Minarkistens dilemma

En libertarian som förespråkar en nattväktarstat som endast finns till som en högsta instans av samhällets rättssystem (och inte tar ut någon skatt) och skall därmed, idealiskt, kunna förhindra rättighetskränkningar som utförs av privata eller statliga aktörer - en minarkist - har ett dilemma.

En minarkist brukar säga att en nattväktarstat är det enda möjliga och moraliska politiska system. De menar att ett polycentriskt lagsystem (anarki; alternativet till nattväktarstatens monocentriska system) är omöjligt eller högst osäkert. Det är omöjligt, för att det skulle leda till inbördeskrig och/eller återupprättandet av en (oftast dålig) stat. Och det är rättsosäkert, för att rättssystemet inte blir bra, att domarna dömer helt till den rikes fördel eller tvingar folk att leva efter oliberala lagar. Att ett polycentriskt lagsystem måste leda till inbördeskrig är ett argument som blivit besvarat många gånger (som här) och används nog endast av de mest inbitna minarkisterna och många nybörjare. Men, när det gäller att försöka uppnå målet objektiv lag då hävdar nog alla minarkister att staten är överlägsen anarki.

Här verkar inte minarkisterna alls bry sig om att vara osäkra på att deras nattväktarstat faktiskt skulle fungera så bra som de hävdar. Här begår de alltså ett klassiskt nirvanafelslut genom att påstå att nattväktarstaten kommer bli perfekt, och att ett helt privat system (som uppenbarligen kommer ha brister) därmed måste vara sämre.

Nu kanske någon frågar sig: "Va?! Vi minarkister säger ju inte att staten kommer att bli perfekt, att den kommer att döma rätt i varje instans, att den inte utvecklas för att bättre kunna lösa de samhälleliga problem som uppstår av mänskliga brister! Du representerar inte våra åsikter korrekt." Okej, det här argumentet gäller inte den minarkist som gör en teoretisk bedömning av hur anarkier gentemot stater beter sig i praktiken. Men i många debatter om ak vs. nvs kommer inte minarkisterna med några argument om hur deras stat faktiskt skulle fungera; de säger inte "av den här och den här anledningen, kommer det här och det här ske", utan de säger bara "det här kommer att ske". (Om de kommer med något argument alls.) För att illustrera detta, här kommer minarkistens dilemma:

Två parter är i en konflikt och har vänt sig till en privat domstol för att denne skall finna en lösning i fallet. Fallet visar sig vara väldigt komplext och ett flertal vittnesmål står i konflikt med varandra. Men efter en månads tid har domstolen nått fram till sanningen och säger med väldigt hög säkerhet att den ena parten är skyldig (och att minst ett av vittnena har ljugit). Denne blir ålagd att betala en viss summa pengar till den förorättade parten. Detta görs direkt, då den dömdes bank har ett avtal med domstolarna om att hjälpa till i sådana här domslut. (Givetvis var bankens kunder fullt medvetna om och gick med på detta avtal när de skaffade ett konto där.)

Men den dömda finner att domstolen dömt fel. Denne vänder sig nu till den organisation som har absolut makt över dessa frågor i samhället, den slutgiltiga rätten, statens högsta domstol. Statens HD undersöker fallet och finner (efter en tid) att den förra domstolen faktiskt dömt fel. De finner nu att den tidigare förorättade parten skall betala tillbaka summan som ersättning, och lite därtill.

Detta väcker stor anstöt bland de flesta ledande juristerna i landet (som inte jobbar för statliga organisationer). Ett flertal jurister som intresserat sig i fallet (men inte dömt) skriver debattartiklar om hur och varför HD:s bedömning är felaktig och uppmanar de involverade bankerna att inte hörsamma statens befallning.

När allt detta händer sitter en minarkist och en anarkokapitalist och diskuterar frågan på ett café. Det framgår att ingen av dem är speciellt insatt i den faktiska konflikten och att de bara har en allmän kunskap om och förståelse av juridik. Men, det är ju en populär fråga i tiden, så de pratar istället glatt om domstolarnas incitament, konsekvenser av domen och vilken som är den korrekta positionen att ha i frågan. Efter ett tag säger ankan till minken:

"Om den här konflikten urartar så att någon börjar använda våld, ställer du dig då på den statliga eller privata domstolens sida? Eller väljer du att stå utanför den här konflikten?

Om du står på den privata domstolens sida, kommer du inte att då förespråka att det finns flera rättssystem i samhället? Att alla inte måste följa vissa beslut från en absolut makt, en organisation med våldsmonopol i området. Alltså att du förespråkar ett polycentriskt rättsamhälle; anarki.

Och ifall du väljer att stå på statens sida, vad har du för grund för det? Hur kan du på förhand säga att en viss aktörs beslut alltid är korrekt, att den aldrig kan fela, att alla andra alltid kommer fram till ett sämre svar? Är inte det att anta att staten är perfekt?

Och...du kan väl inte stå utanför den här konflikten? Hur kan du välja att inte ställa dig bakom dess beslut, då det är just det faktum att du och alla andra står bakom dess beslut som gör att denna (i rättighetsfrågor) absoluta stat kan föra fram sin vilja över huvud taget? Du verkar alltså ha lite av en skyldighet att visa att staten har rätt i den här frågan (och alla andra framtida fall, vilka för stunden är okända). Eller borde man tolka någons tystnad i det här fallet som att de faktiskt är för polycentrism, istället för monocentrism?"

Minarkistens dilemma bottnar alltså i att minarkisten inte kan lägga fram övertygande argument (eller, ingen minarkist har än så länge gjort så) för att en nattväktarstat alltid kommer att vara överlägsen det beslut som ett helt privat rättsystem kommer fram till. Samt att minarkisten ändå måste stötta staten, för att fortsätta vara minarkist.

Jag säger inte här att ett helt privat rättsystem alltid är bättre än ett statligt system. Rent teoretiskt verkar dock ett polycentriskt system - där det inte finns någon organisation som har absolut makt över andra i ett avseende - alltid vara bättre än monocentriska system. Makt korrumperar osv. Dessutom innebär statens våldsmonopol att vissa rättigheter kränks. Och jag tycker att den som förespråkar en viss lag, institution eller sed som innebär att någons rättigheter kränks borde ha bevisbördan att visa för andra att lagen, institutionen eller seden faktiskt är bra innan man bara accepterar den. Om man värdesätter frihet, i alla fall.

Filosofen Robert Nozick försvarade staten i Anarki, stat och utopi med argumentet att en stat skulle kunna uppstå i ett helt fritt samhälle. Att en organisation skulle kunna ha bättre, mer säkra och tillförlitliga rättegångsprocedurer än någon annan organisation och kan därmed tvinga dessa andra att följa dess bedömning i rättsfrågor. Att en domstol skulle kunna vara mer överlägsen alla andra domstolar i samhället och att folk därmed kunde rättmätigt tvinga andra att gå till den här domstolen. Men, han visade inte att vi borde förvänta oss att en nattväktarstat faktiskt skulle vara så bra. Så, varför utgå från att den är det?

Om man kunde visa att en ensam organisation, en som har absolut makt att bestämma i rättsliga frågor, verkligen är bättre än ett flertal olika aktörers konkurrens, då ser jag inga anledningar till att fortsätta vara anka. Om det vore så att man kunde visa att nattväktarstaten rimligtvis leder till bättre resultat än anarkin, då verkar argumentet att nattväktarstaten kränker individens rätt att straffa brottslingar mindre viktigt. Varför sätta någon vikt vid en möjlighet som troligtvis skulle leda till orättvisa? Men, såvitt jag har sett, finns det inga hållbara argument för att förvänta sig att nattväktarstaten skulle vara så otroligt mer rättssäker än ett privat system.

Man skulle förstås kunna hävda att läget är osäkert, och att det vore oklokt att fatta ett beslut på förhand, varför inte vänta tills vi vet mer om saken? I andra fall gissar jag att det är en bra inställning, men som i exemplet ovan verkar dessa frågor kräva att man teoretiskt borde kunna fatta ett beslut nu. Men, så klart, vi är väl inte nu i den teoretiska möjligheten där ens eget beslut har någon påverkan på politiska frågor, så man behöver inte besluta om sådant nu. Så att inte ta ställning är väl det mest rimliga i frågan.

Kolla även in ett inlägg som Niclas Wennerdal har skrivit i frågan.