Jag visste inte riktigt vad jag skulle kalla det när en motdebattör helt vägrar lyssna på vad man säger, vägrar förstå vad för åsikt man för fram och fortsätter att argumentera mot en halmgubbe som denne byggt upp. Demonisering är kanske passande, men det för lite tankarna mot det religiösa. Så, vad sägs om halmgubbeism, tron på halmgubbar?
Men, jag behöver förklara mig. Jag öppnade en debatt på unga humanisternas facebookgrupp, genom att argumentera för att facken är en klass som tar åt sig ekonomiska vinster (på kort sikt) genom att stänga ute andra från arbetsmarknaden. En klassisk ekonomisk tes, försvarad bland annat av Morgan Reynolds i Power and Privilege: Labor Unions in America, men också av en mängd andra ekonomer. Jag poängterade också att detta ledde till gigantiska förluster i och med att lågproduktiva människor inte kunde komma in i sverige, både tack vare minimilönerna här samt för att facken sett till att stänga gränserna (både på 1920-talet och på 1960-talet).
Debatten fortsatte efter att en sosse argumenterade för att problemet på arbetsmarkanden är när folk får så lågt betalt för att plocka bär här. Därefter gick den in på allmänt om huruvida sossarnas regleringar och välfärdsstat varit positiv, till om skatt var befogat eller inte och om den socialdemokratiska historieskrivningen stämde eller inte. Här någonstans blev debatten ociviliserad och jag märkte ett drag hos sossen som finns bland så många andra vänstermänniskor. Nämligen att de målar upp en bild av oss som försvarar frihet, som antingen idioter eller ondskefulla, eller både och.
Det är nämligen så att vår ovilja mot välfärdsstaten det kommer inte ifrån något principiellt eller praktiskt argument. Nej, det härstammar från en annan, något oförväntad källa:
Slutligen gick jag visst för långt i min "irrationella tro på marknader", jag sade att "det är skadligt att reglera hur arbetare och arbetsgivare bestämmer sitt kontrakt för att anpassa någons idé om hur semestern skall se ut". Detta omtolkades dock av sossens verklighetstunnel litegrann:
Bara för att vara tydlig, jag är inte emot att man ekonomiserar med sina resurser, och även då när det gäller att hjälpa andra, vilket är av absolut vikt i den tid vi lever i nu. Men den ekonomiseringen är av ett annat slag än vad sossarna tar upp, den syftar inte till att skapa monetär vinst.
Finns det något officiellt namn för den här biasen, att leva i sin lilla bubbla? Det är förstås inget fel att leva i en social bubbla, men inte när ens egen ideologi styr landet och det är just vägran att ta sig ut ur bubblan som orsakar så många problem. Även om de inte erkänner problemen, borde de erkänna att en lång rad ekonomer hävdar att de orsakar en massa problem, och därmed tänka sig för väldigt noga innan de avfärdar deras ideologiska motståndare som dumma eller korrupta.
Men, jag behöver förklara mig. Jag öppnade en debatt på unga humanisternas facebookgrupp, genom att argumentera för att facken är en klass som tar åt sig ekonomiska vinster (på kort sikt) genom att stänga ute andra från arbetsmarknaden. En klassisk ekonomisk tes, försvarad bland annat av Morgan Reynolds i Power and Privilege: Labor Unions in America, men också av en mängd andra ekonomer. Jag poängterade också att detta ledde till gigantiska förluster i och med att lågproduktiva människor inte kunde komma in i sverige, både tack vare minimilönerna här samt för att facken sett till att stänga gränserna (både på 1920-talet och på 1960-talet).
Debatten fortsatte efter att en sosse argumenterade för att problemet på arbetsmarkanden är när folk får så lågt betalt för att plocka bär här. Därefter gick den in på allmänt om huruvida sossarnas regleringar och välfärdsstat varit positiv, till om skatt var befogat eller inte och om den socialdemokratiska historieskrivningen stämde eller inte. Här någonstans blev debatten ociviliserad och jag märkte ett drag hos sossen som finns bland så många andra vänstermänniskor. Nämligen att de målar upp en bild av oss som försvarar frihet, som antingen idioter eller ondskefulla, eller både och.
Det är nämligen så att vår ovilja mot välfärdsstaten det kommer inte ifrån något principiellt eller praktiskt argument. Nej, det härstammar från en annan, något oförväntad källa:
Ni förstår inte att dagens strävan efter att avskaffa välfärdsstaten är ekot från det tidiga 1900-talets produktionsägare som kortsiktigt inte ville minska sina vinster!Och när jag hävdade att han hade felaktig bild om vad som hänt förr, då var det inte så att jag påstod att han hade fel för att han hade fel. Nej, jag påstod något annat:
Du påstår att min historieskrivning är felaktig genom att påstå att den inte borde vara riktig? Suck.När han tog upp att han nog skulle tillåta liberaler att få gå ur staten ifall han hade makt (vilket var ett skämt, visade det sig senare), då frågade jag om han ville stötta OFUSS som ett bevis på hans liberalism i detta fall. Nej, sådant kan man ju inte göra:
Nej, jag kan inte stötta sådant eftersom t.ex. barnen som växer upp i de där miljöerna inte kommer få sina rättigheter tillgodosedda. Plötsligt faller de t.ex. helt utanför svensk lag trots att svensk lag gäller i Sverige. Jag ser inte riktigt skillnaden mot vad t.ex. Livets Ord vill göra för sina medlemmar, att skapa ett parallellt samhälle.Det kan ju inte finnas en skillnad mellan dessa samhällen heller. Eller det kanske bara var att vi båda vill skapa samhällen!
Slutligen gick jag visst för långt i min "irrationella tro på marknader", jag sade att "det är skadligt att reglera hur arbetare och arbetsgivare bestämmer sitt kontrakt för att anpassa någons idé om hur semestern skall se ut". Detta omtolkades dock av sossens verklighetstunnel litegrann:
Jag tackar för att du till sist tog bladet från munnen och öppet erkänner att semester för arbetare är skadligt för ekonomin.Där kände jag att det var meningslöst att fortsätta diskussionen. Men sossen hade skrivit mer i sitt inlägg. Han citerade nämligen socialdemokraternas partiprogram som innehåller den här juvelen:
"I den kapitalistiska världsbilden är pengar och ekonomisk framgång måttstocken för vad som är gott och eftersträvansvärt. Mänskliga värden som solidaritet och medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler."Jag hade på något sätt inbillat mig själv att det mycket väl kunde finnas enstaka professorer som kunde kläcka ur sig felaktigheter om oss libertarianer. Men en hel rörelse? Jag hade inte tänkt på att de kunde vara så korkade att de skrev ned sina idiotiska förutfattade meningar. Men nu är det visst gjort, vilket gör det mer förklarligt att andra vänstermänniskor kan säga det, visst utan att tänka sig för. Står det i partiprogrammet är det officiell dogma.
Bara för att vara tydlig, jag är inte emot att man ekonomiserar med sina resurser, och även då när det gäller att hjälpa andra, vilket är av absolut vikt i den tid vi lever i nu. Men den ekonomiseringen är av ett annat slag än vad sossarna tar upp, den syftar inte till att skapa monetär vinst.
Finns det något officiellt namn för den här biasen, att leva i sin lilla bubbla? Det är förstås inget fel att leva i en social bubbla, men inte när ens egen ideologi styr landet och det är just vägran att ta sig ut ur bubblan som orsakar så många problem. Även om de inte erkänner problemen, borde de erkänna att en lång rad ekonomer hävdar att de orsakar en massa problem, och därmed tänka sig för väldigt noga innan de avfärdar deras ideologiska motståndare som dumma eller korrupta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar