Det här är sista delen i min recension av Gregory Mankiws Principles of Economics. De tidigare delarna går att läsa här:
Man kan dela upp alla texter i nationalekonomi i två grupper eller, mer exakt, utefter ett kontinuum med två motsatta poler. I den ena gruppen utgår texten från mycket av den förståelse som läsaren redan har; den pratar om centralbanker, kapitalförluster och besparingar och utgår från att läsaren förstår den alldagliga definitionen av dessa begrepp. I den andra gruppen är texterna väldigt noga med att definiera och förklara varenda koncept i boken, eller i alla fall de koncept som är specifika för ämnet; i en bok på tusen sidor går säkert hundra åt till att definiera vad kapitalskatt, marginalnytta och återinvesteringar är för något.
Båda sorters böcker och artiklar har sina användningsområden. Det skulle vara något besvärligt att skriva en polemisk debattartikel om kapitalskatter i Sverige om man måste förklara vad det är för sorts organisation som betalar skatten, hur den bildats och vad för mekanismer det är som ser till att den fungerar. (Nu finns det förstås länkar, så detta gäller inte digitala texter lika mycket som tryckta texter.) Och en utförlig förklaring av pengar utan en diskussion av de olika problemen som man stöter på med byteshandel är inte en bra förklaring.
En textbok i ekonomi måste naturligtvis tillhöra den andra gruppen, eftersom den förståelse en normal individ har av de samhälleliga fenomenen boken utforskar är inte lika bra som ekonomerna har. Annars skulle det inte finnas något behov att skriva textböcker.
Gregory Mankiws Principles of Economics är en bok av den andra sorten, men tyvärr finns det några områden som den brister i att ge en grundläggande förståelse av vissa fenomen. Vad är problemet med detta? Jo, problemet är ju att den (får man hoppas) förfinade, mer djupa förklaring som ekonomer kan ge ett fenomen inte förs över, och att de som läser håller kvar sina (möjligtvis) ej genomtänkta koncept och förklaringar. Vilka fenomen är det då som Mankiw är oförsiktig med, och inte ger en bra förklaring?
1. Samhället. Det första problemet med Mankiws beskrivning av samhället är att han aldrig definierar vad ett samhälle är. Det här kanske inte ser ut som ett jättestort problem då det verkar vara uppenbart vad Mankiw syftar på. Men problemet är att Mankiw antropomorfierar samhället så att det slösar, uppmuntrar, har kunskap och bryr sig om, är säker på, förstår och ställs inför en mängd olika val som det tar beslut om. Och det här är ett tema som finns från början av boken och finns att se i varje kapitel:
Men, det finns ett annat problem med Mankiws sätt att skriva, och det är att man kan börja söka efter någon speciell organisation som ser ut att vara den icke-existerande samhället, och sedan kalla den organisationen för samhälle. Genom boken stötte jag på endast ett exempel när Mankiw begår det här misstaget:
Slutligen, en något konstig kommentar från när Mankiw diskuterar olika politiska filosofier:
2. Staten och dess politik. Det här är samma sak som jag gick igenom i förra inlägget; Mankiw presenterar inte någon definition av staten eller hur den fungerar. Här kan jag nöja mig med att betona hur dåligt det är att prata om en sådan viktig institution som staten, utan att peka på de felaktiga idéer som folk har om den ("Vi är staten.") och samtidigt spä på med fler ogrundade idéer om den ("Staten tar förståndiga beslut som syftar till att gynna alla i samhället.").
Finns det något enskilt område som verkligen behöver skrivas om helt och hållet så är det all diskussion om staten.
Om man bortser från dessa två områden är Mankiw rätt bra på att beskriva fenomen ganska grundläggande. Men dessa områden måste man säga är av så stor vikt att resten av boken tappar rejält i värde av att de för fram en så radikalt usel förståelse av dem.
Så, mitt slutord om Principles of Economics är att det finns bättre böcker att läsa ifall man vill lära sig mer om hur samhället fungerar. En mer grundläggande text är Murray N. Rothbards Man, Economy & State - With Power and Market, även om jag föredrar George Reismans Capitalism (som dock är mer grundläggande än Mankiws verk). Men, även om någon skulle vilja lära sig mer om neoklassisk ekonomi skulle jag inte rekommendera Mankiws bok, då den är så tråkig att läsa (möjligtvis inte jämfört med andra textböcker som finns på marknaden). Jag vet dock inte någon lättläst bok som skall ta upp alla bekanta områden; jag brukar hänvisa till Thomas Sowells Basic Economics (Ekonomisk praktika på svenska) som en introduktionsbok till Chicago-skolans neoklassiska ekonomi, men jag vill minnas att den inte tar upp frågor om elasticitet, offentliga varor och de olika modellerna för en marknad, vilka är standard i all utbildning i neoklassisk ekonomi. Men, dessa områden är nog inte det viktigaste som kan sägas om ekonomi så Sowells bok är fortfarande många gånger bättre än Mankiws verk.
Båda sorters böcker och artiklar har sina användningsområden. Det skulle vara något besvärligt att skriva en polemisk debattartikel om kapitalskatter i Sverige om man måste förklara vad det är för sorts organisation som betalar skatten, hur den bildats och vad för mekanismer det är som ser till att den fungerar. (Nu finns det förstås länkar, så detta gäller inte digitala texter lika mycket som tryckta texter.) Och en utförlig förklaring av pengar utan en diskussion av de olika problemen som man stöter på med byteshandel är inte en bra förklaring.
En textbok i ekonomi måste naturligtvis tillhöra den andra gruppen, eftersom den förståelse en normal individ har av de samhälleliga fenomenen boken utforskar är inte lika bra som ekonomerna har. Annars skulle det inte finnas något behov att skriva textböcker.
Gregory Mankiws Principles of Economics är en bok av den andra sorten, men tyvärr finns det några områden som den brister i att ge en grundläggande förståelse av vissa fenomen. Vad är problemet med detta? Jo, problemet är ju att den (får man hoppas) förfinade, mer djupa förklaring som ekonomer kan ge ett fenomen inte förs över, och att de som läser håller kvar sina (möjligtvis) ej genomtänkta koncept och förklaringar. Vilka fenomen är det då som Mankiw är oförsiktig med, och inte ger en bra förklaring?
1. Samhället. Det första problemet med Mankiws beskrivning av samhället är att han aldrig definierar vad ett samhälle är. Det här kanske inte ser ut som ett jättestort problem då det verkar vara uppenbart vad Mankiw syftar på. Men problemet är att Mankiw antropomorfierar samhället så att det slösar, uppmuntrar, har kunskap och bryr sig om, är säker på, förstår och ställs inför en mängd olika val som det tar beslut om. Och det här är ett tema som finns från början av boken och finns att se i varje kapitel:
A society must decide what jobs will be done and who will do them. … Once society has allocated people (as well as land, buildings, and machines) to various jobs, it must also allocate the output of goods and services that they produce. It must decide who will eat caviar and who will eat potatoes. (s. 3)Det riktigt tråkiga med detta är att Mankiw uppenbarligen är bekant med konceptet spontan ordning, men väljer ändå att skriva som om det finns ett samhälle som fattar beslut.
In most societies, resources are allocated not by a single central planner but through the combined actions of millions of households and firms. Economists therefore study how people make decisions.... Economists also study how people interact with one another. For instance, they examine how the multitude of buyers and sellers of a good together determine the price at which the good is sold and the quantity that is sold. (s. 4)Alltså, för de fenomen som Mankiw menar att "samhället" förstår, bryr sig och funderar över så finns det inget mystiskt samhällsväsen som gör detta. Fenomenen har uppstått, som han säger, från miljontals människors agerande. Istället för att uppmuntra människor till ett felaktigt tänkande borde Mankiw ha lagt lite mer energi på att förklara varför hans språk bara är, i bästa fall, en liknelse. Ett problem med att få människor att se på samhälleliga institutioner som planerade är att vi troligtvis bedömer planerade och icke-planerade händelser olika, sätter olika betyg på dem.
Men, det finns ett annat problem med Mankiws sätt att skriva, och det är att man kan börja söka efter någon speciell organisation som ser ut att vara den icke-existerande samhället, och sedan kalla den organisationen för samhälle. Genom boken stötte jag på endast ett exempel när Mankiw begår det här misstaget:
Similarly, when we as a society choose policies that tax the rich to supplement the incomes of the poor, we are all insuring ourselves against the possibility that we might have been a member of a poor family. (s. 450)Eftersom det inte är samhället, utan staten som beskattar folk, verkar det som att Mankiw blandar samman dessa koncept. Så att man får "Samhället = Vi = Staten", ett uppenbart felaktigt sätt att se på verkligheten. Eftersom Mankiw bara gjorde det här misstaget (?) en gång, kanske det inte är ett stort problem, men oavsett vad hjälper det inte.
Slutligen, en något konstig kommentar från när Mankiw diskuterar olika politiska filosofier:
A third view of inequality is called libertarianism. The two views we have considered so far—utilitarianism and liberalism—both view the total income of society as a shared resource that a social planner can freely redistribute to achieve some social goal. By contrast, libertarians argue that society itself earns no income—only individual members of society earn income. (s. 450)Hur skall man tolka detta, månntro? Att utilitarister och amerikanska liberaler också antropomorfierar staten, ja. Men är deras tolkning korrekt och libertarianernas fel? Eller är det så att det inte finns något korrekt svar på den här frågan? Utifrån allt vad Mankiw har skrivit om detta gissar jag att det är det senare som gäller.
2. Staten och dess politik. Det här är samma sak som jag gick igenom i förra inlägget; Mankiw presenterar inte någon definition av staten eller hur den fungerar. Här kan jag nöja mig med att betona hur dåligt det är att prata om en sådan viktig institution som staten, utan att peka på de felaktiga idéer som folk har om den ("Vi är staten.") och samtidigt spä på med fler ogrundade idéer om den ("Staten tar förståndiga beslut som syftar till att gynna alla i samhället.").
Finns det något enskilt område som verkligen behöver skrivas om helt och hållet så är det all diskussion om staten.
Om man bortser från dessa två områden är Mankiw rätt bra på att beskriva fenomen ganska grundläggande. Men dessa områden måste man säga är av så stor vikt att resten av boken tappar rejält i värde av att de för fram en så radikalt usel förståelse av dem.
Så, mitt slutord om Principles of Economics är att det finns bättre böcker att läsa ifall man vill lära sig mer om hur samhället fungerar. En mer grundläggande text är Murray N. Rothbards Man, Economy & State - With Power and Market, även om jag föredrar George Reismans Capitalism (som dock är mer grundläggande än Mankiws verk). Men, även om någon skulle vilja lära sig mer om neoklassisk ekonomi skulle jag inte rekommendera Mankiws bok, då den är så tråkig att läsa (möjligtvis inte jämfört med andra textböcker som finns på marknaden). Jag vet dock inte någon lättläst bok som skall ta upp alla bekanta områden; jag brukar hänvisa till Thomas Sowells Basic Economics (Ekonomisk praktika på svenska) som en introduktionsbok till Chicago-skolans neoklassiska ekonomi, men jag vill minnas att den inte tar upp frågor om elasticitet, offentliga varor och de olika modellerna för en marknad, vilka är standard i all utbildning i neoklassisk ekonomi. Men, dessa områden är nog inte det viktigaste som kan sägas om ekonomi så Sowells bok är fortfarande många gånger bättre än Mankiws verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar