Det politiska spelet går för en ledare ut på att sitta kvar vid makten så länge som denne finner det enklare att uppnå sina mål som ledare, än som icke-spelare i politiken. Det verkar som att det finns gott om människor som vill spela spelet, och det är nog en viss sorts människor som söker sig till det yrket, så man borde förvänta sig att ledare vill sitta vid makten så länge som möjligt. Vilken sorts ledare är det då som sitter kvar längst vid makten?
Författarna av The Logic of Political Survival besvarar den
här frågan genom att ta upp två listor på ledare. Först en lista på de
ledare som styrt över ett samhälle med grundläggande friheter,
rangordnat efter hur hög tillväxt det var i landet medan ledaren styrde.
Den andra listan tar upp de ledare som suttit längst tid vid makten. (CL står för civil liberties och PR för political rights.)
Vad säger då dessa listor? Jo, de ledare som varit bäst med att inte förstöra för människor och styrt över relativt vänliga regimer, de har blivit belönade med att få sitta ett väldigt kort tag vid makten. I genomsnitt har de suttit sex år som ledare över sin stat. Detta ger en hänvisning om att relativt bra politik inte nödvändigtvis belönas för ledaren.
De ledare som dock lyckats med att hålla sig vid makten ett väldigt bra tag, hur väl gick det för de samhällen under deras styre? Tja, för elva av de tjugofem länderna så finns det ingen data över hur mycket välståndet ökade då, och för de andra så gick det upp med ca fyra procent per år. Samtidigt var folket förtryckta rejält. Vilket ger en klar sensmoral: som ledare över en stat behöver man inte nödvändigtvis föra en bra politik för att behålla makten ett bra tag.
Varför är det så egentligen? Förklaringen är densamma som lyfts fram tidigare i boken: ledare över stater med små vinnande koalitioner har det ganska lätt; så länge de tillfredsställer en liten grupp kommer de att klara sig väl. Den stora risken för en sådan här autokrat finns under de första åren när denne skall välja vilka som skall ingå i dennes maktbas. Då finns det en viss risk att ledaren gör fel - dissar fel elit, ger inte ut tillräckligt mycket gåvor till underhuggarna eller något sånt - och då kan en utmanare komma och göra statskupp. Men, har ledaren väl suttit vid makten ett tag, lärt känna medlemmarna av sin maktbas och hur mycket de behöver för att vara nöjda, då kommer de att kunna sitta ett bra tag vid makten. Korruption är ledordet för dessa ledare.
Intressant nog visar författarna på statistik som säger att ledare över stora W-stater också ökar sin sannolikhet att sitta kvar vid makten om de har viss korruption inom staten. Men, inte i närheten av vad autokraterna gör.
Det hela är en ganska dyster aspekt av det mänskliga samhället. Som tur är kommer nog hela det här politiska spelet att försvinna i framtiden (till förmån för andra, roliga, spel).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar