Finns det moraliskt goda eller onda handlingar? I Philosophical Explanations försöker Robert Nozick inte att ge ett definitivt svar på den frågan, utan försöker förklara hur moral måste vara för att det skulle vara sant, i den stil jag beskrev i förra inlägget. I det här inlägget tänkte jag ge en kort översikt av hans syn på moral.
Vad är moral?
Den första frågan som jag tycker är intressant här är vad för sorts påståenden moraliska påståenden är för några. Tidigare har jag tänkt mig att moraliska påståenden antingen är lika sanna som påståenden om verkligheten, att de inte är det eller att frågan är helt fel ställd (kategorierna är motsägelsefulla eller dylikt); att bör-påståenden antingen är sanna (realism), har inget med sanningen att göra (nihilism) eller är av en helt annan karaktär. Nozick presenterar några fler positioner:
Är inte det lite väl cirkulärt? Mjo, det finns ju säkerligen skäl till att något är rätt eller fel, som man borde kunna undersöka, men om det verkligen finns något agerande som i slutändan är bättre än något annat, då är ju det helt enkelt det rätta att göra.
Vad består det goda av? Nozick förklaring till hur det goda borde eller skulle se ut är att det består av komplexitet inom ett system, organisk enhet. Idén kommer från en estetisk teori om värde som säger att vi uppskattar något mer ju intrikat och komplext det är samtidigt som det integreras till en enhet. Samma koncept finns inom biologin när man studerar varelser som består av fantastiskt komplicerade varelser och växter som tillsammans bildar en enhet. Även vetenskapliga teorier och samhällen skulle vara värdefulla enligt det här synsättet.
Vad får en att göra det då? Här utgår han från att likar borde behandlas lika, och utgår från att vi därmed borde behandla varandra som de värdefulla varelser vi är.
Praktiska exempel
Nozick är snål, outhärdligt snål, med att ge exempel på vad det innebär att följa den moralteori han lägger upp, förutom på de mest uppenbara sakerna. Ja, man visar inte tillräckligt mycket respekt för andra som reflexiva, värdesökande jag genom att mörda dem. Gott så! Men, vad mer?
Philosophical Explanations ger inte något svar på vilka principer som mer formella rättsliga moraliska regler borde ha. Alltså han går inte tillräckligt långt i sin teori för att se ifall hans egna berättigande-teori för införskaffad egendom, eller någon annan liknande teori, stämmer eller inte. Boken går inte i den riktningen, tyvärr.
Men Nozick ger några exempel på vad det skulle innebära att agera respektabelt gentemot andra individer:
Däremot ger dessa paragrafer än mer bevis för att Torbjörn Tännsjös tolkning av Nozicks moralfilosofi definitivt är felaktig.
Sann moral?
Igenom hela texten refererar Nozick till moraliska påståenden som om de vore sanna påståenden, vilket verkar passa mer ihop med en realistisk (vilket namn!) syn på moral, än ett förverkligande. Men, om det nu är det senare som Nozick menar är så en moralisk teori måste vara, är det så att den sortens värde, verkligen existerar?
Men, Nozicks fråga är intressant på ett annat sätt också. För, givet att det stämmer, hur skulle man kunna veta om det stämmer eller inte? Hur skulle man kunna veta om moral finns eller inte? Med tanke på hur moral är definierat så verkar det vara omöjligt; vi kan inte mäta det eller märka några kännbara effekter av det. Och Nozick är fullt medveten om detta, och säger att vi i det fallet lika väl skulle kunna leva som om vi var i universumet där det fanns värde. Det skulle ju inte vara sämre att göra det, uppenbarligen.
Jag kan ju inte göra annat än att hålla med om det, men jag ogillar att Nozick så öppet talar om hur moral är "sann", och sedan slutar med att säga att "vi kan lika gärna göra det, även om det inte är sant". Något näpet slut.
Vad är moral?
Den första frågan som jag tycker är intressant här är vad för sorts påståenden moraliska påståenden är för några. Tidigare har jag tänkt mig att moraliska påståenden antingen är lika sanna som påståenden om verkligheten, att de inte är det eller att frågan är helt fel ställd (kategorierna är motsägelsefulla eller dylikt); att bör-påståenden antingen är sanna (realism), har inget med sanningen att göra (nihilism) eller är av en helt annan karaktär. Nozick presenterar några fler positioner:
Here there seem to be the following possibilities. (1) There do not exist any values or true ought statements (and there cannot?); this position has been termed nihilism. (2) Values do exist; they exist and have their character independently of our choices and attitudes. This has been termed realism or Platonism. (3) Values exist, but their existence and their character are both somehow dependent upon us, upon our choices, attitudes, commitments, structurings, or whatever. This position might be called philosophical idealism or creationism. Although these three possibilities have received the most discussion in the literature, there are two others also worth specifying. (4) Values exist independently of us, but inchoately. We choose or determine (within limits?) their precise character; we sculpt and delineate them. This position might be called formationism or romanticism. (5) We choose or determine that there be values, that they exist, but their character is independent of us. This position might be called realizationism. (s.555-556)Av dessa positioner avfärdar Nozick alternativ (1-4), och presenterar en teori som är av det sista slaget. Hans närmre beskrivning av den sortens påståenden verkar vara ganska nära hur jag tänker mig att subjektiva moraliska system skulle se ut; någon menar att vissa moraliska handlingar eller tankar är moraliska, och givet strukturen av dessa påståenden kan man sedan härleda fram ett helt system.
Is [the fifth] picture of value – as something whose existence is dependent upon us, but whose character is independent – a coherent one? (Let us leave aside the fact that parents often notice this description – dependent existence but independent character – as fitting their children's status.) One position in the philosophy of mathematics is that we create or construct mathematical entities, the progression of natural numbers or whatever, but the facts about these created entities, the relationships among them and so forth, then hold independently of us. We create the mathematical entities and then discover the truths that independently hold of them. (s. 556)Om detta är vad moraliska påståenden är, finns det då något moraliskt system som är bättre än andra? Finns det handlingar som är godare än andra? Nozick verkar föreslå att det stämmer, och presenterar (tidigare i boken) sin syn på vad det är som skapar mest eller högst värde. Som i fallet med skeptikern skissar Nozick sitt svar för att kunna visa hur moraliska värden skulle kunna existera och hur dessa ser ut.
My concern is not to argue that these views [nihilism, subjectivism, relativism] are false, to convince their proponents they are mistaken. The task, rather, is to explain how there can be objective values and ethical truths. … What could objective ethical truths and values be like, what could the universe be like in which they hold? How are objective values and ethical truths even possible? (s. 400)Om objektiva moraliska påståenden möjliga genom att de kommer till genom ens vilja att vara moralisk, vad, mer grundläggande, består denna moral av? Här delar Nozick upp frågorna om moral i hur moral skulle kunna göra våra liv bättre och hur andra människor (och andra varelser) borde förmå oss att ta hänsyn till dem i vårt agerande.
Value or preciousness of persons has a dual role in my interpersonal actions. Your value generates a moral claim or constraint on my behavior toward you; because of your value, others (including me) ought to behave toward you in some ways, not in others. Also, my value is expressed in how I am best off behaving, in the kind of behavior that should flow from a being with my value, in how that value is shown or maintained in action. My value fixes what behavior should flow from me; you value fixes which behavior should flow toward you. Value manifests itself as a push and as a pull. (s. 400-401)Den första sortens värden – push values – kommer ifrån individens eget värde, och den stora frågan Nozick tar upp först är: varför skall man bry sig om man agerar moraliskt eller inte? Nozicks svar är att man lever ett sämre moraliskt liv om man gör det, att ens värde förminskas, oavsett ifall individen känner eller förstår det. Ja, om moral nu är bestämt oavsett ens känslor eller förståelse (efter att den skapats ur ens vilja), borde dess omdöme av någon (ett omdöme mätt efter dess ramverk) inte förändras nödvändigtvis av den personens känslor (såvida de faktiskt tas upp i ramverket). Motivationen för att göra rätt verkar alltså vara för att det är rätt.
Är inte det lite väl cirkulärt? Mjo, det finns ju säkerligen skäl till att något är rätt eller fel, som man borde kunna undersöka, men om det verkligen finns något agerande som i slutändan är bättre än något annat, då är ju det helt enkelt det rätta att göra.
Vad består det goda av? Nozick förklaring till hur det goda borde eller skulle se ut är att det består av komplexitet inom ett system, organisk enhet. Idén kommer från en estetisk teori om värde som säger att vi uppskattar något mer ju intrikat och komplext det är samtidigt som det integreras till en enhet. Samma koncept finns inom biologin när man studerar varelser som består av fantastiskt komplicerade varelser och växter som tillsammans bildar en enhet. Även vetenskapliga teorier och samhällen skulle vara värdefulla enligt det här synsättet.
It is easy to misconstrue certain examples, however. Is the most valuable society a tightly organized centrally controlled hierarchical society of fixed hereditary status, termed by some theorists an “organic society”? Although it would have a high degree of unity, it would not encompass the same vast diversity as a free and open society. A far-flung system of voluntary cooperation unifies diverse parts in an intricate structure of changing equilibria, and also unifies these parts in a way that takes account of their degree of organic unity. Enlisting a person’s voluntary cooperation or participation takes account of his degree of organic unity to a greater extent than commanding him. (s. 421)På de områden han tar upp så håller jag med Nozick om att saker, varelser eller system med en hög grad av organisk enhet har, allt annat lika, något högre värde än mer simpla saker eller bara kaos. Men, Nozick menar att detta förklarar inte helt och hållet vad värde är, så han fortsätter och ger en djupare beskrivning av vad det innebär att värdera något. Det han skriver här är uppenbart, och ganska tydligt formulerat, vilket gör mig något ledsen att han inte kunnat använda samma stil annars i boken.
To see further into the nature of value, we must ask what value is for, what function it performs for us. Value is not merely something that exists out there (or in us); it also is something to which we are to have, when possible, a certain relationship. Values are to be brought about, maintained, saved from destruction, prized, and valued (where this last is some descriptive term of psychology plus the theory of action). When no activity of ours can affect the value, value is to be contemplated and appreciated. That is what the function of value is in our lives, to be pursued, maintained, contemplated, valued.Detta ger inget klart svar av vad värde innebär, givetvis, men det borde sätta upp klara gränser för vad moral borde vara. Men han menar att organisk enhet inte kan vara den enda relevanta faktorn för vad som gör något gott; det kan inte ensamt få oss att V:a något tillräckligt mycket. Så något mer måste finnas med i mixen av värdefulla saker. Vi måste även ta med de saker som borde få oss att respektera andra.
Let us specify a class of verbs, call them the V verbs (for valuing). These include: bringing about, maintaining, saving from destruction, prizing, contemplating, valuing. Depending upon the magnitude and nature of the values, other attitudes and relationships also are appropriate. (I am aware that merely listing these might seem to diminish them: nothing could be further from my purpose.) We are to care about, accept, support, affirm, encourage, protect, guard, praise, seek, embrace, serve, be drawn toward, be attracted by, aspire toward, strive to realize, foster, express, nurture, delight in, respect, be inspired by, take joy in, resonate with, be loyal to, be dedicated to, and celebrate values. With the very highest values, we are to be elevated by, enthralled by, love, adore, revere, be exalted by, be awed before, find ecstasy in these highest values. (s. 429-430)
Another class of verbs also is related to the function of value in our lives, the anti-V verbs: destroying, blocking the realization of, impeding, scorning, ignoring, demeaning, shunning, negating, opposing, thwarting, rejecting, avoiding, being distanced from, insulting, combating, being repulsed by, and hating. These, most definitely, are inappropriate and unfitting responses to value. ... However, although anti-V-ing is an inappropriate response to value, this having low value itself, it need not be an inappropriate response to disvalue, whose (intuitive) measure is some negative quantity. In a range of cases, at least, anti-V-ing disvalues will have (positive) value. (s. 430)
Vad får en att göra det då? Här utgår han från att likar borde behandlas lika, och utgår från att vi därmed borde behandla varandra som de värdefulla varelser vi är.
The ethical behavior somehow recognizes or acknowledges the characteristic, it treats the bearer of the characteristic as having that characteristic. On the supposition that the basic moral characteristic is being a value-seeking I, the fundamental ethical principle is:Även det här känns rätt så uppenbart! Viktigt är dock att det inte är uttömmande för vad en moral är; det går att behandla någon som ett värdesökande jag och vara elak mot personen. Frågan är om den här principen kan komma mycket längre och ge mer relevanta svar (samma fråga kan man ställa till den om organisk enhet). Nozick ger ingen längre utläggning av vad principerna leder till, utan kommer med några fler principer:
Treat someone (who is a value-seeking I) as a value-seeking I.
This has kinship with Kant's principle: treat everyone as an end-in-himself and not merely as a means.
What is it to treat someone as a value-seeking I? Suppose that in order to break a window I pick up a sleeping person and hurl him through it. I am treating him as an object. My behavior utilizes his mass, size, center of gravity, and other characteristics the physicist speaks of, but it is not cued to his being a person, to his being a value-seeking I. My behavior is in no way dependent upon his possession or nonpossession of that characteristic. For me to treat someone as a value-seeking I, something about my behavior – about how I do or at least would behave toward him in certain circumstances – must depend upon his having that characteristic; that characteristic must (actually or subjunctively) make some difference to me. This is surely a minimal reading of treating someone as a value-seeking I. When I hurl the sleeping person through the window, I take no account of the fact the he is a self, a subjectivity with desires: I treat him merely as a thing. (s. 462)
Using the distinctions between responding and anti-responding, we can now specify further the fundamental moral principle concerning treating value-seeking I's as value-seeking I's. First we have the negative injunction (or alternatively the goal of minimizing anti-responsiveness):Så, givet att vi har dessa principer som Nozick menar att en moral måste (eller borde) ha, vad leder de till?
