Några citat från Bradley Manning

Det tog drygt två och ett halvt år innan "rättegången" mot Bradley Manning drog igång nu i februari. Det är ett helt jäkla sjukt system där en av de viktigaste rättegångarna det här århundradet tar så lång tid att dra igång och att det utförs av den amerikanska regeringen, den ena parten i fallet. I ett såhär viktigt fall, som gäller vilken information staten tänker bestraffa en för att sprida, då är det av största vikt att detta inte beslutas av domare som har incitament att tillfredsställa själva statsmaskineriet istället för rättvisa.

I klippet ovan beskriver Bradley Manning hur han kom i kontakt med klippet "Collateral Murder" och kommer från det tal han höll i en amerikansk domstol. Han tar upp en hel del intressanta saker, som finns att läsa på Freedom of the Press's hemsida. Här om den vidriga händelsen, hur militären mörkade den och hur en journalist skönmålade den:

Using Google I searched for the event by its date by its general location. I found several new accounts involving two Reuters employees who were killed during the aerial weapon team engagement. Another story explained that Reuters had requested for a copy of the video under the Freedom of Information Act or FOIA. Reuters wanted to view the video in order to understand what had happened and to improve their safety practices in combat zones. A spokesperson for Reuters was quoted saying that the video might help avoid the reoccurrence of the tragedy and believed there was a compelling need for the immediate release of the video.

Despite the submission of the FOIA request, the news account explained that CENTCOM replied to Reuters stating that they could not give a time frame for considering a FOIA request and that the video might no longer exist. Another story I found written a year later said that even though Reuters was still pursuing their request. They still did not receive a formal response or written determination in accordance with FOIA.

The fact neither CENTCOM or Multi National Forces Iraq or MNF-I would not voluntarily release the video troubled me further. It was clear to me that the event happened because the aerial weapons team mistakenly identified Reuters employees as a potential threat and that the people in the bongo truck were merely attempting to assist the wounded. The people in the van were not a threat but merely "good samaritans". The most alarming aspect of the video to me, however, was the seemly delightful bloodlust they appeared to have.

The dehumanized the individuals they were engaging and seemed to not value human life by referring to them as quote "dead bastards" unquote and congratulating each other on the ability to kill in large numbers. At one point in the video there is an individual on the ground attempting to crawl to safety. The individual is seriously wounded. Instead of calling for medical attention to the location, one of the aerial weapons team crew members verbally asks for the wounded person to pick up a weapon so that he can have a reason to engage. For me, this seems similar to a child torturing ants with a magnifying glass.

While saddened by the aerial weapons team crew's lack of concern about human life, I was disturbed by the response of the discovery of injured children at the scene. In the video, you can see that the bongo truck driving up to assist the wounded individual. In response the aerial weapons team crew – as soon as the individuals are a threat, they repeatedly request for authorization to fire on the bongo truck and once granted they engage the vehicle at least six times.

Shortly after the second engagement, a mechanized infantry unit arrives at the scene. Within minutes, the aerial weapons team crew learns that children were in the van and despite the injuries the crew exhibits no remorse. Instead, they downplay the significance of their actions, saying quote "Well, it's their fault for bringing their kids into a battle" unquote.

The aerial weapons team crew members sound like they lack sympathy for the children or the parents. Later in a particularly disturbing manner, the aerial weapons team verbalizes enjoyment at the sight of one of the ground vehicles driving over a body – or one of the bodies. As I continued my research, I found an article discussing the book, The Good Soldiers, written by Washington Post writer David Finkel.

In Mr. Finkel book, he writes about the aerial weapons team attack. As, I read an online excerpt in Google Books, I followed Mr. Finkel's account of the event belonging to the video. I quickly realize that Mr. Finkel was quoting, I feel in verbatim, the audio communications of the aerial weapons team crew.

It is clear to me that Mr. Finkel obtained access and a copy of the video during his tenue as an embedded journalist. I was aghast at Mr. Finkel's portrayal of the incident. Reading his account, one would believe the engagement was somehow justified as "payback" for an earlier attack that lead to the death of a soldier. Mr. Finkel ends his account by discussing how a soldier finds an individual still alive from the attack. He writes that the soldier finds him and sees him gesture with his two forefingers together, a common method in the Middle East to communicate that they are friendly. However, instead of assisting him, the soldier makes an obscene gesture extending his middle finger.

The individual apparently dies shortly thereafter. Reading this, I can only think of how this person was simply trying to help others, and then he quickly finds he needs help as well. To make matter worse, in the last moments of his life, he continues to express his friendly gesture – only to find himself receiving this well known gesture of unfriendliness. For me it's all a big mess, and I am left wondering what these things mean, and how it all fits together. It burdens me emotionally.

Nu i dagarna gick Amnesty ut med att tortyr och korrupta rättegångar fortfarande var vanligt i Irak, ända sedan USA hade tagit ut Saddam. Manning har en väldigt intressant kommentar om detta, att detta även gällde politiska motståndare till presidenten Nouri al-Maliki, och att den amerikanska militären hjälpte till med detta:

I knew that if I continued to assist the Baghdad Federal Police in identifying the political opponents of Prime Minister al-Maliki, those people would be arrested and in the custody of the Special Unit of the Baghdad Federal Police and very likely tortured and not seen again for a very long time – if ever.

Instead of assisting the Special Unit of the Baghdad Federal Police, I decided to take the information and expose it to the WLO, in the hope that before the upcoming 7 March 2010 election, they could generate some immediate press on the issue and prevent this unit of the Federal Police from continuing to crack down in political opponents of al-Maliki.

 Hela talet finns att läsa här.

Lite propaganda

Propaganda kan vara rätt så underhållande att kika på, så jag blev lite ledsen över att Radiotjänst hade plockat ned sina gamla videoklipp om hur folk som betalar tv-avgift är "fri televisions" hjältar. Men, lätt åtgärdat, de fanns på andra ställen på nätet och nu har jag skapat en lista på youtube med dem och några andra klassiska propagandafilmer.

Nu när jag ändå gått in på propaganda kan jag tipsa om det här klippet, som tar upp likheterna som finns mellan det fiktiva, fascistiska och auktoritära samhället i Starship Troopers samt det frihetliga och liberala USA.

Lite humor

De skämtar inte. Det här är inte ironi. Jag saknar ord. Förutom att...det är galet roligt! Hurra för Joel den store! :D

Kolla även in varför de har fel här.

Dessa filmer är nog det bästa från staten sedan klassikern Eller så betalar man skatt.

Är SVT statligt?

Den frågan finns på SVT:s hemsida, där det något förvånande öppna och direkta svaret ges:

Nej! SVT är ett public service-företag, som ägs av en stiftelse och som finansieras av tv-avgiften. Det är en mottagar-avgift och ingen skatt. Man betalar för en apparat/mottagare oavsett hur många man har. Pengarna går till en fond i Riksgälden för att betala public service-verksamheten i Sverige.
Efter godkännande av riksdagen så får sedan de tre public service-bolagen SR, SVT och UR sina pengar. Det finns alltså en sorts ekonomisk kontroll på SVT men det är enbart SVT:s företagsledning (inte ens styrelsen) som bestämmer om innehållet i SVT:s program.
I en statstelevision, som finns i diktaturstater, är det diktatorn/staten som bestämmer om innehållet i programmen.

SVT står fritt och oberoende från både politiskt och kommersiellt inflytande.

För den som är bekant med hur SVT styrs är det här svaret bara skrattretande och borde inte kunna övertyga någon som inte redan är en statsdyrkare. Vad är det då som är (så uppenbart!) fel i deras svar?

Först, vad är det som menas med "Är SVT statligt"? En rimlig tolkning tror jag är att man undrar om SVT styrs eller ägs av svenska staten, på liknande sätt som att andra företag (Systembolaget, Svenska spel eller SOS Alarm Sverige AB) är det. Ägs och styrs då SVT av svenska staten?

På den här frågan svarar SVT själva med ett skarpt "Nej!" vilket borde tolkas som att de inte kan finna någon rimlig tolkning där man kan säga att de ägs eller styrs av staten. Som försvar säger de att de ägs av en viss stiftelse (Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR) och styrs av SVT:s företagsledning. Där slutar kedjan för SVT; som om stiftelsen och företagsledningen styrdes av sig själva på något konstigt sätt.

I själva verket så styrs förvaltningsstiftelsen av staten, genom att regeringen utser vilka som skall sitta i dess styrelse. I sin tur utser den här styrelsen från och med 2009 samtliga ledamöter som sitter i SVT:s styrelse. Den här styrelsen beslutar om vilken allmänna inriktning som SVT skall ta. Och de utser i sin tur vilka som sitter i dess företagsledning, som i sin tur tolkar vad denna allmänna inriktning skall vara och då vad som skall visas på tv.

Alltså, SVT:s påstående att de inte styrs eller ägs av staten, bygger på att de inte tar hänsyn till att de organ som faktiskt styr och äger dem, styrs och ägs av staten. Deras argument är alltså likt en generals som fick för sig att säga att han inte styr vad soldater i ett krig gör, eftersom soldaterna tar order ifrån personer som kallas kaptener. Generalen blundar alltså för att han ger order till kaptenerna, och på liknande sätt blundar SVT för att deras styrelse är utsedda av personer som har blivit tillsatta av regeringen.

(Notera även hur SVT vill få frågan att handla om vem som beslutar hur de exakta programmen ser ut och att deras ungefärliga inriktning är ointressant.)

Men, statens påverkan av vad SVT gör kommer inte enbart av deras indirekta kontroll av vilka som leder företaget, utan också genom att staten har satt upp riktlinjer om vad de över huvud taget får visa. Dessa riktlinjer står skrivna i statens Radio och tv-lag (2010:696) och verkar inte gälla enbart för SVT utan för alla tv-sändningar som

a) tillhandahålls av en leverantör av medietjänster,
b) är riktad till allmänheten, och
c) är avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel

3 kap. 1§

Vad är det då för riktlinjer man måste följa om man vill sända tv-sändningar? Jo, det handlar om att sändningarna till viss del borde:

"tillgodose olika intressen och smakriktningar" (tv-sändningar som är nischade får då kanske inte tillstånd);

att de kan sända program "av flera av varandra oberoende programföretag" (nischade sändningar som bara vill sända från ett företag kanske inte får tillstånd);

"som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet" (hylla flockstyrets ideal!);

undvika att "otillbörligt gynna kommersiella intressen", som att "uppmuntra till inköp eller hyra av varor eller tjänster (så att program som försöker finansiera sig själva genom produktplacering kan inte sändas); samt,

bestå till hälften av program av "europeiskt ursprung."

Alltså, även om SVT inte fick sina order från staten så är de ändå bundna till de regler som staten satt upp för dem. Att SVT skulle stå fritt från politiskt inflytande är alltså skrattretande, befängt och i grund och botten helt falskt.

SVT ljuger för folket, samma människor de säger sig arbeta för. Alternativt är de så ideologiska att de har lurat sig själv. I vardera av fallen illustrerar de hur otroligt olämpligt det är med någon statsmedia över huvud taget, när de ljuger för sina tittare varje dag med sin slogan "Fri och oberoende television".


Tillägg: Slutligen, en liten sak om avgifter och skatter. Wikipedia säger om detta:

Inom den offentliga sektorn är den huvudsakliga skillnader mellan avgifter och skatter att avgifterna är kopplade till en motprestation eller nyttighet, medan skatterna saknar en sådan koppling.

Detta innebär att tv-avgiften är en skatt för alla som inte tittar på statens television. Man kan inte då, som SVT gör, säga att det absolut inte är en skatt.

Propaganda på hög nivå

I en föreläsning om ekonomiska depressioner i 1800-talets USA berättar historikern Thomas E. Woods en intressant del av landets andra "centralbanks", The Second Bank of America:s, historia. Woods verkar inte placera den här kommentaren helt rätt kronologiskt, men vad den visar är hur bankens direktör, Nicholas Biddle, använde bankens resurser för att övertyga tidningsägare att publicera artiklar som talar varmt för banken och hur nödvändig den är. Som Biddle skrev:

Dear Sir,

. . . What I can do & will do is this. It is obvious that a great effort will be made to array the influence of the Executive & all his party against the Bank. It is not less evident that our most effectual resistance is the dissemination of useful knowledge among the people, and accordingly I am endeavoring to convey to all classes real & positive information in regard to the working of the institution & its beneficial influence on the prosperity of the nation. To do this newspapers must be used, not for their influence, but merely as channels of communication with the people. If you think the one in question a useful vehicle of information I will employ it and in this way.

I have many articles about the Bank articles of interest to a general reader & which would occupy no more space than would be necessarily given to articles on other topics, nor occasion I presume any extra expence such for in stance as Mr. McDuffie's & Smith's reports or the extracts from Mr Gallatin's article. For the insertion of these I will pay either as they appear or in advance. Thus for instance if you will cause the articles I have indicated and others which I may prepare to be inserted in the newspaper in question, I will at once pay to you one thousand dollars. If this may facilitate the arrangement you propose I shall be glad. There is as you perceive nothing in this communication which I should care to conceal, but as it might be misconstrued, I inclose your letter to me & request that you will have the goodness to return what I have written to you. It will give me great pleasure to see you on the 15th , and in the mean time I am with sincere regard & many thanks for your presenting the subject to me.

Enligt en Mises Daily-artikel skall dessa $1 000 haft ett värde av $22 000 idag, vilket inte är en liten summa för att sprida viktig information till befolkningen om bankens nyttiga funktion. Det här är så klart inget onormalt, att skapa propaganda för sin sak är naturligt för politiker. Men, skulle en politiker idag kunna komma undan med att försöka muta en tidningsutgivare med att trycka artiklar i statens favör?

Gissningsvis inte, men det är inget staten behöver idag. För, istället för att köpa tjänster direkt från en tidningsägare har de flesta stater idag hyrt författare, gett dem diverse lokaler att sitta i och gott med fritid för att de skall kunna producera sina statsvänliga artiklar vilka kan publiceras i tidningar som staten också stöttar. Detta kunskapskomplex har kritiserats av flera ekonomer för att leda forskning i fel riktning och för att sprida idéer som staten eller dess underliggande institutioner vill ska spridas. Ekonomen Dan Klein har samlat några citat från dessa i artikeln Intellectual Hazard: A Liberal Selection of Quotations, varav två följer nedan.

To put the number of Fed staff economists in context, the top 50 Ph.D.-granting US economics departments together employ about 390 economists in macroeconomics, monetary economics, and banking. That is, the Fed employs full-time about 27 percent more macro/money/banking economists than the top 50 US academic economicsdepartments put together. (Note also that most of the economists in those departments have been visiting scholars at Federal Reserve banks.) ...

I have not found a single Fed-published article that calls for eliminating, privatizing, or even restructuring the Fed. Research on ‘free banking’ has been limited to evaluations of the antebellum state banking regulatory systems that went by the name. With one exception, the notion of laissez-faire banking has not been discussed.

- Lawrence H. White (2005)

[G]overnment farm programs over the years have provided a fertile field of job opportunities for agricultural economists. Second, and closely related, the funding arrangement for agricultural economists in the USDA land-grant university complex gives policy analysts an incentive not to question the appropriateness of the government programs they are analyzing. The implication is most obvious in the case of policy research within the Department of Agriculture. The review and publication process discourages research that is inconsistent with the policies of the current administration.

Although federal government funding is a less significant source of financial support for policy research in land-grant universities than it is within the USDA, political pressure from state and local farm commodity groups militates heavily against criticism of government farm programs there, too. These groups expect research and extension personnel to support government programs for their products. They often exert pressure on college officials and agricultural policy analysts who propose policy liberalization.

- E.C. Pasour, Jr. (2004)

Ett annat exempel på hur staten påverkar kunskapsutvecklingen i samhället ger ekonomen Henry Manne, en av grundarna till "Law and economics"-fältet, i en intervju. Han berättar att när han publicerade sin bok Insider Trading and the Stock Market så gav chefen för SEC, som reglerar aktiehandeln i USA, en order till alla anställda på byrån, som alla skrev akademiska artiklar om aktiemarknaden (och säkerligen hur viktig deras institution var för att den skulle fungera väl) att aldrig hänvisa, referera eller på något sätt nämna Mannes verk i någon av deras artiklar.

Notera att det här inte säger något om universitet och högskolor, utan endast om statliga organisationer som också producerar artiklar, vilka allt som oftast verkar stödja sin egen politik. Inte helt oväntat. Vad de sysslar med är inget annat än en mer utarbetad version av vad Biddle gjorde. Ändå verkar det som att Biddles handling skulle vara mindre tillåten idag, än om en hel myndighet gör samma sak. Om det stämmer, varför är det så?

Slutligen, ifall någon vill säga att det är annorlunda i Sverige, att allt dåligt bara kommer från USA, vad finns det för grund för det? Faktum är att svenska myndigheter och byråkratier lägger ned stora summor pengar på att sprida propaganda om sina idéer, vilket tas upp i Timbro-rapporten Den skattefinansierade idémarknaden. Det kanske inte främst rör sig om akademiska texter, men varför utgå från att de inte skriver sådant också?

Vad fick man lära sig i skolan?

De flesta menar att utbildningen man får i dagens skola vilar på en vetenskaplig grund och skall i alla fall försöka vara objektiv och neutral. Givetvis tror man inte att skolan lär ut allt, och det finns överseende för att skolan skall ändra utbildning ifall nya rön uppstår i någon vetenskap. Men lär de statliga skolorna ut direkta fel, som står i motsättning till vad etablerad kunskap säger?

Jag skulle säga att i vissa fall - långt ifrån alla - så är det högst tvivelaktigt material som lärs ut. Här tänkte jag ta upp frågan om varför U-länder är fattiga som exempel, och boken är Millennium (första upplagan) av Christer Palmquist och Hans Kristian Widberg. Det är inte den bok som Mauricio Rojas kritiserar i (S)kolan, men båda är utgivna av Bonniers. Jag lånade boken från en kompis som hade den när han läste Samhällsprogrammet i Halmstad. Nedan följer bokens beskrivning av de möjliga orsakerna till u-ländernas situation:

Teorier om orsaker till u-ländernas situation
Det finns olika teorier om orsakerna till u-ländernas situation. Ofta baseras analyser av u-landsproblemen på en syntes av katastrofteorin, konfliktteorin och harmoniteorin som presenteras här.

Katastrofteorin
Vid 1700-talets slut utarbetade den engelske nationalekonomen och prästen Thomas Malthus (1766-1834) den teori som idag kallas malthusianism. Grundtanken i malthusianismen är att världsläget är katastrofalt eftersom befolkningsökningen är större än ökningen av försörjningsmedlen. Dagens ny-malthusianer har utvidgat katastrofteorin till att omfatta även ekologiska problem och begränsningar.

Problemens orsaker enligt katastrofteorin
Världens befolkning kommer att fördubblas på mindre än 40 år. Resurstillväxten ökar men inte på långt när i samma takt. Det är inte bara befolkningsökningen som är oroande. Människans behov och anspråk ökar också i snabb takt - framför allt i i-länderna. Om man räknar om alla konsumtion till energiförbrukning konsumerar en invånare i ett i-land 40 gånger mer än en invånare i ett u-land. Livsviktiga resurser som mark, vatten, luft, föda och energi finns inte i obegränsade mängder. Genom rovdrift och miljöförstöring minskar vi möjligheterna att lösa u-ländernas problem. Utvecklingen är katastrofal enligt denna teori.

Åtgärder enligt katastrofteorin
Malthusianerna anser att följande åtgärder är de viktigaste för att lösa problemen i u-länderna:
- satsa på familjeplanering där fattigdomen är som störst,
- undanröj vissa motiv till att skaffa många barn genom att satsa på socialpolitiska reformer (t.ex. pension och sjukersättning)
- dämpa resursförbrukningen i i-länderna,
- genomdriv internationell lagstiftning mot rovdrift av olika viktiga resurser, t.ex. regnskogen och mot miljöförstöring, t.ex. utsläpp av freoner.

Konfliktteorin
Konfliktteorin utgår från Karl Marz idéer om orsakerna till u-ländernas situation. Den marxistiska synen lägger tonvikten vid den intressekonflikt som finns mellan härskare och förtryckta - i det här fallet de exploaterande i-länderna och de exploaterade u-länderna. Det är den internationella maktstrukturen som måste förändras, vilket är omöjligt så länge den nationella maktstrukturen i de kapitalistiska länderna finns kvar. Därför måste alla samhällen organiseras om: från det Marx definierade som kapitalets diktatur till proletariets diktatur.

Problemens orsaker enligt konfliktteorin
Marxisterna menar att underutvecklingen uppstod genom att feodala samhällen koloniaserades på 17- och 1800-talen och därigenom kom under Europas och så småningom USA:s inflytande. Under 1900-talet ersattes kolonisatörerna av multinationella företag, men kolonialismen upphörde i själva verket aldrig. Kolonialmakten upprättade en arbetsfördelning som gjorde kolonierna till råvaruproducenter. På det viset bröt man ner de självförsörjande jordbrukarsamhällena och lade grunden till en permanent hungersnöd.

Marxisterna använder den så kallade satellit-metropolteorin för att förklara underutvecklingen. Enligt denna teori återinvesteras inte de vinster (överskottet) som görs genom företagsamheten i u-länderna. Vinsterna förs istället över till de rika inom landet eller till multinationella företag som sedan för över pengarna till i-länderna. Detta leder till en snedvriden samhällsorganisation, dåligt utnyttjade tillgångar och förstärkt fattigdom. Enligt marxisterna skulle u-länderna kunna producera, förädla och behålla mycket mer av sin produktion än de gör idag. Många u-länder har ett potentiellt överskott som skulle räcka både till det människor behöver till nödvändiga investeringar, t.ex. egna förädlingsindustrier.

Åtgärder enligt konfliktteorin
Marxisterna anser att följande åtgärder krävs för att förbättra situationen i u-länderna:
- en annan samhällsorganisation i u-länderna för att kunna utnyttja resurserna så mycket som möjligt inom det egna landet,
- ett ekonomiskt, politiskt och socialt oberoende som garanterar en rättvis fördelning av resurserna och en rättvis internationell handelsstatus,
- bistånd för att få igång en ekonomisk utveckling, men bara till de länder som genomfört en förändring av samhällets organisation, dvs. blivit kommunistiska genom t.ex. revolution,
- bistånd i olika former till nationella befrielserörelser som i kamp mot både den egna överklassen och utländskt beroende försöker genomföra den utveckling som är nödvändig, dvs. revolution.

Harmoniteorin
Harmoniteorin, eller den liberala teorin som den också kallas, har hämtat sina tankegångar från nationalekonomen och filosofen Adam Smith. De främsta utvecklingshindren i u-länderna enligt harmoniteorin anses vara kapitalbrist, analfabetism, överbefolkning, sjukdom, tradition och klimat. Störst vikt läggs vid förhållandet i själva u-landet, till skillnad från konfliktteorin som lägger skulden för fattigdomen på den kapitalistiska världsstrukturen.

Problemens orsaker enligt harmoniteorin
Alla i-länder har en gång varit u-länder, men i-ländernas standardutveckling kunde komma igång genom att industrialiseringen skapade ett överskott av kapital. Överskottet kunde användas till investering i ny verksamhet som gav nya arbetstillfällen, ny köpkraft, ny efterfrågan, ny produktion, nya arbetstillfällen osv., en självgenererande utvecklingsprocess alltså. Den industriella utvecklingen kom aldrig igång i u-länderna.

Alla de nämnda utvecklingshindren gör att u-länderna inte kan skapa det överskott som krävs för att starta en utvecklingsprocess. Framför allt saknas kapital. Till detta kommer problemen med att många u-länder producerar en enda råvara för export och därmed är beroende av det pris som sätts av i-länderna på den internationella marknaden. Sociala och politiska förhållanden har naturligtivs betydelse för möjligheterna att utvecklas, men harmoniteoretikerna ser inte en ändrad maktstruktur som den viktigaste förutsättningen för utveckling i u-länderna.

Åtgärder enligt harmoniteorin
Förespråkarna för harmoniteorin anser att följande åtgärder krävs för att förbättra u-ländernas situation:
- unxervisning och läskunnighetskampanjer,
- kunskapsöverföring med hjälp av biståndsarbetare,
- kapitalöverföring från i-länder i form av utvecklingskrediter,
- familjeplaneringskampanjer för att dämpa befolkningstillväxten,
- läkemedels- och läkarbistånd,
- tullsänkningar i i-länderna för att förbättra konkurrenskraften,
- stimulering av den egna indsutriproduktionen för att uppnå ett minskat importbehov från i-länderna
- förenklingar för utländska investeringar som ger arbetstillfällen

Det bör noteras att författarna inte säger vilken av dessa, högst olika, förklaringar är bättre än de andra. Nåväl. Ifall det inte är uppenbart, vad är problemen med att lägga fram dessa tre, och endast dessa tre, förklaringsmodeller för u-ländernas fattigdom?

Det största problemet är att ingen av dessa modeller tar upp det verkliga problemet med u-länderna, vilket är dålig politik. Några av grundförutsättningarna som de flesta ekonomerna verkar mena är nödvändiga för tillväxt är någon miniminivå av säkra äganderätter, frihandel och rättssäkerhet. Jag har tidigare diskuterat Eric Jones' The European Miracle på den här bloggen, som diskuterade hur viktigt det var med säkra äganderätter för att Europa skulle industrialiseras och här kommer ett citat från Arvind Subramanian som menar att bl.a. säkra äganderätter är viktigt enligt ekonomer:

I think it's clear that do have a robust understanding of the negative agenda, of what not to do. It's easy to say, don't be as Zimbabwe, don't debase the currency, don't create hyperinflation, don't expropriate wealth. Some basic don'ts we have a good sense of.

Han fortsätter med att diskutera om att det faktiskt råder viss oenighet bland ekonomer om vad som faktiskt är en bra positiv politik - vad man skall göra - för att få mer tillväxt. Där finns det spridda åsikter, men oavsett vad så är en, någorlunda fri marknadsekonomi nödvändigt för detta. Det borde vara självklart att en ekonomi där man inte är säker på om man får behålla vinsten från ens företag inte kommer att få så mycket tillväxt. Varför investera, varför spara, varför göra stora ansträngningar när du inte vet om du får behålla vad du skapat?

Detta tema borde ha fallit under "Harmoniteorin", eftersom Adam Smith menade att det var väldigt viktigt att ha ekonomisk frihet för att ha tillväxt, och det behövdes inte så mycket mer än det:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes, and a tolerable administration of justice: all the rest being brought about by the natural course of things.

EDIT: För en längre beskrivning av harmoniteorin se min introduktion till ämnet och länkarna som tas upp där.

Men vad mer är det för fel med dessa teorier? Det andra jag skulle peka på är att de tar upp marxismen. Det är helt enkelt oförståeligt. Det fanns förr utvecklingsekonomer som i själva verket var neomarxister och propagerade för och rådde de afrikanska staterna att centralstyra sina ekonomier. De hade dessutom en galen teori som gick ut på att handel med andra länder var skadligt för tillväxten. Dessa ekonomer hade stort inflytande över forskningsinriktningen inom utvecklingsekonomi förr i tiden, så författarna kanske kan ursäktas med att de tar upp en gammal, men felaktig, teori. Men på en öppen föreläsning så hävdade Ola Olsson, som studerar utveckling och politisk ekonomi, att dessa marxistiska ekonomer skall ha försvunnit sedan länge från högskolorna.

Det finns många fler problem med det här avsnittet i boken, men jag orkar inte ta upp dem. Det verkar dock som boken har fler problem på andra områden.