Värsta krisen sen -29?

Ekonomen Bradford DeLong konstaterar i ett nytt paper:

We stand here in the midst of what consensus regards as the worst episode of financial distress since the Great Depression of the 1930s itself...

Men är verkligen den amerikanska ekonomin i så dålig form? Enligt en rapport från The Federal Bank of Minneapolis, så har graden av sysselsättning och produktion inte minskat lika mycket som de gjort under tidigare nedgångar:



Dessa diagram bygger dock på att de har mätt början på lågkonjunkturen rätt och att den här inte skiljer sig mycket från de andra. Med tanke på att lågkonjunkturer inte är något nytt så antar jag att det rimligaste är att anta att denna inte skiljer sig alltför mycket heller - givet att politikerna inte försöker imitera Roosevelts politik. Och "the worst crisis since the great depression" låter som just en klyscha som folk gillar att slänga ifrån sig. Men huruvida det är det eller inte går nog inte att ta reda på utan mer undersökning, vilket jag inte tror någon har haft tid att göra.

Via Marginal Revolution

Varningar som föll på döva öron

Peter Schiff, investerare och ekonomisk rådgivare till Ron Pauls kampanj, blev intervjuad i agusti 2006 och sa att vi stod inför en ekonomisk nedgång, vilket han fortsatte säga till krisen kom. En på youtube har gjort en sammanställning av dessa klipp:



Det makalösa med filmen är de ekonomer som också blir intervjuade och blir riktigt upprörda när Schiff kommenterar. Det kanske bara är jag som inte är van vid amerikansk tv (inte för att jag är van vid svensk egentligen), men deras tvärsäkerhet och fientlighet mot Schiff liknar samma tvärsäkerhet och fientlighet som finns mellan de som diskuterar politik på internetforum. Det kanske är något som inträffar varje gång det är en konjunkturuppgång i ekonomin, alltså att det finns en grupp ekonomer som vägrar överväga möjligheten att ekonomin kan vända.

Hittad på Mises.org.

Finanskrisen och ekonomerna

Jag läste igår på Econlog att, enligt en intervju-undersökning av John R. Lott, så är ledande ekonomer i USA emot den då föreslagna bail-outen. Från Lotts artikel:

Interviews conducted with a dozen prominent academic economists, Obama supporters as well as McCain supporters, found little support for the bailout bill. Indeed, even the one economist who supported the proposal passed by the Senate Wednesday night had serious reservations. ...

All the economists criticized the government-mandated accounting rules, so-called “mark to market.” While these rules were reasonable in principle, they were applied to situations that they weren’t meant to apply to. Paul Evans, an economics professor at Ohio State University, explained that you run into real problems when “someone trades a tiny fraction of a particular type of asset at a very low price to clear it off the books. It is then used to estimate the price of all these other assets.”

In addition, most of the economists criticized the federal government for restricting mortgage lenders’ ability to require down payments and properly check credit scores, but they were not unanimous on how much of the problem could be attributable to this. ...

Economists might be known for disagreeing with each other, but there is surprising agreement regarding the bailout and the causes for the current financial problems. There was no support for the broad bailout being discussed in Washington, and the economists believed that the same outcome could be achieved at much lower cost to the taxpayers.

Det här kan vara av intresse för de som hävdar att bail-outen (som eufemistiskt kallas för "krisplan") var en bra plan. Nu gick den tyvärr igenom, så det är för sent att ändra sig.

Finanskrisen och interventionerna

Ett problem med tidningarnas rapportering om den pågående, så kallade, finanskrisen är att de inte tar upp den amerikanska statens regleringar och andra interventioner i finans- och bostadsmarknaden som har hjälpt till att skapa krisen. Se exempelvis DN:s och E24:s Här tänkte jag kortfattat beskriva dessa regleringar och hur de har påverkat ekonomin.

The Community Reinvestment Act
Den här lagen kom 1977 och gav vissa myndigheter i uppgift att kontrollera hur många lån till mindre bemedlade personer, så kallade CRA-lån, bankerna i USA gjorde. Kopplingen till sub-prime lån är att en del, men inte alla, CRA-lån är sub-prime. Enligt Lawrence White blev de banker som inte gjorde tillräckligt många CRA-lån inte bestraffade på något nämnvärt sätt. Men 1995 ändrade Clinton-administrationen reglerna och tvingande bankerna att göra fler sådana här lån till mindre säkra låntagare, för att kunna få expandera, gå samman med andra banker eller öppna nya kontor. Thomas Dilorenzo beskriver detta som utpressning:

Whenever a bank proposes a merger, expansion, or building of a new branch, it is subject to regulation by the Fed, the Comptroller of the Currency, and the FDIC. If anyone files a complaint to any of these agencies accusing the bank of making too few CRA loans, the merger or expansion is halted. So-called community groups frequently lodge such complaints and do not withdraw them until the banks give them or other groups which they designate large sums of money, sometimes in the tens of millions of dollars.

Så för att undvika ha gjort för få CRA-lån och därmed riskera att bli utpressade av dessa grupper, har bankerna blivit tvungna att göra fler CRA-lån än vad de velat göra. Jag har hört det påpekas från vissa att vissa banker har agerat högst oetiskt när de gett lån till icke-kreditvärdiga personer. Det verkar som en del av förklaringen till varför de gjorde det beror på att staten hade detta som ett krav för att låta dem expandera.

The Federal Housing Enterprises Financial Safety and Soundness Act of 1992
Den här regleringen påbjöd de f.d. statliga byråkratierna och numera statligt stödda och speciellt reglerade finansiella institutionerna Freddie Mac och Fanny Mae att alltid låna ut en, enligt Ben Bernanke, hög procent av alla sina lån till personer med dålig betalningsförmåga. Alltså: lagen tvingar dessa institutioner att ge ut fler sub-prime lån.

Inte nog med det, enligt Ben Bernanke så skall den här lagen ha varit en av faktorerna för att securitiseringen av hypoteken blev så populärt under 90-talet.

Uppenbarligen är inte USA en fri marknad, som professor (!) och nationalekonomen (?!) Lars Pålsson Syll hävdar. Uppenbarligen skall landet sakna både regleringar och välfärdspolitik...

Den amerikanska centralbankens sänkning av styrräntan till otroligt låga nivåer
Mark Thornton visar att efter Internet-kraschen sänkte The Federal Reserve sin styrränta till under 2%, vilket ledde till att bolånen sjönk också.


Att lågränte-policyn som Fed ägnade sig åt skulle ha bidragit till husboomen är något som även Lawrence White beskriver.

Jag trodde jag skulle orka med fler interventioner, men jag nöjer mig med dessa nu. Dessa interventioner har uppenbarligen bidragit till att skapa dagens läge, men detta innebär inte att överdrivet risktagande hos marknadens agerande inte hjälpte till också. Huruvida deras agerande var tillräckligt för att skapa krisen, eller om det ens hade funnits, går dock inte att ta reda på.

Uppdatering: Jag glömde att ta med Russ Roberts och Don Boudreaux blog där de har en samling nyhetsartiklar om USA:s interventioner i bostadsmarknaden.

Finanskrisen och laissez-faire

Det sägs att den nuvarande finanskrisen är ett tecken på att det kapitalistiska systemet som finns idag behöver regleras mer av staten. Vissa debattörer menar dessutom att krisen visar att krisen har uppstått på grund av de liberala institutioner ekonomin har. Bloggaren Loke säger exempelvis:

Är inte detta ännu ett (starkt) tecken på att marknaden inte kan klara sig själv? Jo, naturligtvis. Kanske till och med starkare än de flesta andra tecken som visar på att marknaden inte kan eller bör klara sig själv.

Loke, liksom många andra debattörer, menar att problemet ligger hos den, så kallade, nyliberala politiken som förts på senare tid. Det här påståendet verkar bygga på en felaktig användning av ordet nyliberalism och, om jag förstått Loke rätt, dennes fokus på enbart de liberala lagar som reglerar dagens ekonomi. Det senare är viktigt eftersom det inte nödvändigtvis är de liberala lagarna, utan statens interventionistiska handlingar som skapat krisen. Och det finns gott om sådana regleringar, vilket jag tänker ta upp i en annan post. För de som betvivlar att vi lever i en laizzé-faire ekonomi fri från statliga interventioner, studera följande diagram från The Heritage Foundation som visar hur hög den ekonomiska friheten är i Sverige...

...och USA:


Det borde vara klart att det inte är nödvändigt att det är de liberala institutionerna som har skapat dagens problem, och därmed borde det vara otillåtet att argumentera för att detta är fallet utan att ha förklarat varför det är just de liberala institutionernas fel och inte statens interventioner.

Att definiera nyliberalism som den rådande politiken missar att nyliberalism definieras - låt mig föreslå att vi låter Wikipedia vara domaren för hur ord skall definieras, de är trots allt, på en nivå, godtyckliga, och Wikipedia borde vara en bra spegling och aggregering av information i samhället - som en politik där statens roll är inskränkt till att skydda folks individuella rättigheter, och därigenom inte består av mer än rättsväsende, militär och administration för detta.

Det finns redan de, som Patrik Öhman och kommentatorerna till Loke, som har tagit upp den här frågan delvis, vilket gör min post lite överflödig. Nåja, läxa till nästa gång: skriv inte om det andra skrivit om, länka istället. Nu över till de mer intressanta sakerna: Vilka statliga interventioner ligger bakom finanskrisen?