Våra väljare

Att STYRAS är att iakttas, inspekteras, spioneras på, ledas, tvingas av lagen, räknas, regleras, inskrivas, indoktrineras, förmanas, behärskas, kontrolleras, beräknas, värderas, censureras, befallas, av varelser som varken har rätten eller visheten eller dygden att göra det.

- Pierre-Joseph Proudhon

I demokratier är det tänkt att massan skall bestämma över sig själv, och alla andra som råkar hamna under den. Det kan ifrågasättas ifall det alltid stämmer men som regel verkar det teoretiskt rimligt att de institutioner som dagens samhälle har leder just till att folkets vilja i regel upprätthålls. Vissa tycker att det är bra.

En del av dessa tror säkert att det är bra för att de inte har ifrågasatt en av samhällets många politiska myter. Nämligen den att det enda egentliga alternativ till demokrati, det är en diktatur. Och diktaturer är givetvis dåliga, så hur kan man inte vara för demokrati?

Men, det finns många fler alternativ till demokrati, d.v.s den styrelseform där en enkel majoritet skall få bestämma, än diktatur. Och bland dessa alternativ har vi det jag och alla libertarianer står för: ett fritt samhälle, ett där folk inte har rätten att bestämma över andra, utan varje individs rätt till självbestämmande är grundlagen. För egen del tror jag att ett sådant bäst upprätthålls med privata och frivilliga samt polycentriska strukturer.

Men, detta alternativ är det få som gör en ordentlig bedömning av och jämförelse med det system som vi har idag. Detta är kanske inte så konstigt, då det är vanligt att man utgår från att dagens system är bra, ofta utan bevis. Att det är bra att det grundläggande systemet som vi har i samhället bygger på tvång, på idén att vissa har moralisk rätt att styra över andra. Så varför bemöda sig att undersöka systemet närmre eller alternativen till det?

Nåja, demokrati har många kritiker (men tyvärr inte så välkända som de borde vara). Och i många fall är kritiken, på ett plan, accepterat av många. Jag tror det är delvis accepterat att demokratier fungerar ungefär så väl som hur kloka (eller inte) väljarna är. Många verkar också acceptera att den demokrati man lever har vissa brister på det området, men det går inte riktigt att kämpa emot det. Men det här är en otroligt viktig punkt för alla som förespråkar demokrati; hur kan man förespråka ett system när en av de mest grundläggande byggstenarna för det inte finns där?

I det här inlägget tänkte jag argumentera emot just den punkten. Alltså, här tänker jag samla argument mot idén att våra väljare har visheten eller dygden att bestämma över andra. Demokrati bygger som sagt på att vi bli styrda av majoriteten i samhället. Här tar jag upp vetenskapliga artiklar, tidningsklipp och direkta citat som visar att detta inte är en bra sak.

Likt det tidigare inlägget jag startade om Våra poliser, tänkte jag att det här inlägget kommer att växa i framtiden. Om så kommer även nya artiklar läggas upp högst i det här inlägget. Jag gör ett undantag, dock, för metastudier som är så viktiga att jag nämner de här. Se bland annat Systematically Biased Beliefs about Political Influence.

Från SBBAPI:

Många väljare belönar politiker för saker de inte rår för
Voters also reward and punish politicians for outcomes that are clearly irrelevant or beyond their control, such as local football victories, world oil prices, and the state of the world economy. (Wolfers 2011; Healy, Malhotra, and Mo 2010; Leigh 2009; Achen and Bartels 2004b)
Eller vädret: "State-level presidential election returns show that a moderate drought has cost the incumbent party about 1.3 percent of the vote in farm states, with no significant effect in non-farm states. Individual-level voter survey data shows that a moderate drought has, on average, cost the incumbent party about 2.6 percent of the vote in rural areas in all states."

Många väljare har svårt att kritisera politik utförd av "sina" politiker, och låser sig därmed till sin politik
Partisanship heavily distorts voters’ attributional judgments. (Marsh and Tilley 2009; Rudolph 2006, 2003a, 2003b; Bartels 2002) Supporters of incumbent parties are eager to credit the government for good outcomes and reluctant to blame it for bad outcomes, opponents of incumbent parties do the opposite – and both sides can’t be right.

Andra källor:

Många väljare har dålig kunskap om hur ekonomin fungerar
Bryan Caplan leverar många exempel på hur ekonomers och vanliga medborgares kunskaper och åsikt om ekonomins fungerande skiljer sig drastiskt åt. Han hävdar - med stöd från många tidigare ekonomer - att de flesta har en bias mot marknader och för staten. Detta tas upp i The Myth of The Rational Voter.

Daniel B. Klein och Zeljka Buturovic visar en undersökning som stödjer tesen att folk har ett ideologiskt bias om hur ekonomin fungerar. Detta resultat gällde såväl för (amerikanska) konservativa, "liberala" som för libertarianer. Det verkar som att folk har extra svårt att gå emot sin ideologis position i frågan. [Eftersom jag är libertarian, och argumenterar för libertarianism i det här inlägget, tycker jag det är värt att poängtera detta: den libertarianska positionen hänger inte på de påståenden där libertarianerna svarade fel.]

Många väljare har dålig kunskap om vad partierna står för i olika frågor
Enligt rapporten Väljarkunskap svarade ett antal väljare i undersökningar att de inte visste vad de olika partierna stod för i frågan om Sverige skulle gå med i EU och Euron eller inte. Bara drygt hälften av de tillfrågade visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle vara med i EU eller inte, åren -91, -94 och -06. Mindre än hälften visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle gå med i EMU eller inte, år 2002. Bara 11% av de tillfrågade visste vad Centerpartiets position var.

Är SVT statligt?

Den frågan finns på SVT:s hemsida, där det något förvånande öppna och direkta svaret ges:

Nej! SVT är ett public service-företag, som ägs av en stiftelse och som finansieras av tv-avgiften. Det är en mottagar-avgift och ingen skatt. Man betalar för en apparat/mottagare oavsett hur många man har. Pengarna går till en fond i Riksgälden för att betala public service-verksamheten i Sverige.
Efter godkännande av riksdagen så får sedan de tre public service-bolagen SR, SVT och UR sina pengar. Det finns alltså en sorts ekonomisk kontroll på SVT men det är enbart SVT:s företagsledning (inte ens styrelsen) som bestämmer om innehållet i SVT:s program.
I en statstelevision, som finns i diktaturstater, är det diktatorn/staten som bestämmer om innehållet i programmen.

SVT står fritt och oberoende från både politiskt och kommersiellt inflytande.

För den som är bekant med hur SVT styrs är det här svaret bara skrattretande och borde inte kunna övertyga någon som inte redan är en statsdyrkare. Vad är det då som är (så uppenbart!) fel i deras svar?

Först, vad är det som menas med "Är SVT statligt"? En rimlig tolkning tror jag är att man undrar om SVT styrs eller ägs av svenska staten, på liknande sätt som att andra företag (Systembolaget, Svenska spel eller SOS Alarm Sverige AB) är det. Ägs och styrs då SVT av svenska staten?

På den här frågan svarar SVT själva med ett skarpt "Nej!" vilket borde tolkas som att de inte kan finna någon rimlig tolkning där man kan säga att de ägs eller styrs av staten. Som försvar säger de att de ägs av en viss stiftelse (Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR) och styrs av SVT:s företagsledning. Där slutar kedjan för SVT; som om stiftelsen och företagsledningen styrdes av sig själva på något konstigt sätt.

I själva verket så styrs förvaltningsstiftelsen av staten, genom att regeringen utser vilka som skall sitta i dess styrelse. I sin tur utser den här styrelsen från och med 2009 samtliga ledamöter som sitter i SVT:s styrelse. Den här styrelsen beslutar om vilken allmänna inriktning som SVT skall ta. Och de utser i sin tur vilka som sitter i dess företagsledning, som i sin tur tolkar vad denna allmänna inriktning skall vara och då vad som skall visas på tv.

Alltså, SVT:s påstående att de inte styrs eller ägs av staten, bygger på att de inte tar hänsyn till att de organ som faktiskt styr och äger dem, styrs och ägs av staten. Deras argument är alltså likt en generals som fick för sig att säga att han inte styr vad soldater i ett krig gör, eftersom soldaterna tar order ifrån personer som kallas kaptener. Generalen blundar alltså för att han ger order till kaptenerna, och på liknande sätt blundar SVT för att deras styrelse är utsedda av personer som har blivit tillsatta av regeringen.

(Notera även hur SVT vill få frågan att handla om vem som beslutar hur de exakta programmen ser ut och att deras ungefärliga inriktning är ointressant.)

Men, statens påverkan av vad SVT gör kommer inte enbart av deras indirekta kontroll av vilka som leder företaget, utan också genom att staten har satt upp riktlinjer om vad de över huvud taget får visa. Dessa riktlinjer står skrivna i statens Radio och tv-lag (2010:696) och verkar inte gälla enbart för SVT utan för alla tv-sändningar som

a) tillhandahålls av en leverantör av medietjänster,
b) är riktad till allmänheten, och
c) är avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel

3 kap. 1§

Vad är det då för riktlinjer man måste följa om man vill sända tv-sändningar? Jo, det handlar om att sändningarna till viss del borde:

"tillgodose olika intressen och smakriktningar" (tv-sändningar som är nischade får då kanske inte tillstånd);

att de kan sända program "av flera av varandra oberoende programföretag" (nischade sändningar som bara vill sända från ett företag kanske inte får tillstånd);

"som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet" (hylla flockstyrets ideal!);

undvika att "otillbörligt gynna kommersiella intressen", som att "uppmuntra till inköp eller hyra av varor eller tjänster (så att program som försöker finansiera sig själva genom produktplacering kan inte sändas); samt,

bestå till hälften av program av "europeiskt ursprung."

Alltså, även om SVT inte fick sina order från staten så är de ändå bundna till de regler som staten satt upp för dem. Att SVT skulle stå fritt från politiskt inflytande är alltså skrattretande, befängt och i grund och botten helt falskt.

SVT ljuger för folket, samma människor de säger sig arbeta för. Alternativt är de så ideologiska att de har lurat sig själv. I vardera av fallen illustrerar de hur otroligt olämpligt det är med någon statsmedia över huvud taget, när de ljuger för sina tittare varje dag med sin slogan "Fri och oberoende television".


Tillägg: Slutligen, en liten sak om avgifter och skatter. Wikipedia säger om detta:

Inom den offentliga sektorn är den huvudsakliga skillnader mellan avgifter och skatter att avgifterna är kopplade till en motprestation eller nyttighet, medan skatterna saknar en sådan koppling.

Detta innebär att tv-avgiften är en skatt för alla som inte tittar på statens television. Man kan inte då, som SVT gör, säga att det absolut inte är en skatt.

Om John Högströms argument för att införa rösttvång

På Newsmill ondgör sig John Högström, en doktorand i statsvetenskap, över att det blev ett så lågt valdeltagande i helgens val i Västra Götaland och Örebro. Vad är skälet till detta? Högström lämnar vad som ser ut som tre argument för detta:

Ett så lågt valdeltagande är oroande för den svenska demokratin, eftersom den allmänna rösträtten är en del av den representativa demokratins hörnstenar. Ett högt valdeltagande ses allmänt som viktigt i ett system där folket väljer sina representanter genom val. Är valdeltagandet lågt så kan däremot demokratins legitimitet ifrågasättas.

Han verkar alltså argumentera för att ett lågt valdeltagande är dåligt (1) i sig eftersom rösträtten är så viktig, (2) för att det anses vara viktigt att många röstar och (3) för att demokratin kan tappa legitimitet. Högström utvecklar inte något av dessa argument (om det första verkligen var ett argument, vilket jag är osäker på) i fortsättningen av hans artikel där han istället raskt går in på att komma på en lösning på vad han ser som ett problem. Hans lösning är att tvinga folk att rösta, att införa en så kallad röstplikt.

Vad som är intressant med Högströms argument är att han bara utgår från att när en demokratisk stat verkar legitimitet så är hans första instinkt inte att försöka se varför folk slutar lita på staten, och försöka hitta lösningar på dessa underliggande problem, utan istället att försöka få det att se ut som att folket har lika mycket förtroende för staten som förr. För att komma med en liknelse: om det blev svalt i ett rum och folk började frysa (vilket ses som något negativt) går inte Högström fram och letar efter ett drag i rummet eller dylikt, utan försöker bara ändra tecknen på termometern, så att folk bara skall tro att temperaturen är bra i rummet. Antingen det, eller så tror Högström att en demokratis legitimitet automatiskt stärks av att fler tvingas att rösta. Vilket fantastiskt system är då inte demokrati? Om folk visar sig ogilla det på något sätt, tvinga dem att göra annorlunda i vad de än gör och det kommer få väljarna att ändra uppfattning om demokratins för- och nackdelar.

Om demokratier fungerade på det sättet, vore det en god anledning till att fråga sig om inte systemet är fel i grunden.

En annan sak som är intressant med Högströms argument är att han bara tar för givet att lågt förtroende för svenska staten i sig är negativt! Han måste antingen tro att det, i dagens debattklimat, inte krävs något sådant argument eller så anser han för egen del att det inte behövs. I båda fallen är det värt att påpeka att det demokratiska systemet inte har några som helst drag som kan rättfärdiga det utifrån universella principer. Det stora rättfärdigandet som görs för demokrati är ju inget annat än att majoriteten tycker om det. Andra argument som används för att rättfärdiga demokratin - som att det är bra för tillväxten eller att det är rättvist - har inte visat sig vara korrekta eller visat sig tjänas bäst av demokrati än andra system (som anarkokapitalism). Det finns alltså inga bra skäl att utgå från att demokrati är ett speciellt bra system värt att bevara.

För egen del tror jag att Högström har fel i sak; de flesta ser nog inte det här låga valdeltagandet som en näsknäpp mot demokratin. Politrucker gör det säkerligen. Men kommer de flesta ens bry sig om hur många som röstade i ett omval i endast två delar av landet? Gissningsvis inte.

H/T Niklas Wiklander

Rättfärdigande av demokrati 3A: Rätten att rösta

En del människor menar att man kan rättfärdiga viss lagstiftning med att den genomfördes genom en demokratisk process. Att 50% har visat sitt stöd, på ett sätt, för att , exempelvis, ta ut skatt, innebär rent politiskt att staten har rätt att ta ut skatt, enligt dessa. Själv är jag helt emot det perspektivet. Mitt motstånd kommer delvis från att jag intuitivt ser det som orättvist, men också för att, när man går igenom argumenten som läggs fram för det, blir man varse om något viktigare än "delaktighet" i en politisk process, nämligen rätten till självbestämmande. Det senare är viktigare eftersom det både ger en grund för delaktighet och för att man slipper ta del i de politiska processer man inte själv ger sig in i.

Vad är det då för resonemang som används för att försvara demokrati? I den vanliga debatten kommer det fram några vanliga resonemang: "Du har valt att delta i demokratin genom att rösta och därför är du tvungen att följa dess beslut"; "Du har valt att inte rösta, och därför har du inget att klaga på om resultatet blir annorlunda än vad du ville ha"; "Demokratin ger dig möjlighet att påverka resultatet , genom en omröstning där alla har lika stor rösträtt, och eftersom den möjligheten finns blir demokrati berättigat". Det första och, såvitt jag minns, det andra argumentet har besvarats väl av Lysander Spooner, så här tänkte jag bara argumentera emot idén att rätt till deltagande i den politiska processen gör att man är tvungen att lyda den.

Det första, men kanske inte största, problemet med resonemanget är att det oftast bygger på idén att dagens demokratiska system reflekterar den bästa sammanslagningen av vilka idéer folk vill ha implementerade i politiken. (Det finns för övrigt de som menar att det inte finns någon enskild bästa sammanslagning av folks individuella politiska preferenser, och som kanske dessutom menar att det inte finns någon bättre eller sämre sammanslagning av preferenser.) Men istället är dagens demokrati ett ganska dåligt sätt att bäst representera folks politiska preferenser så att man så bäst som möjligt kan lägga sin röst på varje enskild fråga. Ja, jag menar att, om man hade tid för det, så skulle direktdemokrati vara bättre med att varje person får störst möjlighet att föra fram sina åsikter till en omröstning.

Här kommer dock en skiljefråga upp. För, vissa säger att dagens system är det bästa som är möjligt i dagens värld med att få fram folks politiska preferenser. Men här tror jag dessa individer antingen har hört talas om eller kollat igenom konsekvenserna av ett helt nytt demokratiskt system. Nämligen ett där man kan ge upp sin rösträtt i olika frågor till andra personer, och att detta görs helt elektroniskt. Varje person får alltså möjlighet att själv rösta i enskilda frågor, men också möjlighet att ge upp denna rösträtt till någon annan som då får en extra persons rösträtt i dessa frågor. I korthet innebär det ett helt nytt sätt att få fram representanter till en riksdag. Saken är den att detta system har funnits som idé sedan 1980, och som början till en rörelse för minst fem år sedan, vilket vore ett tillräckligt bra tag för att den skall ha trängt igenom till varje invånare i samhället, om det nuvarande systemet verkat för att sprida den. Men det gör inte dagens politiker, för systemet är inte optimerat för att se till så förbättra den "demokratiskt", så att fler kan uttrycka sina åsikter mer effektivt. Att de inte gjort detta torde vara ett direkt bevis för att systemet inte är självreglerande för att uppnå en viss aspekt av den som folk menar rättfärdigar den från första början. Det talar inte väl för processen. (Jag vill minnas att DiLorenzo diskuterar problemet med "bundled choice" i en av sina föreläsningar om public choice, kanske det finns med i denna.)

Två närliggande problem är att folk ofta röstar på frågor som om de skickade signaler om vad de är för sorts människor, och att de inte sällan saknar kunskap om vad för ekonomiska effekter den politiken de stödjer har. Detta innebär att först tenderar vi att inte få de lagar och regleringar som folk verkligen vill ha, allt annat lika än om man endast använde den politiska processen för att få igenom lagar och regleringar man vill ha (och inte visa för alla andra vilka man vill ha), och att de lagar och regleringar som skapas riskerar att vara annorlunda de folk ville ha om de förstod vilka konsekvenserna skulle vara av dessa idéer. Mer konkret, men något felaktigt, för att få fram poängen: man röstar på välfärdsstaten för att det är en accepterad signal för att man är en "god" individ, och man röstar dessutom för att behålla hyresregleringar för att man tror att det är bättre än fri priskonkurrens.

Men det ovanstående var bara det första problemet med försvaret av tesen att representativ demokrati rättfärdigar dess beslut. Det andra argumentet är att valdeltagande i sig inte ger något. Först och främst för att ens röst inte påverkar valet, men än mer för att en avvikande röst, oavsett hur många som står för den, aldrig kommer att få igenom sin vilja i en demokratisk (monocentrisk) stat. Vad ger rätten till valdeltagande för nytta till någon som oavsett vad aldrig kommer kunna få igenom något beslut den vill ha?

Argumentet kan göras mer polemiskt, och kanske mer lättförståeligt, om man jämför det hela med situationen under en autokrati, där rösträtt är beviljat endast till en mindre del av befolkningen. De som menar att demokrati rättfärdigas p.g.a. den allmänna rätten till valdeltagande menar att det är just det som rättfärdigar demokratin, men inte autokratin. Men, finns det någon praktisk skillnad för den avvikande positionen som inte får sin vilja igenom under en autokrati eller en demokrati? Nej, det finns det inte. Eller jo. Under demokrati kan de med avvikande åsikt visa det genom att lägga en pappersbit i en låda vart fjärde år. Det är den enda essentiella skillnaden.

Nu skulle vissa säkert protestera att det faktiskt finns större skillnader, då demokratier tillåter folk att ha yttrandefrihet som ger en möjlighet att påverka andra människors åsikter. Men den rätten kan även finnas i en autokrati, så det är inte en essentiell skillnad. Dock handlar det om att övertyga olika sorters människor, vilket skapar en hel del praktiska skillnader, vilket kanske kan tala till autokratins fördel! För, för vissa avvikande åsikter är säkert enklare att övertyga autokrater än demokrater om.

Mot det skulle man säkert kunna säga att vissa åsikter helt enkelt är mer värda än andra, och att det just råkar vara så att dessa åsikter mer eller mindre är tidlösa och därigenom alltid enklare att förmedla till en stor massa än en viss, på ej definierade grunder, mindre grupp. Rent definitionsmässigt är det en motsägelse, såvitt jag kan se; det finns inga specifika frågor som det alltid är lättare att övertyga en större grupp (som har rösträtt) än en mindre grupp (som har rösträtt).

Alltså, det finns, för de som inte får igenom sina politiska preferenser, inte någon skillnad i det avseendet mellan en autokrati och en demokrati. Finns det någon praktisk? Definitivt! Men den talar inte entydigt för demokrati. Demokratiska Indien anno 1960 hade exempelvis sämre politik än autokratiska Hong Kong av samma år. Möjligtvis är det så att demokratier i regel är bättre än andra styrelseskick, men det är ett annat rättfärdigande av demokrati än det jag argumenterat emot här. Vad jag velat föra fram här är nog en variant av "majoritetens dikatur"-argumentet, men främst som ett negativt argument mot vad demokrati-förespråkarna kommer med.

En annan tankeställare på ett närliggande tema, väl värd att läsa, är Robert Nozicks "The Tale of the Slave".

Streckfigurer

Tillägnad min vän Niclas Wennerdal, vars konstnärliga ambitioner nyligen väckts till liv.