Vi lever i en tid av oöverträffat välstånd. Nu i dagarna då ekonomin ser dyster ut enligt vissa kan det vara bra att se det ekonomiska läget på lite längre sikt, runt 1000 år eller mer. En sådan här väldigt långsiktig bild av ekonomin får man av att läsa Eric Jones’ The European Miracle.
Jones försöker beskriva varför långsiktig och kraftig tillväxt uppstod i Europa och inte i andra civilisationer som i Kina, Indien och Mellanöstern. Europa var tidigare den minst tekniskt avancerade civilisationen – se bara på något som att boktryckarkonsten fanns i Kina några hundra år innan i Europa – så hur kunde utvecklingen här gå om de i andra Eurasien? Uttryckt annorlunda, varför var det en relativ stagnation i de andra civilisationerna, medan Europa gick framåt?
Först och främst, innan jag besvarar den frågan måste jag ta upp en sak som jag själv inte kände till förrän ha läst Jones’ bok: Europas försprång över Asien började inte under 1800-talet. Européerna hade det mycket bättre ställt redan under 1600-talet. Kommentarer från den tiden märkte att majoriteten av européerna hade en högre levnadsstandard än deras asiatiska motparter. De hade bättre kläder, mer varierad mat och mer möbler – mer än vad som krävdes för att kompensera för deras kallare klimat. Det var dessutom mindre skillnader i rikedom i Europa än Asien mellan de fattiga och de rika (vilket alltid var den politiska klassen i Asien, dock inte nödvändigtvis så i Europa). Jones citerar Harris om detta:
’Century after century’, writes Harris (1978:172) ’ the standard of living i China, northern India, Mesopotamia and Egypt hovered slightly above or below what might be called the threshold of pauperization’, according to fluctuations in population density, while ’western observers have always been astonished by the static or stationary nature of the ancient dynastic systems’.
- s. 5
Så, Europa var rikare redan innan den industriella revolutionen, men varför?
Svaret beror enligt Jones på faktorer som uppstod väldigt tidigt i Europas historia, kanske så tidigt som under högmedeltiden. Det går, enligt Jones, att urskilja två betydande faktorer som förklarar Europas tillväxt:
A relatively steady environment and above all the limits to arbitrariness set by a competitive political arena does seem to have been the prime conditions of growth and development.
- s. xxxvii
Ett bra klimat är bra för hälsan och den stora fördelen med icke-godtyckliga regimer är att en relativt fri marknad har möjlighet att växa fram. Att det var dessa faktorer som förklarar Europas välstånd skiljer sig från de som pekar på den industriella revolutionen som den stora förklaringen. Jones hävdar inte att den industriella revolutionen inte skapade välståndet, men han är mer intresserad av hur den kunde uppstå:
What was important instead was the slow planing away of roughness and risk, so that entrepreneurs might not merely maximise profits but retain them too. And as interest rates were brought down so choices among investments became technical exercises in deciding what the market demanded, rather than matters of guessing merely where it was least risky to hazard resources. The economy became regulated by economic rather than political decisions.
- s. 235
Det finns många intressanta saker att ta upp från Jones’ bok, men som intresserar mig mest är förklaringen till varför ett Europa utan någon överordnad kung eller prästerskap med absolut politisk makt lyckades bättre än de civilisationer som lydde under en regim och inte hade någon konkurrent i närheten. Europa hade under 1500-talet ca 500 suveräna politiska organisationer enligt Jones (han använder ordet ”stat” men definierar det inte, så jag gissar att det inte är i den moderna definitionen han använder ordet), och enligt honom skall detta ha varit en stor fördel för Europa framför Kina som bara hade en.
Det kan tyckas konstigt, men skälet till att det var bättre med 500 politiska organisationer än bara en, var delvis för att konkurrens mellan de olika staterna ledde till att de var tvungna att plåga deras befolkning så lite som möjligt. De var tvungna att göra detta eftersom under den här perioden var det nästintill obegränsad frihet för folk att flytta mellan olika länder. Denna ”freedom of exit” eller ”röstning med fötterna” tvingade kungen att exempelvis ta ut lägre skatter, och göra det mer regelbundet (istället för att bara ta det som en vanlig rövare från närhelst han känner för det). Staterna blev bundna att följa vissa regler för att kunna styra, annars riskerade de att bli utan befolkning att styra över. Jones sammanfattar det såhär:
The potential ’exit’ of propertied men was an implicit rein on arbitrary power even when that power remained harsh enough to render giving ’voice’ to political complaints a dangerous luxury. Fundamentally, freedom derived from the states system, from the existence of nearby countries to which one might remove or flee, where one’s religion or opinions were not obnoxious and might even be orthodox, and were the way of life was not completely unfamiliar. The device of transportable paper claims to wealth such as bills of exchange greatly increased the chances that the opportunities of flight might be taken. Similar opportunities were not open to subjects sealed, as it were, within vast land empires.
- s. 119
Incitamenten som följer ifrån konkurrensen från andra stater är såklart inte hela förklaringen till de mer regelbundna staterna i väst och de godtyckliga i öst, men det är en betydande faktor, kanske den mest betydande. Det finns andra faktorer dock som religion och ideologi, och miljön, men i samband med den här frågan får de inte lika stor plats hos Jones.
Andra sidan av myntet av detta är såklart att med bara en stat att verka inom så kan man inte fly dåliga beslut. Central makt kan hindra innovationer, exempelvis, mycket lättare än decentraliserad makt. Ta tryckpressen som ett exempel. I Frankrike kunde inte Gutenberg komma in på marknaden där, eftersom det då rådande kopierarskrået kunde hålla honom borta. Men, ingen fara, han fick först hålla sig till de decentraliserade tyska kungadömena där inget monopol hindrade honom. Tack vare att inte dessa skrån hade total makt över hela kontinenten kunde Gutenberg arbeta i ett annat land och därigenom utveckla sin teknologi. Det var annorlunda i Ottomanska Riket där tryckpressen förbjöds för att hindra spridningen av subversiv och regimkritisk litteratur. Eller ta Kina, som 1430 under Ming-dynastin förbjöd stora privata båtar och handel med andra länder. För att visa att de menade allvar brände de sin egen flotta och, för att inte någon skulle få för sig att bygga en ny, dödade de alla skeppsbyggare som kunde skriva. De som inte kunde skriva klarade sig med att få tungan utskuren. (Det senare informationen har jag fått från en föreläsning av Stephen Davies som rekommenderas.)
Man kan inte heller fly härskare som beskattar dig närhelst de känner för det. Jones citerar här Reade, “The Asian condition was summed up by Reade (1925:108) as ‘property is insecure. In this one phrase the whole history of
Det går inte heller att fly från att bli används som slav i din härskares fantasibyggen. Till skillnad från Europa fanns det inga fristäder i Kina dit man kunde fly om man var förtryckt. Således kunde den kinesiska staten använda 6,5 miljoner människor som slavarbetare för att bygga sin Kejsarkanal, vilket bl.a. krävde ca 50 000 poliser som övervakade projektet. Ungefär två miljoner män ”försvann” under byggandet av den. Samtidigt byggde Kina sin stora mur, vilket krävde en miljon män i arbetskraft under det sjunde århundradet, varav hälften dog på jobbet.
En positiv (att inte ta ut skatt eller ha alltför hårda regleringar är ett positivt negativ) tjänst som staterna förr tillhandahöll var kontroll över pest och andra farsoter. I Europa upprätthöll de relativt effektiva kontroller för sjukdomar och satte upp karantäner. Ett exempel är hur Ungern (dåtida Österrike-Ungern) undkom pesten genom gränskontroller:
There is prima facie evidence that the Military Border cordon was effective. As a physician remarked in 1839, ’the simple fact [is] that the plague has never entered Hungary since the border organisation has been completed…although it has been as frequent and violent as ever in the neighbouring countries’ (Rothenberg 1973:22).
- s. 142
Detta skall ses i kontrast till Ottomanska riket som inte fixade sådana säkerhetsåtgärder. Regimen såg pesten och andra farsoter som Guds vilja, och samtidigt som plågan började försvinna i Europa var den väl vid liv i mellanöstern. Exempelvis dog 40 000 av den i Konstantinopel 1770 och en tredjedel av Bukarest och Belgrad dog av den mellan 1812 och 1814. (Ungern tillhörde mellan ca 1526-1718 Ottomanska riket, men inte under perioden som nämns ovan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar