The Logic of Political Survival - Spelets deltagare

We begin by describing relevant sets of people within any polity. Nested within the residentsof all polities is a selectorateand within that there is a winning coalition. Leaders, all of whom face challengers who wish to depose them, maintain their coalitions of supporters by taxing and spending ways that allocate mixes of publicand private goods. The nature of the mix depends on the size of the winning coalition, while the the total amount spent depends both on the size of the selectorate and on the the winning coalition. More specifically, leaders who depend on only a few to keep them in office, especially when they are drawn from a large pool of potential supporters, engender loyalty among their backers by providing them with access to ample personal, private benefits they would not otherwise have if they were not in the coalition. All else constant, with many supporters demanding rewards, the costs of personal benefits required to keep their loyalty are just too high. Instead, whether leaders are civic-minded or not, those who rely on a large coalition emphasize the production of goods that benefit everyone in their society. Because of the loyalty norm, leaders who rely on a broad-based coalition to remain in office cannot keep their supporters from defecting to a rival by offering substantial private benefits. Because of affinitybetween leaders and followers, not all members of the selectorate are equally attractive as members of the winning coalution.

The Logic of Political Survival, s. 37

I det här inlägget ger jag en kortfattad beskrivning av vilka det är som deltar i författarnas modell av det politiska spelet. Jag tror att alla deltagare är nödvändiga deltagare i spelet, så i den bemärkelsen ger författarna en helt realistisk bild av politiken. Men, när det kommer till deltagarnas ambitioner gäller det som vanligt inom ekonomi att se att deras incitament inte beskrivs uttömmande. Alltså, författarna utgår från att människorna är drivna av att få välstånd, och beskriver hur ett politiskt system fungerar när detta är den främsta drivkraften. Jag tror att detta är relativt realistiskt,för ifall det inte fanns en efterfrågan på att använda beskattade pengar ifrån en viss grupp inom det politiska spelet, då skulle spelet upphöra. (Ifall folk vore libertarianer, folk som anser att det är moraliskt fel att beskatta andra, skulle det inte finnas något politiskt spel.) Men, det är ett antagande som man bör komma ihåg att man gör, och vara beredd att överge ifall man kan visa på andra incitament som folk hellre följer.

I alla fall, så länge som det finns ett politiskt maktspel, vilka deltagare är med i det, och vad för mål har de?

Ledaren (L) – I varje stat finns det en individ eller en grupp individer som har makten att beskatta befolkningen och besluta vad som skall göras med pengarna. I boken skriver författarna oftast som om den här funktionen alltid består av en individ, men de gör detta för att förenkla; ledaren kan lika väl vara en grupp. Ledaren/ledarna beslutar alltså om hur mycket skatt som skall tas av befolkningen, och vad pengarna skall spenderas på. Här kan ledaren välja att spendera pengarna på två sätt:

(1) Privata varor, vilka endast gynnar de som får dem. En privat vara kan vara lyxvaror (bilar, resor, villor), rena kontanter eller tillgång till kvinnor.

(2) Offentliga varor, vilka skall gynna alla i samhället. Fred skulle vara, i teorin, en "vara" som alla mår bra av. Allmänna välståndsökningar är också något som man, överlag, kan säga att alla mår bra av. "We have in mind that public policies, or at least identifiable components of them, approximate the characteristics of classic public goods, being nonexcludable and nonrival..." (s. 29) Andra mål som kan liknas vid offentliga varor enligt författarna är spridningen av deras undersåtars kultur och religion, rättsäkerhet, öppenhet inom politik, möjlighet att åtala politiker och byråkrater som missköter sig, möjlighet att utbilda sig, välfungerande infrastruktur, reglering av luftföroreningar och dylikt. (Författarna gör det olyckliga antagandet, utan hänvisning eller annat bevis, till att bl.a. skolor skulle vara en offentlig vara.)

Det kan vara svårt att skilja mellan offentliga och privata varor. Men, det skall vara möjligt att på ett ungefär placera en vara på en skala där privat och offentlig karaktär av varan är de båda motpolerna.

Ledarens mål är att få sitta kvar vid makten. Alla politiker som vill uppnå något mål - oavsett om de vill slå ut sina rivaler, starta ett krig, stötta vissa inhemska producenter, montera ned statliga institutioner - måste sitta vid makten för att göra det. Detta låter fundamentalt och enkelt, och det är det. Poängen som författarna vill göra av detta är att man kan se alla politiker som en viss typ av måluppfyllare: behålla sitt jobb (alternativt få "jobbet" som ledare). Istället för att utgå från att politiker drivs av att vilja föra fram sina egna politiska preferenser eller gynna sig själv ekonomiskt (som vissa ekonomisk-politiska teorier utgår ifrån) försöker författarna utgå från något mer grundläggande; politikerns vilja att sitta vid makten, då allt det andra kräver att individen/individerna gör det. Historiskt ser man också att ledarna bryr sig väldigt mycket om att behålla makten.

Since the earliest polities, leaders have worried about their hold on power. In ancient Assyria, Ashurbanipal had been named crown prince by his father, King Esarhaddon, making him coregent and future king. Although he received the oath of loyalty from the nobles, still he worried about his security:

Is danger to be anticipated from the bearded chiefs, the King's Companions, his own borther and the borthers of his ather, the members of the royal family? He doubts the loyalty of his charioteer and of his chariot attendant, of the nightwatch, of his royal messengers and of his body-guard, of the officers in the palace and those on the frontier, of his cellarer and baker. He fears for what he eats and what he drinks, he fears by day and by night; in the city and without, there is danger that a revolt against him will be undertaken. (Olmstead [1923] 1975, 396)

Ashurbanipal was skilled at discerning and thwarting the multitude of threats to his power; he ruled Assyria as king for forty-one years (668-627 BC). (s. 15-16)

Utmanaren (C) – Utmanaren, likt ”ledaren”, är en individ eller grupp individer, som försöker ta makten från ledaren genom ett, för deras politiska system, accepterat sätt. I en demokrati innebär det att utmanaren försöker få fler röster än ledaren i nästa val – vilket kan komma tidigt genom en misstroendeförklaring. Men teorin är något bred i vad som menas som accepterat; statskupper, avrättningar och dylikt kan också vara standard rutin.

Såväl utmanaren och ledaren antas vanligtvis komma från gruppen selektoratet. Utmanaren skiljer sig ifrån ledaren genom att ha mindre information om de andra i selektoratet. Utöver det, och att utmanaren saknar den faktiska makten, är agenterna identiska.

Selektoratet (S) – Medlemmarna från selektoratet har en viss möjlighet att påverka valet av ledaren. I en demokrati är de röstberättigade selektoratet, och i en autokrati är det några viktiga grupper (ex. militären, landägare eller rika handelsmän). Den viktigaste aspekten av att vara i selektoratet (enligt modellen, och möjligtvis även för de som är i selektoratet) är att man då har en möjlighet att vara med i maktbasen, d.v.s. den vinnande koalitionen. Enligt författarnas modell är det bara medlemmar i selektoratet som kan få tillgång till de privata varor som ledaren delar ut. Man skulle också kunna se det som att det är endast till medlemmarna i selektoratet som ledaren har incitament att ge ut privata varor till.

Vilka som är medlemmar av selektoratet är socialt bestämt. Det kan vid vissa tillfällen direkt bestämmas av ledaren. Men vid andra tillfällen är makten att utse det mer utspritt; det är alltså en social process (som den här modellen inte beskriver) som bestämmer vilka som hamnar i denna grupp. Författarna ser annars att medlemskap i selektoratet bestämts "av samhället" på basis av fyra karaktärsdrag. "These defining characteristics include (1) personal origin; birthplace and lineage; (2) special proficiency: skills, beliefs, and/or knowledge; (3) wealth; and (4) gender and/or age." (s. 43)

Individuell härkomst – Tills nyligen var det oftast ett nödvändigt, om inte nödvändigtvis tillräckligt, krav att vara född inom en stats område för att få vara med i dess selektorat. Detta exkluderade förr ofta utlänningar från maktens korridorer, men numera har det hindret försvunnit. Som kriterium är det dock inte speciellt exkluderande generellt sett; de flesta bodde kvar på den plats där de var födda, så att de flesta då alltid kunde vara en del av selektoratet, utifrån det här kriteriet. Det andra kriteriet av den här klassen – börd – är mer exkluderande. Denna innebar att endast folk från vissa familjer, aristokratin, kunde vara medlem av selektoratet.

Specialla egenskaper: färdigheter, uppfattningar och/eller kunskap – ”This class of attributes refers to possession of or control over such characteristics as presumed spiritual or magic powers, ideological or religious calling, military prowess, or technical knowledge. Expertise of this sort sometimes is sufficient for selectorate membership. More often it is necessary but not sufficient, and sometimes it is only contributory.” (s. 44-45)

I dagens samhällen spelar religion en mindre roll än vad det gjorde förr, men då, när stora delar av befolkningen var hörsamma vad mystiker hade att säga om politikers religiösa (kanske då moraliska) omdöme innebar det en stor makt. Författarna nämner påvarna under högmedeltiden, vilka var de enda som legitimt kunde kröna en kung i Europa, vilket gjorde att de var en del av selektoratet i många europeiska stater. Den katolska kyrkan visar också hur viktigt denna kategori är genom att folk inkluderas eller exkluderas utifrån mäktiga organisationers tycke; man kunde bara bli medlem i den här organisationen genom att adoptera en viss verklighetstunnel och döma människor efter den ideologin. För organisationer där man besitter en mer praktisk kunskap så har dessa velat begränsa informationen genom att göra den hemlig eller svår att anskaffa (som med akademiskt språk). Detta är samma drivkraft som förmår företagare att skaffa monopol; deras eget värde stiger ju ”mer begränsad” dess tjänst är.

Färdighet i krig har ofta varit den vanligaste färdigheten som bestämt vilka som tillhört selektoratet; skickliga strateger och mäktiga krigare har blivit belönade för sina handlingar genom att bli inbjudna till selektoratet, eller tagit en plats där med våld. Denna färdighet är speciellt viktig för en ledare som vill skydda sig från konkurrenter och revolutioner, och vice versa. Författarna ger ett intressant exempel på hur viktig denna färdighet varit, från romerska imperiets tid:

During the Empire the selectorate in Rome consisted variously of the army, the Senate, and occasional others. But a subset of it, the Praetorian Guard, in fact, was so powerful that following their assassination of the emperor Pertinax they auctioned off the vacant throne. The winner was Didius Julianus, who offered 25,000 sesterces to each member of the guard and was confirmed by the Senate (Grant 1999, 281). He lasted sixty-six days. His sucessor, Lucius Septimius Severus, disbanded the guard and replaced it with his own men. While Septimius broke the Praetorian Guard's power, it is noteworthy that years later his dying advice to his sons was: ”Do not disagree with each other, enrich the soldiers, despise everyone else” (Grant, 1999, 290). (s. 46-47)

Se även situationen i Egypten under slutet av 2011.

Rikedom – Inte helt oväntat kan pengar köpa makt, eller tillträde i selektoratet. Generellt sett har rikedomsbaserade selektorat varit bredare än de som baserats på härkomst eller speciella egenskaper.

Kön och/eller ålder – Vanligtvis har kvinnor och minderåriga varit uteslutna från selektoratet genom tiderna, och minderåriga är det fortfarande. Dock har det funnits undantag. Karl XII blev krönt till konung redan när han var femton år, istället för det brukliga, som var sjutton till arton år – med negativa konsekvenser. Även om det hörde till undantaget var det dessutom möjligt för bönderna och borgarna under den så kallade frihetstidens Sverige att välja in kvinnliga kandidater till riksdagen.

Den vinnande koalitionen (W) – Den vinnande koalitionen är den minsta grupp av selektoratet som ger ledaren det stöd som behövs för att denne skall kunna dominera över det resterande selektoratet samt över hela befolkningen. Varje ledare behöver ha stöd från några för att kunna dominera alla. Definitionsmässigt är selektoratet den grupp som kan välja vem som blir ledare, men det är inte nödvändigt för en ledare att ha stöd från alla medlemmar av gruppen i alla politiska system. Vissa system gör det kanske möjligt för en ledare att ha makten med bara 10% av selektoratets stöd, medan andra kan kräva 60%. Vad än den minimala gruppen för att behålla makten är, så kallas den för den vinnande koalitionen.

Som tack för deras stöd får dessa medlemmar en del av de privata varor ledaren producerar. Man ser detta i såväl autokratier som demokratier, fast det är mer synligt i de förra systemen. Där kan det vara väldigt tydligt att någon grupp är absolut nödvändig för att en ledare skall behålla makten, och därför får de väldigt många fina varor från ledaren.

Invånarna (N) – Den största gruppen i samhället är just invånarna, från vilka alla andra grupper kommer ifrån. Det är den här gruppen som beskattas och får främst utstå de negativa konsekvenserna av ledarens negativa politik. Hur många invånare som det finns i landet påverkar hur absolut dyrt statens (nästan) offentliga varor kostar, och hur mycket skatt ledaren kan ta ut.

Det finns en debatt om det varit positivt eller negativt med ett stort invånarantal för att få en bra politik, vilket författarna säger sig ha hittat ett svar på. Enligt författarna finns det tillfällen när en stor nation är gynnsamt för välståndet, och när det är dåligt. Annars är den här gruppen inte speciellt viktig för att bestämma vilken politik som blir till, olyckligtvis. De vanliga politiska besluten bestäms mest av storleken på maktbasen, absolut sätt, och hur stor den är i förhållande till selektoratet. Hur stor befolkningen är, verkar inte vara så intressant, förutom när det kommer till krig och dylikt, när det är intressant hur absolut stor en stats resurser är jämfört med en annan stats.

Sammanfattning - Så, för att summera, här är en bild på hur samhället/folket, selektoratet och den vinnande koalitionen/maktbasen står i relation till varandra. Hur stora de båda mindre rutorna är, är olika för olika samhällen. Det är deras relationer med varandra som bestämmer ledarens incitament och vilken politik denne kommer att föra, i främsta hand. Huruvida man har en bra eller dålig politik beror enligt författarna främst på hur politikens institutionella ramverk ser ut. Hur de olika grupperna agerar gentemot varandra i författarnas modell tar jag upp i nästa inlägg.