lördag 14 september 2013

Religion 2.0 i Göteborg

"Jag skulle vilja be er om att ni blundar. Så, stäng ögonen...och ta ett djupt andetag. Och andas ut. Nu kommer jag att dra igång ett ljud och jag vill att ni stämmer in i det. Ni kan låta så högt ni vill och så länge ni vill och vi håller på tills det är tyst.

Ohmm..... Ohmm..... Ohmm..... Ohmm..... ……

Så, hur kändes det? Lite kultigt va?”
Såhär började tillställningen HumBeat – En humanistisk mässa som var i onsdags. Mässan hölls av Gustaf Josefsson och han körde på i en dryg halvtimma. Därefter blev det dans och lite diskussion på en krog i närheten.

Tillställningen var arrangerat av Christoffer Lindgren från Ung Filosof samt Simon Klein, Ralf Damaschke och Adrian Reza Galeoni från Unga Humanister Väst. Christoffer var värd för kvällen och höll i trådarna så att allt flöt på. Meningen med kvällen var att ta ett första steg mot att skapa en humanistisk/ateistisk/skeptisk gemenskap. En gemenskap som tar de positiva delarna av religiösa ritualer men formar om dem för att de skall främja våra sekulära värden istället. Inspiration för kvällen kom delvis ifrån Alain de Bottons beskrivning av Religion 2.0:



Hur blev då kvällen? Jo, föreläsningen gick in på att "gud" kan definieras lite olika av vem som helst. Och då är frågan om "gud" existerar eller inte beroende på hur man definierar gud. Så klart. Vid det här läget var det en i publiken som sa att han alltid skulle vara emot gud, oavsett hur det definierades. Han gick strax därefter och satte sig i rummet utanför under resten av föreläsningen.

Gustaf gjorde också en kort genomgång av universums och livets historia - hur det gått till att bli allt mer komplext (eller finkornighet som Gustaf uttryckte det) och hur kommunikationen mellan celler och varelser förbättrats. Han uttryckte även lite hopplöshet mot alla kungar och tyranner som ägnat sina liv åt att försöka styra en del av jorden. Samt att beskriva livet och existensen som fantastiska och underbara, och att han trodde att vi alla försöker förstå denna existens eller, som han kallade det, "gud".

Efteråt blev det som sagt dans. Det var trevligt att få skaka av sig lite, och jag fick även tid till att träffa lite nytt folk vid sidan av dansgolvet och efteråt på puben. Där diskuterade jag och andra lite vad en ateistisk gemenskap skulle kunna innebära, om synteism, och vad vi borde vara medvetna om när vi går framåt. 

I början var det kanske 40-50 personer som lyssnade på föreläsningen, men åtminstone en gick ut innan den var klar. När vi gick till puben var vi kanske tjugo personer. Alla som stannat så länge verkade ha tyckt att det var en väldigt trevlig och bra kväll. Men ett visst antal som gick efter föreläsningen skall ha blivit besvikna på den.

Vad var problemet? Enligt han som gick ut, Magnus Ivarsson, så var det för att det hela var lite som en frälsningskampanj och att det var lite flummigt. Är det här problem att oroa sig över?

Först och främst, varför oroa sig över något alls? Det här var bara en aktivitet för humanister som vill ha en trevligare samvaro med andra humanister. Så vadå ifall vi börjar med väckelsemöten och sådant? Problemet med det är att om vi lyckas väl och drar igång något, och för det i en negativ riktning, så att det verkligen blir kultigt eller dylikt, då skulle det ha varit ett problem som skulle gått att undvika om vi bara vore lite mer sansade i början. Alltså, om det här med religiösa aktiviteter verkligen är så trevliga och positiva som de Botton och andra hävdar, då är det ju viktigt att de organisationer som samordnar mötena är funktionella. Det här tänker jag mig är det största problemet, men det är nog inte speciellt stort eftersom om det verkligen är ett vinnande koncept så kan andra starta konkurrerande föreningar. Så att i slutändan kommer de att röra sig i samma riktning, mot att tillhandahålla en trevlig miljö för deltagarna.

Men även om framtida konkurrens löser många problem är det ju inte bra att den första spirituella ateismen som sprids i landet blir en kult där tankevidden begränsas. Det borde dock kunna förhindras genom att man är uppmärksam på dynamiken som skapar en kult.

Nåja, var mötet flummigt? För egen del, något. Det var några saker som var rätt självklara men som gavs en hel del tyngd. (Minns dock inte vad.) Att säga att man kan definiera gud hur som helst är ganska flummigt och väldigt dåligt för att ha ordning på orden.

Så överlag tyckte jag att det var en rätt bra tillställning. Det som kan göras bättre är att visa för alla att man tar de eventuella problemen med sociala gemenskaper på allvar. En mässa om det, om hur vi faller för grupptryck och ser ned på de som avviker från normen skulle kanske vara något bra. Det är viktigt att rörelsen går framåt rätt. Men också att det blir roligt!

Jag nämnde kvällen för min granne, som är muslim. Vi började diskutera och kom in på frågan om hur universum kom till. Han sa att den måste ha skapats av en gud, vilket jag inte tror på. Efter en stund frågade jag om han menade att det som skapade världen måste ha varit medveten och på det fick jag "Nej". Vad var då gud? Jo, bara existensen. Därefter sa min granne att det viktiga i livet ändå är att ta hand om andra och ha det bra, och jag instämde.