I ett tidigare inlägg tog jag upp ett hypotetiskt scenario där verklighetens objektiva moraliska lagar var nedskrivna på en stentavla, och där den filosofiska leken bestod av att gissa vad som står på tavlorna:
Det som står skrivet borde även följa en viss struktur, ifall moraliska lagar är likt andra lagar för verkligheten. De borde vara konsistenta med varandra, det får inte finnas några motsägelser; det kan inte vara rätt att mörda någon och att inte mörda någon. De borde även vara ordnade efter så få principer som möjligt; om moral finns verkar det mer rimligt att ett gäng moraliska påståenden alla grundas av en moralisk princip än att för varje moraliskt påstående finns det en princip som säger att det är rätt. Alltså, istället för att det finns flera moraliska principer som att "Att slå en individ klockan fem på morgonen när denne ligger och sover i sin lägenhet i Helsingborg är, allt annat lika, fel" och "Att slå en individ klockan fyra på morgonen när denne ligger och sover i sin lägenhet i Helsingborg är, allt annat lika, fel", borde det stå en regel som säger "Det är, allt annat lika, fel att slå folk som ligger och sover." Utifrån regler härleds därefter moraliskt beteende för olika situationer.
Men, det jag tänkte skriva om i det här inlägget rör det faktum att än så länge finns det ingen som har bevisat att det finns några moraliska lagar och då vad dessa innebär (såvitt jag vet). Det är alltså inte känt för någon vad som står skrivet på stentavlorna i rummet intill, om vi nu antar att de finns. De regler jag tog upp ovan, av vad man borde förvänta sig stå skrivet på den, är baserat på ett vetenskapligt perspektiv, men det är inte ens visat att moral följer dessa regler. Det är bara ett perspektiv på en inbillning.
Ens kunskap om objektiv moral är alltså osäker. Allt det man har är idéer och modeller om moral som är mer eller mindre troliga att de stämmer in på de eviga och sanna moraliska lagarna. Finns det något intressant som följer utifrån denna okunskap?
En uppenbar sak är att det alltid finns en möjlighet att man har fel. Detta är egentligen så uppenbart som att vatten rinner nedåt, och kanske inte behöver upprepas. Måhända, men i vilket fall, innebär det att man borde uppdatera hur säker man är på sitt moraliska perspektiv, varje gång man får in ny information om någon moralisk fråga. Ju mer informationen talar emot ens moraliska syn, desto mer talar det för att en av ens moraliska principer är fel (eller härledningen av den).
Men, vad är det då för information som kan tänkas influera ens omdöme? Det beror på vad man förväntar sig att strukturen på moralens lagar har. Som att jag ovan utgick från att det följde andra lagars struktur. Här kan två individer endast nå samförstånd om en moralisk fråga ifall deras perspektiv är någorlunda harmoniska eller kongruenta; att deras perspektiv på hur moral är strukturerat och därmed vad som borde påverka ens omdöme. Har de olika idéer om hur påståendet "djur som slaktas lider" påverkar en grundläggande moralisk idé som "Människor har moralisk rätt att slakta djur", finns det ingen säkerhet att de uppnår ett moraliskt konsensus i den här frågan. Men, om båda accepterar grundtesen att deras moraliska idéer måste kunna uppdateras, och även har en likadan syn på hur moral skall uppdateras vid nya moraliskt intressanta fakta, då finns det en chans att de båda kommer fram till samma resultat.
Och det resultatet, om det inte finns någon som invänder mot metoden som används, måste ses som det korrekta moraliska svaret i frågan. (Det är, på ett plan, det enda svaret.) Det måste dock kunna uppdateras ifall det hävdas att det har någon brist eller är helt galet.
Det viktiga för en objektiv moralisk teori är då att den har en översikt över alla perspektiv på hur man kan se på moral, och alla moraliska filosofier om hur man bör agera. Har man all den här informationen borde man kunna generera all möjlig moralisk filosofi. Sedan kommer den något knepiga frågan, den ultimata frågan för all moralfilosofi, vad gör att man borde se ett perspektiv på moral som mer rimligt än ett annat? Annorlunda uttryckt, vad gör att en viss information skall klassas som moraliskt relevant och få en att tvivla eller stötta en moralisk filosofi man står för?
Den här frågan har inget uppenbart svar, men från vad jag märkt så verkar de flesta stå för en sorts förfinad magkänsla. Alltså, i grund och botten bestäms ens moraliska perspektiv av vad man intuitivt tycker är rätt och fel, men att dessa intuitiva känslor låter sig formas av vackra tankar om rättvisa, det goda livet och måluppfyllelse. Det är min egen metod också. Innebär det inte ett problem att moral då blir beroende av ens genetiska uppsättning och miljö. Skulle någon förlita sig på en hyenas moral, ifall den kunde formuleras? Eller en myggas?
Vissa försöker undvika detta problem genom att enbart förlita sig på de förfinade moraliska teorier som hävdar något absolut. Som utilitarismen, vilket inte tar någon hänsyn alls till en varelses idéer om vad som är rätt och fel, förutom i den mån dessa påverkar den totala mängden lycka i världen. Eller kantiansk pliktetik vilken försöker formulera plikter giltiga för alla rationella varelser. Själv finner jag att alla dessa moraliska filosofier stämmer illa överens med vad jag innerst inne skulle vilja uppnå, för något hypotetiskt moraliskt dilemma, så jag förkastar dem till viss del. Det är där som jag förlitar mig på min, inbillar jag mig, förfinade magkänsla. Den kan dock alltid uppdateras.
Men, låt oss för stunden leka med tanken att det finns objektiv moral, och att denna är lika given som universums fysiska lagar. Den är dessutom nedskriven på en stentavla. Låt oss vidare anta att stentavlan är i rummet intill där du är. Om allt detta stämmer, vad skulle du förvänta dig är nedskrivet på tavlan?Mitt svar var att lycka är bra medan lidande är dåligt, allt annat lika. (Att lida, som att känna sorg vid någons död, behöver då inte vara omoraliskt om det innebär att man byter ut det mot en annan sorts negativ känsla. Om det mest rimliga alternativet dock vore att dra en lättnadens suck över att någon dött, säg ifall Vladimir Lenin dog 1917 istället för 1922, borde man göra det. För sin egen skull om inte annat.) Jag skrev dock något förhastat att, om objektiv moral fanns, och ifall den var nedskriven på en stentavla, så förväntade jag mig enbart se de två budorden där. Jag borde skrivit att det är vad jag minst förväntade mig.
Det som står skrivet borde även följa en viss struktur, ifall moraliska lagar är likt andra lagar för verkligheten. De borde vara konsistenta med varandra, det får inte finnas några motsägelser; det kan inte vara rätt att mörda någon och att inte mörda någon. De borde även vara ordnade efter så få principer som möjligt; om moral finns verkar det mer rimligt att ett gäng moraliska påståenden alla grundas av en moralisk princip än att för varje moraliskt påstående finns det en princip som säger att det är rätt. Alltså, istället för att det finns flera moraliska principer som att "Att slå en individ klockan fem på morgonen när denne ligger och sover i sin lägenhet i Helsingborg är, allt annat lika, fel" och "Att slå en individ klockan fyra på morgonen när denne ligger och sover i sin lägenhet i Helsingborg är, allt annat lika, fel", borde det stå en regel som säger "Det är, allt annat lika, fel att slå folk som ligger och sover." Utifrån regler härleds därefter moraliskt beteende för olika situationer.
Men, det jag tänkte skriva om i det här inlägget rör det faktum att än så länge finns det ingen som har bevisat att det finns några moraliska lagar och då vad dessa innebär (såvitt jag vet). Det är alltså inte känt för någon vad som står skrivet på stentavlorna i rummet intill, om vi nu antar att de finns. De regler jag tog upp ovan, av vad man borde förvänta sig stå skrivet på den, är baserat på ett vetenskapligt perspektiv, men det är inte ens visat att moral följer dessa regler. Det är bara ett perspektiv på en inbillning.
Ens kunskap om objektiv moral är alltså osäker. Allt det man har är idéer och modeller om moral som är mer eller mindre troliga att de stämmer in på de eviga och sanna moraliska lagarna. Finns det något intressant som följer utifrån denna okunskap?
En uppenbar sak är att det alltid finns en möjlighet att man har fel. Detta är egentligen så uppenbart som att vatten rinner nedåt, och kanske inte behöver upprepas. Måhända, men i vilket fall, innebär det att man borde uppdatera hur säker man är på sitt moraliska perspektiv, varje gång man får in ny information om någon moralisk fråga. Ju mer informationen talar emot ens moraliska syn, desto mer talar det för att en av ens moraliska principer är fel (eller härledningen av den).
Men, vad är det då för information som kan tänkas influera ens omdöme? Det beror på vad man förväntar sig att strukturen på moralens lagar har. Som att jag ovan utgick från att det följde andra lagars struktur. Här kan två individer endast nå samförstånd om en moralisk fråga ifall deras perspektiv är någorlunda harmoniska eller kongruenta; att deras perspektiv på hur moral är strukturerat och därmed vad som borde påverka ens omdöme. Har de olika idéer om hur påståendet "djur som slaktas lider" påverkar en grundläggande moralisk idé som "Människor har moralisk rätt att slakta djur", finns det ingen säkerhet att de uppnår ett moraliskt konsensus i den här frågan. Men, om båda accepterar grundtesen att deras moraliska idéer måste kunna uppdateras, och även har en likadan syn på hur moral skall uppdateras vid nya moraliskt intressanta fakta, då finns det en chans att de båda kommer fram till samma resultat.
Och det resultatet, om det inte finns någon som invänder mot metoden som används, måste ses som det korrekta moraliska svaret i frågan. (Det är, på ett plan, det enda svaret.) Det måste dock kunna uppdateras ifall det hävdas att det har någon brist eller är helt galet.
Det viktiga för en objektiv moralisk teori är då att den har en översikt över alla perspektiv på hur man kan se på moral, och alla moraliska filosofier om hur man bör agera. Har man all den här informationen borde man kunna generera all möjlig moralisk filosofi. Sedan kommer den något knepiga frågan, den ultimata frågan för all moralfilosofi, vad gör att man borde se ett perspektiv på moral som mer rimligt än ett annat? Annorlunda uttryckt, vad gör att en viss information skall klassas som moraliskt relevant och få en att tvivla eller stötta en moralisk filosofi man står för?
Den här frågan har inget uppenbart svar, men från vad jag märkt så verkar de flesta stå för en sorts förfinad magkänsla. Alltså, i grund och botten bestäms ens moraliska perspektiv av vad man intuitivt tycker är rätt och fel, men att dessa intuitiva känslor låter sig formas av vackra tankar om rättvisa, det goda livet och måluppfyllelse. Det är min egen metod också. Innebär det inte ett problem att moral då blir beroende av ens genetiska uppsättning och miljö. Skulle någon förlita sig på en hyenas moral, ifall den kunde formuleras? Eller en myggas?
Vissa försöker undvika detta problem genom att enbart förlita sig på de förfinade moraliska teorier som hävdar något absolut. Som utilitarismen, vilket inte tar någon hänsyn alls till en varelses idéer om vad som är rätt och fel, förutom i den mån dessa påverkar den totala mängden lycka i världen. Eller kantiansk pliktetik vilken försöker formulera plikter giltiga för alla rationella varelser. Själv finner jag att alla dessa moraliska filosofier stämmer illa överens med vad jag innerst inne skulle vilja uppnå, för något hypotetiskt moraliskt dilemma, så jag förkastar dem till viss del. Det är där som jag förlitar mig på min, inbillar jag mig, förfinade magkänsla. Den kan dock alltid uppdateras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar