Ingen bestämmer

När det gäller samhällsfenomen bestämmer ingen enskild individ eller organisation på egen hand hur de skall vara. Varje individ och organisation är nämligen begränsade i sitt handlingsutrymme av vad andra människor ställer upp på att göra eller accepterar. Detta gör att när någon enskild person tar ett beslut kan denne bara välja mellan de valmöjligheter som kommit till tack vare alla andras handlingar. Man skulle förstås kunna försöka bryta mot de förväntningar som finns, men även ett sådant val begränsas av vilka straff andra sätter upp ifall man bryter mot diverse regler (som normer och lagar).

Uttryckt såhär abstrakt kanske de flesta håller med mig om att samhället i grunden saknar någon enskild vilja som bestämmer över vissa fenomen. Men förr vissa konkreta fall så finns det viss populära uppfattningar om att så faktiskt är fallet. Här tänkte jag slå hål på två sådana myter.

Myt: De stora oljebolagen bestämmer vad priset på olja är.

Felet i den här uppfattningen är att den inte tar i beaktning att en varas pris bestäms utifrån interaktionen av både säljarna och köparna. Även i de fall där köparna är ensamma om att sälja en viss vara eller tjänst har de inte möjlighet att tvinga folk att köpa deras varor till ett visst pris; folk kan alltid låta bli att köpa varan helt och hållet eller, om det är en viktig vara, skära ner på hur mycket de konsumerar av den. Det är inte ens i monopolföretagens intresse att sätta vilket pris som helst på sina varor just eftersom folk kan välja att inte köpa deras varor vid det nya höga priset. Givetvis, företaget kommer att sälja produkten för det pris som den gör störst vinst på, men detta pris kommer att delvis vara bestämt av den efterfrågan som finns för produkten. En monopolist kan bestämma hur mycket den vill producera och låta marknaden bestämma priset, eller bestämma priset och se hur mycket marknaden är beredd att köpa för det, men den kan inte göra båda.

Om då ett företag i monopolställning inte kan bestämma priset för sin produkt, så är det än mindre troligt att oljebolagen skulle kunna bestämma priset för sin produkt. För utöver de ovan nämnda problemen med det så är inte oljebolagen styrda av samma organisation. För att det ens skall vara teoretiskt möjligt att oljebolagen skall bestämma priset på oljan så måste de ju faktiskt ha en gemensam plan för hur det skall gå till. Det finns trots allt rätt många företag i flera länder och de har alla än så länge inte ingått i en global kartell.

Myt: En diktator, till skillnad från en demokratiskt vald regering, kan få saker och ting gjorda eftersom denne bestämmer över staten.

Det här argumentet vet jag inte om det är så populärt. Jag har bara hört det en gång för länge sedan på gymnasiet och en gång på ett möte med Grön Ungdom, men jag minns argumentet som att de flesta höll med om dess giltighet. Men, kan verkligen diktatorer agera speciellt fritt? Faktum är att även deras beteende är väldigt inskränkt av den politiska miljön, av hur många som stöttar honom och hur många som skulle kunna stötta honom. Diktatorn måste nämligen ge belöningar till den maktbas som stöttar honom, och hur mycket han ger bort och av vilken sorts belöningar det är beror på den politiska miljön, och ifall han skulle låta bli att belöna sina vänner skulle dessa avsätta honom och tillsätta en annan diktator. Detta förklarar för övrigt varför diktatorer ofta har dåliga ekonomier; de skulle kanske kunna tjäna mer i skattepengar på att ha mer tillväxtfrämjande regler, men de sitter mycket mer stabilt vid makten om de istället plundrar vad folk skapar och ger bort det till sin maktbas.

Det här är förstås bara två fall, men de pekar på att även områden där man ofta tänker sig att någon enskild person eller grupp har kontroll så är denna kontroll begränsad av andras uppfattningar och handlingar. I förlängningen innebär detta att ingen enskild händelse kan förklaras utan referens till alla andra händelser i samhället; det visar hur sammanlänkade vi alla är. Tyvärr ger detta väldigt negativa konsekvenser när vad som begränsar ens agerande bara bygger på andras irrationella tyckande, som med visst grupptryck för att man skall tro på diverse gudar eller dyrka politiska ikoner.

Den här sortens sammankoppling som allt ens agerande har bör förstås skiljas från en situation där alla fortfarande begränsas av andras handlingar, men där denna begränsning ger större frihet till alla involverade. Att ingen enskild bestämmer över andra, eftersom dennes beteende är bestämt av andras beteende, innebär ju inte att vissa i samhället faktiskt bestämmer över andra, i en annan mening av ordet.