Anarkokapitalism och utilitarism

The problem of precisely how continuously to raise the productivity of labor, to make possible an ever increasing production and enjoyment of goods per capita, is what I call the economic problem.

...

In effect, the remainder of this book can be summarized as demonstrating a single proposition: in every possible way, with no valid objection, the solution for the economic problem is [laissez-faire] capitalism.

- George Reisman, Capitalism

Anarchist institutions cannot prevent the members of a sufficiently large and impassioned majority from forcing their prejudices into private law codes and so imposing them on the rest of us. But they make it far more difficult and expensive, and therefore more unlikely, than under governmental institutions. Anarchist institutions cannot guarantee that protectors will never become rulers, but they decrease the power that protectors have separately or together, and they put at the head of protection agencies men who are less likely than politicians to regard theft as a congenial profession.

For all these reasons I believe that anarchist institutions, if they can be established and maintained, will be better than any government, even one initially limited and constitutional.

- David Friedman, The Machinery of Freedom

Många liberaler, och här tänker jag speciellt på de praktiska liberalerna, ankorna och några minkar, har en något avog inställning till utilitarism. Å ena sidan drar sig inte liberalerna för att använda utilitaristiska argument för sin sak, men man säger oftast att utilitaristiska argument inte är tillräckliga för att rättfärdiga kränkningar av individuella rättigheter. Dessutom har många liberaler bilden av utilitaristen som den reglerande och frihetsinskränkande "planeraren", då dessa också inte drar sig för att använda utilitaristiska argument för sin sak. Och om man inte har den bilden av utilitaristen, så verkar man tro att i ett utilitaristiskt samhälle kommer sådana "samhällsplanerare" att få bestämma över alla. (Se exempel här.) Men är denna inställning rättfärdigad?

Den viktigaste frågan i det här avseendet torde vara vad för politik utilitarismen förespråkar, eller om det är möjligt att ha kunskap i frågan över huvud taget. Om vi inte kan veta något eller har otillräcklig kunskap om lycka och hur denna maximeras är frågan förstås enkel. Utilitarismen är då ett ideal som inte går att uppnå. Men detta verkar inte vara fallet då, även om den inte är perfekt, så kan vi nog säga några saker om lycka, som att folket i riktigt fattiga länder är mindre lyckliga än folket i rika länder. Om detta är både intuitionen och vetenskapen om lycka (om jag får kalla den det) eniga (dock menar vissa forskare att folket i ännu rikare länder inte är nämnvärt lyckligare än de i redan rika länder, frågan är dock kontroversiell). På ett mer individuellt plan, är det inte rimligt att den som tagit en dos mdma kan vara ofantligt många gånger lyckligare än den stackarn som har tandvärk och känner det ila mellan tänderna? Om man bara ser på frågan öppet verkar det alltså rimligt att man kan göra jämförelser mellan människor om hur lyckliga de är, om än högst imperfekt.

Vad är det då den här politiska filosofin förespråkar? Det här beror väldigt mycket på hur mycket kunskap man har. En utilitarist kan göra fler uttalanden om vad som vore en bra politik beroende på hur väl denne förstår hur samhället och individen fungerar. Det är dock inte en frestande position att ha, för det är svårt att veta om det man tror sig veta om hur samhället fungerar är en korrekt eller felaktig bild. Det belyser dock bara hur svårt det är att veta något om hur samhället fungerar, vilket rent praktiskt innebär att utilitaristen måste vara extra försiktig med att komma med råd om vilka lagar och regler man vill uppmuntra.

Jag tror att om man utgår från det här perspektivet om att man har dålig kunskap om hur samhället fungerar så är det möjligt att försvara en viss form av anarkokapitalism. Jag tror dessutom att mer kunskap i frågan gör att anarkokapitalism ter sig än bättre som alternativ. Här tänkte jag kort ge några förslag till varför den andra punkten kanske stämmer.

Först och främst kan det helt fria samhället dra ut de största fördelarna av arbetsfördelningen. I ett sådant samhälle arbetar nästan alla genom att producera saker och tjänster åt andra och varje tjänst konkurrerar på ett plan med någon annan tjänst. I det, likt för stor del i dagens samhälle, har varje person, i sin egenskap som producent, ett egenintresse i att skapa bättre saker för andra.

För det andra är människor helt fria att hitta på smarta sätt att lösa vissa olika problem på. Till skillnad från när staten gör saker kommer dessa försök endast att lyckas ifall de faktiskt fungerar. Detta innebär att det lär finnas större variation på lösningar för olika sorters sociala och personliga problem, vilket ökar möjligheten för att hitta riktigt bra lösningar, som sedan sprider sig genom att de blir accepterade av andra som riktigt bra.

För det tredje kommer ingen enskild person eller grupp ha makt över någon annan. Eftersom makt över andra endast kan vara bra ifall personen (eller systemet) med makt bryr sig om den maktlöse, har bättre kunskap än denne hur att förbättra dennes situation samt har ett starkare incitament att faktiskt använda den kunskapen och skapa något bra. På alla plan verkar det i regel vara bättre att låta individen planera sitt liv än en själlös och klumpig byråkrati göra det. Och även om byråkratin kanske är bättre än endast individen så är individen på marknaden inte oförmögen att ta hjälp ifrån andra för att lösa sina bekymmer.

För det fjärde går anarkokapitalismen att implementeras på en minimal skala, så att om det visar sig att anarkokapitalism faktiskt är ett mycket sämre samhällssystem än dagens, är den (högst eventuella) skadan som uppstår av ett sådant experiment begränsat.

Det finns fler och bättre argument för anarkokapitalism ur ett utilitaristiskt perspektiv, vilka jag tror jag skall ta upp oftare på bloggen i framtiden. Slutligen, här kommer en hyllning till det fria och polycentriska systemet i allmänhet.