Ordentlig Civil Asset Forfeiture närmar sig EU

I USA så kan staten ta alla dina pengar om de misstänker att du begått ett brott.

De behöver inte ha bevis. De behöver inte ha en rättegång. De kan ibland bara hävda att du begått ett brott och sedan är pengarna borta. 

 

Om inte du själv tar upp fallet i en domstol och bevisar att du verkligen var oskyldig. Vilket kostar tid och pengar så att många oskyldigt dömda blir tvungna att bara gilla läget.

Den här sortens lagar håller på att införas i EU nu. Det började smått 2014, där polisen knappt kunde ta misstänktas egendom, men förra året så röstade EU-rådet för att införa ny lagstiftning som ger polisen rätt att ta folks egendom, utan bevis, i rätt många fall.

Lagstiftningen blir inte lag förrän om två år, så den kan kanske stoppas. Men, EU är väl kanske lite mindre demokratiskt än Singapore, så historier som Institute for Justice, John Oliver och ISIL berättar om lär tyvärr kunna bli vanliga även här.

Kom staten till genom att bekämpa våld?

Frågan om statens uppkomst har studerats av flera forskare och i det här inlägget tänkte jag kolla på en förklaring som ges i Violence and Social Orders av Douglass C. North, John Joseph Wallis och Barry Weingast. Jag lägger fram argument för att de egentligen inte ger någon förklaring på frågan. Delvis för att de utgår ifrån att effekten är förklaringen men också för att de missar att analysera öppna polycentriska samhällen. Slutligen tar jag upp naturliga elit-förklaringen av statens uppkomst och ger ett argument varför den är rimligare.

Ordet stat används olika av olika antropologer och politiska ekonomer - det är nästan lika problematiskt som ordet anarki. Jag har märkt åtminstone två typer av stater: centralstaten med vålds-/lagstiftarmonopol som uppstod ungefär 1648 i Europa och den politiska staten som tar resurser ifrån andra (utan att försöka bestämma vad lagen är så mycket) som uppstod på olika ställen för kanske 1 000 - 10 000 år sedan. Hur våldsmonopolet uppstod verkar vara någorlunda väl undersökt, åtminstone för de europeiska staterna, där staten uppstod från kungarnas ambitioner i kampen med andra maktläger (städer, adel, kyrkan, Hansan och bönderna). Men hur kom den politiska staten till?

För några år sedan lyssnade jag på en intervju med Barry Weingast på Econtalk. Där diskuterade de hans, Douglass Norths och John Wallis nya bok som var tänkt att förklara varför vissa politiska system är stabila och varför folk kan skapa tillväxt bättre i några än andra. Huvuddelen av diskusionen (och boken) handlar om skillnaden mellan "naturliga stater"/"limited access orders" och "open access orders". De förra är ungefär alla världens stater (politiska och våldsmonopol) fram till runt 1800 och de senare är de kapitalistiska och demokratiska stater som funnits efteråt. De tar även kortfattat upp skillnaden mellan icke-statliga samhällen och naturliga stater och försöker därmed ge en förklaring till hur staten uppstod.

Jag får säga att jag delar författarnas utgångspunkt i hur de vill förklara politiska strukturer; de ser det som utkomsten av hur olika människor använder eller undviker våld och försöker förmå andra till att använda eller undvika våld. Valet om hur man tänker använda sig av våld (och då i vilken koalition och regler man vill stödja) är central i frågan om hur politiska system blir till. Men deras förklaring till hur stater uppstår är dessvärre mindre bra.

Förklaringen de ger till att den naturliga staten uppstod var för att den kunde upprätthålla bättre lag och ordning, som inte kunde göras av den ordning som de menar fanns innan dess, vilket var "stam-samhällen". I en naturlig stat så har folk incitament att upprätthålla en ordning på två sätt. De som är högt upp har militära positioner och åtnjuter privata fördelar som kommer av att de har politisk/fysisk makt. Makt att kuva andra stämmer överens med den ekonomiska makten. Dessa låter bli att slåss med varandra för att de utövar makten gemensamt; om de blir svaga kan de nedre klasserna komma runt deras monopol. Jag antar att de menar att de nedre klasserna slåss inte mot de övre för att de övre är starkare och att ordningen inom de nedre klasserna antingen kommer från de övre som en Leviathan eller att de har en ordning av att de själva har jämlika maktförhållanden.

De jämför detta samhälle med tidigare "stam-samhällen" som alltid var mindre och finner att folk dödade varandra oftare där, om än att det finns tveksamheter om bevisen för det. I den samhällsform som de lägger upp som föregångaren till den naturliga staten så fanns det en ledare för runt hundra personer men dennes maktposition var väldigt begränsad. De större samhällena var minst runt 1000 personer och skall då ha varit mindre våldsamma, samt alltid haft ett härskar/klass-system. För att folk skulle kunna leva i ett större samhälle krävdes det att våldet i samhället blev bättre kontrollerat och för att göra det behövdes en annan struktur än vad stam-samhällena erbjöd.

Larger societies required new ways to manage and control violence. Basic social units in foraging orders (bands or family groups) were typically groups of twenty-five to fifty individuals. Larger social units (tribes or local groups or big-men collectivities) range up to five hundred people. For each of these ways of organizing social interaction, increasing size produces increasing intragroup conflict and what Rappaport called the “irritation coefficient”: “sources of irritation... increase at a rate greater than population size. If population increase were taken to be linear, the increase of some kinds of dispute. .. might be taken to be roughly geometric” (1968, p. 116). ... The size of these different societies is bounded at the upper range by problems of managing violence.

Författarnas korta redogörelse missar två saker. Först och främst har de ingen som helst beskrivning eller förklaring för hur övergången från stamsamhället till den naturliga staten gick till (åtminstone inte i kapitel 2.5 där de skall diskutera frågan). De visar på två samhällen och säger att det ena är mer fredligare och större än det andra och att de båda ligger i en kronologisk ordning så måste det ju ha skett någon förändring, kanske för att folk ville skapa mer ordning. 

Det andra problemet är att de missar att det finns fler samhällen än de som de tagit upp. Om det finns ett annat samhälle som är en utveckling av stamsamhället så kan det visa att staten utvecklats på ett annat sätt. I just de exempel som de tar upp vet jag inte om det fanns sådana samhällen, men det har funnits på andra ställen, nämligen en öppen polycentrisk ordning, eller ett samhälle med ett decentraliserat rättssystem. Detta är likt de mindre "stam-samhällena" i att de inte har någon härskare och att ledarna där är starkt begränsade i vad de kan göra. Men det skiljer sig genom att det kan vara mycket större. Exempel på sådana samhällen är medeltida island, på runt 70 000 invånare och Kapauku Papuans indianerna i nya guinea, på runt 45 000 invånare. Det var "öppna" system i meningen att vem som helst kunde bli en domare - det krävdes dock vanligtvis inkomst, som dock inte var grundad i att beskatta/stjäla ifrån ens medlemmar, eller skicklighet i att kunna lagen. (På Island var antalet maktpositioner begränsade genom en sorts kartell, men vilka som helst kunde köpa en sådan här position.)

Utifrån vad jag läst så skall det isländska samhället ha varit något bättre på att bekämpa våldsamheter än dess nära släkting, det norska; det verkar som om norrmännen fann mer ära i hämnd än islänningarna, enligt historikern Jesse L. Byock:

For compromise to work consistently, settlements had to be respeted. The Short Story of Snegla Halli (Sneglu Halla þáttr) provides a glimpse of the dishonor caused by breaking a reconciliation. It calls a settlement breaker a niðingr, the strongest legal term of abuse which was otherwise reserved for villains, cowards, traitors, and individuals who committed wanton cruelty. In the presence of the king of Norway, Halli was accused by an opponent of having failed to avenge his fathers's death. In response to this accusation the king asked:

"Is it true, Halli, that you have not avenged your father?"
"True it is, lord," answered Halli.
"With this situation, why did you travel to Norway?"
"It is this whay, lord," replied Halli. "I was a child when he was killed, and my kinsmen rook up the case. They arranged a settlement on my behalf, and among us, it does not sir well to be called by the name of griðniðingr [settlement breaker]."

The saga puts Halli, an Icelander, in the position of stoutly defending the honor accorded this custom of restraint, revealing a cultural opposition that Icelanders perceived to lie between their own and Norwegian society.

Alltså, det finns alltså inte ett behov av ett elitsamhälle för att skapa ordning. Detta har även Weingast påpekat och han tar upp det isländska samhället som ett exempel på ett fungerande decentraliserat rättsystem i en ny intervju på Econtalk. I det säger han även att sådana här decentraliserade rättssystem kan ha de tre aspekter som förknippas med rättssäkerhet:

Well, that's where we have an approach to the question what is law? And by 'we' I mean this is joint work with my colleague Gillian Hadfield of the law school at USC. Which we've been writing several papers on this general topic, what is law? And we have a three-part way of thinking about the law. And the first part is, law has certain characteristics that differentiate it from other forms of order, dictators in particular. That is, the rules are general; they are prospective; they are universal. By 'general' we mean they apply in a wide variety of circumstances, not a very specific set. By 'universal' we mean they apply to everybody rather than just to you. 

Så, det kan alltså finnas en annan sorts samhälle. Det verkar som om många av de germanska folkstammarna hade något system som liknar detta, så det är inte alltför ovanligt i historien. Alltså, efter bara ett statslöst stamsamhälle på max 500 personer så fanns det även större statslösa samhällen där tusentals kunde levt tillsammans.

Nu är frågan, kom de politiska/naturliga staterna till ifrån stamsamhällena eller från de öppna polycentriska ordningarna? Om de kom till ifrån de första är det inte orimligt att de kom till för att skapa bättre och tryggare samhällen. Men om de istället kom ifrån de senare samhällena, som redan kommit på en lösning att integrera fler människor än det traditionella antalet i jägar- och samlarsamhällen, så finns det en annan förklaring till statens uppkomst.

Hur skulle då statens uppkomst kunna förklaras? En rimlig förklaring är den som Bertrand de Jouvenel lagt fram, att fröet till en stat kommer ifrån den naturliga elit som uppstår i ett statslöst samhälle. Hans poäng är att i varje samhälle kommer vissa visa sig vara bättre än andra och det gäller även i primitiva samhällen med bara lite arbetsfördelning. De som då specialiserar sig på att producera lag, hålla ordningen och leda folket i krig kommer att ha en bra position för att kunna ta makten i samhället och utmåla sig själva som den enda källan till rättvisa. Så verkar fallet ha varit i de engelska kungarikena, där kungar förr var frivilligt valda ledare men senare blev det arvsföljd på kronan. Under några hundra år av krig med vikingar skall kronan sakta men säkert tagit på sig mer makt tills dess att de kunde utge sig för att vara källan till all lag. Det är en intern utveckling av staten, medan en extern är när en stat invaderar en annan. 

I båda fall måste samhället vara någorlunda rikt eller avgränsat så att folk inte bara kan fly undan makten utan att förlora en del ekonomiska fördelar, som antropologen Robert Carneiro visar. Denna begränsning talar emot att naturliga stater skulle uppstått i de relativt små (och fattiga!) grupperna, och att dessa sedan skulle växt till en mycket större storlek. Om någon kommer och tar makten i en grupp, och sedan kräver pengar av dig, varför inte bara ta och fly? Så verkar den politiska utvecklingen ha varit bland jägar- och samlare generellt sett: om du inte gillade läget var det bara att flytta. Men, när samhället är rikt och några tar makten, då är det mer besvärligt att fly. (Detta kan även förklara varför det är höga skatter på populära ställen.) 

Denna förklaring verkar alltså mer rimlig än att det kom till, på något osäkert sätt, för att några försökte skapa mer ordning i samhället. Lösningen på våld hade flera samhällen löst utan att skapa en maktstruktur och det är konstigt att en maktstruktur skulle ha kunnat komma till i ett fattigt samhälle, som folk kan fly ifrån och som det inte borde finnas så stora incitament för någon att göra sig till härskare över andra.

Lagen skall alltid vara lika för alla, oavsett lag!

Följande historia lades upp på Polisen Uppsala läns fb-sida:

Måste bara få klaga på den kvinnliga av vad jag förstår polisaspirant som vid 19-19.30 tiden ikväll förstörde en romantisk kväll för två nykära hon 20 år han 23 år som satt på klipporna o myste till en vacker solnedgång, med 1 glas cider o 1 glas vin helt nyktra. Störde ingen, förde inget liv bara satt där och höll om varandra. Du går dit tar cidern o vinet o häller ut det, skriver upp namn o adress. Hur nitisk o otrevlig kan man vara, du kommer ALDRIG att bli en bra polis. En rutinerad polis som kan sitt jobb hade bara påpekat att man inte fick dricka alkohol på offentlig plats där i Öregrund och sen åkt därifrån. Då hade dom genast lagt bort sina få cl alkohol. Det är såna som du som gör att polisen generellt får dåligt rykte och blir illa omtyckt. Jag tycker synd om dina kolllegor.

I skrivande stund har den fått runt 35 700 gillningar och 2 100 kommentarer. Inte helt oväntat skriver många att polisens beteende var oansvarigt, otrevligt och rent negativt, men det finns också en hel del som försvarar polisens agerande med rätt dåliga argument. Tänkte ta upp dem här, som ett exempel på hur tendensen att bara godkänna alla lagar man hör är lagar kan se ut. Det är väldigt många, så jag kollar bara igenom kommentarer #1345-1500 (ungefär). (Jag skriver antalet gillningar för varje inlägg i parentes.)

"Mycket bra polisarbete, lagen är lika för alla, även för stolliga nykära. Ha ha" (1)


"Fråga till alla er som gnäller över att polisen ska lösa värre saker... Om ni nån gång råkar ut för ett ringa brott, tex ficktjuv som tar din telefon, ringa misshandel identitetastöld osv.. Vill ni då hellre att polisen ignorerar er och hoppas på att något värre ska ske?

Det är dom små sakerna som gör skillnad har jag fått lära mig. Hoppas det blir fler poliser som inte backar inflr lagen." (4)

"ni skriver ni var helt nyktra men drack alkohol? Är du nykter nu? Polisen följde lagarna, helt korrekt. Om polisen ignorerat det efter ha sett er så skulle polisen blivit anmäld för tjänstefel." (5)

"Rätt av polisen - om polisen hade ett trevligt bemötande. De får inte bara "ta" alkoholen utan att fråga dock. (Är paret smarta packar det ihop och lovar att dricka ur hemma eller liknande. Korrekt är väl böter? Gäller väl alkis som Svensson? Paret kan ju smussla lite med flaskan... Om poliser börjar blunda för saker de ser i tjänsten är vi ute på farlig väg." (7)

"Buhuuuuuu. Hon gjorde sitt jobb. Bete dig som en vuxen." (7)

"Förstår inte? Varför skall ett par få sitta på klipporna och dricka sin alkohol, när andra får sin alkohol uthälld dagligen för att de dricker på offentlig plats? Att de är kära spelar ändå ingen som helst roll, en lag är en lag. Kan man inte följa den, så får man ta konsekvenserna. Visst kan jag tycka att man inte behöver gå såpass 'hårt' fram, men han gjorde egentligen inget fel." (11)

"Förstår att man blir irriterad och att det inte var särskilt bra gjort av polisen ifråga men lite förståelse kanske vi medborgare kan ha också. Hur lätt hade ni tyckt att det varit att vara nyutexaminerad polis? Vad vet vi om vad hon gått igenom tidigare under dagen? Poliser är människor de också. När ni själva råkar ut för något så är ni jävligt tacksamma att dom finns så sluta klaga så fort ni får en chans om det inte är så att ni själva tänker bli utomordentliga poliser!!" (9)

"Håller med ovanstående kommentar. Lagar är väl till för att följas, och poliser finns till för att se till så det fungerar? Vill paret mysa och dricka kan de väl fan göra det hemma, där det är lagligt. Man kan väl inte göra undantag för lagar? Precis som om polisen skulle låta en misshandlare slippa straff. Bara "nä, men han slogs inte så jättemycket. Bara några örfilar och sparkar i magen. Om vi informerar honom om att det han gör är fel ("för det är deras jobb") så slutar han ju att slå med densamma". Bryter man mot lagen så får man väl ta sitt straff, oavsett hur gullig romans det handlar om." (5)

"Men det ska hälla ut eftersom du gjorde ett fel, står på polisens sida helt här, du måste ju ha koll på dina rättigheter! Innan då talar om att polisen gör fel! Tror dom kan sitt jobb!!!!!"

"lagen ska följas ! annars kan vi ju av skaffalagar !" (3)

"Polisen gjorde bara sitt jobb, Annars skulle ju alla kunna åka till havet och dricka och sedan skyllda på att dom är nykära....Dok kunde polisen kanske ha gjort det på ett bättre sätt en att bara storma in och hälla ut det. Men tycker inte polisen gjort något fel." (1) [Ett vettigt argument faktiskt, han gav en rimlig slutsats ifall polisen slutade följa lagen. Men, vad är felet med att låta folk sitta vid havet och dricka vin?]

"Den kvinnliga polisen är ett föredöme för hela kåren... Äntligen en anställd som tar jobbet på allvar !! En lag är en lag , hur himla nyförälskade folk vore, allmänheten får allt ta å snäppa upp sig å sluta klaga ......" (3)

"Så om det hade två ligister med varsin öl hade det varit annorlunda? Men för att det va två kära så va det något helt annat? RÄTT SKA VARA RÄTT - kär eller inte!
Bra jobbat Polisen!" (9) [Klart som fan att ligisterna borde få sitta där och dricka också.]

"vad fåniga ni är. bara för att den här polisen uppenbarligen inte ville göra fel med tanke på att hon nog var aspirant, så betyder ju inte det att alla poliser är dumma i huvudet och allt dumt ni kallat dom. om man vet att det är olagligt att göra som dom här personerna gjorde, då får man väl ta det?? skäms över ert beteende folk!" (6)

"Det fina med lagen är att den gäller alla! Även dina jävla curling ungar" (9)

"Hon gjorde bara sitt jobb, sen att lagen är efterbliven är en annan femma..." (4)

(Det var alldeles för många inlägg, jag orkade inte gå igenom så många. Det här borde vara en representativ bild av vad rättspositivisterna tycker.)

Först och främst kan jag ju påpeka, som andra i tråden gjort, att berättelsen inte nödvändigtvis stämmer. Men jag utgår ifrån att de flesta av kommentarerna ovan skrevs (och gillades) av personer som tänker sig att deras poäng gäller om historien hade varit sann.

Det återkommande temat här verkar vara "lagen skall vara lika för alla". Det är en bra andemening, men det är uppenbart att det enbart kan gälla för bra lagar. Det går nämligen att testa om den här meta-politiken är bra eller inte: pröva att applicera det på ett antal lagar som funnits historiskt och se om det verkar vettigt att ingen skall kunna komma ifrån det.

Ta exempelvis lagen mot ömsesidigt hor (sex mellan två gifta personer, som då inte var gifta med varandra) från 1604 som krävde dödsstraff åtminstone fram till 1718. Karl XII tyckte det var en väldigt viktig lag att upprätthålla, och såg själv till att straffet upprätthölls, trotts att andra medlemmar av rådet (som tjänade som högsta domstol) ville vara mer nådiga. Speciellt ville de vara nådiga mot kvinnorna. Men Karl ville applicera lagen lika mot alla. Var det rätt?

Eller ta en mer modern lag, som förbudet mot homosexualitet. Jag vet inga exempel om hur det drabbat folk i Sverige, men i England begick Alan Turing självmord efter att den engelska staten begick kemisk kastrering av honom, efter att de dömt honom för "indecency". De kunde ha gjort undantag för honom - och det fanns säkert vissa som ville göra det, då Turing åstadkommit en jäkla massa bra saker - men, skulle det ha varit bra enligt regeln föreslagen ovan? Nej, för det hade varit att låta vissa inte straffas lika hårt som alla andra av lagen!

Eller ta ett modernt exempel. För ett antal år sedan fick en kompis körkort och var ute på vägarna. Hon blev då tagen av polisen, för hon hade kört snabbare än hastigheten tillät. Hon hade kört fyra kilometer för fort! Men, polisen tyckte inte att hon skulle få någon bot så hon slapp det då, efter att han förklarat att egentligen borde hon fått böter. Men, enligt regeln ovan - alla skall vara lika inför lagen - måste polisen ha agerat fel! Tycker du det?

Jag har svårt att tänka mig någon, förutom en inbiten etatist, skulle mena att det vore rätt att inte göra undantag i dessa fall. Och om man kan göra det i något fall, finns det ingen möjlighet att hålla uppe den här regeln som en universell lag. Och att då bara proklamera det som ett uttömmande argument för att polisen i fallet ovan gjorde rätt är dålig argumentation.

To Serve and Protect - Det anglo-saxiska lagsystemets utveckling

Frågan som diskuteras i det här kapitlet är ”Varför är USA (och även så många andra stater) så involverade i brottsbekämpning som de är idag?” Detta har Benson tänkt ge ett historiskt och teoretiskt svar på. Benson börjar med att beskriva teoretiskt hur helt privata system har upprätthållit ett system för att bekämpa brott, vilket han exemplifierar med det anglo-saxiska systemet. Därefter visar han hur det här systemet utvecklades, hur kungarna bestämde sig för att forma och styra över det för att få in pengar.

Det anglo-saxiska systemet hade en väldigt annorlunda struktur än dagens rättvise-arena. Först och främst: brott begicks inte mot något ”samhälle” eller ”staten”, utan mot individer, och dessa fick då en erkänd rätt till upprättning som brottslingen skulle betala. Vidare är det då brottsoffrets sak att ta fast brottslingen, men denne tar vanligtvis hjälp ifrån andra i samhället för detta. Detta samarbete sker inte bara mellan släktmedlemmar, utan mellan i stort sett okända personer. Detta fungerar såsom så att varje individ ser att det finns ett intresse för att andra främlingar skall hjälpa denne mot en brottsling, så därför vill man upprätthålla ett socialt tryck mot de som inte hjälper till att fånga brottslingar. I spelteori så slår man, bildligt talat, ned på de som inte vill samarbeta i ett upprepat fångarnas dilemma.

Various forms of social pressure or ostracism can be brought to bear to induce cooperation in law enforcement. Individuals who do not fulfill obligations to support others in pursuit and prosecution can even be excluded from all forms of social interaction with other members of the group (e.g., trade and religious activities). In other words, because each individual has invested in establishing a position in the community and building a reputation within the group, those investments can be “held hostage” by the community, à la Williamson (1983), to insure that the commitment to cooperate is credible. (s. 197)

Sådana här system finns det många exempel på, men eftersom Benson är intresserad av amerikansk rätt beskriver han det engelska anglo-saxiska närmast statslösa systemet, eftersom det utvecklades med tiden till det amerikanska systemet. Det anglo-saxiska systemet har sina rötter i det saxiska systemet, vilket bestod av ett antal klaner, som kallades pagi, vilka i tur var uppdelade i mindre släktgrupper, som kallades vici. Dessa grupper hjälpte till när en av deras medlemmar blev utsatta för brott – med förhoppningen om att samma hjälp skulle ges ifall dem blir utsatta för brott. För olika brott var man tvungen att betala kompensation, wergeld. Vicin hade också den speciella egenskapen att när en av deras medlemmar begick ett brott fick resten betala böter för det, så de hade incitament att se till att andra inte begick brott. Efter att saxerna varit i England i femhundra år fanns det ett etablerat system bestående av ”the hundred” (pagi) och ”tithings” (vici). Tvister löstes av samfund med folk från de olika tithingarna, när det rörde sig om fall inom samma ”hundred”, och från folk från olika ”hundreds”, när det rörde sig om sådana fall:

Disputes between individuals who were not in the same hundred were handled by a shire court. All the suitors in the hundred courts within a shire were also suitors in the shire court, but again a twelve-man committee provided the arbitration function, supplemented by the threat of trial by ordeal. There was apparently a third court for disputes between individuals who did not reside within one shire (Stephen 1883: 67). (s. 199)

Något som fick brottslingar att gå med på att gå till rätten för att lösa tvisten var att alla som fanns vara skyldiga, men inte ville betala ersättning, blev förklarade fredlösa. D.v.s. alla förklarade att de inte tänkte hjälpa personen ifall någon annan (som den oförrättade i tvisten) tog dennes liv eller egendom. Utöver detta fanns det socialt tryck, från tithingen och släkten, bland annat.

Det fanns kungar under den här tiden, men dessa kungar var krigsherrar som fick sin makt i början av att folk valde att följa dem. Men med tiden konsoliderade dessa sin makt och några kungariken utstakades. Runt 850 fanns det bara tre, Northumbria, Mercia, och Wessex . Vid den här tiden hade kungarnas tjänare en liten roll att spela inom rättsväsendet, nämligen som en lokal väpnad styrka för att förmå vissa brottslingar att betala sina böter. Man talade om att kungen och arlarna som följde honom fick ett wite för denna tjänst, samtidigt som brottslingen fortfarande fick betala sin wergeld till offret.

Det hela började dock gå åt skogen samtidigt som vikingarna anföll England från slutet av 700-talet till 900-talet. I och med denna erövring förflyttades rikedom och makt till kungarna och deras troföljare, så mycket att kungarna började influera rättsystemet för att få ökade resurser. Exempelvis började kungarna få för sig att folk skulle betala wergeld till honom, istället för till offret! För, brottslingarna hade stört ”kungens fred”:

The concept of the “king’s peace” traces directly to Anglo-Saxon law: every freeman’s house had a “peace”; if it was broken, the violator had to pay. Initially, the king’s peace simply referred to the peace of the king’s house, but as royal power expanded, the king declared that his peace extended to places where he traveled, then to churches, monasteries, highways, and bridges. Eventually, it would be “possible for royal officers such as sheriffs to proclaim the king’s peace wherever suitable” (Lyon 1980: 42). The expansion in places and times protected by the king’s peace meant greater potential for royal revenue through legal actions. These imposed changes were not appreciated by the peasant freemen, because the true victim of an offense claimed as a violation of the king’s peace received little or no restitution.8 Thus, “there is a constant tendency to conflict between the old customs of the family and the newer laws of the State” (Pollock and Maitland 1959: vol. 1, 31–32). (s. 203-204)

Kungarna ville utöka pengaflödet de fick från ”rättvisan” för att det var en särskilt likvid tillgång; det var ju i fasta pengar. Samtidigt fick de in sin största inkomst från de områden de (och deras anfäder) erövrat, men det var oftast i form av tråkigt livsmedel som han inte lika lätt kunde spendera hur han ville. Så, kungarna började komma på nya brott för att utöka inkomsterna därifrån. Samtidigt försökte kungarna utöka ett monopol på att få bestämma när någon blivit dömd eller inte. Benson berättar inte var detta monopol ursprungligen kommit ifrån, men jag gissar från Hoppes verk att det uppstod först som ett monopol på hans egen (stulna) mark.

Läget försämrades ytterligare efter den normanska invasionen. Nu tog kungen all wergeld för sig själv för fler och fler brott, så att folket fick mycket minskat incitament att ta upp sin sak till domstolen.

The withdrawal of the right to restitution had significant implications for the institutions of law enforcement, because it substantially reduced citizens’ incentives to maintain their reciprocal arrangements for protection, pursuit, prose- cution, and insurance, and to participate in the local court system (operating at the levels of hundreds and counties at this time). (s. 205-206)

Uppenbarligen försvann hundrade-systemet på många ställen, men detta berodde inte bara på kungens utökade intervention på rättsäkerhetsområdet, utan även på erövringen av landet i området. ”War is the health of the state”, som sagt. Speciellt en normansk kung, Henry II, var duktig på att utöka kungens makt genom att definiera brott som störde kungens fred. Dessa kom nu att kallas för ”crimes”, vilket orsakade den traditionella anglo-saxiska skillnaden mellan kriminal- och civilrätt; i de senare fallen fick offret ersättning, men i de förra fick kungen det.

De statliga nymodigheterna i rättsväsendet ökade med tiden. Ett exempel:

The Norman kings also brought the concept of felony to England by making it a feudal crime for a vassal to betray or commit treachery against a feudal lord. Feudal felonies were punishable by death, and all the felon’s land and property were forfeited to the lord. Soon felony began to develop a broader meaning: “Again royal greed seems to be the best explanation for the expansion of the concept of felony. Any crime called a felony meant that if the appellee was found guilty his possessions escheated to the king. The more crimes called felonies, the greater the income, and so the list of felonies continued to grow throughout the twelfth century” (Lyon 1980: 190). (s. 208)

Kungarnas interventioner togs inte emot med öppna armar:

Victims’ resistance to the development of criminal law, along with the resulting loss of restitution and its accompanying incentives, meant that English citizens had to be “forced into compliance by a slowly evolving carrot and stick policy” (Laster 1970: 76). Efforts to force formation of frankpledge groups was noted above, but in addition, royal law declared that the victim was a criminal if he obtained restitution prior to bringing the offender before a king’s justice where the king could get his profits. This was not a strong enough inducement, so royal law created the crime of theftbote, making it a misdemeanor for a victim to accept the return of stolen property or to make other arrangements with a felon in exchange for an agreement not to prosecute. (s. 212)

Det gamla systemet hade numera helt försvunnit, och istället fortsatte utvecklingen av ett statligt rättssystem, dock med mycket privat involvering (som dagens system också har). 1729 kom den första lagen som gav pengar till att fånga och åtala brottslingar (för ett område där statsanställda bodde). Gängkriminalitet hade samtidigt ökat i städerna och som ett svar på att vittnen slutade infinna sig i sådana fall började staten ge immunitet till de gängmedlemmar som vittnade mot sina forna kamrater. Det blev dock inte direkt giltigt, eftersom man såg att det fanns problem med folk som ertappats med att ha gjort ett brott, och försöker undvika dess konsekvenser genom att hitta på att andra utfört brott. Kungarnas system utvecklades dock till att inte ha rättsystemet för att tjäna pengar, utan för att enbart bekämpa brott. Denna förändring kom också till under 1700-talet:

Thus, the new government was willing to commit funds to crime control in order to meet the demands of powerful political interests. In fact, the eighteenth century witnessed a gradual increase in government financing of many aspects of criminal law, as it declined in importance as a revenue source relative to other forms of revenue and as crime was increasingly seen as a problem by powerful political groups. (s. 218)

Ett sätt som de försökte få folk att delta i att fånga brottslingar var att ge ut belöningar för det, vilket började 1692 med belöningar för att ta fast stråtrövare. Efter de nästa femtio åren gavs det även ut belöningar ”for aiding in the conviction of burglars, horse thieves, cattle thieves, sheep thieves, shoplifters, coiners, and people who returned from felony transportation early.”. Det här systemet hade dock sina problem med folk som tog fast oskyldiga individer som sedan dömdes i domstolarna. Det här försöket övergavs för att 1829 inrätta en statlig kår som jagade brottslingar, vilka dock inte visade sig vara så mycket bättre. Folket var från början emot den nya ”polisen”:

Englishmen knew that the French public police, established in 1667, had always provided the king with detailed information about citizens and that even after the revolution police had opened mail, controlled the press, and made arrests and imprisonments without trial. Citizen concerns were apparently justified. Between 1829 and 1831, three thousand of the eight thousand public police officers (referred to as “Peel’s bloody gang” or “blue devils”) who had been hired were fired for “unfitness, incompetence, or drunkenness” (Ricks, Tillett, and Van Meter 1981: 6). (s. 222)

Men, stödet för den statliga polisen ökade, speciellt efter att många rika insåg att de kunde få skydd genom skattepengarna, likt statens tjänstemän hade gjort hundra år tidigare. (Den initiala avskyn av polisen liknar den som fanns i Sverige förr.) Benson tar inte upp det, men andra källor pekar på hur polisen kom till för att ge mer makt till staten och för att makthavarna började bli rädda för folket, som började bli rikare.

Den amerikanska utvecklingen påminner lite om den brittiska; det börjar med ett klassiskt sedvanerättssystem, men som senare inskränks av statliga regleringar. Den historiska utvecklingen var dock väldigt annorlunda, men inte desto mindre importerades många av de brittiska lösningarna under 1800-talet. Vissa likheter med de gamla kungarna fanns dock:

After the first true public police force was established in New York in 1844, other cities followed suit shortly. From the outset, however, these police departments were used primarily for political purposes. Crime control was, at best, a secondary concern. First of all, local elected officials used their police departments as a way to reward political supporters, much as early Norman kings granted some of the profits of justice to their powerful baronial supporters. A newly elected mayor typically fired virtually the entire police department and replaced it with his own supporters. (s. 224)

Resten av kapitlet detaljerar utvecklingen av offentligt åtalande. På ett sätt missar det lite av den historiska beskrivningen eftersom den inte tar med folkets åsikter om polisen och åklagarväsendet under 1800 och 1900-talet. Vad var folkets reaktioner för detta? I vilket fall är den historiska genomgången Benson gör väldigt intressant.

Istället för lagligt eller olagligt

I många politiska debatter är utgångspunkten att antingen vill man förbjuda en viss sorts handling eller att man vill tillåta, att något är olagligt eller att det skall vara olagligt. Detta kan vara en rimlig utgångspunkt när det gäller statens agerande, då staten, om den inte försöker förbjuda något automatiskt tillåter det. En sådan utgångspunkt finner vi med Wikileaks-exemplet där det finns några som menar att detta skall staten slå ned på och några som menar att staten skall hålla sig borta från.

Men det här synsättet behöver man inte adoptera för egen del. Istället för att säga att man vill att, exempelvis, läcka information som stater vill hålla hemligt skall vara lagligt eller olagligt kan man säga att man varken vill bestraffa eller försvara de som sysslar med detta. En fördel av att anamma det här perspektivet är att det finns många politiska frågor där man inte har någon koll på vad som är rätt och/eller där man ser att det skulle ta väldigt lång tid att ta reda på vad som är rätt. I dessa fall borde det vara lämpligt att inte välja sida och förhålla sig neutral.

Det här perspektivet kanske inte låter så intressant för dagens samhälle, men det kan vara bra att ha för att analysera samhällen där lagar är privata, där varje person väljer direkt vad för lagar denne vill stötta, inte stötta eller hålla sig neutral till. Det är applicerbart på medeltida Island, där varje person var fri att stötta en sida i en konflikt, stötta den andra eller hålla sig borta från den. Om vi nu någonsin ser ett anarkokapitalistiskt samhälle kan det även vara applicerbart där. Om ett sådant samhälle kom till nu med en massa stater runt om kring, är det nog bäst att förhålla sig neutral till dessa organisationer, även om man av libertarianska skäl borde vara fri att stötta de som bekämpar dem.

Med det här inlägget vill jag inte säga att man i flertallet frågor bör säga sig vara neutral, då man bör hjälpa folk att bli fria, utan bara att det är en möjlig position att ta.