Economics and Emigration: Trillion-Dollar Bills on the Sidewalk?

Bryan Caplan skrev lite kort om den här artikeln av Michael Clemens på sin blogg. Då artikeln tar upp en så otroligt viktig fråga, som kan göra så många människor väldigt mycket rikare, tänkte jag också gå igenom artikeln men ta upp lite mer info och citat från den.

Economics and Emigration: Trillion-Dollar Bills on the Sidewalk? är som sagt skriven av Michael Clemens och blev publicerad förra sommaren i en av de mest ansedda mainstream-journalerna i nationalekonomi, nämligen The Journal of Economic Perspectives. Artikeln tar upp frågan om emigration, och hur den påverkar emigranterna samt folket som bor där emigranterna flyttade från och dit de flyttade.

Clemens börjar med att påpeka att det finns väldigt många som bor i fattiga länder som vill flytta till de rika länderna.

The Gallup World Poll finds that more than 40 percent of adults in the poorest quartile of countries “would like to move permanently to another country” if they had the opportunity, including 60 percent or more of adults in Guyana and Sierra Leone (Pelham and Torres, 2008; Torres and Pelham, 2008). Emigration is constrained by many forces, including credit constraints and limited information at the origin (Hatton and Williamson, 2006).

Det är ganska klart varför de vill flytta; det är mycket högre löner i de utvecklade ekonomierna än i de fattiga delarna av världen. Så om en större del av dessa kunde flytta hit skulle deras välstånd öka enormt mycket. Clemens ger en skissartad bild av hur stor välståndsökningen skulle kunna bli om man antar att bara en del av de fattiga skulle flytta:

Divide the world into a “rich” region, where one billion people earn $30,000 per year, and a “poor” region, where six billion earn $5,000 per year. Suppose emigrants from the poor region have lower productivity, so each gains just 60 percent of the simple earnings gap upon emigrating—that is, $15,000 per year. This marginal gain shrinks as emigration proceeds, so suppose that the average gain is just $7,500 per year. If half the population of the poor region emigrates, migrants would gain $23 trillion—which is 38 percent of global GDP.

Den här skissen stämmer rätt bra överens med de mer avancerade gissningar som ett flertal ekonomer gjort. De studier som har gjorts på hur mycket välstånd som skulle skapats av att ha fri invandring och att fattiga arbetade i rika länder, menar att den globala BNP skulle gått upp med 50-150%!

Även om de rika länderna inte öppnade sina gränser helt och hållet så är uppfattningen bland ekonomerna att invandrarna skulle tjäna väldigt mycket på detta:

Så, om nu de fattiga tjänar på att flytta till rika länder, hur påverkas andra av det? När det gäller de fattiga som stannar kvar menar Clemens att de inte nödvändigtvis behöver förlora på att de rika länderna öppnar sina gränser.

Mountford (1997), Stark, Helmenstein, and Prskawetz (1997), and a subsequent literature theorize that when emigration to high-wage countries becomes possible, even when it is costly and uncertain, the expected value of human capital rises for all potential migrants. Because not all of those who were thus encouraged to invest will leave, the existence of an emigration option for some people can tend to raise the human capital stock at home. Macro and micro studies suggest that this effect is real and large enough to substantially offset the departures in some settings (Beine, Docquier, and Rapoport, 2008; Chand and Clemens, 2008; Batista, Lacuesta, and Vicente, 2011; Docquier and Rapoport, forthcoming).

Det rörde dock bara om effekten av att öppna upp för emigration. Men, att några som har utbildat sig, eller är driftiga och produktiva lämnar landet, blir det inte sämre för de som är kvar? Här är litteraturen delad verkar det som. Å ena sidan verkar det inte finnas mycket som pekar på att de som lämnar landet försvinner med många positiva externaliteter. Jag trodde detta innan jag läste Clemens, då de fattiga ländernas ekonomier helt enkelt inte förlitar sig lika mycket på arbetsfördelning som de rika. I det fallet, när det inte finns så mycket handel, och varje individ utför många saker autarktiskt, producerar man inte så mycket för marknaden utan mest för sig själv. Att man då lämnar samhället, som man ändå inte spenderade så mycket tid för att handla med, skapar ingen större förlust för de som bor kvar.

Men samtidigt refererar Clemens till en studie om att emigranterna från Mexiko orsakade en ökning i 8% för de kvarvarande arbetarna. Jag vet inte riktigt hur det här resultatet skall tolkas. På ett plan verkar det rimligt att när arbetare går från en plats till en annan, som är mer produktiv, så ökar effektiviteten i hela ekonomin. Men jag tror inte att mexikanarnas löner skulle stiga med 8% av att produktionen blir större i USA (vilket Mexiko tar del av via handel). Alltså skulle studien säga att ökningen beror på att utbudet av arbetare minskat. Jag är högst tveksam till resultatet.

Hur är det då för folket som bor i "värdlandet", dit emigranterna flyttar? Hur påverkas de av att det kommer in fler invandrare? Likt de svenska studierna har invandringen haft en minimal inverkan på statens finanser:

[A]ll serious economic studies of the aggregate fiscal effects of immigration have found them to be very small overall — small and positive at the federal level (Auerbach and Oreopoulos, 1999; Lee and Miller, 2000), small and negative at the state and local level (Congressional Budget Office, 2007).

En stor fråga bland ekonomer har varit ifall invandrare sänker lönerna i det området de flyttar till. Studier från USA säger att effekten är liten för arbetarna i värdlandet:

Economists studying international migration have given much of their energy to estimating how the movement of emigrants affects the wages of nonmigrants. For example, does the arrival of immigrants lower wages for incumbent workers? In a U.S. context, Borjas (2003) and Borjas and Katz (2007) argue that low-wage workers do experience a modest decline in nominal wages from immigration. On the other side, Card (2009) and Ottaviano and Peri (forthcoming) find that millions of recent immigrants to the United States have caused the average worker’s nominal wages to decline a few percent—if at all—while Cortes (2008) finds that immigration lowered the price of a typical consumption basket about half of 1 percent. The mass migrations of the nineteenth century likely caused a cumulative decline of 1 or 2 percentage points each decade in wages at the destination (Hatton and Williamson, 1994).

Återigen är jag tveksam till detta, då, rent teoretiskt, fler producenter borde innebära högre löner för alla, eftersom man kan få en djupare och bredare arbetsfördelning. Men, det här är ju ekonomiska studier, som bara skall mäta enkel data, hur kan de ha fel? De kan ha rätt, och jag vet för lite att uttala mig om dem. Jag skulle dock gissa att de utgår mer från Ricardo än Smith när det gäller synen på arbetsfördelningens positiva effekter. Clemens tar i vilket fall upp två andra studier som går emot dessa studier:

Of course, these elasticities could be different at much higher levels of emigration. The literature gives no clear support for such a pattern, however, even under greatly increased migration. In historical cases of large reductions in barriers to labor mobility between high-income and low-income populations or regions, those with high wages have not experienced a large decline. For example, wages of whites in South Africa have not shown important declines since the end of the apartheid regime (Leibbrandt and Levinsohn, 2011), despite the total removal of very large barriers to the physical movement and occupational choice of a poor population that outnumbered the rich population six to one. The recent advent of unlimited labor mobility between some Eastern European countries and Great Britain, though accompanied by large and sudden migration flows, has not caused important declines in British wages (Blanchflower and Shadforth, 2009).

Även om det nu vore så att emmigration orsakade lägre löner i värdlandet så rättfärdigar detta inte någon inskränkning i invandringen utifrån ett ekonomiskt perspektiv.

Further, even if emigrants modestly depress wages when they arrive at the destination, this does not justify restricting movement by the standard welfare economics analysis. Such effects represent “pecuniary” externalities rather than “technical” externalities. The human capital externalities discussed in the previous section, along with common examples like belching smokestacks, are examples of technical externalities. Pecuniary externalities, in contrast, operate through the price mechanism: for example, my decision not to place a bid on the house you are selling may lower the price you can receive from an alternative buyer. Pecuniary externalities are a near-universal feature of economic decisions. In standard economic analysis, they offer no welfare justification for taxation or regulation of those decisions.

Och även om man är stenhård på att inte tillåta in invandrare för att det eventuellt skulle sänka några arbetares löner, så finns det en annan politik som är bättre än att bara ha stängda gränser. Det är att ha fri invandring plus att beskatta invandrarna en viss summa som ges till svenskarna (genom sänkt skatt vore väl enklast).

Sedan diskuterar Clemens lite om hur svårt det skulle vara att få igenom en mer liberal invandringspolitik. Den diskussionen har dock inte så mycket med svenska förhållanden att göra. Slutligen diskuterar han vad ekonomerna som forskar om emigration borde fokusera på, vilket är de områden han diskuterat i artikeln.

Hur ser den svenska situationen ut när det gäller möjligheten till fri invandring? Om bara en sak kunde vara annorlunda skulle den vara lysande, och några miljoner fattiga människor skulle kunna flytta in i landet och få arbete här. Som SvD påpekade nyligen, så har Sverige en väldigt liberal arbetskraftsinvandringspolitik. Men den är inte så liberal att det räcker "med ett erbjudande om jobb för att vara välkommen hit". Sedan 2008 behöver man inte ha direkt godkännande från facket för att få arbeta här, men väl indirekt. Såhär är reglerna:

Villkor för att beviljas arbetstillstånd i Sverige
En grundläggande förutsättning för att beviljas arbetstillstånd i Sverige är att det finns ett erbjudande om en anställning som personen kan försörja sig på. De erbjudna anställningsvillkoren ska inte vara sämre än vad som gäller enligt svenska kollektivavtal eller vad som är praxis inom yrket eller branschen.

Den sista punkten innebär att invandring effektivt hindras av fackens minimilöner. Men samtidigt innebär det att invandringen i stort sett skulle kunna bli helt fri om fackens kollektivavtal bara kunde brytas. För att göra det behöver man enbart en produktionskedja som ägs av ett eller flera företag som inte anställer fackligt anslutna arbetare, så att produktionen inte kan hindras av fackens "sympatiåtgärder". Facken kan ju inte blockera en produktion som inte förlitar sig på några tjänster från fackliga medlemmar. Det gör det hela något besvärligt, men inte omöjligt då man kan förlita sig på företag utanför Sverige också. Istället för att syssla med politik borde kanske liberaler satsa helt på företagsamhet, för att hjälpa att skapa den kedja av industrier som behövs för att man skall komma undan fackets kontroll.

Michael Clemens har för övrigt presenterat sina idéer i en föreläsning också, som har några fina pedagogiska bilder: