalitarian tyranny. And May Day is the most fitting day to do so. I suggest that May Day be turned into Victims of Communism Day....

The main alternative to May 1 is November 7, the anniversary of the communist coup in Russia. However, choosing that date might be interpreted as focusing exclusively on the Soviet Union, while ignoring the equally horrendous communist mass murders in China, Camobodia, and elsewhere. So May 1 is the best choice.

I åminellse av alla dessa offer har bloggarna Bryan Caplan, Jonathan Wilde och Michael Strong författat texter om Sovjetunionen, Nordkorea och vissa intellektuellas inställning till kommunism.

Här i Sverige försökte Upplysning om kommunismen för två år sedan att skapa en minnesdag för kommunismens offer. Europaparlamentet skall ha utlyst att man använder den 23 augusti som minnesdag. Det här datumet verkar dock inte ha någon anknytning till den kommunistiska ideologin, vilket dock första maj har.

Första maj med Kommunistiska Partiet Jordbrukstvångskollektivisterna Stalinisterna revolutionärerna

Igår firade den allmänna politiska vänstern med allmänna demonstrationer mot kapitalism, borgare och det nuvarande väldet. Enligt beräkningar skall så många som 7 700 varit ute och demonstrerat. En mindre, olyckligtvis marginaliserad grupp, på några få personer var också ute och visade upp sitt missnöje med det rådande kapitalistiska jordbrukssystemet. Den modiga grupp som visade att det fanns ett alternativ till marknadens kaotiska jordbruksproduktion var Kommunistiska Partiet Jordbrukstvångskollektivisterna Stalinisterna revolutionärerna (KPJSr).

Vilka är då KPSJr och vad står de för? De fullkomliga och eviga ledarna är Jimmie Rudén och Anna Aktersnurra, men även undertecknad följde med på demonstrationen. Vad gäller åsikterna får jag hänvisa till det flygblad som vi delade ut:

Kamrater! Vi i Kommunistiska Partiet Jordbrukstvångskollektivis

terna Stalinisterna revolutionärerna (KPJSr) har samlats här idag för att manifestera för en fråga som tyvärr sopats under mattan av småborgerliga historierevisionister allt för länge: tvångskollektiviseringen av jordbruket!

Vi argumenterar för att en tvångskollektivisering av jordbruket är nödvändig. Jordbruket, denna Göteborgs huvudnäring, är i desperat behov av organisering. En tvångskollektivisering av jordbruket skulle vara fördelaktig för alla boende i Göteborg, så även om du inte är bonde angår detta dig!

Jordbruksfrågan tas tyvärr inte på allvar av Göteborgs politiker – något vi vill råda bot på. Första maj är ingen dag för skämt: vi i KPJSr presenterar därför vårt enkla, koncisa handlingsprogram för första gången just idag, och varnar för att den som inte tar det på allvar kan komma att råka mycket illa ut.

Vårt förslag till handlingsprogram för ett genomförande av jordbrukskollektivisering:
1. Kartläggning av politiker i Göteborg som motsätter sig en jordbruksmässig tvångskollektivisering
2. Arkebusering av de politiker som motsätter sig tvångskollektivisering (lämplig plats är till exempel vid Kopparmärra)
3. Kartläggning av bönder i Göteborg som motsätter sig en jordbruksmässig tvångskollektivisering
4. Nyttjande av skrämseltaktiker som tystar ovan nämnda bönder
5. Genomförande av tvångskollektiviseringen

Handlingsprogrammet är även vårt partiprogram och du kan hjälpa Göteborg att ta ett första steg mot jordbrukskollektivisering genom att rösta på KPJSr i höstens riksdagsval. Gör det! (Även fast vi egentligen tycker att riksdagsval är ett påfund för skrivbordsradikaler, inte för äkta revolutionärer).

Jimmie och Anna hade även tagit med sig en banderoll med budskapet "Tvångskollektivisera jordbruket" som de visade upp på Järntorget:

Samtidigt gick de falska budbärarna, revisionisterna, "Kommunistiska" Partiet bredvid och fick skämmas för att de avvikit från den sanna kommunistiska vägen.

I enlighet med Poes lag nickade dock några i tåget när de såg banderollen och verkade hålla med budskapet, eller dess anda. En kvinna som bara gick runt på torget visade också viss sympati, hon frågade "Är ni vänster eller höger? ... Ja, det är synd att så många småjordbruk läggs ner!"

Andra agerade dock i motsättning till Poes lag och tyckte att vi borde åka till gamla sovjet för att se hur bönderna hade det där och en upphetsad ung funktionär för Vänsterpartiets demonstrationståg kom och sa: "Det här är första maj, inte första april!" Han kunde uppenbarligen inte ha läst flygbladet där det tydligt står att första maj inte är en dag för skämt!

Andra som medverkade på demonstrationen var förre vice-ordföranden i Liberala Partiet Daniel Lindsäth, för många mer känd som bloggaren Alkanen, som tydligen bytt sida i den politiska kampen. Här ses han tydligt förespråka KPSJr:s handlingsprogram:

Demonstrationen avslutades med fika och te.