Power does not flow from the person who administers orders. A command is inconsequential, it's ignored, or laughed at. Obedience is the real foundation of misplaced power. It is in fact the chain of obedience - not the chain of command - the cumulative force of cowardly, and compliant citizenry which allow some men to take control.
Det (något oartiga) klippet ovan tar upp en väldigt viktig poäng; makt möjliggörs ofta av att väldigt många anser att den är legitim. (Tackar till Niclas Wennerdal för tipset!) Ifall ingen eller enbart ett litet fåtal ansåg att en stats makt var legitim skulle den staten snart vittra bort. Detta har påpekats tidigare av bl.a. Étienne de La Boétie, Ludvig von Mises och Murray Rothbard. För en bra genomgång så rekommenderar jag Rothbards introduktion till de La Boéties The Politics of Obedience.
Det skulle kunna finnas samhällen där en grupp har så bra kontroll över de opinionsbildande verktygen folk kan använda, att folket inte kan samlas för att få bort tyrannerna från makten. I dessa samhällen skulle befolkningen kunna vara förtryckad långt in i framtiden, även om det skulle finnas en genuin vilja att slippa vara det. Där skulle folket troligtvis rationalisera styret som finns och säga att det är bra, likt de skulle rationalisera att en draktyrann kontinuerligt och regelbundet dödade några från befolkningen hela tiden. (Artikeln är jättebra! Läs!)
Men, vad?! Säger jag att ifall den rent faktiska möjligheten för folket att organisera sig och bli av med sitt förtryck inte finns, så inbillar sig folket att de inte är förtryckta längre och försvarar sitt styre? Ja. Lägg därtill att även avsaknaden av föreställningen att det inte går att organisera sig är tillräcklig för att makten skall finnas kvar. Jag gissar att det svenska samhället under Vasa- och stormaktstiden passar bra in på den förra (och senare) beskrivningen, innan dess brukade bönderna föra kampanjer mot varje kung de ogillade.
Ovanstående problem finns inte riktigt i dagens samhälle; vi har inte böndernas problem att kalla till ett möte, skicka iväg budkaveln som uppmanar alla andra till kamp, ordna med tillräckligt mycket mat för en lång kampanj mot kungen, och risken att efter tåget så kommer den nya kungen att gå emot sina löften. Däremot har staten bl.a. monopoliserat skolans utbildning, vilket skapat stora problem då den inte direkt lär ut hur man skall kunna ta reda på ifall vissa påståenden är sanna, och vad man bör göra med alla påståenden som utgör ens världsbild (vilken inte nödvändigtvis är sann).
Men, jag känner att det här ämnet är för stort för ett blogginlägg, så jag stannar nog här. Jag har bara en kommentar till, och det gäller titeln på StormCloudsGatherings klipp. Den lydnad till makten som finns i samhällena han hänvisar till bör inte liknas vid en hierarkisk struktur, utan snarare vid ett system eller nätverk. Alltså, en individs lydnad beror på alla andras lydnad, vilket beror på statens struktur, vilken i sin tur beror på den lydnad som finns i samhället. Det finns en sorts samspel här alltså: institutionerna influerar agerande, och agerandet influerar institutioner. En individs åsikter och agerande bestäms av en ofantlig mängd faktorer, vilka alla påverkar makten, men makten påverkar även dessa.
Det skulle kunna finnas samhällen där en grupp har så bra kontroll över de opinionsbildande verktygen folk kan använda, att folket inte kan samlas för att få bort tyrannerna från makten. I dessa samhällen skulle befolkningen kunna vara förtryckad långt in i framtiden, även om det skulle finnas en genuin vilja att slippa vara det. Där skulle folket troligtvis rationalisera styret som finns och säga att det är bra, likt de skulle rationalisera att en draktyrann kontinuerligt och regelbundet dödade några från befolkningen hela tiden. (Artikeln är jättebra! Läs!)
Men, vad?! Säger jag att ifall den rent faktiska möjligheten för folket att organisera sig och bli av med sitt förtryck inte finns, så inbillar sig folket att de inte är förtryckta längre och försvarar sitt styre? Ja. Lägg därtill att även avsaknaden av föreställningen att det inte går att organisera sig är tillräcklig för att makten skall finnas kvar. Jag gissar att det svenska samhället under Vasa- och stormaktstiden passar bra in på den förra (och senare) beskrivningen, innan dess brukade bönderna föra kampanjer mot varje kung de ogillade.
Ovanstående problem finns inte riktigt i dagens samhälle; vi har inte böndernas problem att kalla till ett möte, skicka iväg budkaveln som uppmanar alla andra till kamp, ordna med tillräckligt mycket mat för en lång kampanj mot kungen, och risken att efter tåget så kommer den nya kungen att gå emot sina löften. Däremot har staten bl.a. monopoliserat skolans utbildning, vilket skapat stora problem då den inte direkt lär ut hur man skall kunna ta reda på ifall vissa påståenden är sanna, och vad man bör göra med alla påståenden som utgör ens världsbild (vilken inte nödvändigtvis är sann).
Men, jag känner att det här ämnet är för stort för ett blogginlägg, så jag stannar nog här. Jag har bara en kommentar till, och det gäller titeln på StormCloudsGatherings klipp. Den lydnad till makten som finns i samhällena han hänvisar till bör inte liknas vid en hierarkisk struktur, utan snarare vid ett system eller nätverk. Alltså, en individs lydnad beror på alla andras lydnad, vilket beror på statens struktur, vilken i sin tur beror på den lydnad som finns i samhället. Det finns en sorts samspel här alltså: institutionerna influerar agerande, och agerandet influerar institutioner. En individs åsikter och agerande bestäms av en ofantlig mängd faktorer, vilka alla påverkar makten, men makten påverkar även dessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar