Hur viktig är upphovsrätten för produktionen av bra underhållning?

Ibland när jag diskuterar upphovsrättsfrågan får jag bilden att vissa menar att upphovsrätt är nödvändig för att vi skall få någon vettig kulturproduktion i samhället. Jag vet inte om det här är en väldigt spridd uppfattning bland folk - ankomsten av Spotify borde ha gjort det till ett mindre populärt argument - men jag tänkte ändå ägna en post åt att bemöta den. Detta tänkte jag göra genom att visa exempel på nya verk som producerats utan upphovsrätt.

"Utan upphovsrätt" behöver dock kvalificeras. Vad jag menar är att de nedanstående verken verkar ha kommit till utan att ha varit beroende av att ha haft monopol för försäljning av sin produkt. Detta för att produkterna antingen inte var ämnade att säljas eller för att de praktiskt sett varit tillgängliga för vem som helst. Alltså, själva lagarna om upphovsrätt borde inte ha påverkat om dessa verk kom till eller inte. Så, vad finns det då för kulturella verk som kommit till utan upphovsrätt och vilken kvalitet håller dem? Nedan kommer ett axplock.

Microcosm - Såvitt jag kan se har skaparen FuturecopLGF inte fått några pengar alls för den här, i mina ögon, högst underhållande kortfilm. Möjligtvis får han något från Newgrounds, som hostar filmen, men dessa förlitar sig inte på upphovsrätt för att ta betalt för sina tjänster. Uppenbarligen har han använt sig av viss musik som märkbart höjde filmens kvalitet, men det är nog inom ramverken för "fair use", vilket ändå är accepterat av de flesta.

"The Most Evolved" - Artisten John H. Clark verkar ha lagt upp den här låten för att locka till sig kunder till hans hemsida. Där säljer han sin musik och erbjuder privata spelningar.

A Miracle of Science - Detta är en av många serier som släpps direkt på nätet. Dock valde skaparna Jon Kilgannon och Mark Sachs att, olikt andra webcomics, inte ha någon reklam alls på sin hemsida, så fram till att de släppte boken för försäljning tjänade de inte en krona på detta verk.

Jag vill inte säga att dessa tre verk är representativa för allt som finns på nätet. Den goda regeln att 95% av allt är skit, gäller fortfarande. Dock borde det stå bortom tvivel att högkvalitativ kultur inte kräver upphovsrätt. Detta är, som sagt, en gammal poäng och har bevisats hundra gånger om vid det här laget. I sådana fall kan ni bortse från argumenten i mitt inlägg och se det som ett kortfilm-, låt och seritips. Hoppas det passar! :D

Against Intellectual Property

Juristen Stephen Kinsella har författat en liten skrift med den självförklarande titeln Against Intellectual Property, som ger en kort introduktion till diskussionen om immaterialrättens plats i samhället, från ett libertarianskt perspektiv. Som sådan är det en väldigt kort skrift men Kinsella gör ett ganska bra jobb med att sammanfatta den libertarianska debatten, om än att han kanske alldeles för fort avfärdar de utilitaristiska argumenten som gjorts för att ha patent och upphovsrätt. Men bokens främsta syfte är att ge ett kort libertarianskt argumentet mot intellektuell egendom (IE) och detta gör den väl.

En bit in i boken ger Kinsella sitt positiva argument mot IE. Detta bygger på att äganderätt behövs för att undvika konflikter om vem som skall få äga en viss materiell sak. Immateriella saker är dock inte begränsade till naturen och att sätta upp hinder för att just göra dem begränsade skall skapa konflikter. Enligt Kinsella kan inga konflikter ha uppstått om dessa saker om ingen hade rätt till dem.

Detta argument tror jag är felaktigt, eller så har han gjort en stor miss genom att inte diskutera djupare hur konflikter uppstår. För idén att konflikter inte skulle kunna uppstå i en värld utan upphovsrätt och patent (de andra formerna av immaterialrätt berör inte boken) verkar inte rimlig. Vad Kinsella kanske skulle svara är att, givet att alla följer de libertarianska rättigheterna, så uppstår inga konflikter. Givetvis! Men detsamma gäller om vi hade följt rättigheter som respekterar IE.

Argumentet har dock viss kraft i en annan form, nämligen påpekandet att det verkar orimligt att man skall ha institutioner som gör vissa saker begränsade, när andra institutioner inte begränsar dessa. Förespråkaren av IE torde då ha bevisbördan på sig när det är denne som vill göra vissa saker exklusiva, när de lätt skulle kunna vara fria varor.

Dock använder Kinsella denna "hoppeanska" ansats för att kritisera IE-förespråkarna, vilket är olyckligt då hans egna reductio ad absurdum mot, exempelvis, Spooners syn på IE och hans genomgång av felaktiga argument inte behöver den här grunden. När det är uppenbart att ett försvar av en viss lag inte är rimlig, på grunder som båda håller med om, varför kritisera ytterligare från ett perspektiv som ni inte delar? Givetvis är det bra att föra fram en positiv teori om IE:s roll i samhället, men jag är mindre säker på att just den hoppeanska grunden är den rätta. Lyckligtvis använder han inte denna utgångspunkt så ofta för kritisera hans motståndare.

Sedan gör Kinsella några retoriska trix, som när han diskuterar hur "konstigt" det är med en form av upphovsrätt som begränsar oskyldiga människors förehavanden:

That is, by merely authoring an original expression of ideas, by merely thinking of and recording some original pattern of information, or by finding a new way to use his own property (recipe), the IP creator instantly, magically becomes a partial owner of others’ property. He has some say over how third parties can use their property.

- s. 35

När det gäller lagar så kan man nog säga att allt är magi; jag börjar magiskt äga något som ges bort till mig och helt hux flux börjar jag äga en, tidigare oanvänd, bit land om jag arbetar tillräckligt mycket på den. Denna känsla av magi uppstår p.g.a. att man bryter ned de sociala reglerna och ser på dem med fräsch blick och acceptansen av dessa regler framstår då som magi. Men eftersom detta även uppstår för materiell äganderätt är det inte riktigt ett giltigt argument. Men argumentet kan lätt förstärkas för att göra det mer vettigt, nämligen genom att påpeka att det finns en skillnad i att magin bakom vanliga sätt att börja äga saker (gåvor, byten och homesteading) verkar mycket rimligare än magin bakom IE. Kinsellas förstärker också sitt argument, men han tar inte upp att båda systemen bygger på magi.

Men nog med hårda ord mot boken! Jag vill inte skapa intrycket att dess kritik mot IE inte är träffande. När Kinsella bara håller sig till att peka på fel och motsägelser bland förespråkarnas argument är han riktigt bra. Och även om jag inte håller med om bokens positiva argument mot IE tycker jag om hans negativa. Överlag presenterar den en förnuftig syn på IE och är väl värd att läsa för den som inte är bekanta med de libertarianska argumenten i den här diskussionen. För de som är övertygade om vissas naturrättsliga argument för IE kanske inte boken är helt övertygande, men den borde ge goda anledningar till att de måste fundera mer på om sitt försvar verkligen är tillräckligt eller giltigt.

Är det förenligt med libertarianism att äga idéer?

Fritz-Anton Fritzson, filosofen och libertarianen, argumenterar på sin blogg vad grunden för upphovsrätt är och för att dessa sorters rättigheter är förenliga med libertarianska principer. Jag har tidigare diskuterat frågan med honom och jag tror att hans senaste inlägg klargör de filosofiska skillnader som finns mellan våra ansatser i frågan, vilka är avgörande för hur man ser på frågan om upphovsrätt.

Frågeställningarna som Fritz tar upp är:

1) Vad innebär ägande av ett verk, vad är det man äger egentligen?

2) Är ägandet rättmättigt (och är i sådana fall nedladdning ett brott)?

Fritz vill med sitt inlägg skapa lite ordning i debatten genom att börja med grunderna, vilket är nog så lämpligt. Därför diskuterar han ägandet av verk väldigt noga, men hoppar tyvärr alltför snabbt över den viktiga frågan om detta ägande är rättmätigt. Men, en sak i taget, vad innebär det att någon äger ett verk?

Fritz hävdar att ägande av ett verk inte är ägande av något materiellt, utan det immateriella verket i sig. Exempelvis äger Freddie Mercury Bohemian Raphsody, vilket inte innebär att han äger varje enskild kopia av detta verk som finns, utan att han äger själva "idén" Bohemian Raphsody. Detta innebär dock att han har bestämmanderätt över hur folk skall kunna få använda de kopior som finns av hans låt. Då kommer frågan, är hans ägande över den här idén berättigad, så att han, eller de han utser, får använda våld mot de som använder kopiorna av hans idé på ett annat sätt än han godkänt?*

Detta är den avgörande frågan: har Freddy Mercury rätt till sin skapelse på det sätt som Fritz hävdar? Argumentet som läggs fram i försvar för detta är ytterst svagt:

Jag skall tillåta mig själv att vara lite dogmatisk här och anta att ursprungligen så ägde Freddie Mercury (och Brian May som är medförfattare till låten) Bohemian Rhapsody och att detta har att göra med att det var just de som skapade låten. En libertarian som HAX borde hålla med om detta (eftersom libertarianer hävdar att människor äger sig själva och därmed produkterna av sitt eget arbete) samt att om Freddie äger låten så har han också rätt att sälja den eller ge bort den etc. Mer om det senare.

Tyvärr så finns det ingen djupare förklaring här varför man börjar äga något. Och det räcker inte med att enbart säga att själva skapandet gör en till rättmättig ägare av det immateriella verket. Varför inte? Därför att den rena, axiomatiska libertarianismen kan inkludera en sådan syn på immateriell egendom, men den kan lika lätt inte inkludera det i det libertarianska systemet. Vad är argumentet för att det ena skall gälla men inte det andra?

Jag hävdar att vi måste gå upp ett steg, och diskutera grunderna för varför man kan börja äga saker över huvud taget för att kunna diskutera om man kan äga immateriella verk. Själv har jag tyvärr inget utarbetat bakomliggande moraliskt system som rättfärdigar mina politiska åsikter, men jag brukar förlita mig på utilitaristiska och ekonomiska argument, som jag gissar skulle visa att immateriellt ägande inte är berättigat. Men jag har inget avgörande argument för det. Vad som däremot behövs, för att avgöra frågan, är en undersökning inom dessa "primära" system för att bestämma vilken position libertarianism bör ha i frågan.

* Vissa libertarianer menar att ägande nödvändigtvis innebär att ägandet är rättmättigt. Jag använder ordet endast i dess positiva bemärkelse och talade här om en möjlig ordning av ägande, som vi till viss del ser idag (men mer tydligare förr, när piratkopiering inte var så enkelt).