Selling Security

Jag läste nyligen klart Alison Wakefields Selling Security som behandlar den engelska privata säkerhetsindustrin och hennes egna studier av tre företag som jobbar med att tillhandahålla ordning på en offentlig plats. De hon studerade verkar ha mycket gemensamt med väktarna på Nordstan. Wakefield var inte vänligt inställd till den här marknaden när hon började sin forskning, men ändrade sig efter att ha studerat dem. Hon erkänner att hon hade en del förutfattade meningar om den som hon tar upp i boken. Här kommer några av dessa och andra intressanta saker från boken:

• Det finns fler privata säkerhetsvakter/väktare än vad det finns statliga poliser. Även om det finns olika gissningar om exakt hur många väktare som finns (bedömningar ändras beroende på definition och metod för att undersöka marknaden) så verkar det finnas fler privata än offentliga poliser. Enligt Jones och Newburn gick den privata industrin om den statliga redan 1971.

• Privata säkerhetsföretag kan snabbt ändra sina policys för att vara mer kundvänliga. Ett exempel på detta som Wakefield tar upp i sin bok är hur en säkerhetsfirma för en stadsdel (tänk Nordstan) ändrade policy om hundar på deras område efter klagomål från en kund. Chefen för företaget förklarade att:
  
  Yes we have a no dog policy, but when it involves a 76 year old lady who comes shopping for the first time, I can bend the rules. She was carrying the dog fine, it’s just that I don’t want big dogs running around loose in the Centre…so we changed the directive yesterday – on that we said ‘look, every case – it’s on its merits’…because I’d hate to think we lost a customer…it doesn’t [just] involve one customer…The grand-daughter who was with her was 21 years old. That is one of our future customers…you have to think long-term, and be very quick to change if policy requires it.

- s. 118-119

• En “typisk” säkerhetsfirma etablerade sig efter 1990 och opererar på en regional nivå med bara ett huvudkvarter och har mindre än 50 anställda. Bilden man får av boken är att mindre företag har sämre rutiner och träning och att större är bättre, då dessa har stordriftsfördelar i att lära upp sin personal. Gissningsvis även för att fel för större företag betyder mer i förlorad goodwill. Sysslorna för firmorna skiljer sig åt från att bevaka byggen till köpcentrum och det finns såklart även kvalitetsskillnader på de olika firmorna.

• Tvärt emot en myt i England som säger att den genomsnittlige väktaren är en gammal man med bakgrund i militär eller polis, så fann Wakefield att de hon undersökte kom från olika bakgrunder, var i olika åldrar men främst under 30, främst män men även kvinnor och bara på ett ställe (av tre) var det tre av tio som tidigare jobbat inom militären. Dock visar andra studier att 33 % av väktarna i England hade en bakgrund i polisen eller militära styrkor.

• När Wakefield gjorde undersökningen (1996-97) hade väktarna inga speciella rättigheter utöver de rättigheter som varje engelsman har att arrestera någon och att med våld få kasta ut någon från ens mark.

• En annan myt som Wakefield försöker döda är att väktarbolagen inte har några mekanismer som håller de på plats. I själva verket finns det såväl externa som interna mekanismer som gör att företagen sköter sig. Bland dessa har vi först motivet att tillfredställa kunden, som efter varje period kan avbryta deras kontrakt och anställa någon annan om företaget inte tillfredställer kunden och deras kunder. Inom företagen Wakefield undersökte hade företaget en inre kontrollinstans för att disciplinera väktare som missköter sig. Chefen för ett företag förklarade hur deras system fungerade:
  
  It depends what you do. Continual lateness to work…you got misconduct forms…you can get up to three warnings, and then get booted…gross misconduct…theft, you’re out of there…you damage something you’re out of there, misuse of telephones or something you’re out of here, continual sloppy dress you’re out of here after a while. If you lost it completely with a member of public, over-reacted completely, you can be kicked out straightaway. - s. 159
  
  Enligt Stenning, som Wakefield tar ifrån, är det vanligare för privata företag som blivit anklagade för att ha begått ett brott att bli åtalade i en domstol än vad den offentliga polisen är. Detta beror delvis på det nära samarbetet mellan offentlig polis och offentlig domstol som gör att de senare inte fäller de tidigare så ofta som lagen kräver. Sedan är den offentliga polisen mer hemlig med sin verksamhet.