Är traumatiska uppväxter förklaringen till att folk inte är libertarianer?

I videon ovan går Stefan Molyneux igenom lite psykologisk forskning som gjorts om folks ideologiska val och hur man resonerar i politiska debatter/konflikter. Huvudpoängen är att de flesta av oss i regel inte resonerar särskilt väl; vår rationella del blir lätt trumfad av den irrationella delen.

Exempelvis, när väljare i ett test fick höra information som talade emot deras kandidat (samtidigt som deras huvuden scannades) så reagerade deras hjärnor något udda. Istället för att den problemlösande och rationella delen av hjärnan slogs igång så startade istället den känslomässiga delen:

"None of the circuits involved in conscious reasoning were particularly engaged," Westen said. "Essentially, it appears as if partisans twirl the cognitive kaleidoscope until they get the conclusions they want, and then they get massively reinforced for it, with the elimination of negative emotional states and activation of positive ones."

Notably absent were any increases in activation of the dorsolateral prefrontal cortex, the part of the brain most associated with reasoning."

Molyneux tar även upp forskning som pekar på att en del av våra tankar kommer som en efterförklaring till något vi redan gjort. Alltså, först bestämmer sig den undermedvetna delen av hjärnan för att vi gillar något och sedan hittar den på en anledning (likt en advokat) som den medvetna delen mer eller mindre sväljer som sann. Det här verkar vara, utifrån vad jag hört ifrån andra källor, allmänt accepterat bland psykologer, så videon är väl värd att gå igenom.

Den huvudsakliga poängen som Molyneux för fram i den här videon - som tillhör en hel serie The Bomb in the Brain: The True Roots of Human Violence - är att dessa psykologiska mekanismer (vår tendens att undvika fakta som talar emot vår världsbild) ligger bakom folks motstånd till att förstå rationella argument för libertarianism. Och att det främst är fysisk och psykologisk misshandel av barn som ligger bakom att dessa psykologiska mekanismer får fritt spelrum. Detta eftersom barn som upplevt trauma som regel haft sämre utveckling av hjärnan, speciellt utvecklingen av den logiska och empatiska delen av hjärnan. Som han summerar argumentet (runt 27:00 i klippet):

Look, anyting which increases amygdalan activity automatically tends to swamp the reasoning centers of the brain. ...  And we know - based on the "Bomb in the Brain" earlier series - that childhood trauma increases amygdalan activity significantly.  The degree to which people cannot reason or reject  reason and evidence because of anxiety and emotional self management is the degree to which they have been traumatized. ... This is the evidence that is presented and [that evidence] is what you see whenever you debate with people and they just get angry and reject reason and evidence. ... This is all evidence of trauma, because this is what the science tells us.

Human beings at present are in a state of pre-philosophy. What is occuring for most people whenever they pretend to debate about something, is that deep brain impulses drive emotionality, anxiety, fear, anger, fight or flight which then create actions which then drive these ex post facto justifications. So you say something like taxation is theft and people get angry at you and then they assume that you're wrong because they're angry. You say something which is against their worldview, their amygdala  fight or flight kicks up, their negative emotional centers in their brains light up, near frontal cortex shuts down, and the information is rejected in order to calm the brain storm that is occurring from the brain stamp. It is not a rational process which is why more reason and evidence does not change people's minds.

Ideology is not just like a drug, it is a drug.

Omvänt är hans tes alltså att en individ som har fått växa upp fritt och i en älskande familj inte kommer att vara rädd för grupptryck eller annat så att när denne hör argument för att låta folk leva fritt, så kommer denne inte att reagera med att stänga av sin hjärna utan lyssna och göra en egen bedömning om vad som stämmer. I den mån någon resonerar dåligt, i samma mån har denne blivit utsatt för trauma som barn.

Kan detta stämma? Ett problem med hypotesen är att alla som haft traumatiska uppväxter inte behöver ha haft problem med att utveckla sina resonliga och sympatiska sidor. Det finns några svenska libertarianer (bland de som svarade en rätt stor minoritet) som haft förjävliga uppväxter, där de blivit slagna av en av sina föräldrar, och ändå lyckats bli bra på att resonera. Och det finns även de som haft en bra uppväxt och blivit socialister/etatister. En sak som gör att de med dålig uppväxt kan ändå utveckla empati och sin logiska förmåga är genom att träna den - och de med bra uppväxt kan ju också låta bli att träna den. Vilka idéer man får lära sig som barn och om man har möjlighet att träna sitt medvetande eller inte är alltså väldigt viktiga för hur man utvecklas.

En annan grej som jag tror är en viktig förklaring till varför de flesta inte blivit libertarianer är grupptryck, som också passar ihop med informationen som Molyneux samlat ihop. Istället för att folk bara blir lätt rädda - för att deras hjärnas utveckling blivit skadade som barn - så skulle de kunna bli rädda för att de inte vill bli utfrysta av andra. Den rädslomekanismen borde ha funnits med oss sedan evolutionen (men slår till fel idag när vi är i en helt annan miljö) och skulle då kunna finnas även hos dem som inte upplevt något trauma som barn.

Vad är det för utstöttning som sker då i dagens samhälle? Jo, många som börjar argumentera för frihet möts i första hand inte av rimliga argument utan av förlöjliganden och hån. De som, exempelvis, försvarar välfärdsstaten gör det genom att säga att människan är "svag, dum och ond"; den oansvariga människan som inte kan klara sig på egen hand behöver hjälp ifrån andra och den som inte stöttar välfärdsstatens sätt att göra det på är ond. Den som förespråkar legalisering av droger bryr sig inte om de som hamnar i missbruk. I allmänhet, är du för frihet, så är du för djungelns lag, fascism och en massa hemska saker.

Alltså, det innebär en viss kognitiv risk att gå emot det rådande paradigmet. Detta gäller även för socialister, som tror sig leva i en nyliberal värld och får höra hån ifrån konservativa. Eller för gmo-motståndare som får höra att de är foliehattar ifrån libertarianer. (Själv har jag, om än långt in i en diskussion, tyvärr sagt till en annan att jag tyckte hans åsikter var ondskefulla.) Att det här är vanligt förekommande märks på att det även finns folk som aktivt förespråkar hån och förlöjliganden för att deras sida skall vinna.

Att gå emot stammen - vilket man då måste göra om man får höra från många i samhället att det bara är ondskefulla eller naiva personer som stöttar frihet - skulle lika väl kunna sätta igång ens interna varningsklockor, och skulle därför kunna vara skälet till varför den frihetliga utvecklingen varit svag. Att höra någon annan föreslå frihet, att höra någon fråga om man vill vara med och ställa sig upp mot stammen, kan nog också dra igång reptilhjärnan. Detta passar också ihop med att utvecklingen ändå blivit så mycket bättre iom internet: genom att folk lättare kommer i kontakt med andra som står för frihet så blir det lättare att känna sig trygg i att stå utanför den normala åsiktsfåran, samt att fler kommer i kontakt med dessa idéer.

Alltså, Molyneuxs hypotes, att endast trauma förklarar varför folk blir irrationella i politiken, verkar inte stämma. Folk som har upplevt trauma har inte blivit oförmögna att utveckla ett rationellt tänkande, folk som inte verkar ha upplevt trauma kan bli socialister och det lär finnas evolutionära och sociala förklaringar till att folk kan bli irrationella i dagens politik, där många bemöter funderingar med hån och moraliska fördömningar. Däremot tror jag nog att den stämmer allt annat lika; ju färre som blir traumatiserade desto bättre för att utveckla ett rationellt sinne. Men den fungerar nog inte som en generell förklaring.

Annars finns det fler förklaringar till varför folk inte är libertarianer. Jag och Niclas diskuterade några möjligheter i ett avsnitt av Ankdammen. Den har även diskuterats flitigt av liberaler under 1900-talet, om än bara varför intellektuella inte blivit libertarianer. Ralph Raico har en väldigt intressant och rolig föreläsningar om de svar som getts och även skrivit om förklaringarna i kapitel tre ("Intellectuals and the Marketplace") av Classical Liberalism and the Austrian School.

Den pågående filosofiska revolutionen

Vad är det för filosofisk revolution som håller på just nu då? Jo, den fullständiga förståelsens filosofi. Att varje fenomen blir förstått, att alla gåtor blir lösta och att kunskapen själv ses som en karta av verkligheten, som ständigt kan förbättras.*

Det låter stort eller litet beroende på ens perspektiv. Teknologin vi har nu, och kunskapen som krävdes för att bygga den, är ljusår bortom vad vi hade när vi tog de första stegen till att bygga den här civilisationen. Som visas i den här filmen:

Utifrån det här teknologiska perspektivet är det kanske inte så otroligt stort med en kunskapsrevolution. Det som också pågår nu är dock en revolution i vår förståelse av oss själva. Här tänkte jag ta upp lite sådant som jag läst om och komma med några egna gissningar om vad som kommer hända när den här informationen väl är tillräckligt utspridd.

Enligt hjärnforskaren David Eagleman har vetenskapen idag fått en djupare förståelse av våra medvetanden som en process uppbyggd av många mindre små processer. Att det vi vanligtvis förknippar med medvetandet är toppen av ett berg och nästintill helt bestämt av alla andra processer, som utgör berget nedanför. Zach Weiner illustrerar poängen ganska väl.

Det här är dock en gammal sanning, som Jonathan Haidt menar har funnits sedan de gamla civilisationernas tid. Och den verkar även ha funnits som en någorlunda populär bild på slutet av 1800-talet. Vad som är mest revolutionerande här är kanske just hur de här olika medvetandena samspelar. Enligt Eagleman lurar vår hjärna oss väldigt mycket i hur vi uppfattar tiden. Om jag förstått honom rätt så är vårt medvetande en sammanslagning av alla impulser till en enhetlig kronologisk ordning. Som i, om du rör din tå och näsa samtidigt så upplevs känslan av att du rör de samtidigt, samtidigt. Alltså, om du rör dem vid samma sekund, så får du signaler om det samtidigt. Men, du borde få det vid olika tidpunkter, för det tar olika lång tid för en nervimpuls att färdas från näsan till hjärnan och från tårna till hjärnan. Detta innebär att vi gör en efterhandskonstruktion av i vilken kronologisk ordning saker och ting sker, vilket kan få som effekt att hjärnan tror att saker kan ske innan man orsakar det att ske. Eaglemans föreläsning om detta är väl värd att gå igenom:

En annan intressant och relativt ny syn på människan kommer från evolutionärpsykologin, där många av våra naturliga drifter försöker förklaras utifrån överlevnads- och fortplantningsstrategier för våra förfäder. Alltså, vi har våra drifter vi har idag för att de som hade de drifterna förr i tiden fick fler barn än de som inte hade drifterna. Något förenklat, men det är nog grunden i det hela. Det är långt ifrån allt, givetvis, det finns mängder av andra mekanismer som hör samman med detta, som i förklaringen till varför det finns två kön (för att bättre undvika parasiter).

Jag tror, likt Robert Wright, att det här perspektivet kommer leda till en mer förnuftig moralisk inställning. Istället för att vi skulle börja hylla den evolutionära utvecklingen och se gott i allt den skapat så tror jag att ett teoretiskt perspektiv på den här processen gör att många "naturliga" inställningar - som att ogilla eller vara rädd för främlingar, extrem tillit till gruppen man föds eller socialiseras in i, tillit till ledare och annat uselt - ses som rätt kassa. Och att det naturliga då blir att ställa frågor som: "Hur skulle jag kunna förbättra mig själv, som människa? Hur kan jag ändra den (genetiska) kod som styr mitt humör och mina preferenser till något bättre?" Om man anammar det perspektivet, som transhumanismen bygger på, kommer man nog att vilja förbättra sin moral.

En annan systematiserad kunskap som nog kommer att förändra mycket är all forskning om de mänskliga kognitiva felsluten vi gör. Det är ett gigantiskt område och den pekar på att vi människor är ganska förutsägbart irrationella. Här tror jag att den största förändrande kraften kommer att komma från upptäckterna om hur vi anpassar oss till varandra i samhället, och hur vi blir influerade av varandra. Jag tror att när det blir känt på hur många sätt som vi influerar varandra på ett undermedvetet sätt att många gamla idéer om rätt och fel inte längre kommer tas för givet, vilket nog leder till att fler är skeptiska till det rådande politiska systemet. Något av ett hopp här, kanske mest min förhoppning om att det är vad folk kommer att göra. Det finns ju en möjlighet att folk bara stannar vid den närliggande, ej genomtänkta, oorganiserade och kortsiktigt ekonomiskt betingade verkligheten; alltså att folk fortsätter att se på sin verklighet utifrån ett sådant sorts perspektiv, och agerar därefter.

Sedan tror jag att det hela sociala spelet kommer att bli förstått. Att vi alla förstår när någon försöker vinna en poäng i en debatt. Att alla härskartekniker blir så accepterade som en del av vår natur att färre och färre kommer lyssna på ideologer och demagoger som kör med en sådan stil. Det här kommer troligtvis att ta en otroligt lång tid, så det är kanske inte något som uppstår förrän efter den transhumanistiska övergången.

Slutligen gissar jag att den här filosofiska revolutionen kommer leda till en massa spridda idéer om vad det verkligen innebär att vara människa. Det leder nog i sin tur till att det blir mer synligt att "vanligt" inte existerar.

* Det stämmer inte riktigt att vi kommer att nå en absolut förståelse av allting, vilket beror på teoretiskt intressanta saker med viljan och på att existensen mycket väl kan vara oändlig. I vilket fall kan en fullständig förståelse inte uppnås.

Hjärnan och politik

Why do we have ginormous brains?  Animals tend to have big brains when they have big bodies, but beyond that the main brain pattern is social: bigger brains are found in birds and mammals that compete with predators or prey, and who manage pair-bonding mate relations.  The extra costs of big brains is outweighed by benefits of not being out-witted by others.

På förhand kan det verka något problematiskt varför den mänskliga hjärnan bland våra förfäder utvecklades till att bli dubbelt så stor från homo habilis till dagens homo sapiens sapiens. Det var ju inte direkt så att de behövde bli smartare av någon teknologisk anledning; det skedde inte någon speciellt häftig teknologisk utveckling under dessa miljoner år. Robin Hanson håller ovan på hypotesen att den här utvecklingen främst förklaras av att våra förfäder ständigt behövde oroa sig för politiska koalitioner och att den som var bättre på att hantera dessa situationer fick flest avkommor. Mer specifikt; utvecklingen kom till för att vi var i en ständig kamp om vem som var bäst på att bryta mot gruppens normer, utan att synas av de andra. Detta beror på att gruppnormer och även lagar inte är helt bestämda, utan de går att böjas. Och vi människor lägger ned väldigt mycket energi på att uppmärksamma, dölja och tolka dessa nästan-överträdelser, vilket alltså bara är en jobbig spelplan folk spelar på för att, i slutändan, föra vidare ens gener.

In a messy real world, social norms expressed in language typically have many iffy boundary cases and ambiguities.  How much of what sort of food of what quality offered how conveniently counts as food sharing?  How big a frown is a grimace?  Sex with how close a relative counts as incest?  And so on.  This wouldn’t matter if boundary cases were decided randomly, but that seems unlikely.  Instead big brain gains come five ways: 

Unnormed – coalition politics on acts uncovered by norms.
Skirt – keep actions near but not over edge of violating norms.
Cover – politics of observers on if to report an act to others.
Frame – lawyer-like arguing on if acts violate social norms.
Conspire – form coalitions on how to publicly interpet iffy acts.

Det här är inte den enda hypotesen till varför den mänskliga hjärnan vuxit. Det finns även sexuellt urval som innebär att hjärnan mest bara räknar ut strategier för att individen skall vara så sexuellt attraktiv som möjligt. Alltså att hjärnan blir bra på att utföra vissa sociala färdigheter (som att sjunga, dansa, allmänt vara produktiv) som uppskattas hos det andra könet. Dessa mekanismer kan ju utvecklas bredvid varandra, givetvis.

Vad är det som är så intressant med idén att den mänskliga hjärnan utvecklades för att få en fantastisk machiavelliansk social intelligens? Två saker, i princip, och de hänger ihop med varandra. Det första är att de flesta människor är delvis ignoranta om att de spelar det här spelet:

"Human beings are a species splendid in their array of moral equipment, tragic in their propensity to misuse it, and pathetic in their constitutional ignorance of the misuse."

- Robert Wright,  The Moral Animal

"We are well-armed for the battle in a Machiavellian world of reputation manipulation, and one of our most important weapons is the delusion that we are non-combatants."

- Jonathan Haidt, The Happiness Hypothesis

Gissningsvis är folk bara delvis ignoranta om detta, för att de flesta nog skulle acceptera att de flesta fuskar i samhällsspelet (det kommer ju vanligtvis upp på tal när andra fuskar). Verklighetstunneln slås på och av ibland för alla. Och det är den andra poängen, nämligen att det här beteendet är ett givet drag av det politiska spelet. Det ligger djupt i den mänskliga naturen att hålla koll på varandra, skvallra och sprida rykten om andra.

Tänk nu om det skulle kunna vara så att de flesta människor inte har någon väldigt bra ordentlig förståelse av hur det politiska spelet fungerar? Tänk om vår en stor del av vår hjärna tolkar information som "Politikerna styr!; Media styr!; Bankerna styr!; Judarna styr!; Medelsvensson styr!; Medianväljaren styr!; Särintressena styr!", som helt meningslös? Tänk om den tror att den verkliga politiska makten ligger hos de som bäst sprider rykten om andra? Eller är bäst på att manipulera andra? Eller är bäst på att övertyga andra och forma koalitioner kring helt vardagliga frågor? Och tänk om bevisen folk tar till sig om vem som är bäst på detta, är deras vänners och bekantas uppfattning?

Då, ligger inte politikens hjärta i diskussioner på nätet. Utan det är vid kaffebordet. Eller i tv-soffan.

Då är frågan, om detta stämmer, är det bra eller dåligt? Det är nog troligtvis dåligt, för ju fler som ger sig in i den moralfilosofiska leken (vilket kan hända för de som går in i politiken), desto fler uttalade libertarianer får vi. Och ju fler uttalade libertarianer, desto lättare blir det nog att få igenom att frihetligt utträde blir en generell politik.

The Strange World of Robin Hanson

Food isn't about Nutrition
Clothes aren't about Comfort
Bedrooms aren't about Sleep
Marriage isn't about Romance
Talk isn't about Info
Laughter isn't about Jokes
Charity isn't about Helping
Church isn't about God
Art isn't about Insight
Medicine isn't about Health
Consulting isn't about Advice
School isn't about Learning
Research isn't about Progress
Politics isn't about Policy

Ovanstående lista från Overcoming Bias summerar Robin Hansons märkliga, men fantastiska syn på människan och samhället. Jag upptäckte honom via Econtalk, där han blev intervjuad av Russ Roberts om sjukvård. Där gick de igenom några gåtor med sjukvård - varför är sjukvård annorlunda andra varor? varför behandlas läkare annorlunda än andra specialister som hjälper oss att fixa komplexa system (som datortekniker eller bilmekaniker)? varför är folk inte så intresserade av information om hur bra läkare presterar? - och Hanson föreslog att dessa kunde förklaras med signaleringsteori. Han utvecklar sina tankar om denna i en annan intervju.

Signalleringsteorin (som finns inom både evolutionär biologi och ekonomi) går ut på att vi gör väldigt många saker, inte för deras direkta nytta, utan för att vi vill visa för andra vad vi har för ståndpunkter, förmögenhet, status eller kunskap. Tanken är att förr i tiden, när människan levde i jägar- och samlargrupper, så ingick vi i ett ständigt intrigerande inom gruppen för att ta reda på vem man kunde lita på i svåra situationer och vem som var ens fiende. Eftersom det inte alltid var lätt att veta när någon ljög började människan istället att använda signaler för att visa trofasthet och vänskap. Vissa av dessa signaleringsmönster har sedan blivit inetsade i våra hjärnor så vi följer de fortfarande, trots att vi lever i ett modernt samhälle.

Så om man ska se på ovanstående lista utifrån Hansons glasögon, vad blir resultatet? Jo, att även om vi ägnar åt oss välgörenhet, exempelvis, så är det inte i främsta hand för att vi är ute efter att hjälpa någon, utan mer för att vi är intresserade av att visa oss vara givmilda. Vi är fortfarande intresserade av andras välfärd, men mer intresserade av vilka signaler vår välgörenhet skickar.

Jag håller själv inte med Hanson om hela hans lista och jag är tveksam till att ideologi skulle vara driven så mycket av vår vilja att belöna folk med status. Men inställningen han har till frågan delar jag. Det här inlägget är, såklart, inget annat än en signalering till resten av det vida nätet.