onsdag 17 december 2008

Framtidens bilar

Teknologiska framsteg är underbara! Jag är speciellt glad över el- och vätecellbilarnas tillkomst, då dessa skulle kunna drivas helt utan avgaser, när väl solenergin blir bättre. Två av dessa bilar som fångade mitt öga i år - Tesla Roadstern och Hondas FCX Clarity - togs upp på det brittiska bilprogrammet Top Gear för några dagar sedan. Det verkar som om framtidens bilar har kommit=)

Den elektriska bilen kom till (tidigast)1832 eller 1835 - vilket gör den runt 50 år äldre än den bensindrivna bilen! - men p.g.a. av problem med batterier och dylikt fick den först ge vika för den ångdrivna och senare den bensindrivna bilen. Nu har dock några snillen från Silicon Valley delvis löst dessa problem med sin Tesla Roadster:



Framtiden hör dock, enligt programmet, till den vätecellsdrivna Honda FCX Clarity:



Fler elektriska och vätecellsdrivna bilar finns att läsa om på Wikipedia.

tisdag 9 december 2008

Varför finns det organiserade brottslingar?

Original Gangsters har en egen hemsida, vilket jag blev lite förvånad över. Notera hur de undviker att beskriva vad för sorts klubb det är.

När man tänker på det, är det inte ganska underligt (och sjukt) att kriminella organisationer kan fortsätta vara verksamma i ett så utvecklat samhälle som detta? Om vi glömmer bort staten för stunden, som ändå åtnjuter folkets stöd, hur kan den här sortens organisation fortfarande existera? Hur jag än vrider och vänder på frågan så verkar det bara finnas ett svar i grunden:

Vinsterna med att begå brott är högre än kostnaderna. Alltså, vi är i ett läge där det lönar sig för vissa att begå brott, och ifall polisen skulle slå ut ett gäng från "brottsmarknaden" kommer ett nytt gäng dyka upp. För att förändra detta läge måste läget för brottslighet ändras, vilket kan göras exempelvis genom att folk investerar mer i brottsförebyggande åtgärder. Eller genom att ta bort en inkomstkälla för många kriminella: handeln med illegala droger.

tisdag 2 december 2008

Etatismen idag...

...är vidrig att skåda


Jag antar att det blivit lite bättre än när vi hade filosofer som Hobbes som ville ha varenda barn indoktrinerat i en religion som dyrkade staten, men inte mycket.

Hittad hos den lille statskompisen Nonicoclolasos

fredag 28 november 2008

Varningar som föll på döva öron

Peter Schiff, investerare och ekonomisk rådgivare till Ron Pauls kampanj, blev intervjuad i agusti 2006 och sa att vi stod inför en ekonomisk nedgång, vilket han fortsatte säga till krisen kom. En på youtube har gjort en sammanställning av dessa klipp:



Det makalösa med filmen är de ekonomer som också blir intervjuade och blir riktigt upprörda när Schiff kommenterar. Det kanske bara är jag som inte är van vid amerikansk tv (inte för att jag är van vid svensk egentligen), men deras tvärsäkerhet och fientlighet mot Schiff liknar samma tvärsäkerhet och fientlighet som finns mellan de som diskuterar politik på internetforum. Det kanske är något som inträffar varje gång det är en konjunkturuppgång i ekonomin, alltså att det finns en grupp ekonomer som vägrar överväga möjligheten att ekonomin kan vända.

Hittad på Mises.org.

onsdag 26 november 2008

"Argumentum ad hominem"-missbruk

Det verkar som om ad hominem-argument är mindre vanliga än vad man tror och vad man egentligen borde se upp för är de som felaktigt anklagar andra för att använda ad hominem-argumentet. Läs Stephen Bonds roliga genomgång av frågan. Ett utdrag:
A: "Listen up, asshole. All rodents are mammals, but a weasel isn't a rodent, so it can't be a mammal."
B: "Yet another ad hominem argument. Ignore this one, folks."

A is abusive, and his argument is fallacious, but it's not ad hominem. B's reply, ironically, is ad hominem; while he pretends to deal with A's argument, in using the term "ad hominem" incorrectly, B is in fact trying to dismiss the argument by imputing that A is resorting to personal attacks.

Via Overcoming Bias.

tisdag 18 november 2008

Är det förenligt med libertarianism att äga idéer?

Fritz-Anton Fritzson, filosofen och libertarianen, argumenterar på sin blogg vad grunden för upphovsrätt är och för att dessa sorters rättigheter är förenliga med libertarianska principer. Jag har tidigare diskuterat frågan med honom och jag tror att hans senaste inlägg klargör de filosofiska skillnader som finns mellan våra ansatser i frågan, vilka är avgörande för hur man ser på frågan om upphovsrätt.

Frågeställningarna som Fritz tar upp är:

1) Vad innebär ägande av ett verk, vad är det man äger egentligen?

2) Är ägandet rättmättigt (och är i sådana fall nedladdning ett brott)?

Fritz vill med sitt inlägg skapa lite ordning i debatten genom att börja med grunderna, vilket är nog så lämpligt. Därför diskuterar han ägandet av verk väldigt noga, men hoppar tyvärr alltför snabbt över den viktiga frågan om detta ägande är rättmätigt. Men, en sak i taget, vad innebär det att någon äger ett verk?

Fritz hävdar att ägande av ett verk inte är ägande av något materiellt, utan det immateriella verket i sig. Exempelvis äger Freddie Mercury Bohemian Raphsody, vilket inte innebär att han äger varje enskild kopia av detta verk som finns, utan att han äger själva "idén" Bohemian Raphsody. Detta innebär dock att han har bestämmanderätt över hur folk skall kunna få använda de kopior som finns av hans låt. Då kommer frågan, är hans ägande över den här idén berättigad, så att han, eller de han utser, får använda våld mot de som använder kopiorna av hans idé på ett annat sätt än han godkänt?*

Detta är den avgörande frågan: har Freddy Mercury rätt till sin skapelse på det sätt som Fritz hävdar? Argumentet som läggs fram i försvar för detta är ytterst svagt:

Jag skall tillåta mig själv att vara lite dogmatisk här och anta att ursprungligen så ägde Freddie Mercury (och Brian May som är medförfattare till låten) Bohemian Rhapsody och att detta har att göra med att det var just de som skapade låten. En libertarian som HAX borde hålla med om detta (eftersom libertarianer hävdar att människor äger sig själva och därmed produkterna av sitt eget arbete) samt att om Freddie äger låten så har han också rätt att sälja den eller ge bort den etc. Mer om det senare.

Tyvärr så finns det ingen djupare förklaring här varför man börjar äga något. Och det räcker inte med att enbart säga att själva skapandet gör en till rättmättig ägare av det immateriella verket. Varför inte? Därför att den rena, axiomatiska libertarianismen kan inkludera en sådan syn på immateriell egendom, men den kan lika lätt inte inkludera det i det libertarianska systemet. Vad är argumentet för att det ena skall gälla men inte det andra?

Jag hävdar att vi måste gå upp ett steg, och diskutera grunderna för varför man kan börja äga saker över huvud taget för att kunna diskutera om man kan äga immateriella verk. Själv har jag tyvärr inget utarbetat bakomliggande moraliskt system som rättfärdigar mina politiska åsikter, men jag brukar förlita mig på utilitaristiska och ekonomiska argument, som jag gissar skulle visa att immateriellt ägande inte är berättigat. Men jag har inget avgörande argument för det. Vad som däremot behövs, för att avgöra frågan, är en undersökning inom dessa "primära" system för att bestämma vilken position libertarianism bör ha i frågan.

* Vissa libertarianer menar att ägande nödvändigtvis innebär att ägandet är rättmättigt. Jag använder ordet endast i dess positiva bemärkelse och talade här om en möjlig ordning av ägande, som vi till viss del ser idag (men mer tydligare förr, när piratkopiering inte var så enkelt).

När staten får bestämma vem som är sjuk

Till årsskiftet kommer staten, via Socialstyrelsen, sluta att definiera vissa sexuella läggningar som sjukdomar. Från DN:

De diagnoser av sexuella beteenden som Socialstyrelsen tar bort vid årsskiftet är: transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens.

Vad innebär detta? Jo, att staten (gissningsvis från tidigt 1900-tal) fram till nu klassificerat
transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens som psykiska sjukdomar eller som beteendestörningar. Man kan inte förvänta sig att de politiska processerna skall komma fram till speciellt vetenskapliga definitioner av vad en sjukdom är.

Invandring och statlig välfärd

Ibland när jag diskuterar frågan om fri invandring stöter jag på ett visst motargument som går ungefär såhär:
"Om vem som helst får komma hit så skulle de ta ut bidragspengar och då skulle vi behöva betala högre skatter. Och även du, som är libertarian, är ju emot skatter, så du borde vara emot fri invandring också."
Det här argumentet tas även upp av konservativa som ett argument mot att legalisera droger, då det, anser de, skulle höja sjukvårdskostnaderna.

Det finns många sätt att besvara detta argument. Jag brukar börja med att påpeka att det inte är invandrarnas fel att vi har en stat som beskattar oss, så varför bestraffa dem för det? Jag har också sagt att argumentet bygger på en statisk bild av politiken, att det politiska läget skulle förändras med fri invandring så att välfärdsstaten skulle antingen behöva bantas eller endast "ges bort" till svenska medborgare. (Om jag själv skulle fått välja som invandrare mellan att komma in i Sverige och stå utanför statens skyddsnät eller att inte komma in alls, så väljer jag det tidigare.) Vi har också det roliga reductio ad absurdum-argumentet att om man följer det här argumentet helt ut så måste vi slänga ut fler personer från landet än bara invandrare (vad sägs om

Tyvärr verkar inte dessa argument fungera för alla, så jag blev glad när jag förra veckan på Handelshögskolan hörde om ekonomen Jan Ekberg som forskat om det verkligen stämmer att invandrare, generellt sett, tar ut mer i bidrag från staten än vad de "ger" tillbaka i skatter. Enligt han var invandringen positiv för staten under 60- och 70-talen, neutral under 80-talet och negativ under 90-talet. Som han själv skriver i en sammanfattande artikel (min fetstil):
I Sverige har några empiriska undersökningar gjorts om hur den offentliga sektorn omfördelar inkomster mellan invandrare (vissa av studierna inkluderar även andragenerationens invandrare) och infödda. Den första studien gjordes av Wadensjö (1972) som fann att invandrarna bidrog med mer till den offentliga sektorn genom skattesystemet än vad man tog i anspråk av den offentliga sektorn. De inföddas disponibla inkomster blev högre dvs det blev en positiv inkomsteffekt för infödda. Den andra studien gjordes av Ekberg (1983) som beräknade omförde lningseffekten för åren 1970 och 1976. Slutsatsen blev densamma som för Wadensjö dvs det blev en positiv inkomsteffekt för infödda. En tredje studie utfördes av Gustafsson (1990) för läget i slutet av 1980-talet. Gustafsson fann att inkomsteffekten var neutral dvs att invandrarna bidrog med lika mycket till den offentliga sektorn som man tog i anspråk därifrån. En fjärde studie gjordes av Ekberg (1999) och som avsåg läget vid mitten av 1990-talet. Nu hade invandrarnas sysselsättningsläge försämrats så mycket att dessa bidrog med mindre till den offentliga sektorn genom skattesystemet än vad de tog i anspråk därifrån. Det betyder att de inföddas disponibla inkomster blev lägre dvs en negativ inkomsteffekt förelåg för infödda. Den negativa inkomsteffekten uppgick till 1-2 procent av bruttonationalprodukten (BNP) vilket också ungefär är läget i dagsläget.
Vad som är intressant med den här datan är att den stämmer överens med idéen att arbetskraftinvandring inte "tär" på statens inkomster, medan flyktinginvandring gör det. Detta borde vara uppenbart givet lite eftertanke: arbetare som invandrar till Sverige kommer hit för att jobba och kommer då inte ta ut några bidrag, till skillnad från flyktingar. Detta är inte hela argumentet, men en viktig del. Och om vi hade fri invandring gissar jag att andelen arbetskraftinvandrare ökar, vilket innebär att, allt annat lika, statens inkomster skulle öka. Alltså duger inte den kritikernas argument mot fri invandring.

Denna post skall inte tas som ett argument för att göra det svårare både för flykting- och arbetskraftinvandring. Jag accepterar inte grundargumentet att man kan utsättas för våld bara för att staten agerar annorlunda p.g.a. ens beteende. För min del skulle jag öppna gränserna helt och hållet oavsett om staten tjänar på det eller inte. Däremot är det ett argument för att göra det friare för arbetskraftinvandring in till Sverige.

söndag 9 november 2008

Telefoni och statlig planering

Det här är helt fantastiskt! Den 20 september 1979 kunde man i GP läsa att en ny telefon hade kommit. En fantastisk teknologisk utveckling, med knapptelefonen, kan man tycka. Som Rune Perhman från Televerket uttryckte det, var det "lättare och snabbare att slå ett nummer - samtidigt som man inte så ofta slår fel".

Denna makalösa uppfinning hade Televerket planerat att varje hushåll skulle ha - redan år 2000! =) Givetvis hade de ju mer långsiktiga planer - till 2020! - trots detta lyckades de inte förutse att deras verksamhet i princip lades ner under 90-talet.

Televerket var i början verksam inom telegrafi-branschen, men när de privata telefonnät började inkräkta på deras område (kommunikation mellan städer) var det en klok byråkrat som fick för sig att de skulle göra det som de förbjöd privata entreprenörer från att göra.

tisdag 4 november 2008

Polisens ursprung

I Sverige, likt i de flesta länder, utvecklades den moderna polisen under 1800-talet. Jag gissar att de flesta tror att polisen kom till som ett svar på ökad brottslighet; att målet var att gynna befolkningen i stort. Om man kan lita på Dagens Nyheters gamla ledare från 4 januari 1865, så verkar det vara en ohållbar position. Från ledaren Den nya polisen:
Det har knappats funnits någon institution så hatad som polisen - och så förtjent af denna känsla.
Ledaren säger även att under enväldets dagar, under "vanvettiga Gustav Adolf" och "skuggrädde Carl Johan", användes polisen för att "hålla packet i styr". Stephen Davies hävdar i "The Private Provision of Police During the Eighteenth and Nineteenth Centuries", från The Voluntary City, att detta motiv även låg bakom expansionen av polisväsendet i England, så det kan inte vara omöjligt att även svenskarnas härskare hade liknande idéer.

DN år 1864

De verkar ha haft utgångsläget rätt. Ur deras första ledare från 23 december 1864:
[Det är] redaktionens afsigt att med allvar behandla tidens och landets stora frågor, om än i allmänhet i kortare uppsatser. I alla frågor är friheten vår lösen och vårt mål. Vägen dit är lång och många grindar hejda vandringen.

...

Det är [under fred] man diskuterar frågorna: om konungadömet med guds nåde är ovillkorlingen nyttigt, och nödigt: om folken ej kunna lefva lyckliga utan stående härar och ruinerande pansarflottor: om det verkligen är oundgängligt för de nio tiondedelarnas sällhet att de regeras af en liten bråkldel af de återstående tiondedelen: om icke slägtena kunna uppfostras efter andra metoder, än medeltidens.

torsdag 23 oktober 2008

Cryonics

Jag har nu ett tag funderat på varför Eliezer Yudkowsky, från Overcoming Bias, tror att cryonics (kryonik) är en så bra idé. Ungefär var femte blogpost han skriver innehåller en mening eller två om varför man måste anmäla sig för det. Nu senast kom den här uppmaningen:
For example: if you don't follow the link to the rest of this post, then sign the #$!@ up for cryonics regardless of what your simple passions say on the subject.
Jag började inte läsa den blogposten utan letade efter en där han förklarar varför man borde satsa på cryonics. Tyvärr fann jag ingen, utan prövade Alcors hemsida för lite snabb bakgrundsfakta. Alcor är ett icke vinst-drivande företag och är störst på "cryonic-marknaden". Sidan gav mig dock inte svar på det jag först tänkte på när jag hörde "cryonics", nämligen: "Sa inte Penn & Teller att cryonics var bullshit"? Denna kritiska fråga fick jag dock svar på via Google:

Didn't Penn & Teller say that cryonics is bullshit?

Yup, they sure did. I'm a huge fan of P&T, and was really excited to hear what they had to say on the subject. Unfortunately, they really only breezed over it. They gave a quick briefing of what it is and declared it bullshit without providing any real supporting arguments. Instead they showcased a guy who runs a very small cryonics operation (TransTime), was obviously nervous on camera, and gave a poor interview. Their segment makes no mention that there even are any other cryonics organizations (there are at least 4 others), despite the fact that they use footage of Alcor's facility, and despite the fact that Alcor has suspended more patients than every other cryonics organization in the world put together.

They did interview one medical professional whose only argument against cryonics is that ice crystal formation damages proteins.

Resten av FAQ:en om cryonics var en bra introduktion till ämnet. Frågan jag funderar på nu är om det även finns i Sverige eller någon annan stans i Europa också.

onsdag 22 oktober 2008

Politically Incorrect Guide To Politics

Lite underhållning:



Denna minidokumentär går igenom bl.a. hur frivilliga organisationer hjälper de utsatta i New Orleans bättre än staten (som istället hindrar uppbyggnaden), hur regleringen av kampanjbidrag slår ned på små politiska organisationer (och därmed gynnar de stora) och hur sjukt jordbröksstödet är i USA (inte för att EU:s är bättre...).

Hittat hos Mises Economics Blog.

måndag 13 oktober 2008

Föreläsning med Ted Goldberg

Idag var jag på en intressant föreläsning hos Luf som hade bjudit in Ted Goldberg, docent på Stockholms Universitet. Goldberg har gjort sig känd i Sverige för hans kritik av den svenska narkotikapolitiken och synen på narkomaners beteende som ligger bakom den. Hans syn bygger på ca 40 års forskning i frågan, och han har under den tiden själv varit ute "på fältet" bland missbrukande droganvändare för att försöka förstå varför folk blir tunga missbrukare.

Hans föreläsning gick ut på att förklara just detta och gå igenom vad som skiljde sig på hans syn av narkotikaproblematiken och den syn som dagens politiker har. Nu, när det har blivit klart, hur dålig vetenskaplig grund den svenska narkotikapolitiken har, är det extra intressant att se vad som kan vara fel med den. Nu kanske inte allt Ted Goldberg säger stämmer - dock var vissa saker klart uppenbara - men det är värt att ta upp det ändå. Jag blev klart intresserad av att köpa hans senaste bok, Samhället i narkotikan. Men, vad menar Goldberg är fel med den svenska narkotikasynen och vad är hans alternativ?

Kan man bruka narkotika utan att vara missbrukare?
På den här frågan svarar dagens politiker ett klart Nej! Så som riksdagsledamoten Göran Lindblad (m) förklarade det för mig, för något år sedan: "Narkotikaanvändning definieras alltid som missbruk", så handlar det helt enkelt om en ordlek från politikernas sida, som tyvärr alltför många människor köper utan att tänka på det. För Goldbergs del, delar han in narkotikaanvändare i två fack: rekreationsanvändare och problemanvändare. Som namnen antyder använder den förra gruppen olagliga droger på samma sätt som de flesta använder alkohol; som en trevlig del i vardagen eller vid speciella tillfällen. Den senare gruppen är samma typ som kom på besök till skolan för att förklara vilket helvete deras liv var tack vare droger.

Varför blir man en tung missbrukare/problemanvändare?
Enligt Goldberg ser staten orsaken till tungt drogmissbruk som en följd av att man har testat en drog, gillar dess positiva delar, blir beroende och sedan fortsätter för att, även om man är olycklig p.g.a. drogens negativa effekter, så gör drogerna fortfarande att man, för stunden, känner sig bättre. Deras syn är fokuserad på drogen, inte på användarens bakgrund; hade användaren börjat experimentera med en annan drog (som alkohol, exempelvis) så hade inte denne blivit en problemanvändare.

Goldberg hävdar istället att problemanvändning beror på personens psykologiska och sociala bakgrund. Han pekar främst på en trasig barndomsuppväxt, hög tidspreferens och vad det leder till som förklaringar till varför folk blir problemanvändare. Just hög tidspreferens kan jag förstå varför det kan leda till drogmissbruk, då det ger en direkt tillfredställning och eventuella kostnader som kommer i framtiden är inte värda så mycket. Men Goldberg menar att en riktigt dålig uppväxt kan få en människa att tappa värde om sig själv och att denne då tar droger och låter sitt liv gå åt helvete för att hon inte ser sig vara värd ett bra liv. Hon ser sig vara värdelös och därför söker hon göra livet värre för sig. Jag har lite problem med att smälta den tanken, men Goldberg menar att det var det enda han kunde komma fram till efter att ha sett så många människor skada sig själva på så ofantligt korkade sätt.

Leder rekreationsanvändning av en drog till problemanvändning?
Enligt statens narkotikasyn leder fortsatt droganvändande nödvändigtvis, eller högst sannolikt, till att man blir tungt beroende. Att ta droger måttligt och ansvarsfullt är inte möjligt. Goldberg hävdar istället att de olika grupperna söker olika saker med sitt droganvändande, som jag gått in på. Han visade dessutom statistik på hur andelen rekreationsanvändare minskade under 20 år, samtidigt som antalet problemanvändare ökade. (Här gjorde han ett stort fel som inte gjorde om antalen till per capita-siffror, men då antalet problemanvändare nästan dubblades på 10 år, och befolkningsmängden ökade med kanske 10%, spelar det ingen roll.) Alltså, om rekreationsanvändare tvunget blir problemanvändare, hur kan antalet problemanvändare öka, när det finns färre rekreationsanvändare?

Han hävdade dessutom att andelen problemanvändare var ungefär lika i Sverige som i Nederländerna, men att de hade en mycket större andel rekreationsanvändare. Detta var nog det mest intressanta och ideologiskt sprängfyllda från Goldbergs föreläsning; om andelen problemanvändare inte ändrar sig beroende på narkotikalagstiftning, då är det ett underliggande problem som följer med all drogpolitik. Detta innebär att frågan istället skjuts över till om man kan straffa folk som tar droger för nöjes skull. Droglagstiftning blir då en ren moralistisk lag; droger är förbjudna enbart för att hindra folk från annorlunda njutningar, men det leder inte till att färre blir tunga missbrukare.

Intervjuer med Ted Goldberg: Granskat, Slitz
Några av Ted Goldbergs debattartiklar: Nio av tio klarar av att testa narkotika, Urinprov ingen lösning, Det är inte narkotika som skapar knarkare

söndag 12 oktober 2008

Vad fick man lära sig i skolan?

De flesta menar att utbildningen man får i dagens skola vilar på en vetenskaplig grund och skall i alla fall försöka vara objektiv och neutral. Givetvis tror man inte att skolan lär ut allt, och det finns överseende för att skolan skall ändra utbildning ifall nya rön uppstår i någon vetenskap. Men lär de statliga skolorna ut direkta fel, som står i motsättning till vad etablerad kunskap säger?

Jag skulle säga att i vissa fall - långt ifrån alla - så är det högst tvivelaktigt material som lärs ut. Här tänkte jag ta upp frågan om varför U-länder är fattiga som exempel, och boken är
Millennium (första upplagan) av Christer Palmquist och Hans Kristian Widberg. Det är inte den bok som Mauricio Rojas kritiserar i (S)kolan, men båda är utgivna av Bonniers. Jag lånade boken från en kompis som hade den när han läste Samhällsprogrammet i Halmstad. Nedan följer bokens beskrivning av de möjliga orsakerna till u-ländernas situation:
Teorier om orsaker till u-ländernas situation
Det finns olika teorier om orsakerna till u-ländernas situation. Ofta baseras analyser av u-landsproblemen på en syntes av katastrofteorin, konfliktteorin och harmoniteorin som presenteras här.

Katastrofteorin
Vid 1700-talets slut utarbetade den engelske nationalekonomen och prästen Thomas Malthus (1766-1834) den teori som idag kallas malthusianism. Grundtanken i malthusianismen är att världsläget är katastrofalt eftersom befolkningsökningen är större än ökningen av försörjningsmedlen. Dagens ny-malthusianer har utvidgat katastrofteorin till att omfatta även ekologiska problem och begränsningar.

Problemens orsaker enligt katastrofteorin
Världens befolkning kommer att fördubblas på mindre än 40 år. Resurstillväxten ökar men inte på långt när i samma takt. Det är inte bara befolkningsökningen som är oroande. Människans behov och anspråk ökar också i snabb takt - framför allt i i-länderna. Om man räknar om alla konsumtion till energiförbrukning konsumerar en invånare i ett i-land 40 gånger mer än en invånare i ett u-land. Livsviktiga resurser som mark, vatten, luft, föda och energi finns inte i obegränsade mängder. Genom rovdrift och miljöförstöring minskar vi möjligheterna att lösa u-ländernas problem. Utvecklingen är katastrofal enligt denna teori.

Åtgärder enligt katastrofteorin
Malthusianerna anser att följande åtgärder är de viktigaste för att lösa problemen i u-länderna:
- satsa på familjeplanering där fattigdomen är som störst,
- undanröj vissa motiv till att skaffa många barn genom att satsa på socialpolitiska reformer (t.ex. pension och sjukersättning)
- dämpa resursförbrukningen i i-länderna,
- genomdriv internationell lagstiftning mot rovdrift av olika viktiga resurser, t.ex. regnskogen och mot miljöförstöring, t.ex. utsläpp av freoner.

Konfliktteorin
Konfliktteorin utgår från Karl Marz idéer om orsakerna till u-ländernas situation. Den marxistiska synen lägger tonvikten vid den intressekonflikt som finns mellan härskare och förtryckta - i det här fallet de exploaterande i-länderna och de exploaterade u-länderna. Det är den internationella maktstrukturen som måste förändras, vilket är omöjligt så länge den nationella maktstrukturen i de kapitalistiska länderna finns kvar. Därför måste alla samhällen organiseras om: från det Marx definierade som kapitalets diktatur till proletariets diktatur.

Problemens orsaker enligt konfliktteorin
Marxisterna menar att underutvecklingen uppstod genom att feodala samhällen koloniaserades på 17- och 1800-talen och därigenom kom under Europas och så småningom USA:s inflytande. Under 1900-talet ersattes kolonisatörerna av multinationella företag, men kolonialismen upphörde i själva verket aldrig. Kolonialmakten upprättade en arbetsfördelning som gjorde kolonierna till råvaruproducenter. På det viset bröt man ner de självförsörjande jordbrukarsamhällena och lade grunden till en permanent hungersnöd.

Marxisterna använder den så kallade satellit-metropolteorin för att förklara underutvecklingen. Enligt denna teori återinvesteras inte de vinster (överskottet) som görs genom företagsamheten i u-länderna. Vinsterna förs istället över till de rika inom landet eller till multinationella företag som sedan för över pengarna till i-länderna. Detta leder till en snedvriden samhällsorganisation, dåligt utnyttjade tillgångar och förstärkt fattigdom. Enligt marxisterna skulle u-länderna kunna producera, förädla och behålla mycket mer av sin produktion än de gör idag. Många u-länder har ett potentiellt överskott som skulle räcka både till det människor behöver till nödvändiga investeringar, t.ex. egna förädlingsindustrier.

Åtgärder enligt konfliktteorin
Marxisterna anser att följande åtgärder krävs för att förbättra situationen i u-länderna:
- en annan samhällsorganisation i u-länderna för att kunna utnyttja resurserna så mycket som möjligt inom det egna landet,
- ett ekonomiskt, politiskt och socialt oberoende som garanterar en rättvis fördelning av resurserna och en rättvis internationell handelsstatus,
- bistånd för att få igång en ekonomisk utveckling, men bara till de länder som genomfört en förändring av samhällets organisation, dvs. blivit kommunistiska genom t.ex. revolution,
- bistånd i olika former till nationella befrielserörelser som i kamp mot både den egna överklassen och utländskt beroende försöker genomföra den utveckling som är nödvändig, dvs. revolution.

Harmoniteorin
Harmoniteorin, eller den liberala teorin som den också kallas, har hämtat sina tankegångar från nationalekonomen och filosofen Adam Smith. De främsta utvecklingshindren i u-länderna enligt harmoniteorin anses vara kapitalbrist, analfabetism, överbefolkning, sjukdom, tradition och klimat. Störst vikt läggs vid förhållandet i själva u-landet, till skillnad från konfliktteorin som lägger skulden för fattigdomen på den kapitalistiska världsstrukturen.

Problemens orsaker enligt harmoniteorin
Alla i-länder har en gång varit u-länder, men i-ländernas standardutveckling kunde komma igång genom att industrialiseringen skapade ett överskott av kapital. Överskottet kunde användas till investering i ny verksamhet som gav nya arbetstillfällen, ny köpkraft, ny efterfrågan, ny produktion, nya arbetstillfällen osv., en självgenererande utvecklingsprocess alltså. Den industriella utvecklingen kom aldrig igång i u-länderna.

Alla de nämnda utvecklingshindren gör att u-länderna inte kan skapa det överskott som krävs för att starta en utvecklingsprocess. Framför allt saknas kapital. Till detta kommer problemen med att många u-länder producerar en enda råvara för export och därmed är beroende av det pris som sätts av i-länderna på den internationella marknaden. Sociala och politiska förhållanden har naturligtivs betydelse för möjligheterna att utvecklas, men harmoniteoretikerna ser inte en ändrad maktstruktur som den viktigaste förutsättningen för utveckling i u-länderna.

Åtgärder enligt harmoniteorin
Förespråkarna för harmoniteorin anser att följande åtgärder krävs för att förbättra u-ländernas situation:
- unxervisning och läskunnighetskampanjer,
- kunskapsöverföring med hjälp av biståndsarbetare,
- kapitalöverföring från i-länder i form av utvecklingskrediter,
- familjeplaneringskampanjer för att dämpa befolkningstillväxten,
- läkemedels- och läkarbistånd,
- tullsänkningar i i-länderna för att förbättra konkurrenskraften,
- stimulering av den egna indsutriproduktionen för att uppnå ett minskat importbehov från i-länderna
- förenklingar för utländska investeringar som ger arbetstillfällen

Det bör noteras att författarna inte säger vilken av dessa, högst olika, förklaringar är bättre än de andra. Nåväl. Ifall det inte är uppenbart, vad är problemen med att lägga fram dessa tre, och endast dessa tre, förklaringsmodeller för u-ländernas fattigdom?

Det största problemet är att ingen av dessa modeller tar upp det verkliga problemet med u-länderna, vilket är dålig politik. Några av grundförutsättningarna som de flesta ekonomerna verkar mena är nödvändiga för tillväxt är någon miniminivå av säkra äganderätter, frihandel och rättssäkerhet. Jag har tidigare diskuterat Eric Jones' The European Miracle på den här bloggen, som diskuterade hur viktigt det var med säkra äganderätter för att Europa skulle industrialiseras och här kommer ett citat från Arvind Subramanian som menar att bl.a. säkra äganderätter är viktigt enligt ekonomer:

I think it's clear that do have a robust understanding of the negative agenda, of what not to do. It's easy to say, don't be as Zimbabwe, don't debase the currency, don't create hyperinflation, don't expropriate wealth. Some basic don'ts we have a good sense of.
Han fortsätter med att diskutera om att det faktiskt råder viss oenighet bland ekonomer om vad som faktiskt är en bra positiv politik - vad man skall göra - för att få mer tillväxt. Där finns det spridda åsikter, men oavsett vad så är en, någorlunda fri marknadsekonomi nödvändigt för detta. Det borde vara självklart att en ekonomi där man inte är säker på om man får behålla vinsten från ens företag inte kommer att få så mycket tillväxt. Varför investera, varför spara, varför göra stora ansträngningar när du inte vet om du får behålla vad du skapat?

Detta tema borde ha fallit under "Harmoniteorin", eftersom Adam Smith menade att det var väldigt viktigt att ha ekonomisk frihet för att ha tillväxt, och det behövdes inte så mycket mer än det:
Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes, and a tolerable administration of justice: all the rest being brought about by the natural course of things.
EDIT: För en längre beskrivning av harmoniteorin se min introduktion till ämnet och länkarna som tas upp där.

Men vad mer är det för fel med dessa teorier? Det andra jag skulle peka på är att de tar upp marxismen. Det är helt enkelt oförståeligt. Det fanns förr utvecklingsekonomer som i själva verket var neomarxister och propagerade för och rådde de afrikanska staterna att centralstyra sina ekonomier. De hade dessutom en galen teori som gick ut på att handel med andra länder var skadligt för tillväxten. Dessa ekonomer hade stort inflytande över forskningsinriktningen inom utvecklingsekonomi förr i tiden, så författarna kanske kan ursäktas med att de tar upp en gammal, men felaktig, teori. Men på en öppen föreläsning så hävdade Ola Olsson, som studerar utveckling och politisk ekonomi, att dessa marxistiska ekonomer skall ha försvunnit sedan länge från högskolorna.

Det finns många fler problem med det här avsnittet i boken, men jag orkar inte ta upp dem. Det verkar dock som boken har fler problem på andra områden.

fredag 10 oktober 2008

Demonstration i regnet

Jag och Niclas Wennerdal var idag ute och demonstrerade för en mer liberal politik. Vi hade två fina plakat - med text på både fram och baksidan - och en drös med KLP-flygblad att dela ut till folk.

Som ni ser på bilden till höger så tänkte vi att det skulle vara en bra idé med lite ironi när vi gjorde plakaten. Detta fick sig ett bakslag när två tjejer frågade mig vad jag hade emot skåningar=). Men jag tror (hoppas) att de som misstolkade texten är i minoritet.

Överlag så var demonstrationen ganska lyckad. Trots att det var jobbigt att stå ute i regnet så fick vi nästan bara positiva kommentarer från folk, en del förvirrade uttryck över skylten och sedan tyckte två liberala kvinnor att partiet verkade intressant.

Det mindre bra med demonstrationen var att det blåste; det fick det andra plakatet att välta hela tiden. Efter det kom några kritiska kommentarer från en f.d. droganvändare som vände sig emot vårt budskap om legalisering av droger.

Vi hade först tänkt demonstrera mot en eventuell svensk bail-out av det svenska finansväsendet. Men kvällen då vi började göra plakaten började vi prata om partiets kärnfrågor och tyckte att det skulle vara roligare att demonstrera för dem istället.

Det var ett svårt val att välja vilka av dessa friheter som är viktigast att propagera för, så vi satsade på en blandning av olika frågor: skatt, statligt ägande, droger och fri invandring.

Jag skulle gissa att av just dessa frågor är det fri invandring som folk står närmast våran vision av hur det bör vara. Nästa gång så kanske vi ska fortsätta på det temat, eller hitta ett annat där liberalismens värden stämmer överens med folks rättskänsla. Men vad?

söndag 5 oktober 2008

The Political Compass - Flummigt och vilseledande

Fritz-Anton Fritzson går igenom några av frågorna som ställs i ett av de mest använda och samtidigt sämsta politiska testen som finns på nätet, nämligen The Political Compass. Det här testet är praktiskt taget värdelöst så sprid Fritzs kritik av den och stäng av den om ni har den på Facebook.

Fritz förespråkar istället The Worlds Smallest Political Quiz, vars enda problem är att den är vinklad mot libertarianismen. För ett djupare test föreslår jag Bryan Caplans Libertarian Purity Test, vars enda nackdel är att den skrämmer bort folk från libertarianism.

Uppdatering: Test.

fredag 3 oktober 2008

Finanskrisen och ekonomerna

Jag läste igår på Econlog att, enligt en intervju-undersökning av John R. Lott, så är ledande ekonomer i USA emot den då föreslagna bail-outen. Från Lotts artikel:
Interviews conducted with a dozen prominent academic economists, Obama supporters as well as McCain supporters, found little support for the bailout bill. Indeed, even the one economist who supported the proposal passed by the Senate Wednesday night had serious reservations. ...

All the economists criticized the government-mandated accounting rules, so-called “mark to market.” While these rules were reasonable in principle, they were applied to situations that they weren’t meant to apply to. Paul Evans, an economics professor at Ohio State University, explained that you run into real problems when “someone trades a tiny fraction of a particular type of asset at a very low price to clear it off the books. It is then used to estimate the price of all these other assets.”

In addition, most of the economists criticized the federal government for restricting mortgage lenders’ ability to require down payments and properly check credit scores, but they were not unanimous on how much of the problem could be attributable to this. ...

Economists might be known for disagreeing with each other, but there is surprising agreement regarding the bailout and the causes for the current financial problems. There was no support for the broad bailout being discussed in Washington, and the economists believed that the same outcome could be achieved at much lower cost to the taxpayers.
Det här kan vara av intresse för de som hävdar att bail-outen (som eufemistiskt kallas för "krisplan") var en bra plan. Nu gick den tyvärr igenom, så det är för sent att ändra sig.

torsdag 2 oktober 2008

Finanskrisen och interventionerna

Ett problem med tidningarnas rapportering om den pågående, så kallade, finanskrisen är att de inte tar upp den amerikanska statens regleringar och andra interventioner i finans- och bostadsmarknaden som har hjälpt till att skapa krisen. Se exempelvis DN:s och E24:s Här tänkte jag kortfattat beskriva dessa regleringar och hur de har påverkat ekonomin.

The Community Reinvestment Act
Den här lagen kom 1977 och gav vissa myndigheter i uppgift att kontrollera hur många lån till mindre bemedlade personer, så kallade CRA-lån, bankerna i USA gjorde. Kopplingen till sub-prime lån är att en del, men inte alla, CRA-lån är sub-prime. Enligt Lawrence White blev de banker som inte gjorde tillräckligt många CRA-lån inte bestraffade på något nämnvärt sätt. Men 1995 ändrade Clinton-administrationen reglerna och tvingande bankerna att göra fler sådana här lån till mindre säkra låntagare, för att kunna få expandera, gå samman med andra banker eller öppna nya kontor. Thomas Dilorenzo beskriver detta som utpressning:

Whenever a bank proposes a merger, expansion, or building of a new branch, it is subject to regulation by the Fed, the Comptroller of the Currency, and the FDIC. If anyone files a complaint to any of these agencies accusing the bank of making too few CRA loans, the merger or expansion is halted. So-called community groups frequently lodge such complaints and do not withdraw them until the banks give them or other groups which they designate large sums of money, sometimes in the tens of millions of dollars.
Så för att undvika ha gjort för få CRA-lån och därmed riskera att bli utpressade av dessa grupper, har bankerna blivit tvungna att göra fler CRA-lån än vad de velat göra. Jag har hört det påpekas från vissa att vissa banker har agerat högst oetiskt när de gett lån till icke-kreditvärdiga personer. Det verkar som en del av förklaringen till varför de gjorde det beror på att staten hade detta som ett krav för att låta dem expandera.

The Federal Housing Enterprises Financial Safety and Soundness Act of 1992
Den här regleringen påbjöd de f.d. statliga byråkratierna och numera statligt stödda och speciellt reglerade finansiella institutionerna Freddie Mac och Fanny Mae att alltid låna ut en, enligt Ben Bernanke, hög procent av alla sina lån till personer med dålig betalningsförmåga. Alltså: lagen tvingar dessa institutioner att ge ut fler sub-prime lån.

Inte nog med det, enligt Ben Bernanke så skall den här lagen ha varit en av faktorerna för att securitiseringen av hypoteken blev så populärt under 90-talet.

Uppenbarligen är inte USA en fri marknad, som professor (!) och nationalekonomen (?!)
Lars Pålsson Syll hävdar. Uppenbarligen skall landet sakna både regleringar och välfärdspolitik...

Den amerikanska centralbankens sänkning av styrräntan till otroligt låga nivåer
Mark Thornton visar att efter Internet-kraschen sänkte The Federal Reserve sin styrränta till under 2%, vilket ledde till att bolånen sjönk också.


Att lågränte-policyn som Fed ägnade sig åt skulle ha bidragit till husboomen är något som även Lawrence White beskriver.

Jag trodde jag skulle orka med fler interventioner, men jag nöjer mig med dessa nu. Dessa interventioner har uppenbarligen bidragit till att skapa dagens läge, men detta innebär inte att överdrivet risktagande hos marknadens agerande inte hjälpte till också. Huruvida deras agerande var tillräckligt för att skapa krisen, eller om det ens hade funnits, går dock inte att ta reda på.

Uppdatering: Jag glömde att ta med Russ Roberts och Don Boudreaux blog där de har en samling nyhetsartiklar om USA:s interventioner i bostadsmarknaden.

onsdag 1 oktober 2008

Finanskrisen och laissez-faire

Det sägs att den nuvarande finanskrisen är ett tecken på att det kapitalistiska systemet som finns idag behöver regleras mer av staten. Vissa debattörer menar dessutom att krisen visar att krisen har uppstått på grund av de liberala institutioner ekonomin har. Bloggaren Loke säger exempelvis:
Är inte detta ännu ett (starkt) tecken på att marknaden inte kan klara sig själv? Jo, naturligtvis. Kanske till och med starkare än de flesta andra tecken som visar på att marknaden inte kan eller bör klara sig själv.
Loke, liksom många andra debattörer, menar att problemet ligger hos den, så kallade, nyliberala politiken som förts på senare tid. Det här påståendet verkar bygga på en felaktig användning av ordet nyliberalism och, om jag förstått Loke rätt, dennes fokus på enbart de liberala lagar som reglerar dagens ekonomi. Det senare är viktigt eftersom det inte nödvändigtvis är de liberala lagarna, utan statens interventionistiska handlingar som skapat krisen. Och det finns gott om sådana regleringar, vilket jag tänker ta upp i en annan post. För de som betvivlar att vi lever i en laizzé-faire ekonomi fri från statliga interventioner, studera följande diagram från The Heritage Foundation som visar hur hög den ekonomiska friheten är i Sverige...

...och USA:


Det borde vara klart att det inte är nödvändigt att det är de liberala institutionerna som har skapat dagens problem, och därmed borde det vara otillåtet att argumentera för att detta är fallet utan att ha förklarat varför det är just de liberala institutionernas fel och inte statens interventioner.

Att definiera nyliberalism som den rådande politiken missar att nyliberalism definieras - låt mig föreslå att vi låter Wikipedia vara domaren för hur ord skall definieras, de är trots allt, på en nivå, godtyckliga, och Wikipedia borde vara en bra spegling och aggregering av information i samhället - som en politik där statens roll är inskränkt till att skydda folks individuella rättigheter, och därigenom inte består av mer än rättsväsende, militär och administration för detta.

Det finns redan de, som Patrik Öhman och kommentatorerna till Loke, som har tagit upp den här frågan delvis, vilket gör min post lite överflödig. Nåja, läxa till nästa gång: skriv inte om det andra skrivit om, länka istället. Nu över till de mer intressanta sakerna: Vilka statliga interventioner ligger bakom finanskrisen?

fredag 26 september 2008

Välgörenhet i Sverige

Enligt artikeln Vi ger mer än någonsin i måndagens Metro så gav svenskarna bort fem miljarder kronor förra året. De organisationer som får mest är Cancerfonden, Rädda Barnen, Stora Sköndal och Synskadades Stiftelse. Detta bidrag ges bort trots att vi i Sverige, till skillnad från andra länder, inte kan dra av välgörenhet från skatten, och att vi betalar ca 60% i skatt på det vi tjänar.

Det här är ganska intressanta siffror med tanke på vad som brukar sägas om vad som skulle hända om välfärdsstaten försvann. Som libertarian ser jag det som självklart att folk kommer fortsätta att stötta andra i ett sådant samhälle. Det kommer vara annorlunda; istället för att en centralorganisation tar in allas pengar och delar ut efter demokratiska beslut om vem som ska ha pengarna, kommer det, likt det privata välgörenhetssystemet idag, finnas många olika organisationer som folk vänder sig till för att hjälpa andra.

William Easterly argumenterar i en intervju dessutom för att ett decentraliserat välgörenhetssystem är mycket mer effektivt med att hitta och lösa de problem som ett samhälle ställs inför. Hans argument ges i en annan kontext, nämligen bidrag till fattiga samhällen, men argumentet är så generellt att det borde kunna tillämpas på annan välgörenhet också. Han gav också tipset om GlobalGiving som är en centralpunkt för olika välgörenhetsorganisationer som arbetar lokalt med att ge bort medicin, bygga anläggningar för rinnande vatten och undervisning.

tisdag 23 september 2008

The Strange World of Robin Hanson

Food isn't about Nutrition
Clothes aren't about Comfort
Bedrooms aren't about Sleep
Marriage isn't about Romance
Talk isn't about Info
Laughter isn't about Jokes
Charity isn't about Helping
Church isn't about God
Art isn't about Insight
Medicine isn't about Health
Consulting isn't about Advice
School isn't about Learning
Research isn't about Progress
Politics isn't about Policy

Ovanstående lista från Overcoming Bias summerar Robin Hansons märkliga, men fantastiska syn på människan och samhället. Jag upptäckte honom via Econtalk, där han blev intervjuad av Russ Roberts om sjukvård. Där gick de igenom några gåtor med sjukvård - varför är sjukvård annorlunda andra varor? varför behandlas läkare annorlunda än andra specialister som hjälper oss att fixa komplexa system (som datortekniker eller bilmekaniker)? varför är folk inte så intresserade av information om hur bra läkare presterar? - och Hanson föreslog att dessa kunde förklaras med signaleringsteori. Han utvecklar sina tankar om denna i en annan intervju.

Signalleringsteorin (som finns inom både evolutionär biologi och ekonomi) går ut på att vi gör väldigt många saker, inte för deras direkta nytta, utan för att vi vill visa för andra vad vi har för ståndpunkter, förmögenhet, status eller kunskap. Tanken är att förr i tiden, när människan levde i jägar- och samlargrupper, så ingick vi i ett ständigt intrigerande inom gruppen för att ta reda på vem man kunde lita på i svåra situationer och vem som var ens fiende. Eftersom det inte alltid var lätt att veta när någon ljög började människan istället att använda signaler för att visa trofasthet och vänskap. Vissa av dessa signaleringsmönster har sedan blivit inetsade i våra hjärnor så vi följer de fortfarande, trots att vi lever i ett modernt samhälle.

Så om man ska se på ovanstående lista utifrån Hansons glasögon, vad blir resultatet? Jo, att även om vi ägnar åt oss välgörenhet, exempelvis, så är det inte i främsta hand för att vi är ute efter att hjälpa någon, utan mer för att vi är intresserade av att visa oss vara givmilda. Vi är fortfarande intresserade av andras välfärd, men mer intresserade av vilka signaler vår välgörenhet skickar.

Jag håller själv inte med Hanson om hela hans lista och jag är tveksam till att ideologi skulle vara driven så mycket av vår vilja att belöna folk med status. Men inställningen han har till frågan delar jag. Det här inlägget är, såklart, inget annat än en signalering till resten av det vida nätet.

tisdag 9 september 2008

Om jordens eventuella undergång

Imorgon skall Large Hadron Collider sättas igång, vilket har fått vissa tidningar att komma med nya sensationella rubriker. Efter att ha läst artikeln frågar jag mig vilka dessa "forskare" är för några, så jag tänkte att Wikipedia skulle ha svaren på frågan. Till skillnad från tidningar så skulle en mening som "några forskare säger A" lyckligtvis aldrig tillåtas på Wikipedia, utan man måste iaf ha en källa till påståendet. På wikipediasidan för säkerhettsfrågor för LHC fann jag något intressant (och nu i efterhand, tämligen uppenbart): domedagsprofetior är vanliga för nya experiment.

I USA startades för några år sedan en annan partikelaccelerator (RHIC) och när den skulle utföra test kom det även då artiklar som spådde världens undergång. Ett utdrag från en artikel
som Wikipedia länkar till om detta:

"Big Bang machine could destroy Earth" ran the headline over a story in The Sunday Times last month. It claimed that our planet was in peril from a vast new American particle accelerator on Long Island, the Relativistic Heavy Ion Collider (RHIC), which will collide pairs of gold nuclei at high energies. According to the article, RHIC could trigger a catastrophic event: the creation of a black hole or a ravenous "strangelet" that could swallow up our entire planet.

Within 24 hours, the laboratory issued a rebuttal: the risk of such a catastrophe was essentially zero. The Brookhaven National Laboratory that runs the collider had set up an international committee of experts to check out this terrifying possibility. But BNL director John Marburger, insisted that the risks had already been worked out. He formed the committee simply to say why they are so confident the Earth is safe, and put their arguments on the Web to be read by a relieved public.

Even so, many people will be stunned to learn that physicists felt worried enough even to mull over the possibility that a new machine might destroy us all.

Robert Matthews, 28 August 1999

Det har alltså funits många exempel på nya banbrytande experiment som väckt oro hos nyhetsförmedlare och även fysiker. Givetvis innebär inte att tidigare farhågor var felaktiga att de som tas upp nu är det. Så vad står det på Wikipedia om säkerheten? Enligt sidan så är den kritik som riktats mot LHC antingen överdriven eller oseriös. Vi får hoppas det. Jag gissar att inget inträffar och att det kommer komma liknande rubriker när nästa nya partikelkrock planeras av forskarna på CERN.

måndag 8 september 2008

Börsens dagliga berg- och dalbana

De senaste veckorna har man kunnat läsa om hur börsen gått upp och ner - hur den har sjunkit med 3,2 % och nu (i skrivande stund kl. 12:11) stigit med 4, 65 %. För den som har följt nyheterna har man kunnat läsa fantastiska historier, som med fantasifullt språk förklarar hur bankinvesterare är skrämda till livet och "[bildligt talat] ligger i fosterställning och inväntar Harmagedon". Det problematiska med alla dessa nyhetsartiklar som skrivs nästan varje gång det sker en uppgång eller nedgång på börsen är att det betraktas som nyheter eller som något speciellt att börsen går upp och ner. I själva verket är det ett karaktärsdrag för aktiemarknader att de fluktuerar dagligen.

Detta är inte samma sak som att börsen är instabil utan det är ett mönster man skulle förvänta sig av en "perfekt" fungerande aktiemarknad. För praktiska syften så rör sig börsen på kort sikt slumpmässigt - den kan antingen gå upp eller ner och du vet inte vad den kommer göra. (På lång sikt går den dock uppåt.) Detta gör att den inte är lika lätt, utan svårare att förutspå än vädret, eftersom om morgonen visar sig vara solig så kommer troligtvis resten av dagen också vara solig - något man inte kan säga om börsen.

Så om börsen så att säga hela tiden är i en berg- och dalbana, bör man lägga så stor vikt på de dagliga svängningarna, när man vet att den kommer gå ner (eller upp) senare under dagen, imorgon eller nästa vecka? Jag skulle rekommendera att läsa en bra bok istället. För den intresserade av investeringar och en ekonomisk förståelse för hur aktiemarknaden fungerar, rekommenderar jag Burton Malkiels A Random Walk Down Wall Street.

Selling Security

Jag läste nyligen klart Alison Wakefields Selling Security som behandlar den engelska privata säkerhetsindustrin och hennes egna studier av tre företag som jobbar med att tillhandahålla ordning på en offentlig plats. De hon studerade verkar ha mycket gemensamt med väktarna på Nordstan. Wakefield var inte vänligt inställd till den här marknaden när hon började sin forskning, men ändrade sig efter att ha studerat dem. Hon erkänner att hon hade en del förutfattade meningar om den som hon tar upp i boken. Här kommer några av dessa och andra intressanta saker från boken:


  • Det finns fler privata säkerhetsvakter/väktare än vad det finns statliga poliser. Även om det finns olika gissningar om exakt hur många väktare som finns (bedömningar ändras beroende på definition och metod för att undersöka marknaden) så verkar det finnas fler privata än offentliga poliser. Enligt Jones och Newburn gick den privata industrin om den statliga redan 1971.

  • Privata säkerhetsföretag kan snabbt ändra sina policys för att vara mer kundvänliga. Ett exempel på detta som Wakefield tar upp i sin bok är hur en säkerhetsfirma för en stadsdel (tänk Nordstan) ändrade policy om hundar på deras område efter klagomål från en kund. Chefen för företaget förklarade att:

    Yes we have a no dog policy, but when it involves a 76 year old lady who comes shopping for the first time, I can bend the rules. She was carrying the dog fine, it’s just that I don’t want big dogs running around loose in the Centre…so we changed the directive yesterday – on that we said ‘look, every case – it’s on its merits’…because I’d hate to think we lost a customer…it doesn’t [just] involve one customer…The grand-daughter who was with her was 21 years old. That is one of our future customers…you have to think long-term, and be very quick to change if policy requires it.

- s. 118-119

  • En “typisk” säkerhetsfirma etablerade sig efter 1990 och opererar på en regional nivå med bara ett huvudkvarter och har mindre än 50 anställda. Bilden man får av boken är att mindre företag har sämre rutiner och träning och att större är bättre, då dessa har stordriftsfördelar i att lära upp sin personal. Gissningsvis även för att fel för större företag betyder mer i förlorad goodwill. Sysslorna för firmorna skiljer sig åt från att bevaka byggen till köpcentrum och det finns såklart även kvalitetsskillnader på de olika firmorna.

  • Tvärt emot en myt i England som säger att den genomsnittlige väktaren är en gammal man med bakgrund i militär eller polis, så fann Wakefield att de hon undersökte kom från olika bakgrunder, var i olika åldrar men främst under 30, främst män men även kvinnor och bara på ett ställe (av tre) var det tre av tio som tidigare jobbat inom militären. Dock visar andra studier att 33 % av väktarna i England hade en bakgrund i polisen eller militära styrkor.

  • När Wakefield gjorde undersökningen (1996-97) hade väktarna inga speciella rättigheter utöver de rättigheter som varje engelsman har att arrestera någon och att med våld få kasta ut någon från ens mark.

  • En annan myt som Wakefield försöker döda är att väktarbolagen inte har några mekanismer som håller de på plats. I själva verket finns det såväl externa som interna mekanismer som gör att företagen sköter sig. Bland dessa har vi först motivet att tillfredställa kunden, som efter varje period kan avbryta deras kontrakt och anställa någon annan om företaget inte tillfredställer kunden och deras kunder. Inom företagen Wakefield undersökte hade företaget en inre kontrollinstans för att disciplinera väktare som missköter sig. Chefen för ett företag förklarade hur deras system fungerade:

    It depends what you do. Continual lateness to work…you got misconduct forms…you can get up to three warnings, and then get booted…gross misconduct…theft, you’re out of there…you damage something you’re out of there, misuse of telephones or something you’re out of here, continual sloppy dress you’re out of here after a while. If you lost it completely with a member of public, over-reacted completely, you can be kicked out straightaway. - s. 159

    Enligt
    Stenning, som Wakefield tar ifrån, är det vanligare för privata företag som blivit anklagade för att ha begått ett brott att bli åtalade i en domstol än vad den offentliga polisen är. Detta beror delvis på det nära samarbetet mellan offentlig polis och offentlig domstol som gör att de senare inte fäller de tidigare så ofta som lagen kräver. Sedan är den offentliga polisen mer hemlig med sin verksamhet.

torsdag 4 september 2008

The European Miracle III

I mina två tidigare inlägg tog jag upp några faktorer som enligt Eric Jones verkade för att Europa skulle få en högre tillväxt än övriga Eurasien. I det här inlägget tänkte jag gå igenom vad Jones hade att säga om de andra delarna av världen som han inte fokuserade på: Afrika, Amerika, Oceanien och Japan. Sist av allt kommer några citat som jag samlade på mig medan jag läste boken.


Afrika

Afrika hade ett för varmt klimat och för farliga sjukdomar för att antalet människor skulle bli så stort att en marknad skulle ha kunnat skapas, utifrån ett icke-industriellt utgångsläge d.v.s. Numera är det inte främst klimatet som är problemet.


Amerika

Det största problemet med Amerika verkar ha varit bristen på kunskapsutbyte med Eurasien. Det eller det faktum att hjulet inte uppfanns där för vidare praktisk användning. Den användes dock till leksak och till att göra krukor, men inget mer avancerat. Det var oklart om Amerika hade kunnat utvecklas om de hade haft en bättre djurstock att dra nytta av – en författare hävdar att det var det som gjorde att Columbus ”upptäckte” Amerika, istället för att Powhatan skulle ha ”upptäckt” Europa. Vidare var den låga befolkningsnivån inte tillräcklig för en utvidgad marknad.


Jag funderar över om det inte hade varit möjligt för Afrika och Amerika att utvecklas om de hade fått mer tid. Det verkar mindre troligt för Afrika, då den hade haft väldigt lång tid på sig, medan samma inte går att säga om Amerika, då det var den sista kontinenten som befolkades av människan.


Oceanien

Oceanien får bara en paragraf i boken och där konstateras det helt enkelt att befolkningen var för liten för något avancerat samhälle; endast två och en halv miljon befolkade området innan 1700-talet.


Japan

Japan räknas inte som en del av Eurasien; inget av det som sades i de andra posterna om Kina och Indien var ämnat för det landet. I själva verket ses Japan som mer västerländskt än asiatiskt!


American sociologists in the 1950s used to overturn their students’ preconceptions by giving a list of the middle-class characteristics of a lawyer living on a suburban street, until the point at which the class acknowledged it had got the picture – and then add, ‘oh, by the way, he’s black’. One might almost list characteristics of the Tokugawa economy as if speaking of some country in Europe, and only at the end add, ‘by the way, this way Japan’. In deep-seated economic rations and social structures Japan was a surprisingly ‘western’ country. Jacobs (1958) stresses that Japan and western Europe, without a common cultural heritage, have significant social heritages in common, whereas Japan and China, for all their common cultural heritage, do not.

- s. 158


Det huvudsakliga skälet till Japans utveckling var, enligt Jones, att efter Tokugawa Ieyasu tagit makten 1600 så kom fred, en utvidgning av marknaden p.g.a. att adeln tvingades till Tokyo och en övergång från storfamiljer till kärnfamiljer. Det första är uppenbart positivt, det senare betvivlar jag hade en större påverkan och det sista var ett sätt för de att hålla nere populationstillväxten (det och barnadråp som var väldigt vanligt) vilket gjorde att kapitalmängden kunde öka.


Några avslutande citat

Några ord om despoterna i Indien, en “inexpedient prince” från Oudh och varför den industriella revolutionen var Europeisk och inte Engelsk:


Mughal India was run by, and strictly on behalf of, an imposed alien regime and those native princes it was inexpedient to unseat. These men luxuriated in castles and water-gardens, harems, retinues of slaves and servants, Aladdin’s caves full of jewels, magnificient wardrobes, vast menageries, warfare as a sport, and absolute uninvolvement with production. An oppressed peasantry did all the work.
The Mughal conquerors left intact cellular village India. They milked this society while remaining a distinct and fundamentally parasitic warlord class throughout their sway from the sixteenth to the eighteenth centuries. A letter to Colbert from a physician, Bernier, who lived in India for twelve years at the court of the emperor Aurangzeb (1659-1707), indicates the extent of the insecurity such a regime could create. Aurangzeb went out of his way to suppress original thought as determinedly as any Ottoman sultan, he razed the temples and sucked the tax system dry. The outcome, according to Bernier, was that the owners of property declined so much as to clean their ditches or repair their houses for fear of confiscation.

- s. 198

To cite a solitary example of conspicuous consumption in Asia, Asaf-ud-daulah, ruler of Oudh, owned in 1782 jewels valued at £8,000,000. He had 20 palaces, more than 100 private gardens, 4,000 gardeners. His chandeliers cost more than £1,000,000. He owned 1,500 double-barrelled guns, and countless clocks, two of which had cost £30,000. He kept 1,200 elephants, 3,000 saddle horses, and 1,000 hunting dogs. Almost 3,000 servants, including 50 personal barbers, looked after him, and the expenses of his kitchen came to between £200 and £300 per day. His fighting cocks and pigeons were estimated at 300,000 and the deer in his park were too numerous to estimate. He maintained separate establishments for monkeys, snakes, scorpions, and spiders. Oudh was not an oppressed countryside of peasants toiling to support this household, it was ‘a chaos of disorder and want’ (Young 1959:52).


Many other Asian rulers could match or exceed this catalogue of possessions, but which of the European rulers could compare?

- s. 110

Contrary to the usual British view of diffusion proceeding from a specially creative Great Britain, commercial and industrial development had roots in these international networks of commercial houses. ‘The industrialisation of Britain was a European process, in which Germans, Greeks, American Irish, and a smattering of other races (Dutch, French, Italians, and others) contributed their expertise’ (Chapman 1977:48).

- s. 120

The European Miracle II

I mitt förra inlägg diskuterade jag Eric Jones’ analys av hur ”freedom of exit” kunde begränsa despoters makt över sina undersåtar och hur detta skulle kunna förklara en del av Europas tillväxt, medan Asien stagnerade eller gick bakåt. Det var, som jag nämnde, inte den enda förklaringen som Jones tog upp och i det här inlägget tänkte jag kortfattat lista de andra faktorerna. Jag tar även upp några specialfaktorer som gäller enbart för Indien.

Tempererat vs. Tropiskt klimat
Det finns fler parasiter och sjukdomar med tropiskt klimat. Detta var en av faktorerna till att 90 % av barnen i Kina var infekterade med mask i början av 1900-talet. 1960 hade 90 % av lantbefolkning i Kina (vilket var 80 % av den totala populationen) bandmask, och infektering från denne var dödsorsaken för en tredjedel av befolkningen. Jones’ sammanfattar det såhär:

Combined ill-health, heat and malnutrition in the tropics have been shown to cut labour productivity per man by up to eighty-seven per cent, besides raising absentee rates (Harrison 1979:604).
- s. 7

Jordbävningar och andra katastrofer
Överlag var det mindre vanligt med jordbävningar i Europa än övriga Eurasien:

A belt of latitude within 35º ± 10º, including Japan, Central Asia, the Middle East and the Mediterranean lands, contained ninety-one per cent of all loss of life in the earthquakes studied by Båth (1967:422), some of them being remote historical events.
- s. 25

Svältkatastrofer var också vanligare i övriga Eurasien än i Europa. Om Kina först och sedan Indien:

China was called the ’land of famines’…Buck estimated that over all the reported famines, twenty-four per cent of the population in the areas affected were reduced to eating bark and grass, thirteen per cent emigrated, and five per cent starved to death. In the worst-affected region cannibalism occurred on average in twenty-eight per cent of famines.
- s. 29

Monsoon agriculture was productive if the rains came, but the rains were not to be relied upon. Terrible famines recurred. Here more than in Europe applies Heckscher’s famous remark about nature auditing her accounts with a red pencil.
- s. 163

Vidare var gräshoppesvärmar inte ett lika stort problem i Europa som i mellanöstern och Indien.

En annan katastrof var krig. Här, om någonstans, måste jag påpeka att Europa endast var en bättre plats relativt övriga Eurasien. Detta berodde på att priset på arbetskraft hade stigit i Europa under 1600- och 1700-talen och därigenom ekonomiserade man mer med männen, iaf fram till franska revolutionen som ändrade spelreglerna för krig (ett intressant koncept enligt Jones). Om förlusterna av krig:

In Asia there seems to have been no comparable incentive or effort to economise on human life in war. Indian, Burmese and Siamese armies were virtually levees en masse stiffened with mercenaries, and prone to leave an utterly devastated countryside where they passed (Lach 1970 vol 2:832). The Manchu invasion of China in the 1660s cost that vast land seventeen per cent of its population. That was a loss of twenty-five million people compared with two million lost in Germany during the Thirty Years War. Landes (1969:34) is satisfied that the time-trend of destruction was in favour of Europe, especially its north-western parts. …

Europe probably lost fewer men per 1,000 to warfare than did Asia, but it is likely that the ratio of capital equipment she lost was much less still. A salient difference may have been that there was no hydraulic agriculture with its long lines of dykes vulnerable to being breached. European capital goods were atomistic: cleared land, hedges, roadways, houses, farm buildings, livestock, small-scale manufacturing plant, stocks of goods behind the houses.…

[R]ecovery [after war] could begin as soon as hostilities ceased, in a cellular fashion. Each little unit of farmland could be cleared and sown and harvested independently of the next. J.S. Mill (1965 vol. 11:74) made the point that disasters were quickly overcome because what they represented was only the equivalent of a very fast consumption of goods that would in any case have been used up or worn out. Mill was glossing European experience. The threshold of organisational effort that had to be crossed to put irrigation agriculture back in working order was much greater. In Europe, recovery, however painful, could be achieved by local initiative, piecemeal.
- s. 36-38

Hushållens storlek
Av olika anledningar hade Europa små hushåll och familjerna var ”nukleära”. Två konsekvenser av övergången till nukleära familjer var att det var lättare att flytta och bosätta sig på annan mark och att denna familj ger incitament till att minska barnafödandet. Detta leder i sin tur till att varje barn får mer omsorg – relativt de i Indien, exempelvis – och att familjerna kan satsa mer på att producera varor till sig själva istället för de extra barnen.

Upptäckterna
Upptäckten av Amerika och länderna över Uralbergen gav Européerna fem gånger så mer mark per person, vilket möjliggjorde en otrolig extensiv ökning av produktiviteten.

Speciella hinder för Indien
Höga transportkostnader gjorde att marknader blev lokala; bara vid kusten var transporter möjliga att jämna ut priser mellan marknader. Detta gör att distributionen av spannmål över hela området blir mer instabilt, då ens lokala marknads utbud svänger oftare än hela Indiens utbud. Ett annat problem med Indien var det hinduiska tabut att döda råttor och insekter. Enligt moderna beräkningar kan detta leda till att skadedjuren förstör upp till en tredjedel av spannmålen. Jones sammanfattar:

Conditions like these, with gluts, scarcities and tyrannical interventions, turned business into speculation. Governments appropriated large shares of the gross product and producers were left little above bare subsistence after allowing for seed.
- s. 162

Katastrofer – tecken på dålig miljö eller dålig politik?
Det går inte att bestämt visa att de olika katastrofer som drabbade exempelvis Kina kom ifrån ett dåligt klimat, eller av dåliga politiska strukturer som gjorde det omöjligt för ”marknaden” att komma runt dessa problem, men det verkar uppenbart att i de flesta fall så är det fallet. Betänk en sådan sak som att svält trots allt helt har försvunnit i väst, tack vare vår ökade produktivitet, vilket kan spåras till begränsade stater som möjliggjorde att marknaden växte fram. Således är några av ovanstående hinder, i egentlig mening inte hinder, utan konsekvenser av andra sorters hinder. Oavsett vad pekar de alla i samma riktning – läget för tillväxt var överlag mer troligt i Europa än övriga Eurasien.