En introduktion till signalering

När en individ visar upp sig inför andra eller gör något speciellt, så att någon av individens egenskap eller dennes agerande i sig, kan ge iväg information, då kan man säga att individen signalerar. Detta begrepp finns både inom evolutionärbiologi - snygga och komplicerade drag (som hos påfågeln) kan vara en signal om att individen inte lätt smittas av virus (se här) - och inom ekonomi - att ha gått igenom en lång och tuff utbildning signalerar till arbetsgivare att man är skärpt och disciplinerad. Uppdelningen är inte så skarp, då Wikipedia tar upp ett antal fall av mänsklig signalering, vilka lika lätt skulle kunna sägas tillhöra det ekonomiska forskningsfältet. Teorin om signalering skulle nog kunna förklara många udda fenomen, speciellt inom politik, varför jag tar upp ämnet här lite kort.

Först och främst: jag kommer enbart att diskutera signalering som en handling. Vi, och alla djur, skickar signaler till vår omgivning bara genom hur vi ser ut, men dessa är inte planerade främst av allt. De signaler jag tänker ta upp är sådana som man planerar att göra, undermedvetet eller medvetet.

Hur fungerar då en signalering? Här kommer ett exempel som ekonomen Robin Hanson använt för att förklara fenomenet:

I det lilla samhälle människan levde i förr, så var just andra människor den viktigaste delen av vår miljö, som man var tvungen att förstå för att kunna överleva. Detta då varje individ var tvungen att veta: vem står på min sida, vilka kan jag lita på? Signalering var ett sätt som vi använde oss av för att visa för andra att vi är lojala samt dugliga.

Man kunde då skicka billiga signaler, som att ge bort gåvor då och då, le eller bara ha ett trevligt samtal. Detta visar att man bryr sig om den man signalerar till, för att ge bort en gåva kräver att man har lite kunskap om vad den andre gillar, och detsamma om att bara prata. Dock är inte dessa nödvändigtvis övertygande, om gåvan är alldeles för billig, om man inte visar sig kunna förstå den andre under ett samtal. Varför? Jo, om signalen är billig skulle ens fiender också utnyttja det, så att det inte går att skilja mellan ärligt menade signaleringar och falska.

För att undvika det här problemet kan man istället skicka dyra signaler, som att gå ut i krig med någon, hjälpa till att bygga en hydda, bjuda in till en fest. Att göra något av detta visar inte bara att man bryr sig om den man hjälper, utan även att man tänkt göra det ett bra tag framöver. Att det är just de dyra signaleringarna som är mest effektiva beror på att om signaleraren inte varit en vän/allierad skulle denne ha dumpat personen, precis innan denne skickat den här signaleringen. Varför slösa stora delar av dina resurser på en fiende?

Men, det finns en ännu starkare signalering än det här! Och det är att inte bara skicka en dyr signal till en vän, utan också att skicka den när denne är sårad och svag. Detta signalerar verkligen att man bryr sig, för det skulle verkligen vara rätt tillfälle att dumpa personen.

Hanson menar även att vi gillar att signalera till andra för att visa vår lojalitet. Det verkar inte helt orimligt att folk som gillade att signalera sin lojalitet till andra också faktiskt tjänade på det (och därmed spred sina gener bättre än andra). Samtidigt måste signaleringen ha kopplats samman till ekonomiska överväganden; vi borde ha utvecklats till att vilja skicka så effektiva signaler som möjligt.

Som en utgångspunkt verkar det rimligt att tro att vår hjärna, ändå borde vara rätt så bra på att upptäcka missvisande signalering. För, vi har alla rätt lika hjärnor, av evolutionära skäl. Och om signalering varit en viktig del av vår hjärnas evolution, då borde evolutionen sett till att skriva in sådant i generna, så att hjärnan naturligt kan lära sig att skilja mellan sanna och falska signaleringar.

Men, väldigt, väldigt konstigt nog verkar vi inte vara så bra på det. Jag håller på att lyssna på Michael Shermers The Believing Brain, och den stora tesen Shermer driver är att vårt medvetna jag är en troende person. Hör vi något, tror vi på det, och försöker bara senare hitta motbevis på det (alternativt rationalisera vår tro). Är det så att det medvetna jaget inte skall behöva bry sig om vad för falska signaleringar folk ger ut, för att det visat sig vara för riskfyllt enligt den långa och hårda evolutionära processen? Det är vad jag skulle gissa.

Men, det var bara ett litet sidospår. Av de signaleringar som Hanson har föreslagit finns så har de alla haft en sak gemensamt: de var riktade till någon individ; de försökte göra det bättre för någon. Väldigt märkligt verkar det ha uppstått en annan sorts signalering bland människor, en som innebär direkt slöseri bara för att skicka en signal. Enligt vissa forskare är religion en sådan signalering, se Wikipedia:

The existence of costly religious rituals such as male circumcision, food and water deprivation, and even consumption of toxic substances (see for example Snake handling) has presented a paradox for evolutionary scientists. In this sense, devout religious belief appears to be a maladaptive trait (Tuzin 1982). Many evolutionary psychologists have proposed that religion arose as a means of increasing and maintaining intragroup cooperation (Steadman and Palmer 2008). Cooperation is the basis of the social organization of humans and leads to altruistic behavior (Bulbulia 2004). Costly signalling helps promote altruistic behavior because expensive signals provide information about an individual’s quality (Zahavi 1975). Irons (2001) proposes that all religions involve costly and elaborate rituals, which are performed publicly, in order to demonstrate loyalty and commitment to other members of the religious group. In this way, group members increase their allegiance to the group by signalling that they are invested in promoting group interests as well as being able to easily identify other members.

Alltså, vår hjärna kan känna igen, och uppskatta, rent slöseri som en signal, ifall det görs tillräckligt tydligt. (Lyssna även på Larry Iannaccones intervju i Econtalk, för en något annorlunda ekonomisk förklaring av religion.) Jag hoppas att hjärnan uppskattar den här signalen mindre än, vad jag skulle kalla, de produktiva signaleringarna. Och det verkar rimligare för hjärnan att värdesätta resursanvändning som faktiskt går till nytta (och är en signalering), än som bara är en signalering.

EDIT: När jag läser om texten märker jag att jag låter lite väl ensidig om gåvor i "religiösa syften". Det är ju uppenbarligen så att inte alla religiösa gåvor man kan ge är till gudar (så att säga), och kristendomen (speciellt, verkar det som, de reformerta rörelserna) har institutionellt satt upp hinder mot mer offer; att gud offrade Jesus skall ha gjort att människan slipper göra det. Man kan ju ge bort gåvor till ens lokala kyrka, som en sorts försäkring för att ens grupp skalla klara sig i framtiden, eller så kan det vara en välgörenhetsgåva. Det var exempelvis vanligt i medeltida Sverige att byborna samlade silver till sin kyrka för att ha som ornament, men dessa kunde smältas för att köpa mat när byn hade bekymmer. (Gustav Eriksson Vasas plundring av kyrkorna och höjning av skatterna gjorde nog den traditionen mindre vanlig i framtiden.)

Jag tror att många politiska utspel och diskussioner om det kommer ifrån de deltagande personernas vilja att signalera till andra. Som i att signalera ens tillhörighet ("vi" svenskar, arbetare, förstående, omtänksamma) och vilka man stöttar eller ens karaktär (visa sig vara nyttig för gruppen, typ). Men om det skall jag ta upp en annan dag.

För att läsa mer om signalering rekommenderar jag Robin Hansons båda intervjuer i Econtalk, och allt han skrivit om det på sin blogg.