Att bryta sig ur den svenska staten

Jag har sedan jag upptäckte idén varit mer för att försöka bryta sig ur staten, än att försöka ta över staten, i syftet att säkerställa ens och andras frihet. För att fatta mig kort, så tror jag att frihetlig secession är det bästa sättet, förutom möjligtvis seasteading, för att bli fria. Jag tänkte därför att det är dags att sätta igång detta projekt i praktiken.

Min plan är, i grova drag, följande:

• Bilda en organisation med det uttryckliga syftet att hjälpa folk uppnå självbestämmande, fördelaktigast genom secession. Eller ansluta sig till en existerande (om det finns några internationella eller svenska redan).

• Reformera genom den demokratiska vägen: skicka in en motion till alla riksdagsledamöter med ett personligt brev för att övertyga dem att frihetlig secession inte borde vara moraliskt eller rättsligt otillåtet, och att godkänna motionen om att tillåta libertariansk secession i Sverige. Målet med detta är att etablera frihet de jure och de facto.
  

• Reformera genom frihetlig aktivism: köp en bit land, deklarare att varje individ är fri där och begå diverse harmlösa lagbrott, och eskalera ifall staten inte ingriper. Målet med detta är att etablera frihet de facto.

• Ha som mål att lyckas bryta ut en person inom fem år genom någon, eller båda, av de två metoderna ovan.
  

Vad gäller organisationen så tänker jag mig att det behövs en sådan för att ge samlad kraft åt alla spridda röster som håller med om det här förslaget, men också för att det gissningsvis är så att förekomsten av ett organiserat intresse har större möjlighet att få fram allas röster i det politiska klimatet. Men då de flesta av dagens organisationer verkar ha en ytterst stel, alldeles för formell och inte helt praktisk organisationsstruktur skulle jag mycket hellre vilja starta en ny förening med ett annorlunda beslutsystem. (Min ovilja härstammar från att ha varit på för många årsmöten och varit alldeles uttråkad, samt att i efterhand ha sett vilka stora informationsbrister mötena har.)

Hur tänker jag mig då att organisationen, som jag tror är mest lämplig för att bryta sig ut ur Sverige, skall fungera? I korthet skall det vara decentraliserat och ha vissa likheter med ett representativt direktdemokratiskt system, men här kommer lite mer utvecklat vad jag tänkte mig:

• Det finns ingen ordförande och ingen styrelse, som i de vanliga organisationerna. Istället finns det språkrör och revisorer, som var för sig har hand om yttranden som görs i organisationens namn och pengar som används till projekt för att gynna organisationens mål.
• Språkrören (eller vilket namn man vill ha) är de personer som medlemmarna i organisationen anser är tillförlitliga att tala för deras sak i antingen de syften som gruppen har eller bara några av de syften som medlemmen anser att språkröret är lämplig nog att uttala sig om. Så, om jag som medlem anser att någon annan är bättre än mig på att tala så ger jag denne möjlighet att tala både i dennes och mitt namn. Alla i organisationen är då språkrör, men inte alla har inte nödvändigtvis lika stor tyngd bakom sitt uttalande.
  
• Som regel bör den eller de med flest röster ha störst tyngd bakom sitt uttaland (så klart), och blir då organisationens första språkrör. Det verkar praktiskt att det första språkröret skall få yttra sig för alla medlemmars vägnar, så att alla som går med i organisationen får gå med på det.
• Revisorerna har en liknande roll som i vanliga organisationer, men för att slippa ha någon centraliserad ledning tänkte jag att det är bäst att organisationen inte har några pengar. Istället kan vem som helst ta emot pengar för att främja dess sak, och skicka kvitton och andra bevis för att man använt pengarna på sådant sätt till en revisor som bekräftar att det är gjort, så att alla medlemmar kan se att det är tillförlitligt att ge bort pengar till en viss person i gruppen.
• Revisorerna väljs på liknande sätt som språkrören.

Vad gäller att försöka övertyga politikerna i svenska staten att tillåta frihetlig secession så tänkte jag att det bästa vore att öppet deklarera våran åsikt att vi inte känner oss moraliskt tvungna att följa svenska lagens förbud och påbud, annat än den som överensstämmer med vad våra individuella rättigheter. Detta görs både genom att skicka iväg en motionsförfrågan med en längre förklaring till de politiska representanterna i riksdagen om detta samt att skicka ut utskick till alla andra medier i samhället. I dessa dokument gäller det att så tydligt som möjligt peka ut alla positiva och negativa skäl till att vi önskar träda ur svenska staten. D.v.s. alla saker som är mer positivt med frihet och alla saker som staten gör riktigt dåligt.

Jag har gjort två utkast för detta syfte. En motion till riksdagen - Motion för secessionsrätt - och ett brev till riksdagsledamöterna. Alla är välkomna att ändra och förbättra dem! Därefter behövs även en artikel man skickar ut till medierna.

Vad gäller aktivism så tror jag att det är rätt självförklarande. Dock bör det skiljas från vad de försöker göra i USA med Free State Project. Målet är att få en bit territorium, oavsett hur litet, att de facto bli ett fritt område. Eftersom koordinering att få en massa liberaler att flytta till lämplig vald kommun (Bollebygd!), och försöka få den att bryta med svenska staten, verkar svårt så kanske det är enklare att bara skapa koordinering för att alla skall hjälpa någon enskild person eller liten grupp att bryta sig ur svenska staten.

Vissa har fört fram att den här idén har vissa praktiska bekymmer, speciellt tas sjukvård upp som ett exempel som blir svårt att lösa. Nåväl, låt det vara så. Men lyckas någon bryta sig ut ur staten lär det finnas mer än gott om möjligheter att tjäna tillräckligt mycket pengar för att köpa in det privat. Vissa menar att den här strategin inte har speciellt mycket stöd hos folket. Förvisso, men det gäller även att ta över svenska staten och då i större utsträckning. Dessutom har några, högst preliminära, undersökningar om hur folk ställer sig till frihetlig secession, visat att kanske 30-50% är för att tillåta det.

Varför då slutligen ha som mål att bryta ut någon inom fem år? Det har olika fördelar. Dels visar det för andra att vi anser oss kunna lösa de problem som staten idag försöker lösa, och det ger även ett tydligt mål att gå mot. Fem år är kanske något optimistiskt, men varför inte hoppas att på den tiden är det libertarianska budskapet så förfinat att argumentet för frihetlig secession är så tydligt att alla kan förstå det, och kanske även sympatisera med det?