Visar inlägg med etikett bias. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bias. Visa alla inlägg

onsdag 20 juni 2012

The Logic of Political Survival

http://en.wikipedia.org/wiki/Selectorate_theory

Boken The Logic of Political Survival är författad av fyra personer: Bruce Bueno de Mesquita, Alastair Smith, Randolph M. Siverson och James D. Morrow. Jag kommer vanligtvis bara ihåg en av författarna till detta lilla mästerverk, nämligen de Mesquita. Skälet till det är att jag upptäckte LPS via Russel Roberts båda intervjuer med de Mesquita om den modell som presenteras i boken. Vanligtvis brukar jag länka till en eller båda av dessa intervjuer när jag vill tipsa någon om material som förklarar hur politik fungerar. Nu tänkte jag gå igenom resonemanget i boken rätt så grundligt, så att jag i framtiden kan länka hit för den som inte vill lyssna på det, eller läsa en engelsk sammanfattning av boken.

Här kommer jag att förklara vad logiken bakom konsten att överleva som politiker innebär lite kort, varför den är viktig att känna till och lite om hur den skiljer sig från den vanliga synen på politik. Längst ned har jag

Så, varför bör du bekanta dig med tankarna i boken? Eller, kanske mer på sin plats, vad är det för tankar som tas upp i LPS? Jo, den tar upp en teori om vad en politisk ledare måste göra för att kunna behålla makten. Den utgår från fundamentala omständigheter som alla politiska ledare ställs inför - att politikern inte kan styra över människor på egen hand, att de som stöttar honom vill ha något i utbyte för det, och att de varor och tjänster politikern kan producera för att tillfredställa maktbasen har olika kostnadsstrukturer - och att dessa strukturer skapar en incitamentsstruktur som gör att politikern måste producera en viss sorts varor, annars tar en annan kandidat makten över staten. 

Det här påminner säkert lite om hur det fungerar för företagare på en marknad. Dessa måste ta hänsyn till kostnader, konkurrenters priser, löner och konsumenternas efterfrågan för att kunna överleva i sin industri. På samma sätt som att olika marknader (speciellt olika lagar) ger företagare vissa incitament för hur de skall producera, så ger olika politiska strukturer (speciellt olika storlek på maktbasen) politikerna vissa incitament för vilken sorts politik de skall tillhandahålla. Återigen, LPS beskriver en teori som förklarar vad politiker måste göra, under olika omständigheter, för att behålla makten. Eftersom politiker som inte följer den här logiken försvinner från politikens grymma värld kan man vara relativt säker på att politiker som finns idag i viss mån måste ta hänsyn till logiken. På samma sätt som att företagare måste ta hänsyn till logiken som finns bakom handeln.

Det har funnits flera olika modeller som försöker beskriva politikers beteenden genom tiderna, i den del av ekonomin som kallas public choice eller politisk ekonomi. Modellerna som tagits fram rör sådant som hur härskare, särintressen och väljare interagerar med varandra, såväl i demokratier som i diktaturer. Det som gör logiken bakom politikens överlevnadskonst värd att undersöka är att den här logiken är nästan universell; den gäller för alla statliga system som funnits i mänsklighetens historia. (EDIT: Jag skrev fel innan; jag skrev att teorin var universell. Den är nästan universell eftersom den förutsätter att det finns makt i samhället; en universell teori hade inte tagit makten som givet utan förklarat den utifrån andra, djupare antaganden.)  Denna logik är givetvis inte exakt samma som presenteras i LPS, men jag tror att de kommit väldigt nära, och de är bra på att poängtera antagandena de gör i sina modeller och dess begränsningar.

Varför är det här så intressant då? Jo, för att om man vill ha en bild av politik som stämmer så är det viktigt att utgå från det som gäller alla politiska system, så att man inte snöar in på detaljer av ett visst system och sedan felaktigt drar slutsatsen att det gäller för alla andra liknande system. (Jag gissar att det är just det här problemet som vänsterfolk gör när de kikar på dagens ekonomiska system, ser massa dåiga saker, och sedan extrapolerar till att det här negativa även skulle finnas, och nog även vara mycket värre, i det något snarlika systemet laissez faire.) Om man har en helhetlig bild av vad som kan ske inom ett visst område och efter vilka mekanismer som det styrs kan man även lättare placera in annan information om det här systemet. Det gör också att man inte behöver ha två modeller som har olika utgångspunkter för att förklara två olika fenomen, något som allmänt ses som något positivt inom vetenskapen.

Jag skulle säga att teorin som presenteras i LPS är monumental, men inte utan några brister som jag kommer att ta upp i recensionen. Jag önskar att jag kände till alla tidigare modeller som LPS bygger på så att jag kunde se ifall om författarna missat något som tidigare diskuterats

Vad mer är värt att ta upp som introduktion till boken? Jo, bokens perspektiv på politik och politiker skiljer sig på en fundamental punkt från det vanliga perspektivet som de flesta människor har. Och det är? LPS förutsätter inte att politiker är goda eller onda.

Jag gissar att de flesta skulle hålla med om detta, när det presenteras såhär abstrakt. Men jag tror att de flesta har en annan intuitiv syn när det gäller politiker, som i vanliga fall är mycket mer vänligt inställd. De flesta människor utgår från att politiker gör saker för att de tror att det är bra, åtminstone implicit. Detta har nog också något att göra med ett vanligt kognitivt felslut, en lutning å att föreställa sig att världen designats för att uppnå något positivt mål. Som Robin Hanson formulerar det:
For social institutions, these biases combine into a perfect storm: we assume our social institutions are well designed to achieve laudable broad purposes, rather than being more accidental arrangements where we each achieve private purposes holding constant others’ behavior.
Det här är ett tankefel som (de dåliga) ekonomerna satt i system och försöka applicera på verkligheten; utgå från att det staterna gör är bra och förklara deras beteende med det som ett grundläggande axiom. Författarna av LPS noterar också den här naiviteten bland vissa ekonomer:
Many economic theorists, however, departing now from a machiavellian viewpoint, assume that leaders are benign at least when it comes to economic policies. For many economists, leaders are assumedbe interested in enhancing the welfare of their citizenry. Failure to do so is thought to be a product of ignorance or the result of constraints beyond their control that prevent them from implementing the necessary economic reforms. Such distinguished and influential economists as Joseph Stiglitz or Paul Krugman focus on the failure of governments to apply the central principles of economics to their formation of public policy. They see the failures of growth as being explained by the mistaken policies followed by national governments. James Robinson (1998, 13), for instance, quotes Paul Krugman as saying, "It makes considerable sense for the World Bank...to push very hard for liberal policies in developing countries, given their [i.e. devoloping countries'] demonstrated tendencies to engage in economically irrational interventions. (s. 19-20)
Till skillnad från detta perspektiv på politiker utgår författarna från att alla politiker och härskare har lika mycket (eller lite) naturlig omtanke om sina undersåtar. "We are agnostic on the question of whether modern-day leaders are more high-minded than their predecessors." Författarnas avsikt är att kunna förklara sådant som en bättre moral, just genom de institutioner som en ledare ställs inför.

En politik är inte irrationell utifrån deras perspektiv för att den försämrar för folket som lever under den. Politiken som förs i Nordkorea, Zimbabwe eller Pakistan är lika rationell som den som förs i Tyskland, Sverige eller Estland; politiken är rationell utifrån politikernas vilja att sitta kvar vid makten. Det råkar tyvärr vara så att de politiska strukturerna i Nordkorea och Uganda gör att de staternas ledare har lättare att sitta vid makten med hjälp av korruption, än med ett relativt fritt styre. Irrationell politik är politik som får ledaren att tappa stöd från sin maktbas, så att denne blir avsatt. (Utifrån ett etiskt perspektiv med vissa värderingar kan dock en viss politik vara mer eller mindre rationell beroende på vad den medför.)

Det var allt jag hade att säga inledningsvis om boken. Snart kommer några inlägg där författarnas grundläggande modell över en del av politikens logik beskrivs. EDIT: Nu har jag skrivit färdigt om boken, här är länkarna:

onsdag 1 februari 2012

Våra väljare

Att STYRAS är att iakttas, inspekteras, spioneras på, ledas, tvingas av lagen, räknas, regleras, inskrivas, indoktrineras, förmanas, behärskas, kontrolleras, beräknas, värderas, censureras, befallas, av varelser som varken har rätten eller visheten eller dygden att göra det.
I demokratier är det tänkt att massan skall bestämma över sig själv, och alla andra som råkar hamna under den. Det kan ifrågasättas ifall det alltid stämmer men som regel verkar det teoretiskt rimligt att de institutioner som dagens samhälle har leder just till att folkets vilja i regel upprätthålls. Vissa tycker att det är bra.

En del av dessa tror säkert att det är bra för att de inte har ifrågasatt en av samhällets många politiska myter. Nämligen den att det enda egentliga alternativ till demokrati, det är en diktatur. Och diktaturer är givetvis dåliga, så hur kan man inte vara för demokrati?

Men, det finns många fler alternativ till demokrati, d.v.s den styrelseform där en enkel majoritet skall få bestämma, än diktatur. Och bland dessa alternativ har vi det jag och alla libertarianer står för: ett fritt samhälle, ett där folk inte har rätten att bestämma över andra, utan varje individs rätt till självbestämmande är grundlagen. För egen del tror jag att ett sådant bäst upprätthålls med privata och frivilliga samt polycentriska strukturer.

Men, detta alternativ är det få som gör en ordentlig bedömning av och jämförelse med det system som vi har idag. Detta är kanske inte så konstigt, då det är vanligt att man utgår från att dagens system är bra, ofta utan bevis. Att det är bra att det grundläggande systemet som vi har i samhället bygger på tvång, på idén att vissa har moralisk rätt att styra över andra. Så varför bemöda sig att undersöka systemet närmre eller alternativen till det?

Nåja, demokrati har många kritiker (men tyvärr inte så välkända som de borde vara). Och i många fall är kritiken, på ett plan, accepterat av många. Jag tror det är delvis accepterat att demokratier fungerar ungefär så väl som hur kloka (eller inte) väljarna är. Många verkar också acceptera att den demokrati man lever har vissa brister på det området, men det går inte riktigt att kämpa emot det. Men det här är en otroligt viktig punkt för alla som förespråkar demokrati; hur kan man förespråka ett system när en av de mest grundläggande byggstenarna för det inte finns där?

I det här inlägget tänkte jag argumentera emot just den punkten. Alltså, här tänker jag samla argument mot idén att våra väljare har visheten eller dygden att bestämma över andra. Demokrati bygger som sagt på att vi bli styrda av majoriteten i samhället. Här tar jag upp vetenskapliga artiklar, tidningsklipp och direkta citat som visar att detta inte är en bra sak.

Likt det tidigare inlägget jag startade om Våra poliser, tänkte jag att det här inlägget kommer att växa i framtiden. Om så kommer även nya artiklar läggas upp högst i det här inlägget. Jag gör ett undantag, dock, för metastudier som är så viktiga att jag nämner de här. Se bland annat Systematically Biased Beliefs about Political Influence.

Från SBBAPI:

Många väljare belönar politiker för saker de inte rår för
Voters also reward and punish politicians for outcomes that are clearly irrelevant or beyond their control, such as local football victories, world oil prices, and the state of the world economy. (Wolfers 2011; Healy, Malhotra, and Mo 2010; Leigh 2009; Achen and Bartels 2004b)
Eller vädret: "State-level presidential election returns show that a moderate drought has cost the incumbent party about 1.3 percent of the vote in farm states, with no significant effect in non-farm states. Individual-level voter survey data shows that a moderate drought has, on average, cost the incumbent party about 2.6 percent of the vote in rural areas in all states."

Många väljare har svårt att kritisera politik utförd av "sina" politiker, och låser sig därmed till sin politik

Partisanship heavily distorts voters’ attributional judgments. (Marsh and Tilley 2009; Rudolph 2006, 2003a, 2003b; Bartels 2002) Supporters of incumbent parties are eager to credit the government for good outcomes and reluctant to blame it for bad outcomes, opponents of incumbent parties do the opposite – and both sides can’t be right.

Andra källor:

Många väljare har dålig kunskap om hur ekonomin fungerar
Bryan Caplan leverar många exempel på hur ekonomers och vanliga medborgares kunskaper och åsikt om ekonomins fungerande skiljer sig drastiskt åt. Han hävdar - med stöd från många tidigare ekonomer - att de flesta har en bias mot marknader och för staten. Detta tas upp i The Myth of The Rational Voter.

Daniel B. Klein och Zeljka Buturovic visar en undersökning som stödjer tesen att folk har ett ideologiskt bias om hur ekonomin fungerar. Detta resultat gällde såväl för (amerikanska) konservativa, "liberala" som för libertarianer. Det verkar som att folk har extra svårt att gå emot sin ideologis position i frågan. [Eftersom jag är libertarian, och argumenterar för libertarianism i det här inlägget, tycker jag det är värt att poängtera detta: den libertarianska positionen hänger inte på de påståenden där libertarianerna svarade fel.]

Många väljare har dålig kunskap om vad partierna står för i olika frågor
Enligt rapporten Väljarkunskap svarade ett antal väljare i undersökningar att de inte visste vad de olika partierna stod för i frågan om Sverige skulle gå med i EU och Euron eller inte. Bara drygt hälften av de tillfrågade visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle vara med i EU eller inte, åren -91, -94 och -06. Mindre än hälften visste vad de sju riksdagspartierna stod i frågan om Sverige skulle gå med i EMU eller inte, år 2002. Bara 11% av de tillfrågade visste vad Centerpartiets position var.