Är det förenligt med libertarianism att äga idéer?

Fritz-Anton Fritzson, filosofen och libertarianen, argumenterar på sin blogg vad grunden för upphovsrätt är och för att dessa sorters rättigheter är förenliga med libertarianska principer. Jag har tidigare diskuterat frågan med honom och jag tror att hans senaste inlägg klargör de filosofiska skillnader som finns mellan våra ansatser i frågan, vilka är avgörande för hur man ser på frågan om upphovsrätt.

Frågeställningarna som Fritz tar upp är:

1) Vad innebär ägande av ett verk, vad är det man äger egentligen?

2) Är ägandet rättmättigt (och är i sådana fall nedladdning ett brott)?

Fritz vill med sitt inlägg skapa lite ordning i debatten genom att börja med grunderna, vilket är nog så lämpligt. Därför diskuterar han ägandet av verk väldigt noga, men hoppar tyvärr alltför snabbt över den viktiga frågan om detta ägande är rättmätigt. Men, en sak i taget, vad innebär det att någon äger ett verk?

Fritz hävdar att ägande av ett verk inte är ägande av något materiellt, utan det immateriella verket i sig. Exempelvis äger Freddie Mercury Bohemian Raphsody, vilket inte innebär att han äger varje enskild kopia av detta verk som finns, utan att han äger själva "idén" Bohemian Raphsody. Detta innebär dock att han har bestämmanderätt över hur folk skall kunna få använda de kopior som finns av hans låt. Då kommer frågan, är hans ägande över den här idén berättigad, så att han, eller de han utser, får använda våld mot de som använder kopiorna av hans idé på ett annat sätt än han godkänt?*

Detta är den avgörande frågan: har Freddy Mercury rätt till sin skapelse på det sätt som Fritz hävdar? Argumentet som läggs fram i försvar för detta är ytterst svagt:

Jag skall tillåta mig själv att vara lite dogmatisk här och anta att ursprungligen så ägde Freddie Mercury (och Brian May som är medförfattare till låten) Bohemian Rhapsody och att detta har att göra med att det var just de som skapade låten. En libertarian som HAX borde hålla med om detta (eftersom libertarianer hävdar att människor äger sig själva och därmed produkterna av sitt eget arbete) samt att om Freddie äger låten så har han också rätt att sälja den eller ge bort den etc. Mer om det senare.

Tyvärr så finns det ingen djupare förklaring här varför man börjar äga något. Och det räcker inte med att enbart säga att själva skapandet gör en till rättmättig ägare av det immateriella verket. Varför inte? Därför att den rena, axiomatiska libertarianismen kan inkludera en sådan syn på immateriell egendom, men den kan lika lätt inte inkludera det i det libertarianska systemet. Vad är argumentet för att det ena skall gälla men inte det andra?

Jag hävdar att vi måste gå upp ett steg, och diskutera grunderna för varför man kan börja äga saker över huvud taget för att kunna diskutera om man kan äga immateriella verk. Själv har jag tyvärr inget utarbetat bakomliggande moraliskt system som rättfärdigar mina politiska åsikter, men jag brukar förlita mig på utilitaristiska och ekonomiska argument, som jag gissar skulle visa att immateriellt ägande inte är berättigat. Men jag har inget avgörande argument för det. Vad som däremot behövs, för att avgöra frågan, är en undersökning inom dessa "primära" system för att bestämma vilken position libertarianism bör ha i frågan.

* Vissa libertarianer menar att ägande nödvändigtvis innebär att ägandet är rättmättigt. Jag använder ordet endast i dess positiva bemärkelse och talade här om en möjlig ordning av ägande, som vi till viss del ser idag (men mer tydligare förr, när piratkopiering inte var så enkelt).