Vad fick man lära sig i skolan?

De flesta menar att utbildningen man får i dagens skola vilar på en vetenskaplig grund och skall i alla fall försöka vara objektiv och neutral. Givetvis tror man inte att skolan lär ut allt, och det finns överseende för att skolan skall ändra utbildning ifall nya rön uppstår i någon vetenskap. Men lär de statliga skolorna ut direkta fel, som står i motsättning till vad etablerad kunskap säger?

Jag skulle säga att i vissa fall - långt ifrån alla - så är det högst tvivelaktigt material som lärs ut. Här tänkte jag ta upp frågan om varför U-länder är fattiga som exempel, och boken är Millennium (första upplagan) av Christer Palmquist och Hans Kristian Widberg. Det är inte den bok som Mauricio Rojas kritiserar i (S)kolan, men båda är utgivna av Bonniers. Jag lånade boken från en kompis som hade den när han läste Samhällsprogrammet i Halmstad. Nedan följer bokens beskrivning av de möjliga orsakerna till u-ländernas situation:

Teorier om orsaker till u-ländernas situation
Det finns olika teorier om orsakerna till u-ländernas situation. Ofta baseras analyser av u-landsproblemen på en syntes av katastrofteorin, konfliktteorin och harmoniteorin som presenteras här.

Katastrofteorin
Vid 1700-talets slut utarbetade den engelske nationalekonomen och prästen Thomas Malthus (1766-1834) den teori som idag kallas malthusianism. Grundtanken i malthusianismen är att världsläget är katastrofalt eftersom befolkningsökningen är större än ökningen av försörjningsmedlen. Dagens ny-malthusianer har utvidgat katastrofteorin till att omfatta även ekologiska problem och begränsningar.

Problemens orsaker enligt katastrofteorin
Världens befolkning kommer att fördubblas på mindre än 40 år. Resurstillväxten ökar men inte på långt när i samma takt. Det är inte bara befolkningsökningen som är oroande. Människans behov och anspråk ökar också i snabb takt - framför allt i i-länderna. Om man räknar om alla konsumtion till energiförbrukning konsumerar en invånare i ett i-land 40 gånger mer än en invånare i ett u-land. Livsviktiga resurser som mark, vatten, luft, föda och energi finns inte i obegränsade mängder. Genom rovdrift och miljöförstöring minskar vi möjligheterna att lösa u-ländernas problem. Utvecklingen är katastrofal enligt denna teori.

Åtgärder enligt katastrofteorin
Malthusianerna anser att följande åtgärder är de viktigaste för att lösa problemen i u-länderna:
- satsa på familjeplanering där fattigdomen är som störst,
- undanröj vissa motiv till att skaffa många barn genom att satsa på socialpolitiska reformer (t.ex. pension och sjukersättning)
- dämpa resursförbrukningen i i-länderna,
- genomdriv internationell lagstiftning mot rovdrift av olika viktiga resurser, t.ex. regnskogen och mot miljöförstöring, t.ex. utsläpp av freoner.

Konfliktteorin
Konfliktteorin utgår från Karl Marz idéer om orsakerna till u-ländernas situation. Den marxistiska synen lägger tonvikten vid den intressekonflikt som finns mellan härskare och förtryckta - i det här fallet de exploaterande i-länderna och de exploaterade u-länderna. Det är den internationella maktstrukturen som måste förändras, vilket är omöjligt så länge den nationella maktstrukturen i de kapitalistiska länderna finns kvar. Därför måste alla samhällen organiseras om: från det Marx definierade som kapitalets diktatur till proletariets diktatur.

Problemens orsaker enligt konfliktteorin
Marxisterna menar att underutvecklingen uppstod genom att feodala samhällen koloniaserades på 17- och 1800-talen och därigenom kom under Europas och så småningom USA:s inflytande. Under 1900-talet ersattes kolonisatörerna av multinationella företag, men kolonialismen upphörde i själva verket aldrig. Kolonialmakten upprättade en arbetsfördelning som gjorde kolonierna till råvaruproducenter. På det viset bröt man ner de självförsörjande jordbrukarsamhällena och lade grunden till en permanent hungersnöd.

Marxisterna använder den så kallade satellit-metropolteorin för att förklara underutvecklingen. Enligt denna teori återinvesteras inte de vinster (överskottet) som görs genom företagsamheten i u-länderna. Vinsterna förs istället över till de rika inom landet eller till multinationella företag som sedan för över pengarna till i-länderna. Detta leder till en snedvriden samhällsorganisation, dåligt utnyttjade tillgångar och förstärkt fattigdom. Enligt marxisterna skulle u-länderna kunna producera, förädla och behålla mycket mer av sin produktion än de gör idag. Många u-länder har ett potentiellt överskott som skulle räcka både till det människor behöver till nödvändiga investeringar, t.ex. egna förädlingsindustrier.

Åtgärder enligt konfliktteorin
Marxisterna anser att följande åtgärder krävs för att förbättra situationen i u-länderna:
- en annan samhällsorganisation i u-länderna för att kunna utnyttja resurserna så mycket som möjligt inom det egna landet,
- ett ekonomiskt, politiskt och socialt oberoende som garanterar en rättvis fördelning av resurserna och en rättvis internationell handelsstatus,
- bistånd för att få igång en ekonomisk utveckling, men bara till de länder som genomfört en förändring av samhällets organisation, dvs. blivit kommunistiska genom t.ex. revolution,
- bistånd i olika former till nationella befrielserörelser som i kamp mot både den egna överklassen och utländskt beroende försöker genomföra den utveckling som är nödvändig, dvs. revolution.

Harmoniteorin
Harmoniteorin, eller den liberala teorin som den också kallas, har hämtat sina tankegångar från nationalekonomen och filosofen Adam Smith. De främsta utvecklingshindren i u-länderna enligt harmoniteorin anses vara kapitalbrist, analfabetism, överbefolkning, sjukdom, tradition och klimat. Störst vikt läggs vid förhållandet i själva u-landet, till skillnad från konfliktteorin som lägger skulden för fattigdomen på den kapitalistiska världsstrukturen.

Problemens orsaker enligt harmoniteorin
Alla i-länder har en gång varit u-länder, men i-ländernas standardutveckling kunde komma igång genom att industrialiseringen skapade ett överskott av kapital. Överskottet kunde användas till investering i ny verksamhet som gav nya arbetstillfällen, ny köpkraft, ny efterfrågan, ny produktion, nya arbetstillfällen osv., en självgenererande utvecklingsprocess alltså. Den industriella utvecklingen kom aldrig igång i u-länderna.

Alla de nämnda utvecklingshindren gör att u-länderna inte kan skapa det överskott som krävs för att starta en utvecklingsprocess. Framför allt saknas kapital. Till detta kommer problemen med att många u-länder producerar en enda råvara för export och därmed är beroende av det pris som sätts av i-länderna på den internationella marknaden. Sociala och politiska förhållanden har naturligtivs betydelse för möjligheterna att utvecklas, men harmoniteoretikerna ser inte en ändrad maktstruktur som den viktigaste förutsättningen för utveckling i u-länderna.

Åtgärder enligt harmoniteorin
Förespråkarna för harmoniteorin anser att följande åtgärder krävs för att förbättra u-ländernas situation:
- unxervisning och läskunnighetskampanjer,
- kunskapsöverföring med hjälp av biståndsarbetare,
- kapitalöverföring från i-länder i form av utvecklingskrediter,
- familjeplaneringskampanjer för att dämpa befolkningstillväxten,
- läkemedels- och läkarbistånd,
- tullsänkningar i i-länderna för att förbättra konkurrenskraften,
- stimulering av den egna indsutriproduktionen för att uppnå ett minskat importbehov från i-länderna
- förenklingar för utländska investeringar som ger arbetstillfällen

Det bör noteras att författarna inte säger vilken av dessa, högst olika, förklaringar är bättre än de andra. Nåväl. Ifall det inte är uppenbart, vad är problemen med att lägga fram dessa tre, och endast dessa tre, förklaringsmodeller för u-ländernas fattigdom?

Det största problemet är att ingen av dessa modeller tar upp det verkliga problemet med u-länderna, vilket är dålig politik. Några av grundförutsättningarna som de flesta ekonomerna verkar mena är nödvändiga för tillväxt är någon miniminivå av säkra äganderätter, frihandel och rättssäkerhet. Jag har tidigare diskuterat Eric Jones' The European Miracle på den här bloggen, som diskuterade hur viktigt det var med säkra äganderätter för att Europa skulle industrialiseras och här kommer ett citat från Arvind Subramanian som menar att bl.a. säkra äganderätter är viktigt enligt ekonomer:

I think it's clear that do have a robust understanding of the negative agenda, of what not to do. It's easy to say, don't be as Zimbabwe, don't debase the currency, don't create hyperinflation, don't expropriate wealth. Some basic don'ts we have a good sense of.

Han fortsätter med att diskutera om att det faktiskt råder viss oenighet bland ekonomer om vad som faktiskt är en bra positiv politik - vad man skall göra - för att få mer tillväxt. Där finns det spridda åsikter, men oavsett vad så är en, någorlunda fri marknadsekonomi nödvändigt för detta. Det borde vara självklart att en ekonomi där man inte är säker på om man får behålla vinsten från ens företag inte kommer att få så mycket tillväxt. Varför investera, varför spara, varför göra stora ansträngningar när du inte vet om du får behålla vad du skapat?

Detta tema borde ha fallit under "Harmoniteorin", eftersom Adam Smith menade att det var väldigt viktigt att ha ekonomisk frihet för att ha tillväxt, och det behövdes inte så mycket mer än det:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes, and a tolerable administration of justice: all the rest being brought about by the natural course of things.

EDIT: För en längre beskrivning av harmoniteorin se min introduktion till ämnet och länkarna som tas upp där.

Men vad mer är det för fel med dessa teorier? Det andra jag skulle peka på är att de tar upp marxismen. Det är helt enkelt oförståeligt. Det fanns förr utvecklingsekonomer som i själva verket var neomarxister och propagerade för och rådde de afrikanska staterna att centralstyra sina ekonomier. De hade dessutom en galen teori som gick ut på att handel med andra länder var skadligt för tillväxten. Dessa ekonomer hade stort inflytande över forskningsinriktningen inom utvecklingsekonomi förr i tiden, så författarna kanske kan ursäktas med att de tar upp en gammal, men felaktig, teori. Men på en öppen föreläsning så hävdade Ola Olsson, som studerar utveckling och politisk ekonomi, att dessa marxistiska ekonomer skall ha försvunnit sedan länge från högskolorna.

Det finns många fler problem med det här avsnittet i boken, men jag orkar inte ta upp dem. Det verkar dock som boken har fler problem på andra områden.