Vilket land har bäst skolsystem?

Singapore, verkar det som. Det här har jag fått fram av att undersöka föreningen International Association for the Evaluation of Educational Achievements (IEA) två studier Trends in International Mathematics and Science Study (TIMMS) och Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS) som då försöker visa hur bra eleverna i runt 50 länder är på matte, vetenskap och på att läsa. Edit: Efter ett tips på Flashback fick jag reda på om The Learning Curve som sammanställer information från dessa studier, samt tar med data ifrån Programme for International Student Assessment. Deras totala beräkning har ett problem, men enligt deras sammanställning av elevers kunskaper i matematik, vetenskap och läsförståelse, så har Finland det bästa skolsystemet.

Dessa rapporter visar alltså på elevernas kunskaper och färdigheter, vilket inte nödvändigtvis behöver säga något om hur bra skolorna är. För, de skillnader som rapporterna hittar kan bero på andra saker. Som att vissa kulturer är mer studieinriktade än andra, exempelvis. Men, troligtvis mäter skillnader i resultat något viktigt i hur skolornas utbildningen går till.

Det går också att kritisera idén att just den här generella kunskapen är det bästa sättet att fånga vad en verkligt bra skola innebär. Det som gör ett skolsystem bra är kanske inte att göra varje elev speciellt bra på matematik och geografi, utan att ge en grund för att varje elev skall kunna få ett värdefullt jobb i slutändan. Det skulle innebära att en mätning för att svara på blogginläggets fråga skulle behöva sträcka sig flera år efter att någon blev färdig med sin utbildning, och skulle innebära sina egna mätproblem. Ett annat mått, något krasst, skulle vara hur snabbt skolorna i respektive land höjer elevernas humankapital, vilket man kan mäta i hur mycket högre lön en elev skulle få från år till år i skolan. Och det finns säkert andra sätt som man kan mäta hur bra ett skolsystem är. Men, att mäta resultat verkar säga en hel del om hur bra skolor är på att ge ut kunskap, och då det är något som nästan alla bryr sig om är det här åtminstone ett intressant mått att utgå ifrån.

Hur ser då IEA:s undersökningar ut?

TIMMS-studien har de gjort sedan 1995 och vart fjärde år sedan dess. Och då kollar de hur bra fjärde- och åttondeklassare är på matte och vetenskap. PIRLS har de utfört sedan 2001 och sedan vart femte år. Jag kollade på de senaste rapporterna, som båda är från 2011.

IEA tar upp två sorters data. En som ger ett genomsnittligt värde av hur elevernas kunskaper ser ut, samt en som visar hur många procent av eleverna som når upp till vissa mål. Såhär ser dessa mål ut för fjärdeklassare när det gäller matematik:

Låg: Eleven har en grundläggande kunskap i matematik. | Mellan: Eleven kan använda sin kunskap i direkt applicerbara situationer. | Hög: Eleven kan använda sin kunskap och förståelse för att lösa problem. | Avancerad: Eleven kan använda sin förståelse i relativt komplexa situationer och förklara sitt resonemang.

Nedan kommer de viktigaste diagrammen som rapporterna tar upp. Matematik:

Vetenskap:

Läsning:

Det finns inte något land som toppar alla dessa listor, så det finns inget land som är uppenbart bäst. Men enligt många, hoppas jag, rimliga sätt att mäta så har eleverna i Singapore överlag bäst kunskap i dessa ämnen.

För det första så är Singapore det enda land som ligger bland de fem bästa i alla mätningar, följt av Sydkorea som är i toppen i åtta mätningar. För det andra visar sig eleverna vara bäst i sex av tio undersökningar, och tvåa i tre. Eleverna i Singapore behåller den här ledningen även om man bara kollar på eleverna i fjärdeklassen (vilket är det korrekta perspektivet när man sätter lika stor vikt på läsning, vetenskap och matematik).  

Dock finns det ju alltid problem med mätningar så den här slutsatsen är troligtvis inte statistiskt signifikant. Istället för Singapore kanske eleverna i Sydkorea eller Japan är bäst på dessa ämnen.

Vad är då meningen med den här jämförelsen? Jo, att kika på hur det fungerar i den bästa sortens skola för att få förslag på bra institutioner att sprida vidare. Eftersom Singapore verkar ha bäst skolsystem tänkte jag skriva lite om det, baserat på vad som står i TIMMS Encyclopedi, som dock fokuserar på de matematiska och vetenskapliga aspekterna. Men först några generella saker som studien tar upp:

Vad skapar en bra studiemiljö? Undersökningen visar att det finns en korrelation mellan ganska självklara variabler och ett bra studieresultat. Som att de elever som gjorde bra ifrån sig oftast blev undervisade i sitt modersmål, går i skolor med relativt bättre utrustning samt har engagerande och erfarna lärare. De bra skolorna tenderar också att poängtera vikten av akademisk framgång har säkra och ordningssamma miljöer. Det finns andra variabler, som elevens socio-ekonomiska bakgrund, men de går inte direkt att påverka.

Hur ser då skolsystemet ut i Singapore?

Skolsystemet påminner om det svenska i att staten sköter ett antal skolor och ger bidrag för att elever skall kunna gå skolor styrda av privata föreningar, samt att de har tre skolor som är helt privat bekostade. Singapore har dock fler ”friskolor” än vad det finns i Sverige; det finns drygt 2 500 statligt sponsrade men privat styrda skolor i Singapore medan det finns drygt 1200 friskolor i Sverige och då bor det bara drygt fem miljoner människor i Singapore. 1997 gick Singapore från ett mer centraliserat skolsystem till att skolorna fick mer autonomi och att eleverna fick mycket större frihet i att välja en specialiserad utbildning. 

 

Singapore har skoltvång endast från årskurs ett till sex, då de flesta elever lär sig ungefär samma sak. I Singapore pratas det vanligtvis tre språk (kinesiska, malajiska och tamil), men de flesta barn lär sig engelska innan de börjar förskolan så nästan all undervisning sker i engelska, förutom undervisning i elevens modersmål. Matematik lärs ut från årskurs ett och vetenskap från årskurs tre.

En skillnad från det svenska skolsystemet är att Singapore har nio skolor för speciellt begåvade elever. Dessa ingår i ett program som fångar upp de 1% bästa eleverna i varje ämne och är då till för att dessa skall kunna lära sig mycket snabbare än vad är möjligt i en vanlig skola.

En annan sak som politikerna har rätt så bra kontroll över är vilka krav de sätter på lärare i deras skolor och hur anställningsvillkoren ser ut. Ett av kraven skolministeriet har är att alla lärare måste också genomgå en ettårig utbildning i pedagogik. Ett annat är att alla lärare som lär ut matematik och någon vetenskap i den sekundära utbildningen – årskurs sju till tio eller elva – måste ha en universitetsexamen i det ämnet.

Singapores utbildningsverk satsar även på att deras anställda skall kunna bli bättre i sitt yrke. Alla lärare erbjuds 100 timmar per år för professionell utveckling. Utbildningsverket hjälper även till med att tillhandahålla master och doktorand-kurser i lärarnas eget ämne och undervisning i pedagogik. Sedan 2003 finns det också ett program för att lärare skall kunna få erfarenheter i laboratorium och affärssektorer. Lönerna för lärare är också konkurrenskraftiga så att skolorna kan locka till sig folk som arbetat praktiskt i dessa områden; en på åtta lärare blir anställda mitt i en karriär utanför skolan.

Slutligen är det värt att nämna att det är väldigt vanligt att föräldrar anlitar privata handledare i Singapore. En undersökning visade att runt 97% av alla elever får sådan hjälp i åtminstone ett ämne.

EDIT: Skolorna i Singapore kostar ungefär hälften så mycket som de gör i Sverige.

Poängen med det hela

Menar jag då att Sverige bör anamma Singapores system? Nej, men Sverige borde tillåta folk att gå ut ur staten för att pröva på andra utbildningssätt än de som staten har bestämt att barnen skall använda sig av här i landet. Uppenbarligen finns det system som kan prestera bättre än dagens system, och Singapore är säkerligen inte heller det bästa av vad som är möjligt med dagens ekonomiska situation, så att tillåta experiment i det här området borde vara en rätt så uppenbar politik.