LVU och tjejers sexvanor

Igår berättade en vän som läser socionomi något intressant om LVU, Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den här lagen reglerar när staten får frihetsberöva, eller tvångs"vårda", barn. I princip finns det två grunder för när staten kan göra det: om barnets hemmiljö är dåligt eller om dennes eget beteende kan leda till skada för den själv. Den andra grunden regleras av följande paragraf:

3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Det min vän berättade, och hade fått höra från en föreläsning om socialtjänstlagarna, var att det vanligaste fallet för när flickor blir omhändertagna enligt den här regeln, var om de haft för mycket sex med för många partners. "För många" enligt staten då. (Hittade två referenser till det på flashback.) [Uppdatering: Den här informationen visade sig inte stämma helt, se längst ned för förklaring.] Varför måste staten då kontrollera unga kvinnors sexualitet på det här sättet?

Enligt föreläsaren skall en vanlig rationalisering för det här vara att för mycket sex i tidig ålder kan få en att prostituera sig själv senare. Även om man antar att det här verkligen är deras verkliga skäl för sin politik kan man fråga sig vad fan staten har att göra med om man blir prostituerad eller inte - det är ju i sig inte förbjudet. En mer rimlig förklaring är nog att byråkraterna på soc bara för över sina värderingar om hur man bör göra och inte kan se att det finns omständigheter där man kan tänka sig att göra annorlunda.

Början av LVU är annars något skrattretande.

1 § Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom skall göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). Insatserna skall präglas av respekt för den unges människovärde och integritet.
Den som är under 18 år skall dock beredas vård enligt denna lag, om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.

Vad staten gör mot unga skall alltså ske i samförstånd med dessa och deras föräldrar, förutom när sådant samförstånd inte kan uppnås - då är det fritt fram för staten att röva bort barnet från föräldrarna eller frihetsberöva det.

Uppdatering: Tack vare den mindre charmanta Eva Berglunds kommentarer på bloggen tänkte jag kolla upp källan bakom vad föreläsaren sagt. Enligt min vän skall hon ha fått informationen från rättssociologen Astrid Schlytters bok Kön och juridik i socialt arbete, vilket nog innebär att det skett någon felkommunikation någonstans eller så har jag läst fel i boken. I boken går Schlytter igenom de LVU-fall som staten fört mot tjejer 1994, totalt 44 stycken, och finner att endast i fyra av fallen så blev en tjej frihetsberövad för sitt sexuella beteende som främsta anledning. Så det är enbart den fjärde vanligaste anledningen till att tjejer blir tvångsomhändertagna. I de mest vanliga fallen rör det sig om att tjejerna varit med i gäng, begått ett enstaka brott eller haft en psykisk störning.

Slutligen kan jag citera Schlytters kommentar om de LVU-fall där tjejers sexvanor skall varit en viktig anledning för staten att agera.

Är det sannolikt att domstolen skulle kommit fram till samma slutsats om flickorna varit pojkar? Kan vi föreställa oss att domstolen omhändertar en pojke därför att han "beter sig på ett sexuellt utmanande sätt", "lever ut sin sexualitet" eller riskerar att göra en flicka gravid? I mitt material, knappt 400 domar, finns inte en enda pojke som omhändertas av denna eller någon liknande anledning. På samma sätt är det osannolikt att det för pojkar skulle läggas stor vikt vid att de har flickvänner som inte har uppehåållstillstånd i Sverige och bor på flyktingförläggning eller att flickvännen är betydligt äldre än vad pojken är. I detta jämförande perspektiv framstår klart att det är särskilda flickonormer och inte könsneutrala normer som domstolen här följer. Vidare är detta normer som begränsar handlingsutrymmet för flickor jämfört med pojkar.