En utmaning

Jag anser att min politiska ståndpunkt är rationell, att den bygger på en världsbild förankrad i de fakta som finns tillgängliga för oss idag samt de teoretiska modeller som bäst kan förklara samhällsfenomen. Dessutom tror jag att det politiska system jag stödjer, anarkokapitalism, inte bara är det enda system som är kompatibelt med att respektera folks individuella rättigheter utan är också det bästa tänkbara politiska system som finns utifrån ett utilitaristiskt system. Speciellt det senare skulle dock väldigt många ha något att säga emot, då det finns många bilder av att kapitalism är skadligt för större delen av befolkningen och att anarki bara leder till kaos. Men finns det några vettiga kritiska argument mot anarkokapitalismen?

Jag är kanske fast i min verklighetstunnel men jag har än så länge inte stött på någon sådan saklig kritik. Och, som framgår så tvivlar jag starkt på att det faktiskt finns. Därför tänkte jag nu utmana alla som tvivlar på anarkokapitalismens fördelar relativt alla andra politiska system att komma med bevis för att en rationell syn på frågan ger att vi borde förvänta oss att anarkokapitalismen är sämre än något annat system (som dagens). Jag utmanar alltså alla att visa att ett rationellt perspektiv visar att anarkokapitalismen är sämre än något annat givet system! Jag utlovar även en betalning på 1 000 kr till den som först kommer med ett sådant bevis.

Tyvärr går det dock inte att ha en sådan här utmaning utan lite regler. Den viktigaste frågan måste förstås vara: Vem bestämmer vad som är ett giltigt bevis och vad som inte är det? Här tänker jag mig att det skall beslutas av en domare som jag och den som accepterar utmaningen väljer tillsammans. Det skulle även fungera med ett flertal olika domare som vi väljer gemensamt, och att deras majoritetsbeslut gäller. Då reglerna kan ändras med tiden är jag givetvis öppen för förslag om andra arrangemang - kanske låta en kommitté samhällsvetare avgöra frågan?

Jag har även några krav på vilka sorters bevis jag accepterar. Jag gör denna gallring för att förhoppningsvis öka standarden på svaren. Vad jag kräver är att den som antar utmaningen kommer med en artikel, bok, längre bloggpost eller annan text som uttryckligen säger sig visa anarkokapitalismens relativa brister utifrån ett utilitaristiskt perspektiv eller att denne skriver en kort text som visar på primärmaterialets relevans för utmaningen. Det går alltså inte att hänvisa till en text som kritiserar en viss aspekt av anarkokapitalism (eller libertarianism, eller laissez-fairé) men som inte också uttalar sig om dess relativa brister, såvida inte den kopplingen görs klar. Dessutom måste, förstås, texten ha referenser där den gör uttalanden som inte stöds av någon annan del av texten. Kommer den exempelvis med historiska uttalanden måste dessa givetvis kunna bevisas med hänvisning till annan litteratur. Utöver det har jag inga krav.

Min sista regel är att domaren måste ta hänsyn till min kritik av den litteratur som min motpart hänvisar till. Detta innebär rent praktiskt att domaren får ta hänsyn till den text som min motpart kommer med och mitt svar på denna. Det är inte nödvändigt att skriva det, då det borde vara givet implicit, men jag kommer att vara fri att kritisera varje del av resonemanget som kritiken bygger på. En regel som torde vara rimlig för min del är att närhelst jag kommer med en kritik måste denna vara i harmoni med vad jag ger för kritik på andra områden.

Det kan vara värt för de som funderar på att anta min utmaning att undersöka dessa två foruminlägg där jag går igenom lite om vad jag anser vara vettig kritik mot anarkokapitalismen, samt allt jag skrivit om ämnet på bloggen och i synnerhet då detta långa inlägg och referenserna som jag ger där.

Det här fina vadet kommer jag med främst för att väcka uppmärksamhet till den enorma och, till största delen, okända litteratur som anarkokapitalismen vilar på. Mitt mål är att förhoppningsvis få folk att se det vettiga i att tillåta folk att gå ur svenska staten, att det inte finns några praktiska invändningar mot att låta folk pröva på att leva fritt.