När jag argumenterat för fri invandring och fri lönesättning på arbetsmarknaden har jag fått, från olika håll, ibland hört ett motargument i båda fallen. Det argumentet är att den genomsnittliga lönen för de som arbetar i Sverige nu skulle sjunka ifall utlänningar eller arbetslösa skulle kunna konkurrera om jobben med lägre löner. Samma argument har vissa också fört fram mot att ha frihandel, för då sker ju också en konkurrens om jobben.
De som använder argumentet, vill jag minnas, säger oftast att det är en konkurrens om vissa givna jobb, eller uttrycker sig som om det endast fanns ett fåtal jobb. Jag tror inte att flertalet därmed tror att det faktiskt bara är möjligt att ha ett fixt antal jobb - speciellt när man så lätt kan se att det finns många gånger fler jobb nu än för 100 år sedan - men jag ville bara uppmärksamma det, för att inte sprida vidare detta dåliga språkbruk. Det finns inte en fix mängd arbete som går att utföra och på en marknad kommer det alltid finnas folk som vill anställa andra så länge som deras preferenser inte är tillfredsställda. Jag skulle gissa att det senare inte inträffar förrän varje individ har i alla sin egen skyskrapa, jetplan och någon tropisk ö. Möjligtvis aldrig, om teknologin alltid går framåt och de flesta inte är nöjda materiellt sätt förrän de har sin egen rymdraket eller kan ladda upp sin hjärna till en dator som kan simulera hjärnans processer 50 000 gånger realtid.
Så, det kommer alltid att finnas en efterfrågan på arbetskraft på en fri marknad så länge som lönerna kan anpassas till den här efterfrågan. Alltså, så länge som det inte finns några lägsta- eller minimilöner som hindrar folk att ta ett jobb som folk vill ha gjort. Den stora frågan som är av intresse, och som jag tänker titta lite på här, är ifall ett ökat utbud av arbetare leder till sänkta reallöner, sänkt levnadsstandard, för alla andra som arbetar nu.
Den borde vara av intresse för alla, för ifall de arbetandes löner inte skulle sänkas, utan vara stabila eller kanske även öka, då borde de flesta se att det vore av allra största vikt att öppna gränserna för att på effektivast sätt hjälpa de miljoner människor som idag lever under väldigt fattiga omständigheter. Om det vore så att en miljon till arbetare i Sverige innebar liknande löner som nu vore det utifrån en humanitär synvinkel ofullkomligt hemskt att inte öppna gränserna till landet (vilket idag "bara" kräver att kollektivavtalens minimilöner slopas).
Om vi antar att fackens minimilöner slopas i Sverige, och alla invandrare och arbetslösa kan konkurrera i alla industrier, varför tror vissa att detta skulle sänka den genomsnittliga lönen för alla som arbetar? De två främsta argumenten för detta verkar vara att:
Problemet med (1) är att den endast tar hänsyn till en sida av myntet (eller bara en sak av det man ser). Ja, ett högre utbud av en viss typ av arbetare leder till att lönen för dessa arbetare sjunker. Men samtidigt kommer priserna för den här varan att sjunka också! För i jämviktsläget kommer en varas pris att bero på konkurrensen mellan företagen, så att de blir tvingade till att sälja varan för kostnaden att producera den (vilket i vanligaste fall även inkluderar en vinst). Alltså, på samma sätt som att ett större utbud av arbetare tenderar att sänka lönerna, så tenderar det också till att sänka priserna. Så, vilken effekt är störst, den på priser eller löner?
Här kommer (2) in i bilden, då den säger att fler arbetare leder till mindre produktion. Och eftersom lönerna beror på arbetares produktivitet (se s. 618-622) borde ju det här argumentet innebära att lönerna sjunker mer än priserna. Men, stämmer det att fler arbetare på en maskin leder till en lägre avkastning? Inte nödvändigtvis. Lagen som argumentet refererar till säger egentligen bara att det finns en viss optimal mix av arbetare och maskiner (något förenklade kategorier) och att efter den punkten så leder en till arbetare att dennes marginella produktion är lägre än när den förra arbetaren lades till. Men är vi i den situationen, där fler arbetare leder till lägre marginalprodukt, eller till en högre? Det går inte att svara på det a priori, på förhand.
Ekonomen George Reisman presenterar dock ett viktigt argument för att vi borde förvänta oss att i en kapitalistisk marknad, utan statliga regleringar, så kommer den genomsnittliga produktionen att öka med fler arbetare/producenter. Alltså att marginalprodukten blir större ju fler arbetare som finns. Detta tack vare arbetsfördelningens fördelar.