Do not treat a value-seeking I as less than a value-seeking I; do not anti-respond to value-seeking I's.
Subsidiary injunctions fall under this general one, for instance, do not degrade a value-seeking I. Second, there is the positive formulation:
Treat value-seeking I's, as value-seeking I's; be responsive to value-seeking I's as value-seeking I's. (467-468)
Praktiska exempel
Nozick är snål, outhärdligt snål, med att ge exempel på vad det innebär att följa den moralteori han lägger upp, förutom på de mest uppenbara sakerna. Ja, man visar inte tillräckligt mycket respekt för andra som reflexiva, värdesökande jag genom att mörda dem. Gott så! Men, vad mer?
Philosophical Explanations ger inte något svar på vilka principer som mer formella rättsliga moraliska regler borde ha. Alltså han går inte tillräckligt långt i sin teori för att se ifall hans egna berättigande-teori för införskaffad egendom, eller någon annan liknande teori, stämmer eller inte. Boken går inte i den riktningen, tyvärr.
Men Nozick ger några exempel på vad det skulle innebära att agera respektabelt gentemot andra individer:
When someone raises a moral objection to something we are doing or planning, we feel we owe him an answer, a moral answer. It will not do simply to hit him on the head or to shrug our shoulders. An ethical egoist would reply only if he thought doing so was in his own interest; we feel we have to respond with moral reasons. (However, we do not have to expend our life's savings to track down the person who objected and then went off to travel in inaccessible places. We ought to respond, prima facie, although this ”ought” can be overridden by other considerations.) Only by responding are we treating him as a value-seeking I; the only way to respond to his requesting moral reasons or raising moral objections, the only response to it qua that, is to offer moral reasons in justification or defense of our actions, to engage, if need be, in a moral dialogue with him. (s. 469)Jag höll utkik i boken efter dessa praktiska exempel, men kunde bara hitta dessa förbud och påbud (som han däremot upprepat på andra ställen) som han menade var moraliska. Men, det var inte av den anledningen som han skrev boken, så det var väl inte mycket att förvänta sig.
Moral sensitivity toward others, knowing in diverse circumstances how to be aptly and creatively responsive to others as value-seeking selves, is not merely a matter of following rules. Nonetheless, the moral principles against murder, coercion, manipulation, and lying are (at the least) valid summaries of what is demanded of us by (not anti-)responsiveness to other value-seeking selves. Those who respond to others as value-seeking selves will fit these principles even if they do not consciously follow them. (s. 471)
Däremot ger dessa paragrafer än mer bevis för att Torbjörn Tännsjös tolkning av Nozicks moralfilosofi definitivt är felaktig.
Sann moral?
Igenom hela texten refererar Nozick till moraliska påståenden som om de vore sanna påståenden, vilket verkar passa mer ihop med en realistisk (vilket namn!) syn på moral, än ett förverkligande. Men, om det nu är det senare som Nozick menar är så en moralisk teori måste vara, är det så att den sortens värde, verkligen existerar?
Until now we have avoided the ontological question of whether value exists. We have described what value would be if there were value (namely, organic unity), how we could be responsive to such value and to the valuable characteristics of others, and how we could seek and pursue value. …Ja, tänk om det är så att det som orsakar A finns, men att A ändå inte finns. Tänk om vi skulle kunna ha en sådan otur att leva i en sådan värld? En sådan värld verkar inte vara möjlig, men jag kan inte säga mig förstå hur varandets väsen fungerar i innersta detalj så jag kan ju inte säga att det är otänkbart.
Suppose, though, that we are unlucky enough to live in a universe, otherwise identical, but without value. The necessary conditions constitutive of value are satisfied, and some things have a high degree of organic unity, which (let us suppose) would be value if anything is, yet in that universe there just is not any value. (s. 562)
Men, Nozicks fråga är intressant på ett annat sätt också. För, givet att det stämmer, hur skulle man kunna veta om det stämmer eller inte? Hur skulle man kunna veta om moral finns eller inte? Med tanke på hur moral är definierat så verkar det vara omöjligt; vi kan inte mäta det eller märka några kännbara effekter av det. Och Nozick är fullt medveten om detta, och säger att vi i det fallet lika väl skulle kunna leva som om vi var i universumet där det fanns värde. Det skulle ju inte vara sämre att göra det, uppenbarligen.
Jag kan ju inte göra annat än att hålla med om det, men jag ogillar att Nozick så öppet talar om hur moral är "sann", och sedan slutar med att säga att "vi kan lika gärna göra det, även om det inte är sant". Något näpet slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar