"Sverige ska ha sina egna Hong Kong!" - Ofuss drar igång en kampanj!

"Om alla människor kunde få välja fritt vilket politiskt system de ska leva under skulle samhället utvecklas bättre och varje individ skulle få största chans att utvecklas och uppleva det bästa livet. Den politiken anser vi inom Ofuss samt flera ledande entreprenörer och samhällsforskare vara den mest vetenskapliga, frihetliga och sociala politik som finns. Med den här artikeln hoppas vi kunna övertyga dig om möjligheten att det här stämmer."

Jag och ett flertal andra medsignatörer la för drygt två veckor sedan upp artikeln Sverige ska ha sina egna Hong Kong! på Ofuss hemsida. Det var ett startskott för den långa kampanjen att sätta frihetligt utträde på dagordningen i Sverige. Målet är att uppmärksamma fördelarna med att det finns flera samhällen med olika institutioner - institutionell konkurrens - som att vi kan testa en politik vetenskapligt för att se om den fungerar och att varje individ får rätt att utforma ens liv efter ens egna önskemål och drömmar.

Den här idén, tillsammans med speciellt de vetenskapliga argumenten för det, är inte kända i Sverige. Så tanken är också att bara förklara vad det innebär. Den här artikeln är ett försök till att sammanfatta och ge en introduktion till hela politiken, så, om du gillar idén, sprid den vidare på alla ställen du kan komma på!

Som praktisk politik är inte Ofuss fullständigt. Vi har en generell överblick av hur ett territoriellt utträde ska kunna gå till, men ingen detaljerad plan. Vi saknar också en beskrivning av myndighetsålder, som bestämmer när man har rätt till utträde. Vi har inte heller några snygga infographics för att snabbt presentera idén. Men även om vi inte har ett fullständigt ramverk är det tillräckligt för att vem som helst borde kunna läsa på om det och se att det som saknas lätt skulle kunna skrivas ned. (Och det här är några av sakerna som vi behöver jobba med.)

Annars, den konkreta planen att få ut den här artikeln bestämdes i...typ mars eller april. Då hade vi ett möte i Ofuss där vi kom fram till att vi skulle försöka få artikeln i någon tidning och om det inte gick, lägga upp den på Newsmill. Det var en del funderingar om det skulle göras innan eller efter Almedalsveckan. Projektet stötte dock på tre problem: parkinsons första lag, ingen tidning ville publicera artikeln och att Newsmill tog sommaruppehåll på obestämd tid.

Den första artikeln jag skrev var riktigt lång - uppåt 6000 tecken. Men en hemlig vän av frihet tog och kortade ned den, gjorde den lite mer slagkraftig och fick med lite historiska referenser också. Den artikeln skickade jag runt till nog alla stora och medelstora svenska tidningar, utan framgång. Eftersom ingen ville ha den var planen att lägga upp det på Newsmill, men den sidan är nere.

(Samtidigt fick jag för mig att skriva en tutorial på Less Wrong om hur man tänker i politiska frågor, vilken skulle leda till att en rationell genomgång av det någon kan veta i politiska frågor idag leder en till att förespråka någon form av secession/frizoner. Det gick inte vägen - det blev utbuat, så jag kan inte längre starta trådar där - varför jag la upp det på min egen sida istället.)

Efter att ha väntat i drygt en månad på att Newsmill skulle komma igång blev det istället att vi bestämde oss för att få ut artikeln på ofuss.se och locka människor dit via sociala medier. Då klev mästarinnan på marknadsföring, den djupe tänkaren och TedX-föreläsaren Susanne Tarkowski Tempelhof in och gjorde om artikeln så den hade ordentligt med glöd i sig!

Den tog någon vecka att skriva (Susanne kom på de breda dragen och jag fyllde i litegrann), sedan fick den lite redigering ifrån flera hjälpsamma personer och så var den redo att skickas ut till tidningarna. Det var nära att Expressen ville ta emot den (de ville bara att den skulle kopplas till debatten om landsbygden, vilket vi fick med), men i slutändan tackade de nej. Då blev det istället att vi körde på den gamla planen, med att lägga upp introduktionsartikeln på Ofuss hemsida. Nu är det gjort och förhoppningsvis är den lite mer pang på och tydlig i vad det är vi försöker uppnå.

Målet nu är att publicera många fler artiklar och synas på forum och sociala media. Jag har skrivit en artikel på Tebjudningen om hur secession innebär en långsam och försiktig samhällsutveckling och startat en tråd om secession på Flashback. Om du vill hjälpa till, skriv något så länkar vi till det.

Nu händer det saker med Ofuss

De senaste tre veckorna har jag skrivit tre artiklar för Organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten och snart kommer vi förhoppningsvis att kunna få en debattartikel publicerad som når ut till svenska folket. Tills dess, kolla in de här artiklarna som tar upp lite om hur ett utträde skall fungera och varför det är bra:

Problem med utträde och deras lösningar

"Det finns fler potentiella problem som folk kan se med utträde. Dessa behöver dock inte vara verkliga utan kan komma ifrån en ofullständig analys av samhället.

Vårt gemensamma mål, både vi som stöttar utträde och de som är emot, borde vara att ta reda på ifall dessa potentiella problem verkligen stämmer, om de är allvarliga och om de då är värre än alla fördelar som följer av ett utträde, och, om allt tidigare stämmer, dessa problem går att undvika genom en kompromiss som stat och utbrytare når genom förhandling."

Hur skulle ett territoriellt utträde gå till?

"Om frihetligt territoriellt utträde blir inskrivet som en lag i Sverige innebär det att det finns två sätt att göra utträde på.

Antingen att folk gör det enhälligt, att alla som bor på ett område och de som äger marken tillsammans förklarar att området inte längre lyder under svenska staten. Eller att enbart en majoritet av alla invånarna förklarar det som sin åsikt i en folkomröstning.

I båda fall måste invånarna acceptera att de som bor på området skall ha samma rätt att gå ut ur deras politiska ordning, likt invånarna hade rätt att gå ut ur Sverige."

Något för svenskarna att ta av?

"Politiska institutioner kan alltid göras bättre. Ett uppenbart sätt att förbättra dem på är genom att importera lyckade institutioner från andra länder. Detta är dock svårt att göra i dagens system, då det är så segt, men skulle vara lätt ifall folk fritt fick experimentera med vilken politik de skall leva under.

Några områden där svenskar skulle kunna lära från andra länder är bland annat i skolfrågan, kärnkraftsfrågan och näringslivspolitik. Vi har alltid mycket att lära av andra och vi borde satsa på att låta folk försöka skapa bättre former för samarbete."

Inga fristäder i Honduras

The Honduran Supreme Court has ruled unconstitutional a project to build privately-run cities, with their own police and tax system.  The "model cities" project was backed by President Porfirio Lobo, who said it would attract foreign investment and create jobs  By 13 votes to one, Supreme Court judges decided that the proposal violated the principle of sovereignty.
- Honduras court bans private cities project

Det är viktigt med att ha suveränitet. Annars kanske folk kommer in i ens land och investerar en massa i industrier, och öppnar upp för folk att fly från ett system de ogillar.

An American company was expected to invest US$15m in the initial phase of construction of the first city. ... President Lobo said thousands of jobs would be created in the impoverished Central American country. ... The inspiration for his "model cities" were Singapore, Macao and Hong Kong"

Men, det är tur att Honduras slipper denna plåga. För en sådan frihet är bara feodalism maskerad.

"[The decision] is great news for the Honduran people. This decision has prevented the country going back into a feudal system that was in place 1,000 years ago," said lawyer Fredin Funez."

Får hoppas att det kan gå på ändå, eller att projekten tar vid i något annat land, som Michael Strong hänförde till.

Tipstack: Joakim Kämpe

Michael Strong om att bygga en fristad i Honduras

Förra veckan kom staten Honduras ut med att de privata frizonerna som de planerat att dra igång med kommer att bli en verklighet, att de kommer ha lämnat över kontrollen för tre områden till privata grupper som kommer att bygga industriparker och bostadsområden samt tillhandahålla rättsliga tjänster för de som flyttar dit. Och de skall släppa kontrollen inom arton månader!

En av grupperna som skall utveckla en av dessa "städer" (egentligen en ekonomisk frizon tills tillräckligt många bor där) är MGK Group. Deras vd, Michael Strong, blev intervjuad på Free Talk Live i måndags, och den intervjun ger lite mer info än nyhetsartikeln.

Michael Strong är annars djupt involverad i den libertarianska rörelsen, och skall just nu börja gästblogga på Bleeding Heart Libertarians. Han berättar i intervjun att han tidigare har arbetat med att göra det möjligt för estländska och mexikanska företag att använda sig av utländska lagar när de gör affärer. Multinationella företag har möjligheten att välja de lagarna nu och Strong arbetade för att göra den möjligheten tillgänglig för de små företagen också. Han började verka i freezone-rörelsen efter att han upptäckte hur viktig bra rättsliga system är för utveckling.

In 2003 I met John Mackey, CEO of Whole Foods, he and I both had come from the left but out of a commitment to reason we realized that if we really cared about the poor, coming from the left, capitalism was the very best way to make life for the poor better. And so I began a non-profit to promote enterpreneurial solutions to world problems. In part that because we are after solving the world's problems. ... [W]hat we really want is the freedom to make things better, by entrepreneurship. When I started doing that I quickly realized that legal systems in deveolping nations were the primary cause of global poverty.

Fristäder är alltså ett sätt att förbättra världen på, det är att ta del av de bästa institutioner som finns i olika ställen och föra de dit de behövs. Det här är inte något nytt; Strong tar upp Dubai som för tio år sedan importerade de engelska reglerna för sitt finanssystem och nu är de de bland de tio största marknaderna i världen. Och privata företag har ju sedan alltid använt sig av den kontraktlag som varit bäst för dem; Strong påstår även att närhelst privata företag haft möjlighet att fritt välja vilket system de vill använda sig av så har det varit privata skiljedomstolar framför statlig lag.

Systemet han kommer hjälpa till att skapa är baserat på dels det schweiziska decentraliserade demokratiska systemet och på delstaten Texas lagsystem. Det är inte exakt bestämt men de planerar att ha endast en skatt, på land som det är tänkt skall ligga på under 1%. Dessutom skall stadens stat inte vara rättsligt överordnad andra organisationer i området; folk skall kunna stämma staten och de fallen tas upp i privata domstolar. Slutligen skall stadens stat göra så lite som möjligt och det de skall göra skall vara helt öppet för alla medborgare att ta del av genom ny teknik.

Som ett exempel tar han upp om staten lagar ett hål i en väg. Då skall man, med samma teknik man har för geocaching, kunna få ta reda på hur mycket det kostar. Strong menar att de skall skapa det mest öppna/genomskinliga politiska system som finns på jorden. Målet med allt detta är att göra det enklare för företag att ta sig dit för att investera och för att få lokala företag att växa.

And the idea is to start with something, get some  factories going, small office jobs, get some houses, schools, churces, clinics, the works, and then have it grow organically... We have already talked to a lot of companies from around the world and when we tell them that we will be able to provide no taxes - we will have property tax, but we won't have tax on income, investment, transactions, anything like that - and the most economic freedom in terms of minimum regulation in the world - we intend to be Hong Kong. When we talk to companies about that, they are very interested.

Ett problem som kommer dyka upp är frågan om droger. Strong skulle gärna vilja leda kampen även där, men det skulle inte gå. Som han ser det är deras största hot inte staten i Honduras utan den amerikanska staten. Det leder till att de kommer behöva bekämpa smuggling så att det inte blir en stor drogport, varpå det finns en risk att USA skulle kunna attackera dem. Staten i Honduras är inte ett så stort problem för stater brukar vanligtvis inte störa ekonomiska frizoner när det väl finns en massa jobb där.

Michael ger också lite detaljer över den påstådda statskuppen som skedde i Honduras 2009. Vad som låg bakom den var att presidenten hade låtit ställa en massa pansarvagnar runt parlamentet för att få dem att godkänna en av hans snubbar in i högsta domstolen. När han förlorade makten blev resten av världen förskräckta - politikerna i Honduras hade gjort sig av med sin valda ledare! - och därefter drog de in allt stöd som landet fick. Det var då idén om att tillåta frizoner kom upp då en politiker insåg att det inte gick att reformera deras usla rättssystem och att det var enklare att bara bygga nya system. Så, för att öka tillväxten - och då även få in mer skattepengar i slutändan, gissningsvis - bestämde sig politikerna för att tillåta det. Strong dementerar även uppgiften som stod i tidningen om att deras stad skulle ligga på ett område som indianerna tvistat med staten om; det skall ligga på ett helt annat ställe.

Michael Strong planerar inte att bo i staden han planerar att bygga. Istället är hans mål att bygga fler städer överallt i hela världen.

Ian: Do you plan on being a resident in your own city?
Michael: No, one of my partner does. My other partners and I intend to create these all over the world. We really think this is the first of many. We have talked to government officials in Belize, and in Guatemala and in Senegal, all of whom are interested. And we have business contacts in twenty other countries that are very eager. Once this works in Honduras, we think we are going to see a global movement with dozens of these [cities] happening in the next twenty years.

Hoppas verkligen att det här går igenom i Honduras, det här ser ut att bli en ljus framtid!

Möte och utbrytarfest med OFUSS

Om en dryg månad, den 14 juli, så håller OFUSS ett möte i Västerås, där vi kommer att diskutera hur vi kan sprida idéerna om frihetligt utträde. Senare blir det även en fest. Vill du hänga med på något av detta så ta och anmäl dig på facebook, eller skriv i kommentarsfältet.

OFUSS växer

Organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten, OFUSS, står för varje individs rätt till självbestämmande, givet att man erkänner andras lika rätt. OFUSS:s hemsida lades upp i oktober och uppdateras sakta men säkert. På sidan går det nu att läsa om vår vision, våra argument och ett antal svar på vanliga frågeställningar. Dessutom har sidan fått ett lyft av den fina bannern skapad av Ivan Ståhl. Idag uppdaterade jag sidan med en text om hur vi inom organisationen tänkt arbeta för att uppnå våra mål.

Som politisk idé tror jag starkt på OFUSS, då det verkar finnas ganska många som faktiskt sympatiserar med våra mål, och denna sympati borde bli starkare ifall vi presenterar vårt budskap på ett vettigt sätt. Alltså att våra argument för frihet är relevanta och visar hur frihetligt utträde är viktigt, moraliskt och positivt. Här har vi bara hunnit ta upp några argument, men det finns mycket mer att skriva om, som problemen som uppstår med statliga verksamheter i allmänhet. Kolla även in mitt inlägg om hur utträde som politisk strategi skulle kunna lyfta miljontals människor ur fattigdom om det bara tilläts.

Klicka gärna att du gillar oss på facebook, då det är ett bra sätt att visa att det finns stöd för föreningens mål.

Svenska och västerländska felprioriteringar

Nedanstående debattinlägg lade jag upp på Flashbacks och VoF:s forum. Jag skrev det för att jag ogillade fokuset som finns bland transhumanisterna om att man måste förbättra framtiden och att det är så viktigt att undvika risker för att vi inte skall dö ut då. Det håller jag med om. Men om det är så att vi människor har förmågan att förstå världen tillräckligt väl, agera korrekt för att förbättra tillståndet, och göra det samordnat mellan ett stort antal individer - då borde vi verkligen se till att införa fria marknader över hela världen. Här argumenterar jag - eftersom det var till för andra forum - inte nödvändigtvis för att exportera libertarianism med hela kitet, men jag förespråkar utträde som ett sätt att skapa frihet och fria markander i tredje världen.

Min idé var att försöka skapa lite debatt för en dramatisk förändring av det svenska samhället, för att hjälpa folk i tredje världen, samtidigt som vi tjänar på det. Det föll på döva öron, tyvärr. En skribent från VoF påpekade att texten kunde behöva textindelning, så jag tog med det.

Ett stort problem - fattigdom
Det finns vissa som utgår från att dagens politik är den bästa möjliga, som inte ser hur läget skulle kunna förbättras. Detta märks när man argumenterar för att förändra något; är detta något vanligt och utspritt då är det visst lätt hänt att folk accepterar detta något som positivt. Eller att man ser det som omöjligt att förändra, och därför meningslöst att försöka rubba. Lägg därtill att folk tenderar att inte vilja ifrågasätta sina politiska värderingar och perspektiv (men det kanske förändras i framtiden), så ser man att det finns en möjlighet att det finns mycket politik som inte passar med vad folk verkligen skulle vilja ha, om de lätt kunde välja mellan de olika alternativen.

Finns det då någonting som det svenska politiska systemet felprioriterar? Alltså, finns det någon politik som är hopplöst fel, som i stort sett alla skulle vilja ändra ifall man kunde jämföra resultaten enkelt, men som består tack vare trögheterna i det politiska systemet?

Jag tänker mig att det finns ett hundratal, men det finns ett problem som jag tror är jättestort, och som har en relativt enkel lösning (den är lönsam). Jag tänkte kortfattat ta upp problemet och lösningen här, och hoppas att min presentation inte har för många retoriska knep, för att du inte skall fundera på saken, och överväga den meta-lösning jag har på problemet.

Vad är problemet? Fattigdom. Som i att barn dör för att de är undernärda, vattnet man dricker innehåller gift, ingen tillgång till el och, för vissa olyckliga, samhället är så kulturellt bakåt att det är kutym att skära i flickors könsorgan. Tills dessa människor uppnått en levnadsstandard som, säg, en fjärdedel, av den vi har borde problemet ses som akut.

En lösning - fria marknader
Vad är lösningen? Fria marknader och frihandel. Som i låga eller obefintliga skatter, låg eller obefintlig reglering av handeln och säker äganderätt som ingen lokal gangster eller byråkrat kan kränka. Bevisen för att detta fungerar är överväldigande, se bl.a. Niclas Berggrens samt Doucouliagos och Ulubasoglus meta-analys av ett fyrtiotal olika studier. Eller betänk Hong Kongs tillväxt under ca 40 år med extremt liberal ekonomisk politik. Följande video visar på korrelationen mellan ekonomisk frihet och olika former av välstånd (som en hänvisning till att det är värt att undersöka hypotesen):



Hur kommer det sig att vi tjänar på att andra har fria marknader? Enkel ekonomisk teori, känd sedan Adam Smith; det som gör oss rikare är bl.a. att vi specialiserar oss på att producera en sak bra, och byta till oss andra saker från alla andra (som gjort detsamma). Specialisering ökar produktionen av minst fem skäl (kap. 4):

(1) det ökar mängden kunskap som finns om hur man producerar med en faktor av hur många olika specialiseringar det finns;
(2) det gör det möjligt för folk att specialisera sig på de uppgifter som de är bäst på att hantera givet ens färdigheter (och intressen, då man kan välja vad som passar en) - det innebär att genier kan ägna sin fulla tid åt att förbättra en ny motor eller en teori för hur sådana byggs, istället för att slösa den på att laga ens kläder och bygga ens hus;
(3) det gör det möjligt för regioner att specialisera sig (odla frukt i varmt klimat, bryta malm i malmrika områden);
(4) det gör det enklare att lära ut ett specialiserat arbete än flera (pröva att bli både elektriker och musiker);
(5) det blir enklare att använda maskiner i produktion och byta ut arbetskraft mot maskinkraft.

Genom att handla med fler individer utökar vi marknaden och ger mer av de ovanstående fördelarna.

Det finns vissa som vill argumentera emot frihandel och fria marknader pga att det finns problem i de västerländska samhällena, som vanligtvis kallas för "kapitalistiska" och sägs ha fria marknader. Iaf av kritikerna till den fria marknaden. Men problemet med argumentet är att vi lever i reglerade ekonomier, och det går således inte att säga att ett problem nödvändigtvis uppstår p.g.a. de frihetliga institutionerna i samhället. Det kan bero på de statliga institutionerna. Och i många fall är det så; hyresköer och arbetslöshetär det förståttav de flesta ekonomer att det beror på regleringar i marknaden. Det faktum att de flesta lagar sin egen mat beror på skatter och regleringar av bostäder. Att dessa regleringar finns kvar trots att de är skadliga beror på att vissa grupper tjänar (kortsiktigt) på dem, och det stora flertalet vill inte ta tiden att undersöka frågan närmre eftersom de är rationellt ignoranta om att det ens finns en fråga här och vill inte ändra sitt perspektiv.

Sins of omission and commission
Hur är det då att Sverige, och de andra länderna i väst, gjort ett misstag här? För, hur kan Sverige påverka läget för de fattiga länderna i Afrika? Det är ju inte så att Sverige bestämmer där.

Sverige påverkar dock länderna där på ett sätt, och skulle kunna påverka länderna positivt på ett annat sätt, som vi inte gör.

Det negativa sättet är genom att ge bort pengar till de korrupta ledarna i de fattiga länderna (så kallat u-landsbistånd). Dessa behöver nu inte längre förlita sig på de produktiva krafterna från sin befolkning lika mycket när de skall belöna sina följare. Det blir alltså mindre viktigt att folket är produktivt, och därigenom mindre viktigt att införa]behöver nu inte längre förlita sig på de produktiva krafterna från sin befolkning lika mycket när de skall belöna sina följare[/url]. Det blir alltså mindre viktigt att folket är produktivt, och därigenom mindre viktigt att införa regler som främjar välstånd. Att stötta en diktator, som Sverige har gjort, kan även hjälpa denne att kriga mot andra!

Totalt sett verkar biståndet inte ge någon speciellt bra effekt för att göra fattiga länder rika, förutom för länder som har någorlunda bra institutioner och några andra bra saker, i vilket fall u-landsbistånd inte är speciellt viktigt ändå.

Vad finns det då för positiva saker som vi skulle kunna göra, men som vi inte gör? Det absolut viktigaste som, enligt min åsikt, vi missar att göra, det är att vi inte försöker sprida de institutioner, de samhällsregler, den samhällsfilosofi som gjort det här samhället rikt. Det är inte socialdemokrati jag pratar om, vårt välstånd började byggas långt innan dess - det hade något att göra med den liberala revolution som kom till under mitten av 1800-talet, när skråen förlorade makten, bankerna fick trycka sina egna sedlar, tullarna sänktes drastiskt, passtvånget drogs bort, religionstvånget togs bort (nästan helt), ogifta kvinnor blev myndiga och en mängd andra reformer kom till.

Exportera kapitalistiska institutioner, importera människor
Hur skulle man kunna sprida dessa institutioner då? Det finns två sätt: antingen kommer människor hit och tar till sig dem, eller så åker människor härifrån och för med sig den. Båda har blivit beprövade, men används inte nu. Den invandringspolitik som finns nu är inte ämnad att ta hit en flock, en hord, invandrare (vilket min politik skulle leda till) till Sverige. Och den är definitivt inte ämnad att välkomna folk hit och försöka föra över den svenska kulturen. Folk är idag skeptiska (minst sagt) till massinvandring tack vare de uppenbara problem som idag är förknippade med den, men dessa är inte nödvändigtvis sammankopplade till invandringen som sådan. Massinvandring behöver inte leda till massarbetslöshet bland invandrare, exempelvis. Innan år 1970 var det vanligare för utländska manliga arbetare att arbeta mer än infödda manliga svenskar, därefter - delvis tack vare förändringar i produktionsstrukturen så att alla inte hade liknande jobb och därmed liknande löner, vilket i sin tur troligtvis beror på allt mer ökade krav på högre löner från facken, vilket inte passar bra med okvalificerad arbetskraft. Under 60- och 70-talen tjänade svenska staten pengar på att ta hit invandrare.

Det andra sättet är att föra med sig svensk kultur och lag till andra världsdelar. Detta är mindre vanligt, speciellt för Sverige som är så litet. Men det har skett, och behöver inte involvera mord och förtryck som när engelsmännen erövrade Indien. Det räcker med att vi kan resa till andra länder utan att behöva lyda den lokala och något mindre civiliserade lagen som finns i området, d.v.s. att svenskar i Ghana (exempelvis) lyder under svensk rätt - och, ifall Sverige vore tillräckligt civiliserat, att alla ghanabor levde under ghansk (?) rätt i Sverige (och att de kunde få leva under svensk rätt ifall de ville, såklart). Detta system kallas för extra-territorialitet och är gammalt som gatan, men helt bortglömt idag. Men med det här systemet så kan man lätt skapa en massa fredliga kolonier runt om i världen, och dit de med mer entreprenörsanda i värdlandet kan fly till, för att skapa sig en bättre framtid. Ett exempel på hur det fungerade var Shanghai mellan ca 1860-1930 då staden blomstrade och blev kallad "Paris i öst".

Idag förespråkas något liknande av bl.a. Paul Romer: så kallade "charter cities", fast det är mer territoriellt avgränsat, så att ett litet område skall kunna utvecklas under mer optimala lagar än vad dess stat levererar. Patri Friedman skall försöka sig på detta i Honduras.

Det är bara förargligt att dessa idéer kommer nu och inte tidigare. Vilket får mig tillbaka till ämnet: felprioriteringar. Att bygga slipstensmuseum är slöseri med resurser, när de istället kunde använts för att säkra fred och marknader i Bangladesh. Att skicka iväg en gubbe till månen är bara omoraliskt när folk svälter pga dåliga institutioner (d.v.s. särskilt ociviliserade tyranner och rövare). Att investera i laissez faire och frihet världen över ger mer tillbaka än något annat dumt projekt som staten sysslar med idag.

Det är alltså något av dessa två alternativ som vi i väst borde stå för, som borde, egentligen, vara bland toppen (om inte högst) på vår prioritetslista!

Så, det är mitt förslag på vad som borde göras. Om du tycker att det är dumt och fel att låta staten bli involverad i något sådant här - vilket är rimligt, då staten inte är den bästa organisationen för något förutom för att förstöra saker - så här är mitt förslag för att lösa det problemet: låt folk som vill göra det slippa leva under de regleringar som hindrar att få fram det så effektivt som möjligt! Låt folk starta ett "charter city" här i Sverige, dit en mängd invandrare kan flytta (men inte till resten av samhället, om ni inte tycker om det)! Svenska staten behöver inte göra något, förutom att vara inaktiv, för att andra skall kunna må bra och utvecklas. Staten behöver inte göra något, men, den får inte stå i vägen!

Ett frihetligt sätt att lösa politik på

Nu i dagarna när Occupy Wall Street-rörelsen blivit internationell (och svensk!), och det hörs röster för förändring, hur, kan man undra, är detta tänkt att ske? Hur skall den rörelse som satts i rullning kunna utmynna i någon politisk förändring?

Jag frågar, då politiska förändringar är sega. De kräver antingen att man övertygar tillräckligt många om det korrekta i sin sak - eller tillräckligt många politiker att man har tillräckligt många väljare med sig. Kan OWS-rörelsen verkligen förvänta sig att de kan förändra världen, i dagens politiska system?

De som ledde protesterna här i Göteborg hade en liten bild som den här nedan:


Varför är det just kapitalism som utmålas som boven? Borde man inte lika väl kunna säga att det är det politiska systemet som kraschat, nämligen dagens form av demokrati? Visst, det är statskapitalismen som gjort att vi hamnat i det här läget, men det är det demokratiska systemet som hindrar de som vill leva under andra ekonomisk-politiska system från att göra det!

Mer precist, det som hindrar folk från att effektivt bygga och leva under bättre politiska system är svenska statens suveränitet över hela det område som kallas Sverige. Måste svenska staten ha kontroll över varenda hektar? Nej, den skulle klara sig gott även om några områden inte stod under dess makt.

Så, vad borde folket från OWS-rörelsen, och andra radikala grupper, göra för att försöka skapa ett bättre samhälle? Kan de uppnå sina mål genom att försöka påverka politiken i dagens system? Låt de göra så, och i den mån att vi delar samma grundläggande värderingar, hoppas jag att det går bra för dem! Men, om man inte tror på detta, vad är då det mest effektiva sättet som man kan uppnå sitt mål på?

Låt mig föreslå att systemskiftet inte bör äga rum genom dagens korrupta system - som trots allt hjälpt med att låta det ekonomiska systemet slå dåligt. Istället, låt förändringen ske på marken, genom individuellt agerande och frivilligt samarbete. Låt förändringen ske genom att man direkt prövar de politisk-ekonomiska system man vill leva under! Gör det själva, och visa för andra rent praktiskt att era idéer också skulle kunna fungera för alla andra i samhället!

Stöd varje människas rätt att träda ut ur det politiska system hon fötts i! Stöd varje människas rätt till självbestämmande! Stöd rätten att frihetligt träda ut ur staten!

Idag finns det, såvitt jag vet, endast en förening som kämpar för den här rätten: Organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten (OFUSS). Ifall du inte tror att du kan ändra dagens politik tillräckligt fort genom att vänta på demokratins slöa process, överväg att gå med i den här gruppen.

Occupy Linköping skriver på sin hemsida:

Tillsammans med rörelser över hela världen kräver vi...verklig demokrati och en verkligt fri ekonomi!

Vi uppmanar alla att påbörja arbetet med att skapa en annan ekonomi. Protestera, diskutera eller visa konkret på nya sätt att organisera ekonomin och det politiska samtalet. Det är nu det börjar.

För att kunna visa hur en verkligt fri ekonomi och demokrati skulle fungera måste vi först ha friheten att experimentera. Den friheten tror jag man vinner enklast genom att vinna rätten till frihetligt utträde.

En praktisk fråga om frihetligt utträde

Anta att vi separatister lyckas med vårt mål med att träda ut ur svenska staten, skulle man då som enskild person kunna tjäna tillräckligt med pengar för att det vore värt det? Är livet utanför det statliga skyddsnätet tillfredsställande nog för alla som skulle vilja leva fritt?

Det här måste nog ses som den viktigaste praktiska frågan för alla som förespåkar ett frihetligt utträde ur svenska staten. För, kan vi inte ge ett positivt svar på den här frågan, ge goda skäl att tro att ett utträde inte bara är rätt utan även praktiskt, då verkar det inte finnas något skäl till att ens försöka sig på det. Varför göra det rättsligt möjligt för en att leva fritt, om det ändå inte är praktiskt möjligt?

Så, i detta blogginlägg tänkte jag lägga fram några argument om varför vi borde förvänta oss att en frihetlig secession skulle göra det praktiskt för, i längden, vem som helst att gå ut ur svenska staten samt leva ett gott och rikt liv. Jag borde betona i längden då en secession, om den har rättsligt stöd, kommer att ske gradvis och den som skulle kunna leva väl i ett fritt samhälle kanske inte skulle klara sig lika väl om denne vore först med det. Ett fritt samhälle skulle ha andra institutioner än dagens för att göra livet mer bekvämligt, men det skulle ta tid. Och i valet mellan statens system och ett som inte finns än kanske många väljer det första, helt rationellt. Så, det jag skall argumentera för här är att det är möjligt att tjäna pengar för de första som träder ut ur svenska staten.

Först lite om varför jag fokuserar så på att tjäna pengar. Består inte det goda livet av mer än det? Förvisso, men för att vara praktisk (eller rent krass) så är det just möjligheten att tjäna pengar som gör det möjligt för en att köpa in de varor och tjänster som i sig kanske inte gör livet värt att leva, men som definitivt gör det tillräckligt bekvämligt. Min tanke är att om man kan visa att det är möjligt att tjäna pengar som statslös, då borde resten också kunna lösa sig.

Vad kan man företa sig?
Till huvudfrågan då: Vad behövs för att man skall kunna tjäna pengar utan statens hjälp? Rent konkret behöver man egentligen samma sak som vilket annat företag som säljer varor till marknaden: en bra affärsidé, tillräckligt med pengar för en invstering och tillgång till en marknad man kan sälja till. Frågan om en secession kan vara praktisk för de första utträdarna kan alltså omformuleras som en investeringsfråga. Låt oss då kika på ett fall om endast några få personer går ur staten; finns det någon investeringsmöjlighet som dessa kan implementera och tjäna bra med pengar på?

Jag tror att svaret på den här frågan borde vara uppenbar. Åtminstone ifall det är så att personerna har trätt ur extraterritoriellt från staten eller ifall det landområde som är utanför statens kontroll kan vara var som helst. För, betänk, skulle det inte vara en smal sak att bara öppna en butik, vilken som helst, driva den enligt väl kända regler, och sedan gå med vinst genom att man slipper betala alla bolags- och arbetsskatter? Enligt vad jag förstått så försvinner runt 40-50% av vinsten från en enskild firma i skatt, och lite mer ifall man driver firman som ett AB (om man driver den på egen hand och betalar ut vinsten i lön till sig själv). Det innebär att man borde förvänta sig få dubbelt så hög vinst på att driva ett privat företag.

Räcker denna högre vinst för att täcka alla extra kostnader som man nu inte får "gratis" eller subventionerat av staten? Det finns vissa studier som försöker beräkna hur mycket man får tillbaka från staten för alla skatter man lägger in. Jag vill minnas att man får tillbaka i genomsnitt runt 85% eller något däromkring - jag kan inte hitta någon artikel om det. Det innebär att staten i regel slösar bort ens pengar vilket innebär att det på förhand ser ut som om man har mycket att tjäna på att träda ur staten. Om man lägger därtill att det staten producerar inte är det främsta (eller ens något!) man önskar konsumera (slipstensmuseum, och massa annat) verkar det rimligt att denna ökade vinst räcker gott nog för att kunna köpa privat sjukvård, utbildning och socialförsäkring.

Det svåraste fallet
Men ovanstående enkla fall är ju inte den enda möjligheten. Ponera att svenska staten endast går med på att låta oss bryta oss ur från en högst ogästvänlig plats, långt bort från civilisationen (och de väldigt viktiga marknaderna). Skulle det då gå att producera något där och frakta det till någon marknad och gå med en rejäl vinst på det?

Uppenbarligen skulle det här inte vara lika lönsamt. Det finns vissa varor man nog skulle kunna producera och fortfarande få en fantastisk vinst, då de har ett orimligt högt pris i det svenska samhället i förhållande till sina kostnader. Men, då jag antar att flertalet libertarianer inte vill träda ut ur staten för att syssla med sådant är det bäst att begränsa diskussionen till vanliga varor.

Det stora problemet i det här fallet är att man måste producera något till andra producenter, istället för till konsumenter, samt att företaget måste ha rejäla investeringar bakom sig. Men, är detta verkligen ett bekymmer? Inte enligt ekonomen Scott Shane, författaren till The Illusions of Entrepreneurship. Från en recension av denna:

[F]ailed entrepreneurs … violate all kids of established principles of new-business formation. New-business success is clearly correlated with the size of initial capitalization. But failed entrepreneurs tend to be wildly undercapitalized. ... Ninety percent of the fastest-growing companies in the country sell to other businesses: failed entrepreneurs usually try sell to consumers, and, rather than serving consumers that other business have missed, they chase the same people as their competitors do.

Nu skulle inte ett nytt företag långt ute i skogen vara det mest fördelaktiga läget, givetvis. Men, det verkar inte vara en dålig strategi att starta en fabrik där och massproducera varor till andra företag. Vad skulle kunna vara lönsamt? Jag har ingen aning, men gissningsvis finns det något som kan produceras i tillräckligt stora mängder för att avståndet skall vara överstigligt för att göra det lönsamt.

Skulle ett sådant företag kunna locka till sig tillräckligt många investerare då? När det gäller investerare tror jag inte att det finns några bekymmer. Det finns flera företagare med libertarianska åsikter som troligtvis skulle kunna organisera en tillräckligt stor investering. Exempelvis har bröderna Charles G. och David H. Koch donerat runt 196 miljoner dollar till libertarianska rörelser, Peter Thiel har gett en miljon dollar till Seasteading-institutet. Det verkar alltså finnas en vilja bland libertarianska företagare att föra fram den liberala kampen. Det viktiga är nog då inte ifall utbrytarna kan få ihop tillräckligt mycket pengar, utan ifall det finns affärsplaner som är möjliga att utföra.

Jag får lov att erkänna att jag inte kunnat presentera en sådan affärsplan. Något snopet. Men, jag hoppas att jag iaf fått frågan att se rimligare ut än ifall man bara hade föreslagit att starta en industri ute i skogen. Ifall det bara fanns en idé som vore rimlig att uttnytja, verkar ju faktiskt frågan vara klar. Så, jag får väl avsluta med en fråga: Finns det någon sådan affärsidé?

Vad innebär en frihetlig secession?

Många frihetsvänner tror att det inte är en speciellt säker strategi att försöka vinna ett demokratiskt val för att upprätthålla individens rättigheter. När jag själv gick med i Liberala partiet 2006 och pratade med andra i partiet var svaret till frågan "När kommer vi att kunna få en majoritetsposition i svenska riksdagen?" oftast något i stil med "Om ett bra tag framöver" eller ett skämtsamt "2010!". Den dominanta inställningen var (och kanske är) att främst påverka det ideologiska landskapet i Sverige, att göra liberal politik mer populärt och därmed förmå de andra partierna i Sverige att gå mer åt det liberala hållet. Detta är definitivt en hedersvärd och inte helt osannolik roll som partiet fyller. Men om det vi klassiska och praktiska liberaler vill uppnå är att uppnå frihet för oss som önskar det, finns det inte någon annan möjlig metod som inte kräver att en majoritet av svenskarna helt ändrar sin politiska övertygelse och adopterar en position som de flesta ogillar (för att inte säga missförstår)?

En "lösning" är förstås att bara vänta på att den tekniska utvecklingen gjort det möjligt för en att inte vandra omkring i sin egen kropp utan via en fjärrstyrd avatar, se filmen Surrogates, vilket skulle göra att, om man bara har en säker plats att styra sin avatar ifrån, inte behöver vara rädd för att bli inlåst för att ha brutit mot statens regler. Alternativt vänta på att staterna sakta förlorar kontroll över folks penningtransaktioner, vilket öppnar upp svarta marknader och gör många förbjudna varor de facto lagliga (vilket var hur Neal Stephenson tänkte sig att nationalstaterna skulle förlora makten i boken Snow Crash). Men att behöva vänta på teknologisk utveckling är något misströstande (speciellt när vi behövt vänta så här länge på att internet skulle göra de libertarianska idéerna populära) och om det finns en rimlig metod för att uppnå frihet, varför vänta?

De förslag som jag stöttar är territoriell eller extra-territoriell utbrytning från staten. Eller, i andra ord, secession från den rådande politiska ordningen. Eftersom vi libertarianer förespråkar att låta folk leva i frihet kan det vara rimligt att skilja vår secessionsidé från andra, oftast geografiskt baserade rörelser, med epitet "frihetlig" (libertariansk eller liberal fungerar också lika väl). Några organisationer som jobbar för eller stöttar idén:

LIBERTARIANS ARE ALREADY ORGANIZING AUTONOMY/SECESSION MOVEMENTS: Like the Libertarian Party, the aforementioned Free State Project has not settled on secession as its ultimate goal, but includes many secessionists. The International Society for Individual Liberty and the Libertarian International Organization promote Swiss-style confederations of cantons and communities which recognize the right to secession. Lew Rockwell.Com repeatedly posts articles on secession. FreeMarket.Net features a secession page. And there is my own site, Secession.net There are a host of libertarian, free community, free country e-mail lists, web pages and projects like New Utopia, Freedom Ship and the Atlantis Project.

Vad innebär då en frihetlig secession?

Territoriell secession / Geografiskt baserad utbrytning
I korthet innebär detta att ett visst territorium/område inte längre står under någon stats överhet. Om, bara för att ta ett exempel, folket i området Bollebygds kommun bestämde sig och lyckades med att bryta ut sig ur staten Sverige skulle de svenska lagarna inte längre gälla där, så att svenska statens polis eller militär har ingen rätt eller möjlighet att åka in dit och beivra svenska statens lagar. Så länge folket där inte vill det, så klart; på samma sätt som dagens stater har avtal med varandra om att lämna ut folk som båda länder anser vara kriminella kan det nya utbrutna stället göra det med svenska staten. Bollebygd skulle i alla fall inte vara en del av staten Sverige längre.

Den viktigaste förändringen i området blir att det nu blir lagligt för de som är där att utföra alla möjliga fredliga och frivilliga handlingar som staten antingen förbjuder, reglerar och/eller beskattar. Det skulle alltså bli fritt för invånarna att sälja varor utan statligt tillstånd, att producera, handla och köpa utan att betala någon skatt, att producera och konsumera droger som staten annars har förbjudit eller vars handel de har monopol på, att bygga ett hus (eller altan!) utan tilstånd, att tjäna pengar på sexhandel, att tillhandahålla speltävlingar, att hyra ut lägenheter till vilket pris som helst, att äga vapen och få lov att använda dem för att skydda sig själv eller andra från brottslingar. Ledordet är att alla fredliga handlingar skall tillåtas, så att ingen individ blir tvingad till att finna sig under någon annans makt. Ett annat sätt att uttrycka det på är att ingen blir styrd, vilket ger mig tillfälle att citera Pierre-Joseph Proudhon (från Robert Nozicks Anarki, stat och utopi):

Att STYRAS är att iakttas, inspekteras, spioneras på, ledas, tvingas av lagen, räknas, regleras, inskrivas, indoktrineras, förmanas, behärskas, kontrolleras, beräknas, värderas, censureras, befallas, av varelser som varken har rätten eller visheten eller dygden att göra det. Att STYRAS är att i varje handling, vid varje transaktion observeras, registreras, räknas, beskattas, stämplas, mätas, numreras, värderas, auktoriseras, förmanas, hindras, förbjudas, reformeras, korrigeras, straffas. Det är under allmännyttans täckmantel och i det allmänna intressets namn placeras under skattetvång, drillas, skinnas, exploateras, monopoliseras,utsättas för utpressning, klämmas, luras, rånas; sedan, vid det svagaste motstånd, det första ord av klagan, förtryckas, bötfällas, nedsvärtas, trakasseras, jagas, misshandlas, klubbas, avväpnas, bindas, kvävas, tillfångatas, rannsakas, dömas, skjutas, depoteras, offras, säljas, förrådas; och som kronan på verket förhånas, förlöjligas, smädas, begabbas, vanhedras.

En sak som secession inte innebär är viktig att ta upp. Det innebär inte att de som bryter sig ut ur en stat isolerar sig från de som fortfarande lever under en stat. Att bryta sig ur staten innebär inte att man slutar att handla, kommunicera, umgås, träffas eller leva med resten av samhället. Även vissa libertarianer som inte är bekanta med idén gör liknelser mellan secession och att leva som en eremit ute i skogen, avskärmad från resten av samhället. Det fanns faktiskt några få libertarianer på 1960-talet som trodde att det var det enda sättet att komma undan statens förtryck. De kallades "Troglodytes", då deras strategi bestod i princip i att gömma sig i någon grotta. Den liberala separatisten skiljer sig totalt från dessa politiska eremiter.

Det utbrutna området skulle alltså inte upprätthålla några barriärer gentemot resten av världen och stänger inte ute sig från handelns välsignelser eller det kulturella utbytet. Givetvis, vem som helst får ju isolera sig bäst som de vill och vägra ta kontakt med någon annan så på det sättet skulle samhället kunna leda till isolering. Men den möjligheten har folk även i dagens samhälle, så det ger inte grund för att göra någon skillnad mellan de två.

Ett undantag som kan föra tankarna till isolering är att i ett fritt samhälle skulle det vara helt fritt att diskriminera för en arbetsgivare vem denne vill anställa, för en hyresvärd vem denne vill hyra ut till och för företag vilka de vill ha som kunder. Ett fritt samhälle skulle troligtvis vara - på den här nivån - mer diskriminerande än dagens svenska. Men detta fenomen skulle vara väsenskilt från total isolering.

I korhet skulle de enda barriärerna mellan det utbrutna området och statens territorium endast upprättas av staten.

Skulle det utbrutna området ha en stat, i meningen lagstiftarmonopol? Detta beror på om utbrytarna är minarkister eller anarkokapitalister; som strategi kan secession förespråkas av båda grupper.

Om då några libertarianer i Sverige lyckades med att bryta ut ett litet område, vad skulle hända? Om jag får komma med en gissning så skulle det, efter en långsam start, snart utvecklas till en stor turist- och handelsort. Varför? Jo, på samma sätt som att svenskarna idag åker till tyska gränsen för att få tag på billig alkohol skulle de som bor i närheten av orten åka dit för att köpa inte bara alkohol, utan alla möjliga varor som inte är betyngda med skatter. Och på samma sätt som folk i USA åker till Las Vegas och vissa indianreservat för att ägna sig åt lite spel och dobbel, skulle svenskarna kunna göra det. Och på samma sätt som Köpenhamnborna tar sig till Kristiania för att köpa cannabis lär nog även den handeln uppstå. Slutligen kommer alla sorters investerare märka att en fabrik som byggs i en liberal frizon kan producera samma saker som en lagd i Sverige, men generera ca 32% mer i intäkter då man inte betalar någon skatt, vilket torde leda till att väldigt mycket kapital investeras där. (Det finns förstås en del osäkerhet i en sådan analys, speciellt om staten skulle respektera områdets självständighet, vilket gör att bara ett fåtal skulle våga investera där. Men med tiden skulle folk se att investeringsklimatet är stabilt och då skulle den osäkerheten bli mindre.)

Även om bara en person bröt sig ut ur svenska staten skulle denne lätt kunna tjäna pengar, genom att, exempelvis, konkurrera med Systembolaget. Såvitt jag kan se skulle det finnas många fler företagsmöjligheter i ett fritt område, så de första separatisterna lär inte få några ekonomiska problem.

Dock skulle just den här högre lönsamheten i området troligtvis vara ett starkt incitament för statens politiker att inte tillåta någon frihetlig secession. Alltså, att statens skatteintäkter minskar. Ett större hinder är dock gissningsvis nationalism och idén att staten inte får förlora någon makt.

Extra-territoriell secession / Individuellt baserad secession
En extra-territoriell secession skulle innebära att en eller flera personer bryter sig ut ur en stat. Istället för att det är ett speciellt område som staten förlorar kontroll över så är det vissa individer de inte har kontroll över. Dessa skulle leva enligt samma lagar som de som bryter sig ut ur ett område, men de skulle leva fritt oavsett var de befinner sig. De skulle alltså kunna starta ett företag var som helst i landet och slippa betala skatt samt följa några statliga regleringar. Man skulle kunna likna de vid diplomater som helt enkelt är immuna från statligt åtal från vissa av dess lagar.

Ett problem med denna secession är att det lär behövas ett mer genomarbetat fördrag mellan staten och separatisterna, om vilka statliga regleringar man som individ måste följa medan man är på statens område. Vissa saker, som att köra på höger sida av vägen, skulle det inte direkt gå att komma undan.

Som jag ser det så är extra-territoriell secession att föredra framför territoriell secession, eftersom friheten då inte skulle vara inskränkt till något visst område utan skulle finnas överallt. Gissningsvis är det svårare att få igenom det politiskt än en territoriell secession (men skillnaden är nog mellan att en person skall lyfta ett ton och att lyfta ett ton plus ett kilo), fast det borde vara en poltik som varje frihetsvän borde stötta, passivt eller aktivt.

Att bryta sig ur den svenska staten

Jag har sedan jag upptäckte idén varit mer för att försöka bryta sig ur staten, än att försöka ta över staten, i syftet att säkerställa ens och andras frihet. För att fatta mig kort, så tror jag att frihetlig secession är det bästa sättet, förutom möjligtvis seasteading, för att bli fria. Jag tänkte därför att det är dags att sätta igång detta projekt i praktiken.

Min plan är, i grova drag, följande:

• Bilda en organisation med det uttryckliga syftet att hjälpa folk uppnå självbestämmande, fördelaktigast genom secession. Eller ansluta sig till en existerande (om det finns några internationella eller svenska redan).

• Reformera genom den demokratiska vägen: skicka in en motion till alla riksdagsledamöter med ett personligt brev för att övertyga dem att frihetlig secession inte borde vara moraliskt eller rättsligt otillåtet, och att godkänna motionen om att tillåta libertariansk secession i Sverige. Målet med detta är att etablera frihet de jure och de facto.
  

• Reformera genom frihetlig aktivism: köp en bit land, deklarare att varje individ är fri där och begå diverse harmlösa lagbrott, och eskalera ifall staten inte ingriper. Målet med detta är att etablera frihet de facto.

• Ha som mål att lyckas bryta ut en person inom fem år genom någon, eller båda, av de två metoderna ovan.
  

Vad gäller organisationen så tänker jag mig att det behövs en sådan för att ge samlad kraft åt alla spridda röster som håller med om det här förslaget, men också för att det gissningsvis är så att förekomsten av ett organiserat intresse har större möjlighet att få fram allas röster i det politiska klimatet. Men då de flesta av dagens organisationer verkar ha en ytterst stel, alldeles för formell och inte helt praktisk organisationsstruktur skulle jag mycket hellre vilja starta en ny förening med ett annorlunda beslutsystem. (Min ovilja härstammar från att ha varit på för många årsmöten och varit alldeles uttråkad, samt att i efterhand ha sett vilka stora informationsbrister mötena har.)

Hur tänker jag mig då att organisationen, som jag tror är mest lämplig för att bryta sig ut ur Sverige, skall fungera? I korthet skall det vara decentraliserat och ha vissa likheter med ett representativt direktdemokratiskt system, men här kommer lite mer utvecklat vad jag tänkte mig:

• Det finns ingen ordförande och ingen styrelse, som i de vanliga organisationerna. Istället finns det språkrör och revisorer, som var för sig har hand om yttranden som görs i organisationens namn och pengar som används till projekt för att gynna organisationens mål.
• Språkrören (eller vilket namn man vill ha) är de personer som medlemmarna i organisationen anser är tillförlitliga att tala för deras sak i antingen de syften som gruppen har eller bara några av de syften som medlemmen anser att språkröret är lämplig nog att uttala sig om. Så, om jag som medlem anser att någon annan är bättre än mig på att tala så ger jag denne möjlighet att tala både i dennes och mitt namn. Alla i organisationen är då språkrör, men inte alla har inte nödvändigtvis lika stor tyngd bakom sitt uttalande.
  
• Som regel bör den eller de med flest röster ha störst tyngd bakom sitt uttaland (så klart), och blir då organisationens första språkrör. Det verkar praktiskt att det första språkröret skall få yttra sig för alla medlemmars vägnar, så att alla som går med i organisationen får gå med på det.
• Revisorerna har en liknande roll som i vanliga organisationer, men för att slippa ha någon centraliserad ledning tänkte jag att det är bäst att organisationen inte har några pengar. Istället kan vem som helst ta emot pengar för att främja dess sak, och skicka kvitton och andra bevis för att man använt pengarna på sådant sätt till en revisor som bekräftar att det är gjort, så att alla medlemmar kan se att det är tillförlitligt att ge bort pengar till en viss person i gruppen.
• Revisorerna väljs på liknande sätt som språkrören.

Vad gäller att försöka övertyga politikerna i svenska staten att tillåta frihetlig secession så tänkte jag att det bästa vore att öppet deklarera våran åsikt att vi inte känner oss moraliskt tvungna att följa svenska lagens förbud och påbud, annat än den som överensstämmer med vad våra individuella rättigheter. Detta görs både genom att skicka iväg en motionsförfrågan med en längre förklaring till de politiska representanterna i riksdagen om detta samt att skicka ut utskick till alla andra medier i samhället. I dessa dokument gäller det att så tydligt som möjligt peka ut alla positiva och negativa skäl till att vi önskar träda ur svenska staten. D.v.s. alla saker som är mer positivt med frihet och alla saker som staten gör riktigt dåligt.

Jag har gjort två utkast för detta syfte. En motion till riksdagen - Motion för secessionsrätt - och ett brev till riksdagsledamöterna. Alla är välkomna att ändra och förbättra dem! Därefter behövs även en artikel man skickar ut till medierna.

Vad gäller aktivism så tror jag att det är rätt självförklarande. Dock bör det skiljas från vad de försöker göra i USA med Free State Project. Målet är att få en bit territorium, oavsett hur litet, att de facto bli ett fritt område. Eftersom koordinering att få en massa liberaler att flytta till lämplig vald kommun (Bollebygd!), och försöka få den att bryta med svenska staten, verkar svårt så kanske det är enklare att bara skapa koordinering för att alla skall hjälpa någon enskild person eller liten grupp att bryta sig ur svenska staten.

Vissa har fört fram att den här idén har vissa praktiska bekymmer, speciellt tas sjukvård upp som ett exempel som blir svårt att lösa. Nåväl, låt det vara så. Men lyckas någon bryta sig ut ur staten lär det finnas mer än gott om möjligheter att tjäna tillräckligt mycket pengar för att köpa in det privat. Vissa menar att den här strategin inte har speciellt mycket stöd hos folket. Förvisso, men det gäller även att ta över svenska staten och då i större utsträckning. Dessutom har några, högst preliminära, undersökningar om hur folk ställer sig till frihetlig secession, visat att kanske 30-50% är för att tillåta det.

Varför då slutligen ha som mål att bryta ut någon inom fem år? Det har olika fördelar. Dels visar det för andra att vi anser oss kunna lösa de problem som staten idag försöker lösa, och det ger även ett tydligt mål att gå mot. Fem år är kanske något optimistiskt, men varför inte hoppas att på den tiden är det libertarianska budskapet så förfinat att argumentet för frihetlig secession är så tydligt att alla kan förstå det, och kanske även sympatisera med det?

Skulle folk tillåta en libertariansk secession?

Jag hoppas att flertalet i Sverige gör det, och det verkar inte helt otroligt att det skulle stämma. Jag startade en opinionsundersökning om detta i en tråd på flashback och om man räknar bort de röster från kända libertarianer (ca 25 personer) så var det fortfarande en majoritet som röstade för att tillåta det. 118 mot 70 är för att tillåta en secession, och då har jag räknat med de extremister av andra ideologier som röstat nej.

Men det är inte så trovärdigt att resultatet är representativt för hela Sveriges befolkning. Därför, tack vare tips ifrån Niklas Wiklander, har jag nu startat en omröstning som kanske kan få fram ett mer representativt urval i den här frågan. Frågeställningen har lite mindre information och ett litet kortare andra svarsalternativ, men i grund och botten är det samma fråga. Kan man hoppas att även denna ger ett lika glädjande resultat? Och om den gör det, är det då dags för oss libertarianer att propagera för secession istället för att försöka vinna riksdagsval?

Nedan är röstformuläret. Inga libertarianer får rösta! Eller, snarare, om du röstar och är libertarian, kan du väl berätta det? Bara så att man kan se vad den vanliga Svensson tycker i frågan.