Denna viktiga poäng som Reisman tar upp, från Adam Smith, är att arbetsfördelningen är begränsad av marknadens storlek. Den principen säger att ju fler människor det finns som producerar för en marknad, desto större fördelar finns det att massproducera varor (oavsett om det är bröd eller sjukvård). Reisman ger ett talande exempel:
Vilken effekt är då störst, de av avtagande eller ökande avkastning? För egen del verkar det som att effekten av ökad massproduktion är så enorm att den borde överväga allt annat. Vad säger då de som försökt fånga effekten av ökat utbud av arbetare? Enligt ekonomen Michael Clemens, vars artikel jag gick igenom i förra blogginlägget, skall dessa forskare ha kommit fram till att arbetarna i landet som får in mer invandrare troligtvis får sänkta reallöner, om något. Man kan dock fråga sig hur väl deras modeller fångar in alla aspekter av en ökad befolkning. Men, det bör påpekas att effekten de hittar är väldigt liten, bara några futtiga procent. En av de främsta kritikerna av invandring i USA, George Borjas, beräknar att lågutbildade i USA får ca 4,8% lägre lön totalt p.g.a. invandring på lång sikt. Alla andra arbetsgrupper tjänar på invandring. Enligt både Caplan och Clemens räknas Borjas som pessimisterna.
Vad kan man då säkert säga om effekten av att ta bort minimilönerna i Sverige (vilket nog skulle tagit bort alla praktiska hinder för att tillåta massinvandring hit) för den genomsnittliga arbetarens lön? Det går inte att säga något säkert, tyvärr. Man skulle lätt kunna tänka sig att alla lokala jobb, som inte blivit utsatta för den globala arbetsfördelningen, som att bygga hus, skulle blivit otroligt mycket effektivare. Men om lönerna? Jag är osäker, men jag skulle gissa att det på sikt skulle leda till högre välstånd. Det i sig kanske inte skulle övertyga någon att öppna upp arbetsmarknaden i Sverige ifall alla riskerade att få en lägre genomsnittlig lön (även om risken för det verkar vara ganska låg). Här har dock Bryan Caplan fört fram en rimlig kompromiss: låt alla invandrare bli beskattade och ge det till alla som nu arbetar. Sannolikheten för att det går igenom är väl dock rätt låg, tyvärr.
Det finns andra argument mot fri invandring som bygger på att sociala förhållanden försämras när det finns olika grupper i samhället som lever under olika normer. Här har jag inte försökt argumentera mot dessa, utan bara mot de argument som diskuterar folks reallöner.
De som använder argumentet, vill jag minnas, säger oftast att det är en konkurrens om vissa givna jobb, eller uttrycker sig som om det endast fanns ett fåtal jobb. Jag tror inte att flertalet därmed tror att det faktiskt bara är möjligt att ha ett fixt antal jobb - speciellt när man så lätt kan se att det finns många gånger fler jobb nu än för 100 år sedan - men jag ville bara uppmärksamma det, för att inte sprida vidare detta dåliga språkbruk. Det finns inte en fix mängd arbete som går att utföra och på en marknad kommer det alltid finnas folk som vill anställa andra så länge som deras preferenser inte är tillfredsställda. Jag skulle gissa att det senare inte inträffar förrän varje individ har i alla sin egen skyskrapa, jetplan och någon tropisk ö. Möjligtvis aldrig, om teknologin alltid går framåt och de flesta inte är nöjda materiellt sätt förrän de har sin egen rymdraket eller kan ladda upp sin hjärna till en dator som kan simulera hjärnans processer 50 000 gånger realtid.
Så, det kommer alltid att finnas en efterfrågan på arbetskraft på en fri marknad så länge som lönerna kan anpassas till den här efterfrågan. Alltså, så länge som det inte finns några lägsta- eller minimilöner som hindrar folk att ta ett jobb som folk vill ha gjort. Den stora frågan som är av intresse, och som jag tänker titta lite på här, är ifall ett ökat utbud av arbetare leder till sänkta reallöner, sänkt levnadsstandard, för alla andra som arbetar nu.
Den borde vara av intresse för alla, för ifall de arbetandes löner inte skulle sänkas, utan vara stabila eller kanske även öka, då borde de flesta se att det vore av allra största vikt att öppna gränserna för att på effektivast sätt hjälpa de miljoner människor som idag lever under väldigt fattiga omständigheter. Om det vore så att en miljon till arbetare i Sverige innebar liknande löner som nu vore det utifrån en humanitär synvinkel ofullkomligt hemskt att inte öppna gränserna till landet (vilket idag "bara" kräver att kollektivavtalens minimilöner slopas).
Om vi antar att fackens minimilöner slopas i Sverige, och alla invandrare och arbetslösa kan konkurrera i alla industrier, varför tror vissa att detta skulle sänka den genomsnittliga lönen för alla som arbetar? De två främsta argumenten för detta verkar vara att:
(1) en ökning av utbudet av arbetare borde sänka allas löner; finns det fler frisörer som konkurrerar om att sälja sina tjänster, men de flesta vill bara klippa sig så ofta kommer frisörerna att vara tvungna att sälja sina tjänster till lägre priser. Ju fler arbetare i en viss industri, desto lägre löner kommer folk där att behöva ta för att behålla jobben. De som inte är beredda att jobba kvar för de lägre lönerna går över till en annan industri, där samma process går igång. Den tar slut när de arbetare som byter jobb blir nyanställda för en tjänst som tidigare inte producerades (som när folk gick från att producera vagnar till att producera bilar).Båda av dessa argument stämmer till viss del, d.v.s de för fram teoretiska resonemang som stämmer givet vissa förutsättningar. Men det är osäkert ifall antagandena i (2) stämmer och i båda fallen finns det andra faktorer som resonemangen inte tar hänsyn till.
(2) en ökning av antalet arbetare leder till att produktiviteten per arbetare minskar, eftersom det nu finns färre maskiner eller annan kapitalvara per arbetare, och därmed kommer varje individ producera mindre. Lönerna beror på hur produktiva arbetarna är, så ju fler arbetare desto mindre produktiva är dem. Detta argument förs även fram av vissa ekonomer som då pekar på att det finns en avtagande (fysisk) avkastning för många produktionsprocesser, så att om man får fler arbetare per given enhet kapitalvara, blir den genomsnittliga produktionen lägre än tidigare.
Problemet med (1) är att den endast tar hänsyn till en sida av myntet (eller bara en sak av det man ser). Ja, ett högre utbud av en viss typ av arbetare leder till att lönen för dessa arbetare sjunker. Men samtidigt kommer priserna för den här varan att sjunka också! För i jämviktsläget kommer en varas pris att bero på konkurrensen mellan företagen, så att de blir tvingade till att sälja varan för kostnaden att producera den (vilket i vanligaste fall även inkluderar en vinst). Alltså, på samma sätt som att ett större utbud av arbetare tenderar att sänka lönerna, så tenderar det också till att sänka priserna. Så, vilken effekt är störst, den på priser eller löner?
Här kommer (2) in i bilden, då den säger att fler arbetare leder till mindre produktion. Och eftersom lönerna beror på arbetares produktivitet (se s. 618-622) borde ju det här argumentet innebära att lönerna sjunker mer än priserna. Men, stämmer det att fler arbetare på en maskin leder till en lägre avkastning? Inte nödvändigtvis. Lagen som argumentet refererar till säger egentligen bara att det finns en viss optimal mix av arbetare och maskiner (något förenklade kategorier) och att efter den punkten så leder en till arbetare att dennes marginella produktion är lägre än när den förra arbetaren lades till. Men är vi i den situationen, där fler arbetare leder till lägre marginalprodukt, eller till en högre? Det går inte att svara på det a priori, på förhand.
Ekonomen George Reisman presenterar dock ett viktigt argument för att vi borde förvänta oss att i en kapitalistisk marknad, utan statliga regleringar, så kommer den genomsnittliga produktionen att öka med fler arbetare/producenter. Alltså att marginalprodukten blir större ju fler arbetare som finns. Detta tack vare arbetsfördelningens fördelar.
Denna viktiga poäng som Reisman tar upp, från Adam Smith, är att arbetsfördelningen är begränsad av marknadens storlek. Den principen säger att ju fler människor det finns som producerar för en marknad, desto större fördelar finns det att massproducera varor (oavsett om det är bröd eller sjukvård). Reisman ger ett talande exempel:
The advantages of a large population can be observed by considering the size of the population necessary for the existence of an economical-sized medical school, say, and for the existence of medical specializations. The principles observed in these cases will apply throughout the economic system.Den här principen finns överallt i samhället. För en tillräckligt stor marknad skulle det säkert vara lönsamt att ha tåg som lyfts upp av magnetisk levitation och kan gå i 500 km/h, även i Sverige. (Om det inte redan är det nu men Banverket kan inte räkna ut det.) En större marknad innebär alltså mer specialisering och mer massproduktion.
Thus, as a hypothetical illustration, let us assume that an efficient-sized medical school produces 100 new doctors per year. This number, let us assume, is a number that represents enough students to keep the cost of lectures and demonstrations within reason a per student basis, and yet not so many students that they cannot obtain sufficient individual consultations and so forth with the faculty. Let us assume further that the average graduate of this medical school will practice medicine for 40 years after graduation. This means that ultimately there will be 4,000 graduates of this school in practice at any one time. Finally, let us assume that the average frequency of diseases and accidents, and so on, that require medical attention is such that in order to keep the average doctor more or less fully occupiedthere have to be 1,000 people for every doctor. These assumptions imply that a population of 4 million is necessary to provide a market large enough to support one efficient-sized medical school.
But this is by no means the end. For suppose that only one doctor in a thousand is a brain specialist. With a total of only 4,000 thousand doctors, there would be just 4 brain specialists. That is hardly enough to support much specialized research in brain diseases, a specialized journal of brain diseases, graduate programs or seminars in brain diseases, and so forth. A population of 4,000 brain specialists, however, would make these things possible. But that implies an underlying population not of 4 million, but of 4 billion people. ...
Now it is necessary to realize how important are the gains a larger market provides not only in allowing the existence of further specializations and sub-specializations, but also simply in allowing existing specializations and sub-specializations to be carried on, on a larger absolute scale. Our medical school example can illustrate this point very well.
Some kind of very small market, say a few hundred people, is necessary to allow one person to specialize as some sort of primitive doctor. A larger market of several million, that permits the existence of several thousand doctors, also permits them all to be trained in a medical school and creates the sub-specialization of brain specialist. A still larger market increases the absolute number of brain specialists. And here we can easily see something that is vitally important. Namely, if the market is big enough to support 400, or better still, 4,000 brain specialists, rather than just 4, the likelihood of some important discovery being made about brain diseases is substantially increased. For there will be 400 or 4,000 highly intelligent and experienced people thinking about the problems involved, instead of just 4. And whatever any one of them discovers, can, of course, be quickly communicated to all the rest—through the journals, seminars, and so on that their number is large enough to support. ...
The potential gains of this kind from a larger-sized population in a division-of-labor society can be thought of in terms of a doubled population having a doubled number of Edisons and Fords and the like. Indeed, in a division-of-labor society, a doubled population even with just one-tenth more of such innovators would probably be easily capable of overcoming any problems of diminishing returns and poorer-quality land and mineral deposits, and of doing so by an ever widening margin. It would do so through the greater technological progress that the existence of a larger number of such outstanding individuals would make possible. For the existence of each additional productive genius serves to raise the productive power of the whole human race. Because essentially what he supplies is ideas. Ideas can be used by everyone who has need of them without in any way diminishing their ability to serve others. They are an inexhaustible gift. (Capitalism, s. 359-60)
Vilken effekt är då störst, de av avtagande eller ökande avkastning? För egen del verkar det som att effekten av ökad massproduktion är så enorm att den borde överväga allt annat. Vad säger då de som försökt fånga effekten av ökat utbud av arbetare? Enligt ekonomen Michael Clemens, vars artikel jag gick igenom i förra blogginlägget, skall dessa forskare ha kommit fram till att arbetarna i landet som får in mer invandrare troligtvis får sänkta reallöner, om något. Man kan dock fråga sig hur väl deras modeller fångar in alla aspekter av en ökad befolkning. Men, det bör påpekas att effekten de hittar är väldigt liten, bara några futtiga procent. En av de främsta kritikerna av invandring i USA, George Borjas, beräknar att lågutbildade i USA får ca 4,8% lägre lön totalt p.g.a. invandring på lång sikt. Alla andra arbetsgrupper tjänar på invandring. Enligt både Caplan och Clemens räknas Borjas som pessimisterna.
Vad kan man då säkert säga om effekten av att ta bort minimilönerna i Sverige (vilket nog skulle tagit bort alla praktiska hinder för att tillåta massinvandring hit) för den genomsnittliga arbetarens lön? Det går inte att säga något säkert, tyvärr. Man skulle lätt kunna tänka sig att alla lokala jobb, som inte blivit utsatta för den globala arbetsfördelningen, som att bygga hus, skulle blivit otroligt mycket effektivare. Men om lönerna? Jag är osäker, men jag skulle gissa att det på sikt skulle leda till högre välstånd. Det i sig kanske inte skulle övertyga någon att öppna upp arbetsmarknaden i Sverige ifall alla riskerade att få en lägre genomsnittlig lön (även om risken för det verkar vara ganska låg). Här har dock Bryan Caplan fört fram en rimlig kompromiss: låt alla invandrare bli beskattade och ge det till alla som nu arbetar. Sannolikheten för att det går igenom är väl dock rätt låg, tyvärr.
Det finns andra argument mot fri invandring som bygger på att sociala förhållanden försämras när det finns olika grupper i samhället som lever under olika normer. Här har jag inte försökt argumentera mot dessa, utan bara mot de argument som diskuterar folks reallöner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar