Ibland blir jag helt förvånad över hur otroligt olika och konstiga människor är. Detta kanske har kommit delvis ur den tråkiga vanan av att se på allting ur ett ekonomiskt perspektiv (människor är varelser som försöker uppnå mål genom att använda medel, samt; individer är själviska), ett politiskt (folk söker makt, och makt korrumperar) eller ett statusperspektiv (folk söker status, och status-sökande är ett nollsumme-spel (såvitt jag vet)). Jag ser tyvärr ibland på världen i ett alltför teoretiskt perspektiv, och tappar då fokus på viktigare sätt att se på saker och ting samt alla man möter. (På det fina gråansikte-kommunityt lesswrong läste jag att det kallades för att de man känner är konstigare än de modeller man har för att beskriva dem.) Ibland glömmer jag dessutom bort varför folk inte är libertarianer, utan låter mig bara använda mina skygglappar (eller teoretiska glasögon, som de också benämns) för att komma fram med en gissning om vad andra har för motiv när de förespråkar en viss politik. Ibland tror jag mig veta rätt så väl varför folk inte är libertarianer. Idag tänkte jag komma med några gissningar, om varför det är så.
Säkerligen är det så att om man vet varför folk är emot våra libertarianska ideal, så är det enklare att i alla fall komma fram till en förståelse om var vi skiljer oss åt, politiskt. Men det har nog även den ytterligare fördelen att det hjälper att besvara på den gamla frågan: "Om libertarianismen är så otroligt bra, varför finns det välfärdsstater?" Det kan även ha en ytterligare fördel, nämligen att visa vägen till en bättre kommunikation mellan minst en libertarian och dennes politiska motståndare. (En del av det skulle kunna vara att besvara ovanstående citerade fråga och sedan strunta i den.) Varför är då folk emot libertarianism?
Liten kännedom om ideologin samt risk-aversion
Gissningsvis känner de flesta inte till libertarianism eller saknar en fullständig bild av vad det skulle innebära. De allra flesta verar dessutom vara politiskt konservativa - vilket är rationellt, och således positivt enligt libertarianska värderingar, om än inte det bästa, ifall man inte vill sätta sig in i politik eller fokuserar på att studera andra saker - och således verkar det rationellt att stötta statens politik istället för den libertarianska (de är ju trots allt inkompatibla).
Risk-aversion verkar vara ett universellt drag hos mänskligheten. Eller nej, det är det inte. Många män har för vana att kunna göra många helt galna saker. Så om fler kände till det skulle kanske många fler riskbenägna unga män bli libertarianer. Men flertalet tar nog i valet mellan det beprövade och det nya, det förstnämnda.
Alltså: Människor är oftast konservativa och är emot libertarianismen för att de inte hört något om det, eller endast lite om det.
Vad att göra: Utveckla politiska strategier som inte kräver folks vetskap, som seasteading. Alternativt försöka få folk att läsa The Rational Optimist, Capitalism, The Voluntary City, To Serve and Protect, Libertarianism, from A to Z och När människan skapade världen.
Libertarianism kommer att förändra folks liv
Alla libertarianer, förutom möjligtvis de som följer den ensamma eremit-stilen, vill förändra politiken på ett djupt och, för många, radikalt plan. Om vi tänker oss en libertariansk politik som, från mitt perspektiv, leder till mindre förändringar av folks vanor, nämligen frihetlig extraterritoriell secession, men som samtidigt ger alla libertarianer exakt den personliga frihet de önskar (om än inte helt fullständig, för det skulle kräva att viss statlig egendom säljs ut eller ges tillbaka till de som blivit bestulna från staten), så skulle den politiken innebära stora förändringar för folk. Bara för att ta ett exempel, så skulle föräldrar inte vara tvungna att sätta sina barn, och barnen skulle inte bli tvingade att gå till, statliga skolor. Vad för skolstruktur som kommer uppstå är inte klart för min del, men med stor säkerhet kommer det att vara väldigt annorlunda från vad folk idag skulle säga är ett måste för en statlig skola. Det kanske inte är ett tillräckligt starkt exempel, dock. Vad sägs om att en fri person kommer att kunna öppna en butik där cannabis. lsd och ecstacy säljs? Samhällskonsekvenserna skulle nog vara ganska rejäla av en sådan legalisering, och jag gissar att många inte tror att den förändringen skulle vara till godo. Även om vi libertarianer bara skulle få igenom en mer begränsad frihet, begränsad till en liten frizon på land eller till havs, skulle det kunna orsaka stora förändring i samhället, på sikt. Den här förändringen går inte att komma ifrån, däremot skulle man kunna minska den. Man kan exempelvis, som utbruten ur staten, undvika att visa ens eccentriceter alltför öppet. Heroinförsäljning kan göras där vanligt folk inte kommer i närheten, och man säljer endast till andra som håller lika tyst om sitt bruk.
