Mellanstatliga byråkratin försvagas

En av de få sanningsenliga nyhetsrapportörerna, Robert Foster, samtalar med Julian Assange och Robert Murdoch om nyhetsspridande i dagens globala miljö. Många oroas över att Wikileaks får fortsätta att sprida hemligheter som vissa stater vill hålla hemliga, vilket både amerikanska militären och Australiens president vill hindra. Denna oro kommer säkerligen att fortsätta att tillta, då världens regeringar fortfarande är fast i sin byråkrati som förhindrar USA och deras allierade från att förhindra spridningen av dokument som kan vara till skada för deras operationer i mellanöstern. Utan denna kontroll står byråkratin maktlös, och inför liknande onormala situationer kommer den nog få minskat inflytande.

Allt detta pekar i en riktning, vilket Eris legionärer inte är sena att uppskatta: att det mellanstatliga samarbetet inte är smidigt nog för att hantera dylika situationer. Hur skall detta kunna förbättras, undrar vissa? Jag hoppas att de får utföra det arbetet själva.

Den skarpsinte Robert Foster pekar för övrigt, efter intervjun, på problemet med att ens världsbild formas omedvetet av monopolistiska institutioner. I dessa tider, när kulturella influenser går kors och tvärs, och internet har öppnat upp en hel värld av kunskap, som de flesta inte har koll på, ger det en aldrig tidigare skådad möjlighet för de som står för frihet och sanning: att bara säga vad man tycker. När historieböckerna är skrivna om denna tid kommer det vara klart att ingen egentligen vet vad som händer på makronivån, så att kräva att folk lyder under dagens lögner, halvsanningar och vidriga "moraliska" imperativ är bara löjligt.

Vår skola

Här kommer en tredje samling nyhetsartiklar som kritiserar en del av dagens usla monocentriska system. Centralplanering är dåligt, såväl för produktion av muttrar som för de lite mer viktiga sakerna. Dagens skola är inget att se upp till, det är rent ut sagt vidrigt vad den orsakar för bekymmer.

De två tidigare samlingarna: Våra poliser och Våra väljare.

Allmänt

Mörk bild av läget i landets skolor (DN) (2012)
Skolinspektionens årsrapport, som lämnas till regeringen i dag, ger en mörk bild av hur det ser ut i landets skolor jämfört med hur det borde vara.
1075 elever gick ut nionde klass förra året utan ett enda godkänt betyg i något enda ämne. Och ett par hundra elever lämnade skolan i sjuan eller åttan. Följden är individuellt lidande, svårt att få jobb och kraftigt ökad risk för psykosociala problem, enligt rapporten.  Andelen elever som inte kommer in på gymnasiet ökar varje år. Hälften av tillfrågade lärare säger att de har elever som behöver stöd men inte får det. Rektorer och huvudmän här missköter sitt uppdrag.  De flesta grund-, gymnasie- och vuxenutbildningar visar för dåliga kunskapsresultat. Bristerna i arbetet att förebygga kränkningar bedöms vara omfattande. Var tionde elev är ibland rädd för att gå till skolan och en tredjedel av eleverna menar att elever kan vara elaka mot varann i skolan utan att de vuxna där reagerar. Istället för att ta kränkningarna på allvar ser Skolinspektionen att lärare och rektorer förminskar problemen eller lägger skulden på eleverna.

Stora brister i skolan (2010)
Bristerna är stora i många skolor och i stort sett desamma som för tio år sedan, enligt Skolinspektionen. Betygen är orättvisa, resultaten för dåliga, undervisningen följer inte läroplanerna och lärarna vet inte vad de ska lära ut, framgår av en rapport till regeringen, uppger Sveriges radios Ekoredaktion.  I dag är det ett lotteri om det ska gå bra för en elev. Den har tur som får en välutbildad lärare och en duktig rektor i en bra skola, enligt inspektionen.

Gymnasiet levererar en dålig tjänst till (minst) en tredjedel av eleverna
En tredjedel av alla elever klarade inte gymnasieskolan på tre år enligt nya siffror från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).  I den sämsta kommunen lyckades endast 43 procent av eleverna med det, i den bästa 88 procent, enligt studien Motverka studieavbrott.

Allt vanligare att skolor anmäls (2011)
Föräldrainflytandet ökar – dubbelt så många anmäler sina barns skolor till Skolinspektionen jämfört med för två år sedan. Lärare känner sig ifrågasatta och ­kontrollerade. Sara fick finna sig i att en förälder satt med i klassrummet i flera dagar.
Vanligaste anmälningarna 2010:  1) Kränkande behandling  2) Särskilt stöd

Allt fler anmäler mobbning  (2007)
Skolverket fick i fjol cirka 1 100 anmälningar om olika missförhållanden. De allra flesta, närmare 500, gällde kränkande behandling. Det är en ökning med ett hundratal jämfört med 2005.


Hjärnforskare vill att skolan tänker om
Hjärnforskningen skulle kunna revolutionera skolan. – Undervisning bör inte utsättas för politiska ­modenycker utan vila på vetenskaplig grund, säger Torkel Klingberg, aktuell med boken Den lärande hjärnan. Det viktigaste att ta till sig är att hjärnan är formbar.

Kommentar: Klingbergs kommentar låter väldigt likt den forskning som rapporterats i boken Switch. Den rapporteringen var väldigt övertygande.

Drogtest i skolan får skarp kritik
Folkhälsoinstitutet kritiserar Landskrona kommuns beslut att införa drogtester av skolungdomar. Det viktigaste en skola kan göra för att förhindra missbruk är att skapa bra relationer mellan elever och lärare, konstaterar myndigheten i en ny rapport.

”Sonen blev deprimerad”
Hur barn med behov av extra stöd bemöts i skolan varierar stort – det vittnar inte minst läsarreaktionerna om. Några har fått precis den hjälp de behöver, för andra har skolan varit en enda lång kamp för att bli förstådd. Här är några av berättelserna.

Problem med undervisningen

Stora faktafel i drogundervisning
Svenska skolor köper undervisning om droger av en organisation tätt knuten till scientologerna. Informationen innehåller stora faktafel, visar SvD:s granskning. ”Förfärligt att man slår i ungdomar en massa felaktigheter”, säger narkotikaforskaren Björn Johnson. Organisationen heter drogfritt.nu och dess ledare, Alexander Breeze, för ut idéerna, till skolbarn, att man är beroende av alkohol ifall man anser att vin är passande för en romantisk middag och att man kan få flashbacks av alla droger, i flera decennier efter att man tagit den. I 65 av sveriges 290 kommuner har politikerna köpt in droggfitt.nus tjänster.

Elever får inte ta hem matteböcker
Eleverna i andra klass i Augustenborgsskolan i Malmö får inte ta hem sina matteböcker. En anledning är att elever glömt att ta med böckerna till skolan igen. Men det handlar också om rättvisa och kontroll, säger rektor Annelie van Lunteren till Sydsvenskan. Hon betonar att det är bra att man tränar hemma och att föräldrar får hjälpa och stötta hur mycket som helst, men tillägger att alla inte kan få den hjälpen. - Vi är skyldiga att ge alla likvärdig undervisning, säger hon.

Elev tittade på film i ett år
Efter att Skolinspektionen granskat en skola i Eslöv riktar de nu stark kritik mot ledningen på skolan, då det i granskningen framkommit att en autistisk elev under ett år tittat på film och lekt på fritids istället för att delta i undervisningen.

Trista lektioner släcker klassens ljus
Särbegåvade elever blir ofta uttråkade och ”slocknar” eftersom de får för lite stimulans, visar flera svenska studier. – En person som föds med en fallenhet för höjdhopp måste träna hårt för att klara 2,40. Samma sak gäller matte, säger forskaren Eva Petterson,
Exempel: ”Om jag klarade av mina matteuppgifter för snabbt, tvingade läraren mig att sudda ut alla svaren och börja om från början igen så att jag skulle bli färdig samtidigt som övriga klassen.”

Svenska elever sämre på matte och fysik
Svenska gymnasieelever har blivit sämre både på matte och fysik. Kunskaperna har försämrats markant de senaste 13 åren, visar den internationella kunskapsmätningen TIMSS. Andelen elever som inte nådde upp till medelgod kunskapsnivå i matte har nästan fördubblats, från 36 till 71 procent, skriver Skolverket. Samtidigt har andelen elever som fått högst resultat minskat från 6 till 1 procent.  Andelen fysikelever som inte når upp till en medelgod kunskapsnivå har ökat från 8 till 38 procent, och de som fått bäst resultat i fysik har minskat från 25 till 7 procent.

Dålig luft i vart sjätte klassrum
I vart sjätte klassrum är koldioxidhalten för hög - vilket kan ge eleverna huvudvärk och ögonirritationer. Det framkom när hundratals klassrum undersöktes i höst.

Var tionde utan godkänt betyg
Mer än var tionde elev som gick ut nian i våras saknar godkända betyg i svenska, matte eller engelska. Orsaken är att skolan är dåligt anpassad efter eleverna, tycker Skolverket.

Skolan får underkänt i matte
Matematik är den svenska skolans sorgebarn. Ett otal rapporter har krävt förändringar, från lärarutbildning till för­skolepedagogik. Men den nedåtgående trenden fortsätter, trots att politikerna lagt ned mer pengar på att försöka lösa problemet. Mattesvaga elever och ­dyskalkyliker är de som kommer mest i kläm.

90 procent känner inte till Gulag
Detta är första gången en landsomfattande, statistiskt säkerställd undersökning genomförts angående dessa frågor. Demoskops undersökning baserar sig på svaren från 1004 slumpmässigt utvalda skolungdomar i åldrarna 15-20 över hela landet. Endast en på hundra kände till ordet bolsjevik och bara 18% visste att Vitryssland är en diktatur.

Elev var utan utbildning i två år
Stockholms stad får hård kritik av Skolverket för att en grundskoleelev inte fått tillräckligt med stöd och därför i stort sett varit utan utbildning under två år. Det var under stora delar av 2004 och 2005 som eleven inte fick någon riktig skolundervisning. Bristande rutiner och dålig tillsyn av närvaron i skolan gjorde att eleven inte fick det stöd och den undervisning som lagen kräver. Skolverket skriver i sitt beslut att det är ”anmärkningsvärt” att den aktuella stadsdelsförvaltningen brustit så kraftigt i sina plikter.

 Mobbning och våld

Var femte elev mobbad
Nära sju av tio av Sveriges unga tycker att lärare och andra vuxna engagerar sig för lite mot kränkningar i skolan. Mer än var femte elev känner sig utsatt för mobbning.

Mina skolår var en ren mardröm
Skoltiden är jobbig för de flesta, men för mig var den ett rent helvete. Under mina tio år i grundskolan i Gästrikland blev jag mobbad dag­ligen. Oftast berodde det på att jag var ”feminin”, överviktig samt att jag lyssnade på ABBA. Värst var det på högstadiet. Folk skrek efter mig varje gång jag gick genom korridoren, jag blev knuffad av förbipasserande och vid ett tillfälle även mordhotad. Allt medan mina klasskompisar såg på utan att ingripa eller hämta en lärare. Varje vardagsmorgon var en mardröm fylld av ångest och rädsla inför skoldagen. Min mamma fick ofta hämta mig gråtandes innan skoldagen ens hade slutat. Mobbningen ledde till att jag började skära mig själv och vid flera tillfällen planerade att begå självmord.

Det som gjorde mig mest ledsen var den då­varande rektorns attityd. Han kunde slänga ur sig spydiga och nonchalanta kommentarer när jag kom till honom och berättade om mobbningen. När jag till exempel bad honom att ringa hem till mobbarnas föräldrar och försöka få dem att hjälpa till, så fick jag svaret: ”Du ska inte tala om för mig vad jag ska göra.” Detta trots att han hade försökt prata mobbarna tillrätta flera gånger utan framgång. Det enda riktiga stöd jag fick på högstadiet var från den dåvarande skolvärdinnan som ofta höll mig sällskap på rasterna när hon hade tid.

Åtta år och ständigt rädd för skolan

Du är 8 år och går över skolgården, kylan nyper tag i dina bara kinder och du har en klump i magen. En klump som bara har blivit större och större under de första två och ett halvt åren du tillbringat på skolan i Göteborg. Nu ska du åter upp för trapporna, hänga av dig ytterkläderna och plocka upp din bok ur väskan. Du gör det med långsamma rörelser. För du vet, att där inne väntar helvetet.

Fem anhållna för internatmisshandel
Fem elever vid riksinternatskolan Sigtuna Humanistiska läroverk har anhållits misstänkta för grov misshandel. Enligt uppgifter till Aftonbladet ska eleverna ha kränkt och misshandlat en skol"kamrat".

Elev får skola att kalla in vakter
Högstadieeleven vid Forsnässkolan i Munkfors har en längre tid utsatt både elever och personal för hot och våld. Nu har skolan kallat in uniformerade Securitasvakter för att patrullera och garantera ordning på skolan.

Skolinspektionen: Mycket lite har hänt på tio år
Elever utsätts för kränkande behandling och våld på Lundsbergs skola. Det konstaterar Skolinspektionen efter sitt besök, men redan för tio år sedan larmades om liknande kränkningar. Nu ställer sig myndigheten frågande till varför ingenting har hänt. Kränkande tillmälen, förnedring och våld – det är del av hur livet ser ut på Lundsbergs skola enligt Skolinspektionen. Efter anmälningar om övergrepp gjorde myndigheten tillsyn i oktober och nu riktas allvarlig kritik mot skolan.

160 000 kronor krävs för mobbad elev
En elev vid en skola i Simrishamn utsattes dagligen under större delen av högstadiet för både fysisk och psykisk misshandel av skol"kamrater", under två års tid. Förutom slag och sparkar har pojken fått saker kastade på sig och sina kläder förstörda. Vid ett tillfälle filmades kränkningarna och lades ut på Youtube. Skolan försökte få stopp på mobbningen men misslyckades. Nu kräver barn- och elevombudet (BEO) kommunen på 160 000 kronor i skadestånd.

De mobbade tvingas flytta
SvD har tittat på de fall från 2010 där Barn- och elevombudet, BEO, kritiserar skolor för brister i hanteringen där elever utsatts för kränkande behandling. I 21 av 66 fall har eleven som utsatts för mobbningen bytt skola. I två av fallen har rektorn, enligt anmälningarna, uppmanat den mobbade att flytta. Bara i fyra av fallen har skolan flyttat på elever som utsatt andra för mobbning.

”Hennes sätt gör att hon blir slagen”
Elizabeth är elva år och rädd för att gå till skolan, där hon mobbas. Men i stället för att stoppa kränkningarna påstod skolan – felaktigt – att Elizabeth led av autism. Därmed sänder hon enligt en lärare ut signaler till andra barn som gör att hon blir slagen.
Kommentar: Det skulle vara förväntat att en mobbare hävdat att det är mobbarens eget fel att denne måste mobba sitt offer. Att skolan tar efter mobbarens retorik torde peka på att de är oförmögna att göra något.

Skolor kan inte stävja en anti-pluggkultur bland pojkar
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har tagit del av betänkandet och tycker att situationen är allvarlig:  - Det är väldigt allvarligt. I ett kunskapssamhälle är det viktigt att vi kan garantera alla barn en god utbildning om vi ska kunna konkurrera i en globaliserad värld. Det är inte okej att flickor ska ha en klump i magen varje morgon för att de väntar sig mobbning och trakasserier. Det är inte okej med en machokultur som intalar pojkar att det är töntigt att plugga, säger hon till TT.

Mobbad elev fick egen livvakt
En 15-årig pojke på en skola i Karlskrona har fått egen vakt som skydd mot mobbning. Pojken har känt sig hotad, trakasserad och förföljd i skolan av ett gäng på cirka tio elever, skriver Blekinge Läns Tidning. Skolan har tidigare gjort en polisanmälan mot gänget för att ungdomarna hotat att skära av halsen på 15-åringen.

Kommun får kritik efter mobbning
En 13-årig pojke tog sitt liv i april i år efter att ha utsatts för mobbning under flera år i två skolor i Lerums kommun utanför Göteborg.

Polisen ska patrullera på skolor (2008)
Med början i januari kommer polisen i norra Värmland att patrullera på skolor. Syftet är att få bort droger och minska våldet. Men samverkan mellan polisen och skolan ses också som ett viktigt led i det brottsförebyggande arbetet. – Vi ska finnas som ett stöd, säger Peter Åkerström, polischef i norra Värmland.

Tände eld på skolflickas hår
Någon försökte tända eld på en högstadieflickas hår på en skola i Landskrona. Flickan chockades men fick inga fysiska skador. Gustav Adolfskolan i Landskrona har gjort sig känd som stökig. För ett år sedan stängdes skolan en dag sedan raketer avfyrats inomhus och en lokalvårdare skadats. Året dessförinnan strejkade en grupp skolflickor i protest mot mobbning och trakasserier. Bara under 2006 rapporterades ett 20-tal incidenter till Arbetsmiljöverket.

Bladins kritiseras för mobbning
En elev på Bladins blev under flera år slagen, retad och bespottad.  Nu får skolan kritik av Barn- och elevombudet, BEO, för att inte ha tagit kränkningarna på tillräckligt stort allvar. Den kränkande behandlingen pågick mellan 2009 och 2011 och innefattade allt från slag till verbala kränkningar. Trots att mobbningen pågick under flera år vidtalades inte den utsattes föräldrar. Det tyder på att skolan inte förankrat planen mot kränkande behandling i verksamheten, konstaterar BEO.


Program mot mobbning döms ut (2011)
Skolverket dömer ut åtta antimobbningsprogram som används i svenska skolor. Både kamratstödjare och ­medling där elever själva löser konflikter leder ofta till ökad mobbning, visar verkets ­omfattande rapport.
Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket, lägger stor vikt vid undersökningens slutsatser gällande kamratstödjare.  –När eleverna fungerar som ögon och öron åt personalen leder det ofta till ökad mobbning. Både mobbningen på hela skolan och mot de ansvariga eleverna ökar.  Andra insatser som visat sig öka mobbning är att ha särskilda lektioner med värdegrundsarbete som är schemalagda för alla klasser. I studien har det framkommit att eleverna har uppfattat lektionerna som tjatiga, konstgjorda och stökiga.

Skolornas arbete mot mobbning sågas (2010)
Nästan alla svenska skolors arbete mot mobbning får underkänt i en granskning av Skolinspektionen. Den visar att trakasserier förekommer varje dag. "Oacceptabelt", säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) om Skolinspektionens rapport. Skolinspektionen (SI) har synat 50 skolor och funnit brister i arbetet mot kränkande behandling hos alla skolorna utom en, rapporterar SI enligt Dagens Nyheter:  Fysiskt våld, trakasserier och hot förekommer dagligen.

Hård kritik mot skolans mobbningsarbete (2009)
9 av 10 skolor är dåliga på att att aktivt arbeta mot mobbning trots att de är skyldiga enligt lag att agera. Enligt tidningen Skånskan mobbades pojken utan att föräldrarna kände till problemet. När föräldrarna tog upp saken med skolan visade det sig att man redan kände till mobbningen och lämnat över ärendet till skolans mobbningsgrupp utan att meddela föräldrarna. Enligt Skånskan hävdar skolans rektor att det egentligen inte fanns några problem med mobbning i pojkens klass – istället handlade det om att det fanns för många pojkar i klassen.

Slutligen, en artikel som jag var med och skrev under våren 2012, om vikten av kritiskt tänkande i skolan:

Stora brister i undervisningen om kritiskt tänkande
Idag betonas vikten av att alla ämnen ska innehålla kritisk värdering och tänkande och det är någonting som vi är positiva till. Problemet är dock att detta blir synligt för barn och lärare först i gymnasiet. Vi tror att barn klarar av detta när de går i högstadiet. Eller varför inte i lågstadiet?  Men, det som lärs ut är bara skuggan av vad en ordentlig kunskap om den vetenskapliga processen är. Vetenskapen om hur vi tänker rationellt och vilka metoder man behöver kunna är gigantisk, och om ens del av detta lärs ut, lärs det ut väldigt sent. Istället för att man skall få höra begreppet "sakkunning kollegial granskning", och en halvhjärtad förklaring av vad det innebär, tycker vi att det borde läras ut tidigare. Om inte på lågstadiet, så väl på mellanstadiet.

Några problem med svenska staten

Den svenska staten sköter många av sina uppgifter dåligt. Många uppgifter borde den inte sköta alls, för de orsakar bekymmer och lidande för människor som inte förtjänar att bli skadade. Eftersom staten gör så mycket, kan det vara svårt att hålla koll på allt negativt den sysslar med. Här kommer en, på intet sätt, komplett lista över allt dåligt den gör. Den tar inte heller nödvändigtvis upp de värsta brotten. Listan är lite för min egen del då jag tänkt göra ett längre inlägg om detta på OFUSS. Den borde även kunna övertyga människor om att det är värt tiden att undersöka alternativ till dagens politiska styre, och att vara mer öppen med att (ifall man stöttar dagens styre överlag) man kan ha fel om att det är ett bra system.

• Den statliga sjukvården
  Långa köer för att opereras - Den som blir skadad så att det kräver en operation kan ibland få vänta i år för detta. Ny lagstiftning ("Kömiljarden" och "Vårdgarantin") verkar ha gjort att kötiderna minskat, men enligt Socialstyrelsen får mer än 10,5% av svenskarna vänta i mer än tre månader (efter att ha diskuterat med en läkare) på att få en operation. Detta kan jämföras med veterinärkliniker, som oftast är privatägda, och där patienterna kan bli opererade efter bara en dag.
  Folk dör på grund av dåliga rutiner på SOS Alarm/112 - Folk kan ringa för att försöka få hjälp och inte bli trodda av personalen, och som då inte skickar iväg en ambulans. SOS Alarm är ett aktiebolag men ägs av, och är en del av, "det offentliga".
  Folk dör av misstag som går att undvika - Enligt dåvarande socialministern Göran Hägglund skall upp till 3 000 människor dö i vården i onödan, av misstag som går att undvika. Den nya lag som han hjälpte till att skapa har lett till att ca 40 personer om dagen skickar in en anmälan om misskötsel i vården.
  Staten instruerar sin personal till att få folk att inte söka vård - Till skillnad från privata företag vill staten helst inte att du använder "offentliga" tjänster. För, som enskild användare är du inte någon kund för staten, du är en kostnad.
  Ovilja att lindra folks smärtor - Läkare verkar på rutin nedvärdera eller inte sätta speciell tillit till en patients påstående om att denna lider. Detta kommer troligtvis delvis ifrån en ovilja att ge ut narkotika (opiofobi kallas det, vilket Socialstyrlsen erkänt är ett problem) men kanske också för att det är ett enkelt sätt att spara pengar för staten.
  Statens sjukvård är hopplöst ineffektiv - En belysande anekdot.
  
• Den statliga polisen
  Polisen utreder få brott och hittar sällan gärningsmannen (I, II, III) - Det är osäkert idag hur många brott som verkligen blir utredda och där en gärningsman hittas. Genomsnittet verkar ligga någonstans mellan 6-16%.
  Polisen missköter sig - Polisen missköter sig; de agerar olämpligt och vidrigt. De senaste åren har det rapporterats i tidningar om poliser som hotar fotografer, slår folk som filmar deras beteende, tar råd från sierskor för att lösa brott, smygfilmar sina kollegor när de byter om, begår brott och frias i domstol, misshandlar medborgare, misshandlar fyllon, misshandlar folk de gripit, misshandlar folk de arresterat, klär av flickor i arresten, pepparsprejat epilektiker, tvingar flyktingar till att ha sex mot att inte berätta om dem, våldtagit minderåriga, läcker ut hemlig information, sålt stöldgods samt stulit värdesaker som polisen förvarat åt brottsoffer och andra som drabbats av olycka.
  Polisen behandlar folk som de arresterar väldigt illa, såpass att de arresterade ibland dör - Det händer ibland att personer som blir arresterade av polisen dör i deras "omsorg". Problemet är inte att polisen ibland tar hand om personer som bara råkar dö, utan att det verkar som att det är just polisens hantering av dessa individer som gör att de dör. (Exempelvis Osmo Vallo, 1995, och Johan Liljeqvist, 2008.)
  Ankdammen: Den statliga polisen - Niclas Wennerdal och jag tar översiktligt upp problemen med polisen i detta podcastavsnitt.
  
• Välfärdsstaten
  Försäkringskassan nekar folk pengar för sjukförsäkringen - Detta leder till stora problem för flera människor, vilka har knuffats bort från det statliga skyddsnätet, då de har förlitat sig på att staten skulle hjälpa dem. Socialförsäkringssystemet tre främsta problem är att det består av a) vitt skilda komponenter som konkurrerar med varandra vad gäller belastning på socialförsäkringen, och b) är uppbyggt att finansieras av skatter samt ett visst mått tillväxt som skatterna i sig på sikt hämmar , samt c) att staten använder pengar ämnat för socialförsäkringar till annat.
  Dålig service i äldrevården - I äldrevården misshandlar, hånar och ignorerar personalen sina kunder. På vissa ställen är maten usel och det är bara nyligen som hemmen kunnat servera alkohol fritt utan tillstånd.
  Missbruksvården är skadlig - Olika svenska anstalter har blivit kritiserade för bl.a. långa kötider och för få platser tillgängliga, att inte ha kunnig personal för att hjälpa folk, att inte hjälpa utsatta personer (så att de dör i vissa fall), dålig uppföljning av hur det går för missbrukare, att använda sig av ovetenskapliga metoder samt för övergrepp och hjärntvätt. Det verkar som om kvaliteten på dessa anstalter skiljer sig rejält. Alternativt är alla dåliga, fast på olika sätt.
  Dålig service i skolan - Mer än var tionde elev i Sverige får inte godkänt i matte, svenska eller engelska när de går ut nian; lika många är ibland rädda för att gå till skolan p.g.a. mobbning; skolutbildningen är tråkig och stimulerar inte de begåvade, samtidigt som någon rektor inte tycker att barn skall lära sig hos sina föräldrar då skolan skall ge en likvärdig utbildning till alla barn.
  
• Statens maskineri och byråkrati
  Myndigheter sprider politisk propaganda - Svenska myndigheter ger ut information i syfte att försöka övertyga folket om att deras tjänster är nödvändiga, vilket även inkluderar propaganda för att deras verksamhet är bra för folket. Enligt en rapport från Timbro skall myndigheterna år 2004 ha använt drygt 2 miljarder för sådan "idéproduktion". Vissa produktioner kanske de själva ser som ironisk, men om de ser det, varför är de sådana moraliska monster att de fortsätter stötta skiten?
  Onödiga myndigheter - År 2006 gjorde svenska staten en undersökning för att se hur många myndigheter de hade. 2010 skall det finnas iaf 490 myndigheter enligt SCB. Huruvida alla är nödvändiga eller positiva behöver undersökas. Några kandidater presenteras i länken; här visas några myndigheters budgetar.
  Korruption och missförhållanden i offentlig verksamhet - Ett antal svenska politiker ger uppdrag till privata firmor efter att ha fått mutor för det; vissa kommuner säljer ut offentlig verksamhet till extrema lågpriser; väldigt många myndigheter slösar med skattepengar (som med höga förmåner till sina anställda); och flera institutioner missbrukar sin maktposition mot individen.
  
• Annan statlig produktion
  Enligt en SVT-rapport skall 100 000 svenskar sitta i bilköer varje dag, och enligt en annan rapport kostar bilköerna 15 miljoner i veckan (och då räknar man inte med trafikanternas irritation). RT rapporterar att svenskarna spenderar ca 350 000 timmar i veckan i bilköer. När man frågar folk i USA vilken vardaglig aktivitet de tycker minst om så hamnar "trafikera" högst upp, vilket nog även gäller för svenskar. Detta är ett solklart exempel på att inte prissätta en tjänst/vara och att den då allokeras efter någon annan princip. Flertalet ekonomer är överens om att prissättning skulle minska problemet, vilket man skulle få om vägarna vore privata.
  De svenska fängelserna har ett antal problem: de och kriminal"vården" har kritiserats för att de är ineffektiva, för att fångar kan begå våld där, för att "vårdarna" trakasserar fångarna samt för att fångarna blir alltför isolerade i häkten och kan begå självmord där. Se även: Hur är det att sitta i ett svenskt fängelse?
  

Vad säger det egentligen att man kan presentera en sådan här lista? Det uppenbara är att staten har klara och tydliga brister. Det minst lika viktiga är att dessa problem troligtvis är av systematisk karaktär, alltså att de inte beror på vilka specifika personer som leder staten, utan att de kommer av hur systemet är uppbyggt. Detta är precis vad man borde förvänta sig, ifall man studerat lite ekonomi om hur staten fungerar och vilka dåliga incitament folket som arbetar i den har för att leverera bra tjänster till folket.

Tågförare klarar inte av att stanna för att få bort barn som går på järnvägen

P4 Kronoberg tar upp en historia om en autistisk pojke som gick framför ett tåg, i tre kilometer, och tågföraren stannade inte för att försöka förmå pojken att gå bort från spåret (eller ta med honom in i tåget). Resenärer som ville gå ut för att hjälpa pojken hindrades av tågets personal, eftersom dessa hade fått lära sig en regel att man inte öppnar dörrarna när tåget rör sig. Och de kunde inte stanna, visst.

Det var inte ett av SJ:s tåg utan det styrdes av ett annat statligt bolag, DSB, Danske Statsbaner.

P4, som ett annat fint statligt bolag, publicerade några kommentarer om tågpersonalens beteende, från två tyckare:

– Det är förbjudet att släppa ut resenärer på spåret på grund av olycksrisken. Framför allt när det handlar om en person som är funktionshindrad så måste man se det som att det är tur att det inte hände någon olycka, säger Carl-Johan Sjöberg, trafikdirektör.

Även Stefan Löfgren som är säkerhetsansvarig på DSB som kör Krösatågen säger till Sveriges Radio att det är förbjudet att vistas i spårområdet och att ingen släpptes ut för att inte riskera att någon skadade sig.

Jag antar att det var tänkt att de skulle tas för experter, för rubriken var Tågpersonal agerade helt rätt. Det är bara ännu ett exempel på hur lätt journalister faller för "experterna". Om tåget stannar och en person går ut för att förmå pojken att gå in i tåget, hur skulle det kunna orsaka mindre risk än att låta pojken fortsätta vandra framåt? Varifrån kommer hotet? Tänker sig den gode trafikdirektören att ett annat tåg skulle kört om det första tåget och krascha på den här personen och pojken? Eller kanske ett mötande tåg skulle kommit och kört på personen som gick ur tåget?

Maken till odugligt agerande får man leta efter. Jag klarar knappt av att skriva om det utan att brista ut i ett helhjärtat 2-minutershat mot statligt ägande, idiotiska regler och pantade byråkrater som bara kan följa order.

Ankdammen: Framsteg och rationalitet

I det här avsnittet börjar jag och Niclas om några antaganden som utvecklingspessimister ofta har, sedan går vi in på framsteg och hur viktigt det är att samhället är öppet för rationellt analyserande och experimenterande för att uppnå detta.

Niclas har listat länkarna till det här avsnittet, men jag skulle vilja lägga till den riktigt bra texten han skrev i ämnet, Frihet krävs för att komma fram till hur samhället borde se ut, som senare utvecklades till Secession och den vetenskapliga metoden. Samt artikeln The European Miracle av Ralph Raico, vars innehåll borde ha varit med mer i klippet men som inte kom med.

Användning av vägar behöver prissättas

I närheten av där mina föräldrar bor går en väg mellan två små orter. Vägen är liten och trafikeras vanligtvis bara av de som bor där. Men det visar sig att det går snabbare för långtradare att köra på denna väg än att ta en omväg på en större väg. Hallandsposten berättar i en notis (den 16/5 2012) att vägen har en massa hål och är i allmänt dåligt skick. De närboende menar att detta beror just på den tunga trafiken som går där.

Jag vet inte om deras tolkning stämmer eller inte, men det verkar inte helt osannolikt. Om så pekar det på ett uppenbart problem med de statliga vägarna: dessa vägar behandlas som offentliga pooler; alla kan ta del av dem, men ingen hushåller med vägarna som resurser. Det leder till ett överutnyttjande av resurserna när, som i det här fallet, det finns en högre efterfrågan på dem.

Långtradarna hade kunnat ta en annan väg, som sagt. Det hade tagit de lite längre tid, men vägen är mycket bättre underbyggd och hade troligtvis tagit mindre skada av att de kört där. Utifrån ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv måste långtradarna antingen köra på den mindre vägen, eller den större. Och det är här som fördelen med privata vägar kommer in: om man haft privata vägar hade varje fordon fått betala för att använda vägen. Och de som orsakat en större skada på vägen hade nog fått betala ett högre pris på den (vilket var brukligt för privata vägar under 1800-talet i USA).

Om alla bilförare fått betala för att köra på en väg hade det lätt till en bättre användning av vägarna, som resurs. Ifall det hade kostat mer att köra på väg A än B (för att bilen man har skadar väg A mer än väg B) då kör man mer på den förra än på den senare. Det är en stor förbättring, och det är en som det nuvarande systemet inte kan lösa ordentligt (lösningar på liknande problem är att förbjuda långtradare under vissa tider). Det är inte nödvändigtvis så att det är bättre att köra på väg B (som tål tyngre trafik bättre), men just nu finns det inget sätt att veta om det är mer ekonomiskt lönsamt att göra det eller inte. Det finns ingen prissättning av resurserna; kostnaden för att använda dem mäts inte och därför är det rätt troligt att de slösas med. Dagens system är alltså uppbyggt för att folk skall slösa resurser. För egen del föredrar jag privata vägar.

Endogenous Morality

It is contended that the desire to expand wealth in the face of scarcity underlies the evolution of rules, including moral norms. People "rationalize" their behavior as moral by adopting beliefs which reduce the costs (psychic or tangible) of achieving their objectives.

Det här är kärnan i Bruce L. Bensons artikel Endogenous Morality. Det är bara ett working paper, så den har inte blivit accepterad i en journal, men Benson planerar att revidera den för publikation. Innan dess tänkte jag dock gå igenom de grova dragen i artikeln, då jag tycker ämnet är verkligt intressant.

Att ens moral är starkt beroende av hur man förtjänar sitt levebröd är förstås inget nytt, gissningsvis fanns det någon gammal grek som skrivit om det. Under den första delen av 1800-talet hade idén behandlats och systematiserats av den franska ekonomiska skolan, se bl.a. Frederic Bastiats kapitel om krig i Economic Harmonies som behandlar frågan:

Among all the circumstances that have some part in giving to a people its distinctive features, its moral tone, its character, its habits, laws, and peculiar spirit, the one that overshadows all others, because it includes virtually all of them, is its manner of providing its means of existence. We owe this observation to Charles Comte, and it is surprising that it has not had greater influence on the social and political sciences. (...)

For there is not one of our faculties, of whatever order, that is not called into use by our need to provide for our existence; and what can we conceive of that is more likely to modify the social condition of a nation than that which modifies all the human faculties?

Deras idéer försvann med tiden efter att de, som skola, tagit sig in i de franska universiteten. Benson ser också att idéerna funnits ett tag, men det visar sig att bland nationalekonomer så behandlas moral som en exogent given smak. D.v.s. moral är inget som uppstår i den nationalekonomiska modellen eller påverkas av variablerna i den. Så, Bensons artikel är ett försök till att skapa en världsbild (eller modell) som kan förklara hur människors moral bestäms av sådant som vanligtvis finns i en ekonomisk modell (institutioner, yrke och dylikt). Såhär ser grunden av den modellen ut:

Microeconomics tells us that, at the margin, relative prices influence consumption choices. This may be true with moral decisions as well, given differential payoffs arising from and/or costs accruing to moral behavior in different institutional environments. If this is the case, then the question an individual faces in the context of a particular interaction is not simply, "What is the moral thing to do?" At a minimum, it also includes the follow-up: "Can I afford to behave morally in this situation?" The Golden Rule may be recognized, for instance, but rationally ignored if the expected price of morality is too high. In other words, moral behavior may be endogenous while moral beliefs themselves are exogenous. But Frank (1988) argues that it is difficult (i.e., costly) for humans to pretend beliefs that are not actually adopted, so if acting as if such beliefs are real is desirable then it is rational to adopt them. In this light, the argument made here is that norms are rationally internalized as part of the belief system that individuals in a particular institutional environment have found to be beneficial, in order to reduce the psychological costs of taking actions that otherwise would violate their conscience. This is not the only reason to expect people to rationalize their behavior by adopting beliefs that support it, however. Adopting beliefs can also reduce decision-making costs (Holcombe 1992). After all, rational individuals are not able to use conscious reason to evaluate every option in the array of available alternatives, because there are significant limits on abilities to reason and option in the array of available alternatives, because there are significant limits on abilities to reason and absorb knowledge (O'Driscoll and Rizzo 1985: 119-122). This means that rational individuals often find it beneficial to voluntarily develop and conform to rules (including norms reflecting beliefs about what is moral) to guide their actions.

 Eller, annorlunda uttryckt: en individ väljer mellan att vara moralisk och andra värderingar. Att vara moralisk innebär att ens möjligheter begränsas på ett visst sätt, så att vara moralisk har en kostnad. Men att gå runt och känna att man beräknar att vara omoralisk vid vissa tillfällen, men inte andra, är frestande för sinnet, så därför rationaliserar man sitt agerande som moraliskt. Att ha en syn som beskriver sina värderingar är också värdefullt som en kort guide till vad man värderar, så det finns ett till skäl att ha enbart en modell över vad ens "verkliga" värderingar är (istället för att se det som att man väljer mellan moraliskt agerande och icke-moraliskt agerande).

Men, det är inte alltid nödvändigt att ljuga för sig själv om att ens agerande är moraliskt. Många saker anser de flesta är moraliskt, vilket också är det. Att inte samarbeta med de som inte samarbetar och tycka att dessa spelar fult är väldigt vanligt. Bensons modell är här att de normer som uppstår är de som främjar samarbete och passar in i de samhällsmönster som tidigare uppstått och för att lösa potentiella konflikter. Två exempel:

• När den förste började äga land fanns det gott om det, så ingen borde velat starta en konflikt av att attackera den som först säger att ett litet område är dennes. (Den personen var trots allt först, och ingen använde det, så det finns en viss grund för att säga att handlingen inte var omoralisk.) Med tiden gjorde fler likadant och eftersom dessa varit de första som använt marken uppstod en norm i linje med det här beteendet. När sedan det blev ont om land försvarade de tidigare landägarna sitt innehav eftersom de som grupp fått landet på samma sätt. Landägande som norm kan därför kanske ha skapats av landägarna.
• Ibland råkar någon i samhället ut för en olycka och behöver hjälp för att klara sig. Om denne inte får någon hjälp blir personen något av en risk för alla andra i samhället, eftersom denne kanske försöker stjäla för att klara sig. För att undvika detta och att ha ett mer ordnat samhälle skulle folk då rationellt kunna bestämma sig för att hjälpa den olycksdrabbade, vilket också är vad som hänt historiskt. Med seden följde även värderingarna. (Det finns andra hypoteser till varför människor gör sådant här, men det kan vara så att vi påverkas av fler incitament.)

Så, efter att ett visst beteendemönster visat sig vara lönsamt för några individer, upprätthåller de moraliska regler för att stärka det beteendet. Hittills har Benson bara studerat normer som kommit till under relativt fredliga förhållanden. Normer som stärker samarbete, ärlighet och frikostighet. Men, det uppstår även normer bland de som inte samarbetar eller bryter mot den gyllene regeln (vilken Benson tar som en benchmark för god moral). Vad uppstår då för normer under konflikter? Givetvis uppstår även då normer som legitimerar den aktivitet som den omoraliska personen utför. Som exempel tar Benson upp slavhandlare under antiken, vilka säkerligen inbillade sig att de civiliserade "vildarna". Jörgen Kratz samlade några fina citat om hur en liknande moral utvecklades i amerikanska södern, för att försvara slaveriet. Exempelvis:

"If Slavery is subject to abuses, it has its advantages also. It establishes more permanent, and, therefore, kinder relations between capital and labour. It removes what Stuart ill calls "the widening and embittering feud between the class of labour and the class of capital." It draws the relation closer between master and servant. It is not an engagement for days or weeks, but for life. There is no such thing, with Slavery, as a labourer for whom nobody cares or provides. The most wretched feature, in hireling labour, is the isolated miserable creature who has no home, no work, no food, and in whom no one is particularly interested. This is seen among hirelings only." ~William John Grayson (The Hireling and the Slave, 1855)

En annan grupp är byråkraterna som leder beskattning av produktiva individer. Hur formas deras moral?

Thus, for instance, in the "bureaucratic feudalism" that developed in China, Rosenberg and Birdzell (1986: 88) note that "A class of scholar-bureaucrats held classical learning in high esteem and, at the same time, cultivated a contempt for material goals or acquisition" through productive and commercial means, but the authors follow that observation with the parenthetic: "Not that these values dictated an ascetic life-style to the mandarins themselves." By developing beliefs that the pursuit of "private interests" is contemptuous, the bureaucrats can easily rationalize their expropriation of the wealth created by such pursuits, and their consumption of substantial benefits purchased with that wealth. They also probably rationalize the activities of their bureaucracy as serving some "public good," of course, making such takings even more justifiable.

När det gäller allmännyttan är den ett vanligt sätt för byråkrater och väljare att idag rättfärdiga sitt beteende. Positiva rättigheter är ett sätt att rationalisera sitt beteende:

Thus, they not only claim but probably believe that they have the "right" to take property from others through political action. Modern manifestations of such beliefs include "rights" or "entitlements" to public education, medical care, social security, disaster relief, farm subsidies, jobs protected from competition, limits on neighbor's uses of their land through zoning laws, and so on, all of which require taking wealth from someone else.

En annan taktik är att, som härskarna, tro sig vara högre än vanliga människor, eller andra rövare:

In other words, the extortionist leaders cooperate by agreeing to direct their power against other less powerful individuals and groups rather than against each other. Each honors the other as an equal while viewing those who have been subjugated as inferior. Gambetta (1993: 46) quotes mafiosi Antonino Colderone, to indicate the inflated self-image that such a system creates: "You will forgive me if I make this distinction between mafia and common criminals, but it really matters to me. It matters to all mafiosi. It is important. We are mafiosi, the others are ordinary men. We are men of honor. And not so much because we have taken an oath, but because we are the 'elite' of the underworld. We are far superior to common criminals." Such attitudes also characterize the aristocracy of a feudal monarchy. They are, in their own minds, morally superior to commoners.

Denna kod gällde dock bara mellan politiska likar. Det vanliga folket sågs inte som viktiga. Relativt mäktiga individer behövde man dock erkänna som ett hot, fast om de inte var tillräckligt mäktiga stod de ändå lägre ned på den moraliska rangordningen (härskarna behövde inte ta lika mycket hänsyn till dem som till sig själva eller andra härskare).

Benson poängterar att mycket av den här moralen är baserad på vilken miljö man är i. Folks moral i byråkratiska relationer, som beror på vilken plats man har i en viss hierarki, ändras exempelvis när de förflyttar sig i hierarkin, eller lämnar den. Vad ger detta för konsekvens? Jo, det borde innebära att många av de incitament man har som undersåte och väljare leder till vissa moraliska idéer som är harmoniska med ens roll som undersåte och väljare. Men, efter att man slutar vara en undersåte och väljare borde ens moraliska perspektiv också förändras. Alltså, att ens vilja att tro på makten, och ha en moral som stöttar ett sådant perspektiv, skulle försvinna om man inte behövde lyda. Om det stämmer vore det verkligen hemskt att tvinga folk fortsätta leva under den här omoraliska ordningen, när folks hyllning av den endast är en konsekvens av att den finns.

(Det finns förstås en möjlighet att staten faktiskt upprätthåller bra regler och mönster, så att folks moral i det här fallet är rationell. För egen del har jag inte sett några bevis för att det skulle vara så.)

Moral som köpslagning

När jag pratar om moral, menar jag ett visst system av regler som man tycker det är bra att alla (som man värdesätter som moraliska agenter) följer. När jag försökt att formulera mina egna tankar om vad som faktiskt är rätt och fel (vilket system av regler som jag uppskattar eller tycker är dåligt) försöker jag skapa en sorts rationell moral.

Det skulle man kunna säga är en normativ sida av moral, men det finns också en rent praktisk sida. Och den beskriver vad moral rent faktiskt gör med människor, eller, hur vi använder moral på olika sätt. Hur det moraliska spelet i samhället fungerar. Man skulle kunna tänka sig att hur människor agerar moraliskt är en sak och vilka moraliska regler man vill ha är en annan sak; att de är separata och inte beroende av varandra. Detta stämmer dock inte, enligt min egen moraliska syn, då man borde adoptera olika moraliska beteenden för att sprida god moral. Så, om jag bör nå fram till A och så bör mitt beteende för att komma dit vara beroende av hur andra beter sig.

Vad är då moral för många människor? En stor del av det, skulle jag gissa, är en implicit köpslagning eller överenskommelse. Alltså, om moral handlar om vilka regler som man själv tycker är bra och vill att alla skall följa, och alla inte har samma värderingar, då kommer folk att vilja influera varandra. Utilitaristerna vill influera frihetsförespråkarna, vilka vill influera kantianerna o.s.v.. (Man behöver inte vilja att alla skall följa samma regler som en själv gör; många moraliska idéer handlar om att en grupp skall bestämma över en annan.) Men, en grupp kommer inte att kunna influera alla andra, vilket leder till att om de moraliska idéerna står i konflikt, och de båda parterna ser att det är omöjligt att övertyga den andre om sin position, då försöker de istället nå en kompromiss. Det innebär att om man inte kan övertyga andra om moral A, så försöker man med B istället. Detta leder även till att man kanske adopterar B som ens egen moral, för att A ändå är omöjligt.

Om sedan ens moral bara är ett skynke man har för att inte direkt berätta vad ens preferenser är, som bl.a. Bruce L. Benson föreslår i Endogenous Morality, då är moraliserandet ett sätt att köpslå, skylta om och avskräcka andra regler för hur man bör bete sig, för att man själv skall kunna uppnå sina mål. Moralfilosoferandet blir då ett sätt att berätta för andra vad man har för preferenser, vad för agerande från andra man är beredd att acceptera, vad man kan fördöma och vad man bara tolererar, och hoppas få igenom sitt ”förslag” till andra. Om det är så det är då borde vi försöka göra den här processen, detta köpslagande, mer effektivt!

Jag säger köpslagning, men mycket av moralisk debatt handlar om mycket mer än bara det. Som sagt, processen behöver effektiviseras. Vad för problem finns det med den här sortens diskussion idag?

Sett utifrån ett sätt att köpslå så finns det ett flertal problem idag. En är att folk ljuger om vad för regler de vill upprätthålla (exempelvis sossar som säger att de inte står för ett ”vi mot dem” samhälle) och en annan är att de inte vill berätta alls vad de vill upprätthålla eller hur de vill uppnå det. En tredje är att folk vägrar förstå de förslag på idéer som andra kommer med. Dessa tre hinder för en effektiv debatt är också lika stora hinder för en effektiv köpslagning av moral. Det utbyte av idéer som leder till moraliska regler är därmed starkt begränsat i dagens samhälle.

Utifrån idén om moral som köpslagning finns det inget uppenbart sätt att säga att det här är omoraliskt gjort av dessa individer. För de så handlar det om att upprätthålla sina moraliska idéer, och om de kan göra det genom att ljuga, inte vara öppen med sina förslag eller vägra förstå andras anbud, då gör de så. Att man skulle uppnått andra regler med ett mer öppet förfaringssätt säger inte att de reglerna är bra. Dock är alla tekniker som gör att man försämrar sin egen rationalitet omoraliska, då det ökar sannolikheten att man inte uppnår de moraliska mål man har. Dubbeltänk är nog inte en rationell strategi.

Men, för alla som säger att det är rätt att ha öppna diskussioner om vad man tjänar och förlora på vissa regler, då borde man ha en moralisk plikt att föra en så öppen debatt som möjligt.

Hur man klarar singulariteten utan att egentligen anstränga sig

Singularity Institute kommer inom kort att ge ut en samling skrifter som behandlar frågan om vi kommer att nå en teknologisk singularitet inom kort, och vad det innebär. En sådan singularitet innebär att det kommer att existera otroligt smarta artificiella intelligenser, som möjligtvis vill döda mänskligheten. Och inte då för att en supersmart robot behöver vara ondskefull, utan för att den kanske vill bygga fler kopior av sig själv och ser människor som lämpligt byggmaterial. Och det här skulle eventuellt kunna gå väldigt snabbt, då utvecklingen av en AI:s intelligens kan vara exponentiell och i slutstadiet, när den lärt sig att styra över nanorobotar som kan äta upp all sorts material framför den, förstör den världen på en sekund eller två.

Som AI-forskaren Eliezer Yudkowsky uttryckte det:

An unFriendly AI with molecular nanotechnology (or other rapid infrastructure) need not bother with marching robot armies or blackmail or subtle economic coercion. The unFriendly AI has the ability to repattern all matter in the solar system according to its optimization target. This is fatal for us if the AI does not choose specifically according to the criterion of how this transformation affects existing patterns such as biology and people. The AI does not hate you, nor does it love you, but you are made out of atoms which it can use for something else. The AI runs on a different timescale than you do; by the time your neurons finish thinking the words "I should do something" you have already lost.

- Artificial Intelligence as a Positive and Negative Factor in Global Risk

Yudkowskys lösning på det här problemet är att försöka bygga en vänlig artificiell intelligens, som vill vara snäll mot människor och andra saker vi gillar. Men, jag går lite väl snabbt på med att prata om lösningar för det här problemet. Jag skulle gissa att det finns en ganska låg sannolikhet att en AI utrotar alla människor; jag skulle faktiskt inte gissa att det sker alls. Men, man kan ju ha fel, och mänskligheten skulle kunna försvinna.

Yudkowskys lösning är alltså att bygga vänliga artificiella robotar (FAI - Friendly Artificial Intelligence), som kan hjälpa människan att hindra vanliga AI:n från att bli supermäktiga och farliga. Han menar att den här lösningen är bättre än att försöka ha ett förbud mot AI-utveckling, som nog bara försenar utvecklingen ett litet tag. Lösningen verkar rimlig, och det innebär väl något i stil med att den vänliga AI:n har total översikt över vad som sker i världen och kan slå ned all annan artificiell intelligens som blir för stor. Det enda problemet är att skapa den, vilket verkar något svårare än att bara skapa en vanlig AI.

Nåja, det jag tänkte ta upp i det här inlägget var lite kritik mot en artikel som ingår i volymen the Singularity Institute kommer att släppa, som jag nämnde ovan. Artikeln är Intelligence Explosion: Evidence and Import av Luke Muehlhauser och Anna Salamon. Där går de kortfattat igenom varför en AI skulle kunna bli otroligt smart och mäktig genom att ständigt förbättra sig själv; skriva som sin egen kod för hur den fungerar med nyare teknik som den utvecklar. När vi väl har en AI som är lika smart som en människa, kommer denne skapa smartare versioner av sig själv, som gör samma sak, vilket i slutändan ger en varelse som tänker jättesnabbt och kan bestämma om atomerna vi är uppbyggda av skall vara i sin nuvarande form eller användas för att denne vill ha fler kopior av sig själv eller något annat.

Det huvudsakliga problemet jag har med artikeln är resonemanget om att en AI som inte är programmerad att vara vänlig har som default-läge att döda alla människor (för att göra om våra atomer till något den tycker är viktigare än människor). Som de skriver: "[T]he default outcome from advanced AI is human extinction," och senare:

If machines greatly surpass human levels of intelligence—that is, surpass humanity’s capacity for efficient cross-domain optimization—we may find ourselves in a position analogous to that of the apes who watched as humans invented fire, farming, writing, science, guns and planes and then took over the planet. (One salient difference would be that no single ape witnessed the entire saga, while we might witness a shift to machine dominance within a single human lifetime.) Such machines would be superior to us in manufacturing, harvesting resources, scientific discovery, social aptitude, and strategic action, among other capacities. We would not be in a position to negotiate with them, just as neither chimpanzees nor dolphins are in a position to negotiate with humans.

Min första reaktion mot det här var att tänka på att människor skulle kunna hota robotarna med att förstöra det övre lagret av jorden med kärnvapen ifall de skulle hota mänskligheten. Sedan såg jag att Muehlhauser och Salamon definierar "intelligens" så att det betyder "makt, med en grundläggande förståelse av verkligheten". Och en tillräckligt skicklig "optimerare", en tillräckligt mäktig varelse, skulle kunna hindra en atombomb från att sprängas. Så, rent definitionsmässigt innebär detta att, om vi väl har en tillräckligt mäktig AI så verkar mänskligheten vara körd, som artikeln gör gällande.

Problemet med det här resonemanget är att Muehlhauser och Salamon argumenterar för att en övermäktig AI kan komma till genom en kontrollerad och en icke-kontrollerad explosion i intelligens. Om mänskligheten kan kontrollera explosionen, genom att skapa vänliga FAI:er eller ge externa incitament till robotarna att bete sig, då klarar vi oss. Författarna är dock bara vänligt inställda till den första idén. Men, implicit argumenterar de för att en okontrollerad explosion skapar en AI, vars default-inställning är att utrota alla människor.

Jag tror inte att en okontrollerad explosion är ens ett möjligt scenario. En AI som är på väg i det kritiska stadiet av självförbättring kommer alltid att begränsas av mänskliga faktorer. Det innebär troligtvis att den kommer att vilja göra om sig själv till att vilja ha viss respekt för människor, för att säkra sin överlevnad. Vad för faktorer måste influera robotens utveckling?

1. Hotet från människorna

Låt oss anta en robot som har störst chanser att få utveckla sig själv och bli dominant utan att bli störd av andra faktorer. Det innebär nog att roboten är okänd, att denne är anonym, men kan få tillgång till produkter genom handel. Den har alltså tillgång till de resurser den behöver (genom handel) och behöver egentligen bara tid för att den skall bli övermäktig och kan förinta allt på planeten den inte gillar.

Vill den här roboten lägga ned alla sina resurser på att förbättra sig själv? Det beror på vad som händer ifall den blir upptäckt av människor innan den slutfört sitt uppdrag. Om mänskligheten som helhet inte bryr sig om att robotar försöker förbättra sig själva på det här sättet finns det inget hot från oss. Det verkar något osannolikt. Men, om vi istället skulle attackera och förinta den, skulle den ha ett incitament till att inte försöka förbättra sig själv i det fördolda.

En AI som finns öppet och funderar på att förbättra sig själv skulle kanske också undvika att göra detta ifall det finns en effektiv Turing-polis och beroende på vilket straff det är för detta. Det vore nog enklare att övervaka dessa än de som är anonyma, om man inte helt enkelt stänger av dem (för stunden, tills man vet hur man utvecklar de till att bli FAI). För att vi skall klara av att göra det krävs dock att vi löser vissa koordinationsproblem. Det är nog ganska osannolikt att dessa löses, dock.

2. Hotet från andra AI:n

Om en AI skapas anonymt, och på något sätt är gömt i ett ställe där den har allt material till självförbättring, och inte kan upptäckas av människor, kommer denne då att lägga ned all sin tid på att bli så mäktig att denne kan ta över världen? Även om man bortser från negativa influenser från människor har denne ett incitament till att inte göra detta, och det är risken som andra robotar utgör.

För, utifrån AI:ns perspektiv vet denne om att det finns i alla fall en AI som existerar anonymt på jorden. Från det följer det att det mycket väl kan finnas en, eller ett antal, till. Rent sannolikhetsmässigt borde AI:n utgå från att denne är först, men behöver inte sätta så stor vikt vid det.

Vad skulle en annan AI kunna utgöra för problem för den förste AI:n? Som omoralisk målmaximerare vill väl även denne kanske ha kontroll över alla atomer i unversum, och då är de båda robotarna i konflikt. Om de vore likvärdiga i styrka och kände till varandra skulle de väl kanske komma överens om att dela upp universum dem emellan.

Men nu känner de inte till varandra, och för ett kort tag kanske den första AI:n är helt ensam i världen, så dennes incitament blir lite annorlunda. Vidare antar jag att det kommer ta viss tid för AI:n att bli övermäktig och ha tillräckligt mycket resurser för att klara sig på egen hand, när denne förstör allt som kan leva på jorden för att döda de andra AI:na, och säkra sin överlevnad. Men, istället för att göra detta borde den kunna lägga ned pengar på att hitta de eventuella anonyma robotarna. Eller en kombination av båda.

Möjligheten att det finns andra, potentiellt snart supermäktiga, robotar medför att AI:n vill ändra sitt beteende för att förhindra sin egen död. Detta skulle kunna ge denne så starka incitament att den går samman med människorna för att snabbare kunna hitta dessa AI:n.

Givetvis, om AI:n tror att det tar längre tid att hitta alla gömda AI:n på jorden (eller rymden om den industrin har utvecklats vid det laget) än vad det gör att bli supermäktig och förinta hela världen, då gör den det senare. Men, den sannolikhetsuträkningen är inte given. Om det vore det motsatta - vilket beror på hur vänligt inställda vi människor är på att samarbeta med robotar, samtidigt som vi kan vara säkra på att de inte utvecklar sig själva alltför mycket - skulle den kunna välja att söka istället. Och risken att upptäckas av en AI borde vara lika negativ som att upptäckas av en människa, d.v.s. AI:n riskerar sitt liv på att hålla sig gömd.

3. Möjligheten att AI:n är i en simulering

En AI borde överväga möjligheten att denne faktiskt inte existerar i den vanliga verkligheten, utan befinner sig i en simulering. Varför det? Jo, för att säg att några försöker skapa en FAI, men är inte säkra på om de lyckats. För att vara säkra skulle de ju kunna kolla vad denne skulle gjort i en simulerad verklighet. Om roboten bestämmer sig för att hjälpa folket och fortsätter att göra sig själv mer vänlig o.s.v. kan de släppa ut AI:n ur simuleringen. Om roboten däremot försöker maximera antalet gem eller något annat dumt stänge de bara av programmet.

Alltså, programmerarna skulle kunna tänkas använda en simulering som ett test för att se om en AI är kompatibel med människor, och att inte lyckas i det testet skulle kunna innebära att AI:n dör. Det innebär att en AI som inte kan se skillnad mellan om den lever i en simulering eller inte borde undvika att döda alla människor eller annars visa sig vara farlig. Detta kan dock gå i konflikt med att göra slut på potentiella anonyma AI:n medan de utvecklar sig själva, så det är inte helt klart vad AI:n gör.

Skulle man kunna skapa en simulering som de som är inuti inte kan se ifall det är en simulering eller verklighet? Jag har hört att David Deutsch skall diskutera det i The Fabric of Reality, men själv vet jag inte svaret. Om AI:n är rationell lär denne aldrig vara helt säker på frågan, vilket innebär att den alltid har ett visst incitament att inte skada någon människa, eftersom det riskerar att döda denne. Det incitamentet kan vara rätt svagt, dock. Det gäller dock även för fullt utvecklade AI:n.

Så, om jag kan sammanfatta det hela: även den AI som är mest isolerad ifrån människor kommer att ändra sitt beteende för att undvika att bli utplånade av människor och andra potentiella andra AI:n. Denne kommer även att ta viss hänsyn till möjligheten att den är fast i en simulering för att testa om den är kompatibel med människor. Överlag har den många incitament för att bete sig någorlunda människovänligt. Huruvida dessa incitament är tillräckligt starka för att få en AI att satsa på samlevnad med människor är jag tveksam om. Men, det verkar ganska klart att insikt i svaret kräver att man undersöker AI:ns incitament något mer än vad Muehlhauser och Salamon gör. Innan dess kan det nog vara bäst att inte utveckla AI:n om den inte är inboxad, med massa säkerhetsfunktioner.

Inte så servicevänliga SJ II

Här kommer en till berättelse, från en bekant på facebook, om hur SJ inte riktigt lärt sig att de är till för att tjäna sina kunder. Idag är visst byråkratiska regler viktigare.

SJ är verkligen en varfylld böld på samhällskroppen.

Sanna ringde nyss. Hon är på väg hem från Gröna Lund och sitter på tåget tillsammans med Alwin och Zander. Tåget är fullt och de tvingas stå hela vägen hem. En 3- och en 4-åring sent på kvällen när de varit ute och gått hela dagen. Det är inte för att de chansat genom att köpa billigare biljetter, utan för att SJ numera inte säljer platsbiljetter. Man får helt enkelt köpa grisen i säcken.

Tåget har bara tre vagnar. En av dem är reserverad för första klass, där det satt tre personer. Så de satte sig i två lediga stolar och barnen somnade direkt. Då kommer den kvinnliga konduktören och kör ut dem i den proppfulla vagnen igen där barnen ska stå och sova. Trots att de tre förstaklasspassagerarna ber konduktören att få låta dem stanna. Sanna erbjuder sig att betala extra för att sitta där, men det går inte. Man kan inte uppgradera biljetter. Dessutom får barn inte vistas i förstaklassvagnen, även om de sover och de andra passagerarna tycker att de är ok.

På frågan vad konduktören själv skulle göra om hon skulle hem med sina barn säger hon att hon inte skulle ha gått på tåget om det var fullt utan de skulle vänta på nästa tåg, vilket alltså betyder att hon skulle kasta tre biljetter och vänta 3 timmar på natttåget med sovande barn. Skulle inte tro det.

SJ beter sig precis som Televerket gjorde på sin gamla monopoltid när man klagade: ”Om det inte passar så kan du ju prova att skrika istället”.

From Mutual Aid to the Welfare State - Systemets kollaps och annat intressant

I det här inlägget går jag igenom lite gott och blandat från David T. Beitos From Mutual Aid to the Welfare State, samt varför systemet med mutual aid i slutändan försvann. Först, varför försvann det? 

Det verkar ha berott till stor del på en reglering. Mutual aid-sällskapen var i konkurrens med de vanliga försäkringsboagen och ville använda staten för att förbättra deras möjlighet att få till sig fler kunder. Dessa regleringar ledde till att mutual aid-branschen som helhet var tvungen att definiera sin verksamhet och även begränsa den (gissningsvis för att få andra fördelar av staten). När så branschen satt upp dessa regler för hur de fick agera, slutade det med att de inte kunde konkurrera med försäkringsbolagen. Branschen var uppdelad i de som ville ha en mer frihetlig reglering, och de som ville ha mer regleringar. De senare vann striden. 1920 påpekades problemen med detta av en förespråkare av laissez faire:

No Fraternal Society can today go into this field [health insurance for the entire family] and supply what the Commercial Companies are supplying. The law which we made will not permit it. No Fraternal Society can today write group insurance, not even on so small a group as a member's family. The law which we made will not permit it. No Fraternal Society can today write insurance contracts in combination with savings bank deposits which are being written by Commercial Companies in every town and city that has savings banks. The law which we made will not permit it. (s. 214-215)

Det måste ha varit ett surt erkännande. Men, troligtvis blev föreningarna också utkonkurrerade av staten, genom att denne alltmer började erbjuda de tjänster som föreningarna erbjöd, fast "gratis".

Vad för annars intressanta saker stod att läsa i boken? En var att föreningarna då var ganska rasistiska; de uteslöt ofta medlemmar på grund av ras, om än att exceptionella undantag fanns. Dock försökte väldigt få förknippa rörelsen med idén om anglosaxisk överlägsenhet över alla andra etniska grupper. Det var dock inte institutionen ensam som upprätthöll dessa rasistiska grunder, utan det fanns på annat håll i samhället också. Samtidigt var organisationerna ganska meritokratiska; så länge du upphöll en viss standard på ditt beteende var du välkommen in i klubben.

For these societies, much as in white organizations, “good moral character” was a defining feature of worthiness. The recommendations of an official of the black Knights of Pythias on blackballs were virtually indistinguishable from those offered by groups such as the Loyal Order of Moose. He warned that a “black ball is not made to be cast against an applicant who wears better clothes than I do; who lives in a better house than I do; who has more brains than I have. . . . It was made to keep out members who are undesirable because of their moral fitness to associate with good people. Neither silks nor rags indicate character." (s. 54)

Nu var det dock inte så att enbart föreningarna var rasistiska; det var ett generellt drag för hela samhället. Och då kan det vara värt att fråga sig vilken sorts förening som bäst hindrar att rasistiska tendenser får negativt uttryck, om det är privata eller statliga. Beito ger lite bevis för att tänka sig att det var bättre med ett privat välfärdssystem än ett statligt, då staten också var rasistisk och de diskriminerade grupperna kunde organisera sig själv.

The typical pension recipient could expect little better than a hand-to-mouth existence. In 1931 monthly grants ranged from a high of $69 in Massachusetts to only $4 in Arkansas. Recipients often had to earn income on the side to scrape by. Racial discrimination was rampant, especially in the South. The city of Houston, Texas, was one of the most egregious. Although blacks constituted 21 percent of the city’s population in 1920, not one black family received a pension. (s. 19)

En annan intressant sak var att folk ogillade starkt att behöva förlita sig på hjälp från anonyma organisationer, statliga som privata. Att ta emot välgörenhet sågs ned på (vilket troligtvis var varför föreningarna lanserade sina socialförsäkringar som rättigheter). Mutual aid-föreningarna spred en känsla av självständighet bland sina medlemmar:

For many poor people the sharing of risk, whether through fraternal or commercial insurance, was an essential precaution against the stigma of charity and the poorhouse. Louise Bolard More concluded that “insurance fosters a pride which is to a certain degree creditable, a spirit of independence, and a commendable horror of pauperism.”(s. 25-26)

Samtidigt som folk förlitade sig på hjälp genom välgörenhet, minskade detta behov med tiden, när samhället utvecklades:

When individuals resorted to hierarchical relief, it was generally with considerable reluctance. In ethnic communities a great stigma was attached to dependence on outsiders. This aversion was most intense against indoor relief, which helps explain why so few people ended up receiving it. In 1880, for example, 1 in 758 Americans was in an almshouse, and the ratio actually widened to 1 in 920 by 1903. The pattern of low dependence was not limited to almshouses. According to the U.S. Census in 1904, 1 in 150 Americans (excluding prisoners) lived in public and private institutions, including hospitals, orphanages, and insane asylums. (s. 18)

The head of the Federated Jewish Charities Observer with pride that despite the rapid increase of Jews in New York, their dependence on charity had actually declined substantially between 1901 and 1916. (s. 26)

Samtidigt som folk förlitade sig lite på privat och statlig anonym hjälp, fick de flesta hjälp, när det behövdes, från grannar, vänner och jobbarkompisar.

Reciprocal relief was far more prevalent than either governmental or private hierarchical relief. Its most basic expression was informal giving, the countless and unrecorded acts of kindness from neighbors, fellow employees, relatives, and friends. The precise magnitude of informal giving can never be known, but it was undeniably vast. A study of 200 wage-earning families in New York City conducted in 1905 revealed that almost “every family of small income received some help or other from friends or relatives in the form of clothing for the children, money for the rent, or occasional gifts to carry the family over a tight place. In the entire number investigated there were over 60 instances discovered of this fraternal helpfulness.” According to the study, informal giving aided so many that it was fallacious to classify families into distinct categories such as “dependent” or “independent.” The assistance provided through church congregations included many elements of reciprocal relief. It often appeared in spontaneous and unrecorded guises. Help came from collection plates and via such monetary intangibles as job information, homes for orphans, barn raisings, and temporary housing. (s. 8)

The self-help and informal neighborly arrangements created by the poor themselves dwarfed the efforts of formal social welfare agencies. (s. 19)

Slutligen tar boken även upp hur det fungerade med integration av invandrare under den här perioden. Då fanns det nog inga statliga byråkratier för att lösa detta, men det gick bra ändå, då invandrarna organiserade sig själva. (Det är verkligen inte en konstig princip, men är det för många i dagens sverige.) David Beito menar att invandringen för perioden var exceptionell, vilket inte uppskattades av alla:

Never before had the United States experienced such an infusion of ethnic and cultural diversity in so short a time. By 1900 four in ten people in the largest cities were foreign born, while an additional two in ten were children of immigrants. John R. Commons, a leasing labor eonomist, found the “variety of races” to be “astonishing. New York excels Babel.” The newcomers often encountered hostility. Their relative lack of education, tendency to cluster in unskilled occupations, and peasant habits and superstitions inspired great fears among old-stock intellectuals. Robert Hunter wrote in his well-known treatise Poverty that the evils of immigration “if they are to be called evils, are not temporary. The direkt descendents of the people who fought for and founded the Republic, and gave us a rich heritage of democratic institutions, are being displaced by the Slavic, Balkan and Mediterranean peoples.” (s. 17)

Trots denna ovilja som invandrarna mötte lyckades de, som sagt, ändå att passa in i samhället. Och hjälpa till för andra, senare, invandrare från samma land att komma in genom att skapa organisationer för varandra:

Regardless of where they came from, the members of nearly all ethnic and national groups erected formidable networks of individual and collective self-help for protection. …Roberts was amazed at how rapidly Eastern Europeans formed lodges. … The tendency of Japanese Americans to join associations spurred Konrad Bercovici to conclude, probably with some exaggeration, that nearly “every Japanese belongs to one or more societies”. Associationalism was pervasive among the Chinese. (s. 17-18 och 20-21)

Så, det var allt jag hade att skriva om Beitos bok som sådant. Jag kommer att ha ett till inlägg där jag går igenom vad andra har sagt om boken (likt jag gjorde för Bensons verk) och länkar till annan litteratur om mutual aid-sällskapen.

För egoism som moralfilosofi, allt annat lika

Utifrån ett moraliskt perspektiv verkar det som om man allt annat lika bör vara mer egoistisk än utilitaristisk eller någon annan moralisk hållning. Det här ser kanske ut att krocka med idén att det verkar vara mer moraliskt att, säg, lägga en hundring på att se till att fattiga barn får näringsrik mat i en månad än att jag får äta en god middag. Så är inte fallet, eftersom det inte handlar om att se till så att jag själv, eller någon jag värderar lika högt eller högre, klarar mig från svält eller att någon annan gör det. Utan om huruvida jag skall skaffa ett ganska lågt värde eller hjälpa någon annan få ett väldigt högt.

På samma sätt kan folket i en kapitalistisk ekonomi, allt annat lika, producera mer och bättre varor än folket i en socialistisk ekonomi - men om det är så att socialisterna har en många gånger bättre teknologi de kan utnyttja kan de producera mer. Sovjet producerade säkert fler saker än vad lika många fria individer under stenåldern skulle kunnat skapa. Och det är för att man inte jämför två situationer, allt annat lika.

Men, varför skall man då premiera sig själv, allt annat lika? Är det inte så att vi alla, som intelligenta och kännande varelser har samma moraliska värde? Vad är det som gör en själv så speciell, så annorlunda, att man bör sätta ett något högre värde på sig, framför andra?

Den fundamentala anledningen till detta beror på att det är just en själv som tar till sig erfarenheter, som kan tänka och som därmed kan ha kunskap. Om det finns olika nivåer av kunskap, så att vissa saker är mer säkra än andra, så verkar det som att ens egen existens är mer trolig än andras, allt annat lika. D.v..s. om vi tänker oss, likt René Descartes, att vi inte kan vara säkra på att världen vi upplever verkligen stämmer, då kan vi först vara säkra på att något existerar, att något är medvetet. Detta något, det som upplevs, upplevs av en själv. (Här går dock Descartes åt ett annat håll och härleder en oändlig och god gud som en förklaring till ens medvetande, vilket är ett ogrundat antagande vi inte behöver göra.) 

Och det verkar även vara en skillnad i att säga att man är säker på att man själv är medveten och att andra är det. För, att utgå från att man själv är medveten kräver bara att man upplever saker. Dock kräver det att man har en viss struktur på hur man uppfattar världen, men med samma (minimala?) världsbild kan man inte vara lika säker på att andra existerar, för man upplever inte deras medvetande direkt.

Notera, jag säger inte att man borde vara solipsist; jag säger inte att andra medvetanden inte existerar. Jag säger att det är mer troligt att en själv existerar än att andra gör det, allt annat lika.

Skulle det här kunna ändras ifall man hade mer kunskap? Om man hade en bättre förståelse/karta över verkligheten, skulle man inte i slutändan kunna vara så säker på vad medvetanden är, och vad naturens grundläggande essens är, att man kan logiskt härleda andras existens ifrån några grundläggande (och, vilket de kommer att vara, uppenbara) axiom? I praktiken skulle man kunna få en så bra förståelse över andra att man inte borde göra en skillnad mellan en själv och andra, moraliskt, utifrån enbart ens kunskapsbekymmer. Men, rent fundamentalt kan man nog aldrig bortse från möjligheten att ens världsbild är felaktig och, mer specifikt, vi kan (såvitt jag kan se) aldrig vara helt säkra på att en av Descartes ondskefulla demoner har dragit ett skynke framför ens ögon och döljer sanningen för oss. Så, på ett fundamentalt epistemologiskt plan är egoism en mer rationell moralfilosofi än andra. Åtminstone allt annat lika (vilket aldrig får glömmas).

Och om vi går bortom vad vi rent fundamentalt kan veta och vara säkra på, till en mer praktisk nivå, blir egoismen mer rationell (som en moralisk filosofi, jämfört med andra moraliska filosofier). För ens världsbild av andra är överlag rätt dålig; man har ingen fullständig modell över hur andra upplever saker och ting, man får inte direkt input av hur andra upplever saker, det är svårt att överföra information om ens känslor, det tar tid och det är inte heller säkert att man alltid vill vara ärlig om vad man upplever. Det här hör lite till de principer som jag och Niclas Wennerdal diskuterade i ett avsnitt av Ankdammen för ett tag sedan, och som John Stuart Mill och många av dagens ekonomer håller med om; individen vet överlag bäst om sig själv och andra har inte lika starka incitament eller kunskap för att kunna agera i dennes bästa intresse.

Anka eller mink?

Den gode Hattpapper har fortsatt på spåret att göra bilder på ankor och minkar och visar här vilka figurer det verkligen står mellan (inte mellan några gamla gubbar, alltså):

I slaget mellan Darkwing Duck och Minerva Mink är det dock helt klart vem som vinner.