Årsmöte med Ofuss 2014

Nu på lördag är det årsmöte med Ofuss dit alla som är intresserade av utträde är varmt välkomna!

Liksom tidigare år så är årsmötet ett avslappnat event, utan formalia eller mötesordning, där vi bara träffas för att diskutera frågor om utträde och umgås.

När: kl. 11:00 lördagen den 4:e oktober

Var: Hötorget, vid konserthusets trappa, i Stockholm

Mer info finns på facebook-eventet.

"Sverige ska ha sina egna Hong Kong!" - Ofuss drar igång en kampanj!

"Om alla människor kunde få välja fritt vilket politiskt system de ska leva under skulle samhället utvecklas bättre och varje individ skulle få största chans att utvecklas och uppleva det bästa livet. Den politiken anser vi inom Ofuss samt flera ledande entreprenörer och samhällsforskare vara den mest vetenskapliga, frihetliga och sociala politik som finns. Med den här artikeln hoppas vi kunna övertyga dig om möjligheten att det här stämmer."

Jag och ett flertal andra medsignatörer la för drygt två veckor sedan upp artikeln Sverige ska ha sina egna Hong Kong! på Ofuss hemsida. Det var ett startskott för den långa kampanjen att sätta frihetligt utträde på dagordningen i Sverige. Målet är att uppmärksamma fördelarna med att det finns flera samhällen med olika institutioner - institutionell konkurrens - som att vi kan testa en politik vetenskapligt för att se om den fungerar och att varje individ får rätt att utforma ens liv efter ens egna önskemål och drömmar.

Den här idén, tillsammans med speciellt de vetenskapliga argumenten för det, är inte kända i Sverige. Så tanken är också att bara förklara vad det innebär. Den här artikeln är ett försök till att sammanfatta och ge en introduktion till hela politiken, så, om du gillar idén, sprid den vidare på alla ställen du kan komma på!

Som praktisk politik är inte Ofuss fullständigt. Vi har en generell överblick av hur ett territoriellt utträde ska kunna gå till, men ingen detaljerad plan. Vi saknar också en beskrivning av myndighetsålder, som bestämmer när man har rätt till utträde. Vi har inte heller några snygga infographics för att snabbt presentera idén. Men även om vi inte har ett fullständigt ramverk är det tillräckligt för att vem som helst borde kunna läsa på om det och se att det som saknas lätt skulle kunna skrivas ned. (Och det här är några av sakerna som vi behöver jobba med.)

Annars, den konkreta planen att få ut den här artikeln bestämdes i...typ mars eller april. Då hade vi ett möte i Ofuss där vi kom fram till att vi skulle försöka få artikeln i någon tidning och om det inte gick, lägga upp den på Newsmill. Det var en del funderingar om det skulle göras innan eller efter Almedalsveckan. Projektet stötte dock på tre problem: parkinsons första lag, ingen tidning ville publicera artikeln och att Newsmill tog sommaruppehåll på obestämd tid.

Den första artikeln jag skrev var riktigt lång - uppåt 6000 tecken. Men en hemlig vän av frihet tog och kortade ned den, gjorde den lite mer slagkraftig och fick med lite historiska referenser också. Den artikeln skickade jag runt till nog alla stora och medelstora svenska tidningar, utan framgång. Eftersom ingen ville ha den var planen att lägga upp det på Newsmill, men den sidan är nere.

(Samtidigt fick jag för mig att skriva en tutorial på Less Wrong om hur man tänker i politiska frågor, vilken skulle leda till att en rationell genomgång av det någon kan veta i politiska frågor idag leder en till att förespråka någon form av secession/frizoner. Det gick inte vägen - det blev utbuat, så jag kan inte längre starta trådar där - varför jag la upp det på min egen sida istället.)

Efter att ha väntat i drygt en månad på att Newsmill skulle komma igång blev det istället att vi bestämde oss för att få ut artikeln på ofuss.se och locka människor dit via sociala medier. Då klev mästarinnan på marknadsföring, den djupe tänkaren och TedX-föreläsaren Susanne Tarkowski Tempelhof in och gjorde om artikeln så den hade ordentligt med glöd i sig!

Den tog någon vecka att skriva (Susanne kom på de breda dragen och jag fyllde i litegrann), sedan fick den lite redigering ifrån flera hjälpsamma personer och så var den redo att skickas ut till tidningarna. Det var nära att Expressen ville ta emot den (de ville bara att den skulle kopplas till debatten om landsbygden, vilket vi fick med), men i slutändan tackade de nej. Då blev det istället att vi körde på den gamla planen, med att lägga upp introduktionsartikeln på Ofuss hemsida. Nu är det gjort och förhoppningsvis är den lite mer pang på och tydlig i vad det är vi försöker uppnå.

Målet nu är att publicera många fler artiklar och synas på forum och sociala media. Jag har skrivit en artikel på Tebjudningen om hur secession innebär en långsam och försiktig samhällsutveckling och startat en tråd om secession på Flashback. Om du vill hjälpa till, skriv något så länkar vi till det.

Hur övertygar vi andra om att tillåta utträde?

Det är svårt att övertyga folk om att stötta en radikal och ny idé. Det är ett problem, men det här problemet går att lösa.

Jag tror att problemet går att dela in i två delar. Den ena är att lyckas att få folk att lyssna på en. Den andra är att ha något att säga som den man diskuterar med kommer att tycka är vettigt.

Det andra tror jag att vi har lyckats med, i artikelform. Resonemanget finns där, i en form, och vad som behövs göras med den är att anpassa den till olika situationer. Som att visa hur vår generella politik passar väldigt mångas specifika filosofi och publicera det i tidningar som de gillar. En annan sak är att skapa (eller anställa någon som kan skapa) några infographics för några av artiklarna vi skrivit. Det finns nog fler saker vi kan göra här, men att nå ut till andra gruppers bloggar och forum samt skapa infographics är nog måsten.

Men, hur löser man då det första problemet? Hur att få folk att bli intresserade av det här, att vilja ta till sig information om det, att vilja lyssna.

Här tror jag att otroligt mycket bestäms av vilken beteckning man har satt på sig själv. Folk reagerar väldigt olika om de tror att den de pratar med är en "nyliberal" (som jag själv blivit kallad), en "radikal", en "libertarian", en "politiker", en "förbannad medborgare", en "besviken medborgare", en "klättrare på maktstegen" eller något annat. Åtminstone i de första diskussionerna, då vill nog den man pratar med säkerställa vad för typ av individ man är. Hur skall man då presentera sig för andra och vad för typ av stil borde man ha?

Detta beror väldigt mycket på människans natur och hur det politiska spelet har att göra med allianser, strategier och taktiker. Men i grunden tror jag att lösningen är rätt enkel. Jag anser vi borde ha det här som generell regel:

För att vinna så borde vi bemöta alla individer som om de skulle kunna gå med i Ofuss efter en dag, en vecka, en månad, ett år, fem år eller tjugo år - men att man inte vet hur lång tid det tar. Alltså, alla individer kan ta in och bearbeta information så att secession verkar som en rimlig politik. Och alla kan bli våra allierade, våra frihetsvänner.

Det tror jag borde vara kärnan i den bakomliggande tanken när man försöker övertyga andra. Man skall inte ha som bakomliggande motiv att "vinna" en debatt (även om det kan vara en bra strategi ibland) eller brute-forca någon till att hålla med om något. Utan att föra fram en idé som är till allas fördel om den implementerades. Och att det tar olika lång tid att övertyga folk om olika saker.

Det här var bara vilket bakomliggande perspektiv man borde ha - som ett sorts meta-mål och etisk riktlinje - för att övertyga andra. Hur gör man i praktiken? Fishbone Mash, som många flashbackare kan intyga har en väldigt resonlig framtoning i forumet, skriver vettigt om detta:

Om folk ser dig som en schysst person med huvudet på skaft, så inser de förhoppningsvis att det måste finnas en bra anledning till att du har så ”konstiga” åsikter, eftersom du uppenbarligen inte bara är en misantrop som vill andra illa. Och har du tur så kommer de att med ett öppet sinne försöka förstå dina idéer, och då är mycket vunnet!

Alltså, var trevlig och ha förnuftiga åsikter. Att vara en rekorderlig person är också vad Karl Hess förespråkar som en viktig detalj i att kunna övertyga folk runtomkring en:

So, now we're living in a community and I have the first rule for impressing anybody with your opinions about liberty. The first rule is: be extraordinarily good at whatever you do. Cause the first thing people in most communities are going to observe, is not your halo of opinion or the fact that you've read 74,000 books on property relationships. They will want to know: what do you do, and do you do it competently. ...

Whatever it is, the better you do it, the more impressive you will be in your community and the more likely it is that somebody is going to listen to your crazy talk about liberty.

Att vara vänlig är också en taktik som Bryan Caplan funnit givande:

As I've said before, all radical critiques of the status quo are fundamentally not humble. After all, most people oppose major changes in the status quo. So you can't really advocate big changes unless you think "I'm right, and almost everyone else is wrong." If you've got a humble way to say that, I'd like to hear it.

Now I agree that libertarians could use a public relations makeover. But what we need isn't more humility, but greater friendliness. Smile. Laugh at yourself. Look for and enjoy the good in people who don't agree with you. Appreciate your good fortune to be alive during the best years humanity has ever had. Live by the wisdom of The Godfather: "I believe in friendship and I am willing to show my friendship first."

Hur visar man då sig vara vänlig mot andra? Var snäll helt enkelt. :-) Behandla andra som du skulle vilja bli behandlad om du var ovetande om något alldeles fantastiskt som kommer att revolutionera folks omständigheter och se till att alla får det fantastiskt mycket bättre! Svara ärligt på folks frågor, ta dem på allvar när de lägger fram invändningar och jäkta inte med att övertyga dem.

För någon som inte brukar vara involverad i politiska debatter så kanske det verkar konstigt att förespråka vänlighet. Är inte det något som man borde kunna klara av att visa direkt, är inte det en grund för att ens ha ett samtal? Inte i politikens värld - där finns det gott om personer som tror att man kan ha en diskussion om man stirrar på den andre och spänt frågar samma sak fråga flera gånger, om man ignorerar i att läsa vad den andre skriver eller om man bara skriver korta utrop. Vänlighet mellan de olika falangerna - eller ens inom! - hör inte till det normala!

Sedan får jag erkänna att jag ibland också kan vara inte fullt vänlig i en debatt, men oftast kan jag be om ursäkt för det.

Det finns några konkreta punkter där jag tror att vi måste satsa extra mycket och som därför kräver lite särskilt fokus.

Ett område som verkligen behöver förändras i samhället är hur folk debatterar. Det stora problemet här är att det är jobbigt att behöva erkänna att man har fel. Vi borde vara stolta att vi har förmågan att kunna erkänna att vi har fel! Det finns andra problem, som att vissa inte är tydliga i sin argumentation och använder dåliga argument. När vi påpekar detta borde vi följa debattens regler med exakthet och med vördnad för vad en god debatt är: ett sätt för en att kunna lära sig mer om världen. Detta innebär att vi hela tiden måste utgå ifrån att vi kan ha fel. Alla argument som ligger på ofuss.se kan ha kommit till genom fundamentala missförstånd om hur världen fungerar. Det är högst osannolikt, men fallibilism (positionen att man får kunskap genom att börja med att säga att man kan ha fel) är det enda moraliska i det här läget - eftersom vi ber de flesta andra i samhället att också utgå ifrån det. (Det är inte svårt att göra det, det är bara att säga att vi har vissa argument, lägga fram dem och vänta på att någon skall motbevisa oss.) Den här korta texten - Twenty Principles of Effective Argumentation - är en jättebra utgångspunkt. 6 Tips for Productive Arguments är också rätt så bra. Jag tror att om vi hjälper till att förbättra debatten i allmänhet så kommer folk uppskatta oss för det - och vara mer benägna att lyssna på våra argument.

Sedan finns det några saker som vi inte borde göra. Som, när någon anför att demokrati är bra och att demokrati är emot utträde (idag), säg då inte att demokrati är dåligt för att i vissa scenarion kan en majoritet bestämma att våldtäkt skall vara lagligt. Säg istället att demokrati inte är särskilt bra för att det var först på 1950-talet som demokratin Sverige tillät folk att inte behöva tillhöra någon kyrka. Eller att demokratiska Sverige tvångssteriliserade tiotusentals människor. Eller att demokratiska Sverige behandlade tvångsbortförda barn så uselt att staten gav en ursäkt till dem för några år sedan. Det finns många träffsäkra argument mot demokrati som folk accepterar, så det finns ingen anledning att använda sig av svårtillämpade hypotetiska situationer. Verkligheten är tillräckligt illa.

Så, för att sammanfatta, i vår kommunikation med andra borde vi: utgå ifrån att alla kan övertygas någon gång i framtiden om det rätta i vår politiska filosofi, vara vänliga mot alla, sträva efter att alltid kunna gå bort ifrån en position som visar sig vara bristfällig och i allmänhet följa den goda debattens regler.

Årsmöte med Ofuss 2013

För snart två månader sedan, den 31:e augsti 2013, hade vi i Ofuss vårt tredje årsmöte. (Ursäkta förseningen i rapporteringen, jag får verkligen skärpa mig.) Det första hade vi i Göteborg, det andra i Västerås och nu igen var det i Göteborg, den här gången på Liseberg. Vi hade väldigt roligt: solen sken (med lite regn); Balder, Uppskjutet och AtmosFear erbjöd (i olika grad) en hisnande och häftig upplevelse. Och det var jätteroligt att träffa alla som var med.

Mötet blev, som utlovat, ingen vanlig konferens och därför var det mest fokus på att diskussion och att fundera på vilken karusell som vi skulle använda snabbpasset till. (Snabbpass är jättebra! Kan verkligen förstå Cartmans aversion mot köer.)

Men, det var en sak som vi kanske borde haft med: en brainstormning eller diskussion om vilka våra närmsta problem är och hur vi bäst kan lösa dem. Det blev någon diskussion när vi stod i kön till en attraktion, men de blev inte så långa. Jag tänkte ta och skriva ned några tankar om det i mina närmsta inlägg på bloggen - och om du har något att skriva om får du gärna ta upp det här, på fb-sidan eller fb-gruppen så länkar vi till den - eller så kan du få ett eget konto till hemsidan och så lägger du upp något där.

Det sagt så var den här dagen bland de bästa jag haft i år. Det blev en heldag- och helnatt med lek, skoj och lite politiksnack tillsammans med goa kamrater.

Fredrik Brännhage, Niclas Wennerdal, Niklas Wiklander, Valter Wierzba, Håkan Kindström-Arnoldsson och Fredrik Dellby

Carl Jakobsson

Möte och utbrytarfest med OFUSS

Om en dryg månad, den 14 juli, så håller OFUSS ett möte i Västerås, där vi kommer att diskutera hur vi kan sprida idéerna om frihetligt utträde. Senare blir det även en fest. Vill du hänga med på något av detta så ta och anmäl dig på facebook, eller skriv i kommentarsfältet.