Det här är ganska intressanta siffror med tanke på vad som brukar sägas om vad som skulle hända om välfärdsstaten försvann. Som libertarian ser jag det som självklart att folk kommer fortsätta att stötta andra i ett sådant samhälle. Det kommer vara annorlunda; istället för att en centralorganisation tar in allas pengar och delar ut efter demokratiska beslut om vem som ska ha pengarna, kommer det, likt det privata välgörenhetssystemet idag, finnas många olika organisationer som folk vänder sig till för att hjälpa andra.
William Easterly argumenterar i en intervju dessutom för att ett decentraliserat välgörenhetssystem är mycket mer effektivt med att hitta och lösa de problem som ett samhälle ställs inför. Hans argument ges i en annan kontext, nämligen bidrag till fattiga samhällen, men argumentet är så generellt att det borde kunna tillämpas på annan välgörenhet också. Han gav också tipset om GlobalGiving som är en centralpunkt för olika välgörenhetsorganisationer som arbetar lokalt med att ge bort medicin, bygga anläggningar för rinnande vatten och undervisning.
Kort kommentar om denna post på http://oxymorons.squarespace.com/journal/2008/9/27/intressant-om-valgorenhet.html
SvaraRaderaHa det bra!
Viktigaste sättet att hjälpa varandra när någon får det svårt är dock försäkringar.
SvaraRadera"Viktigaste sättet att hjälpa varandra när någon får det svårt är dock försäkringar."
SvaraRaderaVisst, men de båda sätten (försäkring och välgörenhet) är riktade mot olika sorters personer och av olika skäl. Försäkringar kan vilken självisk människa som helst gå med i, medan välgörenhet kräver lite medkänsla (eller känsla för vad man blir uppskattad för av andra i samhället). Jag tog upp just välgörenhet för att ha en siffra att referera till för de som säger att folk inte ger bort tillräckligt mycket pengar för, exempelvis, blinda barn utan föräldrar som ingen kan se någon monetär vinst i att hjälpa.
Insamlingsrekord för välgörenhet trots finanskrisen går det utläsa i en av våra största tidningar, rekordet på 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat i år. Det borde utifrån alla pengar som försvinner finnas ett stort allmänt intresse av att tala lite mer om de ”heliga korna” välgörenhets/frivilligorganisationerna vi har i Sverige. Men av någon underlig anledning kan dessa organisationer agera helt fritt och ytterst sällan ifrågasätts av sina gåvogivare, våra politiker, media eller det övriga samhället.
SvaraRaderaTrots detta skänker vi godtroget ofantliga summor pengar och saker till deras second hand affärer. Någonstans tror jag detta görs av våra medborgare för att utsatta människor ska få möjlighet att leva ett någorlunda “normalt” liv. Så utifrån den tanken kan man fråga sig varför våra fattiga och människor i hemlöshet trots antalet miljarder kronor som spenderas för detta ändamål ständigt ökar i antal. Samtidigt som detta sker växer och växer paradoxalt nog också dessa organisationer i både antal och i anställda hjälpare. Vilket idag betyder cirka 900 verksamheter och ungefär 30 000 avlönade.
Kan det verkligen vara meningen att vissa människor ska ha/få betalt för att kunna känna sig goda över den bistra sanningen att utsatta människor görs livstidsberoende av fattigvård för att överleva i ett av världens rikaste länder?
Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har? Eller rör det sig om ett sätt att för stunden trösta? En tröst för båda parter. För i det långa och till synes oändligt utdragna loppet känns denna hållning mer som ett sätt att dölja den verklighet många av våra medborgare lever i, men vi andra inte vill se. Dölja den för oss själva och varandra, samtidigt som vi biter oss allt hårdare om våra egna privilegier.
Kanske skäms vi någonstans djupt inom oss i vår krampaktiga värld av en föreställning som handlar om att vissa av oss ska ha makt och möjlighet att välja huruvida en människa ska få leva eller inte. Vanliga människor ska till och med få känna sig snälla för att de nådigt delar med sig av det som de själva är en del av. Det som de visserligen tack vare sin duglighet och sin förmåga eller genom sina kontakter eller sin härkomst fått på sin lott att förvalta men som i grunden inte tillhör dem mer än någon annan.
Ägandet har fått ett överdrivet och omåttligt stort utrymme i våra tankar om vad det är och betyder att vara medmänniska.
God Jul o Gott Nytt År!
Roffe Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Så, dagens välgörenhetsorganisationer fungerar inte speciellt bra. Det kanske stämmer, har du några siffror på hur mycket de ger bort i relation till deras kostnader?
SvaraRaderaJag blir lite fundersam dock. Du spekulerar om varför folk väljer att jobba inom sådana organisationer, men du är själv ordförande för en. Tror du att dina motiv skiljer sig starkt från de andras?
Jag kan inte hålla med om att det folk äger inte rätteligen skulle tillhöra dem. (Givetvis finns det motexempel på de som kommer att äga saker på en omoralisk grund.) Varför skulle någon ha lika mycket att säga till om vad man kan göra med en sak, som ägaren själv?
God fortsättning!
Hej! De befintliga organisationer gör många bra saker för människor, men till att se sig både företräda och finnas där för att hjälpa hemlösa är mycket ansvarslöst, då de inte kan erbjuda eller har det trygga hem en hemlös människas primära behov är. Det problemet skapar och vidmakthåller hemlösheten inom organisationssfären. Att vår förening skulle kunna jämföras med andra organisatiner är nog både i deras och våra ögon en kränkning :-)Vi som engarerar oss i denna förening, tar inte betalt för det. Det skulle kännas som ett svek, då vi är eller har varit hemlösa under lång tid. Hoppas du förstår min tanke.
SvaraRaderaMvh Roffe
Som jag tolkar det inlägget så är det inte rätt att försöka hjälpa hemlösa om man inte faktiskt kan erbjuda ett tryggt boende.
SvaraRaderaJag läste några av de artiklar du har på din blog (och som ett tips kan det vara bra att göra den tillgänglig när man klickar på ditt namn - det tog några minuter att hitta den via google), och jag märker att jag vet väldigt lite om de hemlösas situation. Men jag blev också fundersam på vad för sorts åtgärder ni (Föreningen Stockholms hemlösa) rekommenderar och vad er grupp gör för något.
Annars, då den svenska arbetsmarknaden är reglerad (genom kollektivavtalen) så att lågproduktiva* arbetare har svårt (eller omöjligt) att få jobb, verkar det iaf för mig som att många hemlösa drabbas av detta (då jag antar att de generellt sett är lågproduktiva), men samtidigt har jag aldrig sett någon representant för dem (om man inte räknar nationalekonomer) som yrkar på en liberalisering av arbetsmarknaden. Hur ser du på detta?
*Inget sagt om ens andra egenskaper generellt sett; med att vara lågproduktiv menar jag bara att värdet för de tjänster man säljer är låga i relation till hur mycket arbetstid det tar.