Det blir nog bara ännu värre om man tänker sig en libertarianism som siktar på att ta över "folkets" stat, sälja ut alla av "allmänningens" bolag och lägga ned alla de strukturer som folk vant att förlita sig till. (Jag använder citattecken för min själ skulle vrida sig alltför hårt om jag inte markerade hur otroligt lite jag tycker om idén att någon enskild individ är en sorts "delägare" av staten.) Förändringen skulle nog vara större, i vilket fall.
Alltså: Folk ogillar förändring.
Vad att göra: Kom med ett förslag som innebär minst förändring för resten av samhället, men som samtidigt uppnår större delen av våra mål.
Libertarianism säger, mer eller mindre, att dagens politiska system är ovärdigt människor
Det går inte riktigt att komma ifrån att många libertarianer ogillar dagens politiska system otroligt mycket. För egen del kan jag känna sådan antipati mot den statliga behandlingen av barn, droganvändare och utlänningar att jag blir smått mållös. Överlag kan man säga att många libertarianer anser att vad stater gör mot "sin" befolkning är omoraliskt och borde egentligen utgöra ett brott enligt en rättvis lag. Många aktiviteter som staten gör idag är förstås helt legitima, men bekostas dessvärre genom stöld. Det staten gör idag är alltså illegitimt och om det fanns någon rättvisa i världen skulle folk inte tillåtas göra vad de gör idag i statens namn.
Jag gissar att flertalet som kommer i kontakt med libertarianska idéer märker av att libertarianer skarpt ogillar den politiska ordning de blivit bekväma med att kalla "sin". Det är alltså inte bara så att folk ogillar den förändring libertarianismen kommer med, utan de verkar även ogilla att vi ogillar deras politiska ordning. Även om (eller kanske speciellt då) man pratar om symboler, som huruvida skatt är stöld eller inte, blir det nog tydligt att man som libertarian är en motståndare till de flesta politiska lagen i landet.
Om jag har rätt i att det här är ett problem, så att jag inte bara överdriver, kanske det här är en lösning: Man kan försöka jämställa politiskt antipati med smakupplevelser, så att huruvida man tycker om att fängsla folk för att ha använt droger eller inte, är en lika stark fråga som huruvida man gillar Coca Cola eller inte. Det är ju absurt att göra en sådan liknelse, vilket borde leda till att det blir klart att antipatin man känner kan vara helt naturlig, att det inte är otroligt fel att ha den känslan, vilket gäller omvänt. Bara en gissning.
Alltså: Folk ogillar när de hör något illa om deras institutioner.
Vad att göra: Berätta att man ogillar institutionerna, men att det är lite svårt att inte låta det komma fram när man argumenterar emot dem.
Ej övertygande presentation av ideologin
Lyckligtvis är libertarianismen inte en monolitisk rörelse, så att den inte skulle korrumperas och därefter öppna upp fel spår för nyblivna libertarianer, utan består av ett sammanhängande nätverk av diverse föreningar, fora och individer. Ingen i det nätverket bestämmer över alla andra, däremot finns det en definitiv riktning i rörelsen och en vanlig attityd till politik som de flesta anammar. Det är exempelvis inte ovanligt för många libertarianer att hysa ett visst mått av förakt för den politiska processen, eller för rapporteringen om den i media. Här kan jag dock överdriva saken, men vad jag tror kan sägas rätt så säkert är att vissa libertarianer (vilka alla räknas som ambassadörer, om än olika viktiga, för ideologin) snarare skrämmer bort folk från dess idéer än lockar folk till dem. Här kan det ju lätt hända att någon bara får höra att vägarna skall privatiseras, och sedan inte få en tillräckligt bra förklaring av hur ett sådant vägsystem skall fungera, för att sedan dra slutsatsen att libertarianer inte är praktiska. Sådant går dock inte att förhindra; ingen kan förklara hur allt skulle fungera i ett libertarianskt samhälle så att vem som helst nöjer sig med bevisen man lägger fram för det (under den korta tid man har att göra det). Med tanke på att libertarianism är så ofantligt annorlunda dagens system är det inte konstigt att det är svårt att förmedla exakt hur det skall fungera.
Alltså: De flesta kräver rätt höga bevis innan de skulle gå med på att libertarianism är rätt eller att det skulle fungera.
Vad att göra: Referera till den bevishög som samlats på sig, exempelvis The Encyclopedia of Libertarianism eller böckerna ovan, vilket borde ta upp 95% av de flesta relevanta frågorna. Anarkokapitalism.se kommer nog kunna bli en bra referenspunkt i framtiden.
Säkerligen är det så att om man vet varför folk är emot våra libertarianska ideal, så är det enklare att i alla fall komma fram till en förståelse om var vi skiljer oss åt, politiskt. Men det har nog även den ytterligare fördelen att det hjälper att besvara på den gamla frågan: "Om libertarianismen är så otroligt bra, varför finns det välfärdsstater?" Det kan även ha en ytterligare fördel, nämligen att visa vägen till en bättre kommunikation mellan minst en libertarian och dennes politiska motståndare. (En del av det skulle kunna vara att besvara ovanstående citerade fråga och sedan strunta i den.) Varför är då folk emot libertarianism?
Liten kännedom om ideologin samt risk-aversion
Gissningsvis känner de flesta inte till libertarianism eller saknar en fullständig bild av vad det skulle innebära. De allra flesta verar dessutom vara politiskt konservativa - vilket är rationellt, och således positivt enligt libertarianska värderingar, om än inte det bästa, ifall man inte vill sätta sig in i politik eller fokuserar på att studera andra saker - och således verkar det rationellt att stötta statens politik istället för den libertarianska (de är ju trots allt inkompatibla).
Risk-aversion verkar vara ett universellt drag hos mänskligheten. Eller nej, det är det inte. Många män har för vana att kunna göra många helt galna saker. Så om fler kände till det skulle kanske många fler riskbenägna unga män bli libertarianer. Men flertalet tar nog i valet mellan det beprövade och det nya, det förstnämnda.
Alltså: Människor är oftast konservativa och är emot libertarianismen för att de inte hört något om det, eller endast lite om det.
Vad att göra: Utveckla politiska strategier som inte kräver folks vetskap, som seasteading. Alternativt försöka få folk att läsa The Rational Optimist, Capitalism, The Voluntary City, To Serve and Protect, Libertarianism, from A to Z och När människan skapade världen.
Libertarianism kommer att förändra folks liv
Alla libertarianer, förutom möjligtvis de som följer den ensamma eremit-stilen, vill förändra politiken på ett djupt och, för många, radikalt plan. Om vi tänker oss en libertariansk politik som, från mitt perspektiv, leder till mindre förändringar av folks vanor, nämligen frihetlig extraterritoriell secession, men som samtidigt ger alla libertarianer exakt den personliga frihet de önskar (om än inte helt fullständig, för det skulle kräva att viss statlig egendom säljs ut eller ges tillbaka till de som blivit bestulna från staten), så skulle den politiken innebära stora förändringar för folk. Bara för att ta ett exempel, så skulle föräldrar inte vara tvungna att sätta sina barn, och barnen skulle inte bli tvingade att gå till, statliga skolor. Vad för skolstruktur som kommer uppstå är inte klart för min del, men med stor säkerhet kommer det att vara väldigt annorlunda från vad folk idag skulle säga är ett måste för en statlig skola. Det kanske inte är ett tillräckligt starkt exempel, dock. Vad sägs om att en fri person kommer att kunna öppna en butik där cannabis. lsd och ecstacy säljs? Samhällskonsekvenserna skulle nog vara ganska rejäla av en sådan legalisering, och jag gissar att många inte tror att den förändringen skulle vara till godo. Även om vi libertarianer bara skulle få igenom en mer begränsad frihet, begränsad till en liten frizon på land eller till havs, skulle det kunna orsaka stora förändring i samhället, på sikt. Den här förändringen går inte att komma ifrån, däremot skulle man kunna minska den. Man kan exempelvis, som utbruten ur staten, undvika att visa ens eccentriceter alltför öppet. Heroinförsäljning kan göras där vanligt folk inte kommer i närheten, och man säljer endast till andra som håller lika tyst om sitt bruk.
Det blir nog bara ännu värre om man tänker sig en libertarianism som siktar på att ta över "folkets" stat, sälja ut alla av "allmänningens" bolag och lägga ned alla de strukturer som folk vant att förlita sig till. (Jag använder citattecken för min själ skulle vrida sig alltför hårt om jag inte markerade hur otroligt lite jag tycker om idén att någon enskild individ är en sorts "delägare" av staten.) Förändringen skulle nog vara större, i vilket fall.
Alltså: Folk ogillar förändring.
Vad att göra: Kom med ett förslag som innebär minst förändring för resten av samhället, men som samtidigt uppnår större delen av våra mål.
Libertarianism säger, mer eller mindre, att dagens politiska system är ovärdigt människor
Det går inte riktigt att komma ifrån att många libertarianer ogillar dagens politiska system otroligt mycket. För egen del kan jag känna sådan antipati mot den statliga behandlingen av barn, droganvändare och utlänningar att jag blir smått mållös. Överlag kan man säga att många libertarianer anser att vad stater gör mot "sin" befolkning är omoraliskt och borde egentligen utgöra ett brott enligt en rättvis lag. Många aktiviteter som staten gör idag är förstås helt legitima, men bekostas dessvärre genom stöld. Det staten gör idag är alltså illegitimt och om det fanns någon rättvisa i världen skulle folk inte tillåtas göra vad de gör idag i statens namn.
Jag gissar att flertalet som kommer i kontakt med libertarianska idéer märker av att libertarianer skarpt ogillar den politiska ordning de blivit bekväma med att kalla "sin". Det är alltså inte bara så att folk ogillar den förändring libertarianismen kommer med, utan de verkar även ogilla att vi ogillar deras politiska ordning. Även om (eller kanske speciellt då) man pratar om symboler, som huruvida skatt är stöld eller inte, blir det nog tydligt att man som libertarian är en motståndare till de flesta politiska lagen i landet.
Om jag har rätt i att det här är ett problem, så att jag inte bara överdriver, kanske det här är en lösning: Man kan försöka jämställa politiskt antipati med smakupplevelser, så att huruvida man tycker om att fängsla folk för att ha använt droger eller inte, är en lika stark fråga som huruvida man gillar Coca Cola eller inte. Det är ju absurt att göra en sådan liknelse, vilket borde leda till att det blir klart att antipatin man känner kan vara helt naturlig, att det inte är otroligt fel att ha den känslan, vilket gäller omvänt. Bara en gissning.
Alltså: Folk ogillar när de hör något illa om deras institutioner.
Vad att göra: Berätta att man ogillar institutionerna, men att det är lite svårt att inte låta det komma fram när man argumenterar emot dem.
Ej övertygande presentation av ideologin
Lyckligtvis är libertarianismen inte en monolitisk rörelse, så att den inte skulle korrumperas och därefter öppna upp fel spår för nyblivna libertarianer, utan består av ett sammanhängande nätverk av diverse föreningar, fora och individer. Ingen i det nätverket bestämmer över alla andra, däremot finns det en definitiv riktning i rörelsen och en vanlig attityd till politik som de flesta anammar. Det är exempelvis inte ovanligt för många libertarianer att hysa ett visst mått av förakt för den politiska processen, eller för rapporteringen om den i media. Här kan jag dock överdriva saken, men vad jag tror kan sägas rätt så säkert är att vissa libertarianer (vilka alla räknas som ambassadörer, om än olika viktiga, för ideologin) snarare skrämmer bort folk från dess idéer än lockar folk till dem. Här kan det ju lätt hända att någon bara får höra att vägarna skall privatiseras, och sedan inte få en tillräckligt bra förklaring av hur ett sådant vägsystem skall fungera, för att sedan dra slutsatsen att libertarianer inte är praktiska. Sådant går dock inte att förhindra; ingen kan förklara hur allt skulle fungera i ett libertarianskt samhälle så att vem som helst nöjer sig med bevisen man lägger fram för det (under den korta tid man har att göra det). Med tanke på att libertarianism är så ofantligt annorlunda dagens system är det inte konstigt att det är svårt att förmedla exakt hur det skall fungera.
Alltså: De flesta kräver rätt höga bevis innan de skulle gå med på att libertarianism är rätt eller att det skulle fungera.
Vad att göra: Referera till den bevishög som samlats på sig, exempelvis The Encyclopedia of Libertarianism eller böckerna ovan, vilket borde ta upp 95% av de flesta relevanta frågorna. Anarkokapitalism.se kommer nog kunna bli en bra referenspunkt i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar