En röst är allt som oftast bortkastad

Idag, en dag innan riksdagsvalet 2014, låter SvD publicera artikeln "En röst är aldrig bortkastad" av nationalekonomerna Olle Folke och Johanna Rickne samt statsvetaren Jenny Madestam. I artikeln argumenterar de för att folk har en felaktig syn på röster som inte är på ett vinnande parti. Istället för att dessa röster är bortslösade menar författarna att de istället fyller funktionen att berätta för partier om vad väljarna verkligen vill ha. Om hundra tusen röstar på F! och de inte kommer in, kommer det att påverka de övriga politikernas framtoning inför nästa val. En röst på ett vinnande parti är inte den enda rösten som spelar roll.

Detta håller jag med författarna om. Partierna bryr sig om att få så många röster som möjligt; deras mål är att vinna valet. Vad de då har för politik och vilken utstrålning de ger till väljarna, är en strategisk fråga. I denna strategiska värld kommer en politisk marknadsförare ställa sig frågor som: "Hm, om fyrtio tusen gått från mitt parti till ett annat, för att vi står bakom ett förstatligande av skolan, men vi samtidigt vunnit trettio tusen röster, borde vi då backa i vårt utspel?" Vad denne gör beror på en del andra faktorer, som hur väljarna ser på att byta åsikt allt för ofta och om väljare kan lätt gå tillbaka efter att ha bestämt sig för att byta parti bland annat.

Det finns en fråga om hur stor effekt det får ifall F! skulle få 3,1% röster inför nästa och hur mycket de andra partierna kommer att ändra sina positioner för att få tillbaka väljarna därifrån. Den kanske är ganska liten, men det verkar väldigt säkert att de rösterna har större effekt än noll. Det kan diskuteras men det är inte varför jag tänkte skriva om den här artikeln.

Det problematiska med den här artikeln är att de även argumenterar för att en persons röst spelar roll. Och de gör knappt något argument för saken. De lägger fram argumentet ovan om att flera röster, även på förlorande partier, påverkar politikernas val och sedan antar de bara att politikerna även bryr sig om enskilda röster!

Informationen om vilken politik väljaren fördrar förväntas påverka hela det politiska spektrat genom att partierna anpassar sina åsikter efter densamma. ... I det svenska systemet skulle exempelvis en röst på Miljöpartiet skicka signal att väljaren prioriterar miljöfrågan, vilket skulle göra miljöfrågan mer uppmärksammad även av andra partier.

Alternativt  är det så att de bara var slarviga eller så tror de att det som gäller för flera röster också gäller för en, vilket inte behöver vara sant.

Varför behöver inte en röst spela någon roll då? Väldigt enkelt, oftast så spelar det ingen roll ifall en vanlig dödlig röstar på ett eller annat parti. En person som skiftar från (m) till (v) eller från (mp) till (sd) är helt enkelt inte någon som de politiska strategerna tar hänsyn till när de skapar sin politik. För att bevisa det skulle man behöva fråga personer som Per Schlingmann (en av de främsta bakom "de nya moderaterna") om de ändrar sitt upplägg för att en person slutade rösta på (m) och gick över till (lp) istället. Min gissning är att de inte skulle ändrat uppfattning och det är bisarrt att tro att de optimerar efter vad ett fåtal individer gör.

Tänk dig att de skulle göra det, så att om en person går ifrån alliansen till Liberala partiet, för att de inte vill stötta ett frihetsinskränkande parti. I det här fallet skulle inte alliansen kunna profilera sig på ett sådant sätt för att passa en libertarian utan att samtidigt förlora en massa andra väljare som vill behålla välfärdsstaten. Att positionera sig i politiken för en grupp innebär att man förlorar en annan. Tänk då istället att någon går från moderaterna till sossarna för att de senare ser ut att vara mer vänligt inställda till dagens fack, vilka väljaren ser som en viktig del av den svenska arbetsmarknaden. Skulle då moderaterna gå ut och säga att de gillar facket ännu mer? För att de skall nå ut till den här enskilda personen kommer de nog att förlora en del väljare till centern eller kristdemokraterna. Alltså, varje utspel som vinner en väljare kan alienera andra. Ett parti som skulle försöka anpassa sig till varje enskild individ och håller med om allas åsikter finns inte.* Dessutom kostar all reklam pengar och att tänka ut alla utspel som är riktade till enskilda individer, så ett parti skulle inte ha råd med att göra det heller.

Men, vissa enskilda individers röstande är intressanta. Ifall förre vänsterpartiledaren Lars Ohly skulle gått ut och skrivit en debattartikel om att (v) också står för etablissemanget och inte längre kan stå bakom deras politik, då skulle det kunna få en del väljare att bli mindre säkra på (v) och istället rösta på (mp) eller F! eller inte rösta alls. Enskilda röster kan alltså påverka hur andra röstar genom att folk litar på vissa enskilda individer, att de har tänkt igenom ordentligt om vad man borde rösta på.

Skulle det då vara möjligt för en vanlig dödlig att förändra vad politikerna gör genom sin röst? Möjligtvis genom att vara ledaren för en grupp som kommer förbi problematiken kring att producera offentliga varor. En ledare som föreslår en regel som "Rösta inte på alliansen eller sossarna ifall de kränker folks personliga integritet kontinuerligt" kan få med sig en massa människor på att följa den här regeln. Genom att folk sedan anammar den här regeln, uppmuntrar andra att följa den och hacka på folk som istället följer regeln "Rösta på alliansen för att hålla ute vänstern", så kommer vi i den koalitionen kunna påverka andra. (Hur en sådan koalition fungerar har förresten Elinor Ostrom skrivit lite intressant om.)

Men kräver en sådan koalition att alla potentiella medlemmar av den samarbetar? Kräver det alla i samhället för att upprätthålla en norm? Nej, det finns alltid folk som bryter mot normerna: det finns folk som är oartiga, de som tränger sig före i köer och de som begår brott. Trots detta är de flesta artiga, väntar på sin tur och skulle aldrig få för sig att stjäla ifrån någon. Ett samhälle behöver inte ha fullständig enighet för att vi skall definiera vissa saker som oartiga och andra som inte; vi behöver inte samstämmighet för att uppmuntra varandra att följa en viss regel. På samma sätt är det med röstning: de som vill att folk skall rösta på ett visst sätt behöver inte få med alla potentiella med-väljare utan kan få igenom sitt resultat med några som fortfarande är kvar i soffan.

Bara för att vara tydlig, jag säger inte att det är irrationellt att vara med i en koalition för att rösta på en viss politiker - det är definitivt rationellt! Men av alla de väljarkoalitioner som kommer finnas i framtiden kommer väldigt få vara så bräckliga att de går sönder av att en person lämnar dem. 

Det här argumentet förde inte författarna till artikeln i SvD fram. De saknade helt och hållet en förklaring till varför det finns en koppling mellan individuellt agerande och store rörelser. Som sådan faller den på att de politiska marknadsförarna, kommunikationscheferna och partisekreterarna inte tittar på enskilda individer när de gör sina planer.

* Om inte folket accepterade ett verkligt pluralistiskt samhälle där alla politiska former får samexistera så länge de accepterar att folk respekterar att andra lever efter sina regler.

Kan man sitta i riksdagen som libertarian?

 

En fråga som är med i många libertarianska diskussioner om val är: "Är det rätt att delta och rösta i demokratiska val?". Den här frågan är intressant då den undersöker vad som är moraliskt tillåtet och otillåtet i den politiska sfären. Jag tror dock att frågan inte är rätt utgångspunkt för att komma fram till det moraliska i saken. Den första frågan borde vara om det är rätt att delta i riksdagen. Meningen med att rösta är ju, allt som oftast, att vara med i en grupp som tillsammans får in en massa personer i riksdagen som sedan skall fatta beslut där.

Är det då fel att ägna sig åt den här sortens politiska liv? I det här inlägget tänkte jag visa att vissa aktiviteter i riksdagen är det, att vissa frågor kan vara tveksamma och att vissa uppenbarligen borde vara förbjudna.

Fast först, vad är det man har rätt att göra, enligt en libertariansk värdegrund? Den utgår först ifrån att varje individ har rätt att leva som denne vill utan att bli inskränkt av andras hot eller handlingar, så länge som man respekterar alla andras rätt att också få leva som de vill. För det andra utgår den ifrån att var och en kan börja äga land (och berg, mineraler, skogar, vattendrag o.s.v.) genom att arbeta med det och att det land som man gjort privat senare går att byta med andra individer enligt frivilliga överenskommelser. Det här är åtminstone sättet som man kan presentera det på efter Murray Rothbards politiska filosofi - det finns andra utgångspunkter som skiljer sig lite i utgångspunkterna men kommer fram till liknande slutsatser. Det skulle också gå att säga att vi libertarianer är emot att folk mördar, stjäl, våldtar, förskingrar ifrån, bedrar, lurar i ett köp, misshandlar, kidnappar, frihetsberövar eller något liknande (alla är exempel på  att kränka individens rättigheter, som vi ser dem). Utöver alla de här förbuden är individen fri att göra vad denne vill.[1]

Så, problemet är om en person som medverkar i riksdagen och röstar på olika förslag, som senare blir lagar, kränker någons rättigheter eller inte.

Det finns de som menar att inget man gör i ett parlament kränker andras rättigheter. För, som riksdagsledamot går man inte ut och spärrar in folk för att de sålt droger, man beslagtar inte folks egendom ifall de låtit bli att betala skatt och man hotar inte sveriges befolkning med straff ifall de går emot statens rättvisa. Det är nämligen inte politikerna som gör detta, det är polisen (eller, i krig, militären) som utför kränkningarna. Om det här argumentet stämmer skulle det inte innebära någon rättighetskränkning att föra fram och rösta igenom ett förslag om att förbjuda yttrandefriheten eller  brandbomba städer.

Kränker man då andras rättigheter genom att skicka order till andra om att göra det? Det borde bero på. Ifall jag skriver ett brev till landets poliser och förklarar att jag kommit fram till att det vore bäst att förbjuda Kajsa Ekis Ekman eller Göran Greider (den grå) från att uttala sig offentligt och att jag bemyndigar polisen att sätta dit dessa brottslingar, är den handlingen ekvivalent med när USA:s president Woodrow Wilson beordrade att folk som kritiserade hans intåg i första världskrig skulle frihetsberövas? Finns det någon skillnad mellan de båda handlingarna?

Ja, skillnaden består i att det finns en överenskommelse mellan poliserna i USA och landets ledare om att de förra skulle lyda den senare. Presidenten förstod att genom att komma ut med en sådan här order så kommer andra människor, som har gått med på att följa de order som han ger, också att utföra orderna. Alltså, ledarna för en stat och de som jobbar inom den samarbetar med varandra. När de då kränker människors rättigheter gör de det som en enhet. Och som sådan verkar det inte mer än rimligt att de båda har ansvar för deras gemensamma handlingar.

Om då samarbete med andra där man ger andra order om att kränka andras rättigheter, i sig själv innebär en rättighetskränkning, finns det något annat sätt som man, som just riksdagsledamot, skulle kunna kränka andras rättigheter? Det specifika med att vara i en lagstiftande församling verkar vara just att man kan ge ut order till resten av folket i staten. Dock kan ju andra saker följa med på köpet som riksdagsledamot, som att man tar en lön ifrån staten. Det är i sig ett särskilt problem som diskuteras på nätet, och borde hanteras som en separat fråga (det går ju alltid för en riksdagsledamot att ge bort pengarna till skatteproducenter, eller själv ha varit en och ta dem). Att också delta i arbetet med att få fram lagstiftning som kränker andras rättigheter vore också problematisk, men det borde en riksdagsledamot kunna undvika eller dra ned på takten.

Så, om det stora problemet med att sitta i riksdagen, utifrån ett rättighetsperspektiv, är att man beordrar andra att kränka folks rättigheter, då borde det vara klart vad som gäller för en riksdagsledamot: stifta inte några sådana lagar!

Är det då möjligt att undvika att stifta sådana här lagar som en riksdagsledamot? Ja. Även om det vore så att det fanns en lag som tvingade en riksdagsledamot att rösta som dennes parti vill (och det finns inte en sådan lag såvitt jag vet) så kan denne bara välja att bli åtalad av domstolen.

Alltså, libertarianismen sätter upp gränser för ens beteende. Så länge man inte går över de gränserna har man rätt (om än inte andras eller ens samvetes uppskattning) att göra precis vad man vill. Att sitta i riksdagen innebär inte nödvändigtvis att man kränker någons rättigheter och därför har man all rätt att vara en ledamot där.

Då kommer en annan fråga, vad för saker kan en libertariansk politiker rösta på i ett parlament? Det finns en möjlighet att vissa saker som man röstar på inte kränker andras rättigheter. Vilka kan det då vara?

Jag kan tänka mig två kategorier av röster som en politiker kan göra. Den ena sorten är att förklara vissa privata rättighetskränkande handlingar, som tidigare inte var förklarade som brott, som brott. Som exempel, att rösta för att det inte längre skall vara lagligt att slå barn.

Den andra sortens förslag en politiker kan rösta på är de som minskar statens rättighetskränkande handlingar. Som att legalisera, avkriminalisera eller sänka straffen för statens brott utan offer; att minska utgifterna som staten har; att sänka en skatt; eller att beordra lagens långa arm att inte lägga ned resurser på rättighetskränkande aktiviteter.

Båda sorters handlingar skulle man kunna kalla för pareto-förbättrande frihetsdrag och är en av de rätta vägarna framåt för att nå ett fritt samhälle. Däremot är det kanske inte det mest effektiva, men jag tror att alla vägar som går framåt är bra.[2]

Nu kanske någon undrar, men har någon politiker någonsin gjort detta? Enligt George Charles Roches III:s biografi om Frederic Bastiat så skall han aldrig ha röstat mot friheten:

Bastiat never voted with blocs. Thus, he voted sometimes with the Left and sometimes with the Right. In fact, the one consistent feature of Bastiat's voting record was that he always voted with the minority. In every sense, Bastiat was indeed the man alone, standing against the tide of socialism and against the corrupt and demagogic politics of his times. Principle was proving a lonely pinnacle, but the man from Mugron pursued his ideas with a deep concern for their truth, not their popularity.

- Frederic Bastiat: A Man Alone, s. 111

Enligt det här citatet så skall Bastiat aldrig fått igenom en enda motion. Däremot är det många politiker som såg upp till honom och fick igenom en hel del lättnader av tullar och importförbud efter hans död. Det var alltså via hans skrivande som han påverkade politiken. Att "bara" påverka vad andra tror är rätt och fel samt vad som stämmer och vad som är falskt, är också något som alla libertarianska politiker kan göra. Det går då både att sprida idéer som riksdagsledamot men också att bjuda in respekterade talare för att påpeka statens tvång och problem.

Målet, i slutändan, är ju dock att förändra staten och för att göra det inifrån behövs det nog fler än en libertarian eller starkt frihetslutande individ i riksdagen. Ett större antal personer, som har lika stor integritet som Bastiat, skulle kunna montera ned staten. Vilket vore rätt.

[1] Det finns dock vissa undantag som många libertarianer håller med om. Som att det är okej att bryta sig in i någons hus ifall man gott vilse ute i skogen och behöver mat eller en telefon för att kunna klara sig. De här undantagen har olika teoretiker försökt lösa genom att förfina teorin om absoluta rättigheter så att de täcker även de här fallen, men det ser inte ut som om de lyckats. Jag utgår istället ifrån att rättigheter inte är  det utan att de är kontextuella absoluta. Jag ser det som att de individuella rättigheterna är en första approximation på vad som är rätt att göra. Vid vissa speciella fall finns det andra värderingar som väger tyngre och därför har man rätt att göra det. Dessa fall uppstår dock inte i något parlamentariskt arbete, men jag tänkte ändå det var passande att nämna det.

[2] Jag tror även att det finns en till sorts politik som är tillåtet att satsa på, nämligen väldigt bra kohandel i den politiska sfären, som följer ifrån min generella syn på moral och frihet. Men jag har inte någon genomarbetad teori om när det är rimligt, så jag väntar med att föra fram den.

Bör man alltid rösta?