Hans föreläsning gick ut på att förklara just detta och gå igenom vad som skiljde sig på hans syn av narkotikaproblematiken och den syn som dagens politiker har. Nu, när det har blivit klart, hur dålig vetenskaplig grund den svenska narkotikapolitiken har, är det extra intressant att se vad som kan vara fel med den. Nu kanske inte allt Ted Goldberg säger stämmer - dock var vissa saker klart uppenbara - men det är värt att ta upp det ändå. Jag blev klart intresserad av att köpa hans senaste bok, Samhället i narkotikan. Men, vad menar Goldberg är fel med den svenska narkotikasynen och vad är hans alternativ?Kan man bruka narkotika utan att vara missbrukare?
På den här frågan svarar dagens politiker ett klart Nej! Så som riksdagsledamoten Göran Lindblad (m) förklarade det för mig, för något år sedan: "Narkotikaanvändning definieras alltid som missbruk", så handlar det helt enkelt om en ordlek från politikernas sida, som tyvärr alltför många människor köper utan att tänka på det. För Goldbergs del, delar han in narkotikaanvändare i två fack: rekreationsanvändare och problemanvändare. Som namnen antyder använder den förra gruppen olagliga droger på samma sätt som de flesta använder alkohol; som en trevlig del i vardagen eller vid speciella tillfällen. Den senare gruppen är samma typ som kom på besök till skolan för att förklara vilket helvete deras liv var tack vare droger.
Varför blir man en tung missbrukare/problemanvändare?
Enligt Goldberg ser staten orsaken till tungt drogmissbruk som en följd av att man har testat en drog, gillar dess positiva delar, blir beroende och sedan fortsätter för att, även om man är olycklig p.g.a. drogens negativa effekter, så gör drogerna fortfarande att man, för stunden, känner sig bättre. Deras syn är fokuserad på drogen, inte på användarens bakgrund; hade användaren börjat experimentera med en annan drog (som alkohol, exempelvis) så hade inte denne blivit en problemanvändare.
Goldberg hävdar istället att problemanvändning beror på personens psykologiska och sociala bakgrund. Han pekar främst på en trasig barndomsuppväxt, hög tidspreferens och vad det leder till som förklaringar till varför folk blir problemanvändare. Just hög tidspreferens kan jag förstå varför det kan leda till drogmissbruk, då det ger en direkt tillfredställning och eventuella kostnader som kommer i framtiden är inte värda så mycket. Men Goldberg menar att en riktigt dålig uppväxt kan få en människa att tappa värde om sig själv och att denne då tar droger och låter sitt liv gå åt helvete för att hon inte ser sig vara värd ett bra liv. Hon ser sig vara värdelös och därför söker hon göra livet värre för sig. Jag har lite problem med att smälta den tanken, men Goldberg menar att det var det enda han kunde komma fram till efter att ha sett så många människor skada sig själva på så ofantligt korkade sätt.
Leder rekreationsanvändning av en drog till problemanvändning?
Enligt statens narkotikasyn leder fortsatt droganvändande nödvändigtvis, eller högst sannolikt, till att man blir tungt beroende. Att ta droger måttligt och ansvarsfullt är inte möjligt. Goldberg hävdar istället att de olika grupperna söker olika saker med sitt droganvändande, som jag gått in på. Han visade dessutom statistik på hur andelen rekreationsanvändare minskade under 20 år, samtidigt som antalet problemanvändare ökade. (Här gjorde han ett stort fel som inte gjorde om antalen till per capita-siffror, men då antalet problemanvändare nästan dubblades på 10 år, och befolkningsmängden ökade med kanske 10%, spelar det ingen roll.) Alltså, om rekreationsanvändare tvunget blir problemanvändare, hur kan antalet problemanvändare öka, när det finns färre rekreationsanvändare?
Han hävdade dessutom att andelen problemanvändare var ungefär lika i Sverige som i Nederländerna, men att de hade en mycket större andel rekreationsanvändare. Detta var nog det mest intressanta och ideologiskt sprängfyllda från Goldbergs föreläsning; om andelen problemanvändare inte ändrar sig beroende på narkotikalagstiftning, då är det ett underliggande problem som följer med all drogpolitik. Detta innebär att frågan istället skjuts över till om man kan straffa folk som tar droger för nöjes skull. Droglagstiftning blir då en ren moralistisk lag; droger är förbjudna enbart för att hindra folk från annorlunda njutningar, men det leder inte till att färre blir tunga missbrukare.
Intervjuer med Ted Goldberg: Granskat, Slitz
Några av Ted Goldbergs debattartiklar: Nio av tio klarar av att testa narkotika, Urinprov ingen lösning, Det är inte narkotika som skapar knarkare
Goldberg förenklar och missleder en hel del tycker jag, men han har vissa poänger.
SvaraRaderaAtt det bara skulle vara den sociala bakgrunden som leder till beroende är vad jag vet fullständigt fel. Det finns gott om personer med bra uppväxt som blir missbrukare och vi vet ju också att det finns en genetisk komponent.
Jämför med alkohol och nikotin. Ingen skulle väl påstå att att alla rökare har haft en taskig uppväxt och hatar sig själva?
Att narkotika inte skapar knarkare är ju också minst sagt lite missvisande. Visst är det flera faktorer som är inblandade när man blir missbrukare, och man kan ju alltid bli spel- sex- eller matmissbrukare om man verkligen vill, men nog hade vi haft färre beroende utan knark?
Samtidigt har han ju också poänger. Att de flesta som prövar narkotika inte blir beroende är helt sant och faktiskt okontroversiellt om man läser den medicinska litteraturen på området. Det gäller faktiskt för nästan alla droger så vitt jag vet, även t ex kokain och heroin. (Även om den exakta andelen varierar.) Även den refererade siffran i titeln (9 av 10) ligger väl i linje med vad som anges i den medicinska litteraturen. Det finns gott om studier som kommit fram till lägre resultat än så t om. För vissa narkotikaklassade ämnen är man inte ens säker på att de är beroendeframkallande. (I några fall där Sverige narkotikaklassar men andra länder inte, som salvinorin, finns det än så länge inga belägg för några skadeverkningar överhuvudtaget i den vetenskapliga litteraturen.)
Och som diskuterats ofta, även narkotikabekämpningen medför kostnader.
"Jämför med alkohol och nikotin. Ingen skulle väl påstå att att alla rökare har haft en taskig uppväxt och hatar sig själva?"
SvaraRaderaSant, men det är inte alla rökare som är problematiska rökare, och Goldberg skulle nog, gissar jag, säga att kriminaliserade droger har en extra dragningskraft för den med lågt självförtroende. Detta då användning av dessa droger är socialt stigmatiserande, vilket de verkar söka efter.
Jag kan dock inte säga att jag vet om detta stämmer eller inte (och jag skrev tidigare att jag har svårt att smälta det); det är en fråga bortom mitt område.
Sedan hävdade han inte att det bara var den sociala bakgrunden som spelade roll; som jag skrev i inlägget menade han att individuella psykologiska faktorer också spelade in.
Det är samma med droger som med vapen: det är användaren det är fel på om de missbrukas. Lagar hit och dit förvärrar snarare problemet, som lagar nästan alltid gör.
SvaraRaderaTyvärr har den omnipotenta moderna staten i båda fallen lyckats slå i majoriteten av människor, tvärtemot all statistik som finns i ämnet, att det är bruket eller drogen som sådan(t)som är det skadliga.