P4 Kronoberg tar upp en historia om en autistisk pojke som gick framför ett tåg, i tre kilometer, och tågföraren stannade inte för att försöka förmå pojken att gå bort från spåret (eller ta med honom in i tåget). Resenärer som ville gå ut för att hjälpa pojken hindrades av tågets personal, eftersom dessa hade fått lära sig en regel att man inte öppnar dörrarna när tåget rör sig. Och de kunde inte stanna, visst.
Det var inte ett av SJ:s tåg utan det styrdes av ett annat statligt bolag, DSB, Danske Statsbaner.
P4, som ett annat fint statligt bolag, publicerade några kommentarer om tågpersonalens beteende, från två tyckare:
– Det är förbjudet att släppa ut resenärer på spåret på grund av olycksrisken. Framför allt när det handlar om en person som är funktionshindrad så måste man se det som att det är tur att det inte hände någon olycka, säger Carl-Johan Sjöberg, trafikdirektör.
Även Stefan Löfgren som är säkerhetsansvarig på DSB som kör Krösatågen säger till Sveriges Radio att det är förbjudet att vistas i spårområdet och att ingen släpptes ut för att inte riskera att någon skadade sig.
Jag antar att det var tänkt att de skulle tas för experter, för rubriken var Tågpersonal agerade helt rätt. Det är bara ännu ett exempel på hur lätt journalister faller för "experterna". Om tåget stannar och en person går ut för att förmå pojken att gå in i tåget, hur skulle det kunna orsaka mindre risk än att låta pojken fortsätta vandra framåt? Varifrån kommer hotet? Tänker sig den gode trafikdirektören att ett annat tåg skulle kört om det första tåget och krascha på den här personen och pojken? Eller kanske ett mötande tåg skulle kommit och kört på personen som gick ur tåget?
Maken till odugligt agerande får man leta efter. Jag klarar knappt av att skriva om det utan att brista ut i ett helhjärtat 2-minutershat mot statligt ägande, idiotiska regler och pantade byråkrater som bara kan följa order.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar