Boken The Logic of Political Survival är författad av fyra personer: Bruce Bueno de Mesquita, Alastair Smith, Randolph M. Siverson och James D. Morrow. Jag kommer vanligtvis bara ihåg en av författarna till detta lilla mästerverk, nämligen de Mesquita. Skälet till det är att jag upptäckte LPS via Russel Roberts båda intervjuer med de Mesquita om den modell som presenteras i boken. Vanligtvis brukar jag länka till en eller båda av dessa intervjuer när jag vill tipsa någon om material som förklarar hur politik fungerar. Nu tänkte jag gå igenom resonemanget i boken rätt så grundligt, så att jag i framtiden kan länka hit för den som inte vill lyssna på det, eller läsa en engelsk sammanfattning av boken.
Här kommer jag att förklara vad logiken bakom konsten att överleva som politiker innebär lite kort, varför den är viktig att känna till och lite om hur den skiljer sig från den vanliga synen på politik. Längst ned har jag
Så, varför bör du bekanta dig med tankarna i boken? Eller, kanske mer på sin plats, vad är det för tankar som tas upp i LPS? Jo, den tar upp en teori om vad en politisk ledare måste göra för att kunna behålla makten. Den utgår från fundamentala omständigheter som alla politiska ledare ställs inför - att politikern inte kan styra över människor på egen hand, att de som stöttar honom vill ha något i utbyte för det, och att de varor och tjänster politikern kan producera för att tillfredställa maktbasen har olika kostnadsstrukturer - och att dessa strukturer skapar en incitamentsstruktur som gör att politikern måste producera en viss sorts varor, annars tar en annan kandidat makten över staten.
Det här påminner säkert lite om hur det fungerar för företagare på en marknad. Dessa måste ta hänsyn till kostnader, konkurrenters priser, löner och konsumenternas efterfrågan för att kunna överleva i sin industri. På samma sätt som att olika marknader (speciellt olika lagar) ger företagare vissa incitament för hur de skall producera, så ger olika politiska strukturer (speciellt olika storlek på maktbasen) politikerna vissa incitament för vilken sorts politik de skall tillhandahålla. Återigen, LPS beskriver en teori som förklarar vad politiker måste göra, under olika omständigheter, för att behålla makten. Eftersom politiker som inte följer den här logiken försvinner från politikens grymma värld kan man vara relativt säker på att politiker som finns idag i viss mån måste ta hänsyn till logiken. På samma sätt som att företagare måste ta hänsyn till logiken som finns bakom handeln.
Det har funnits flera olika modeller som försöker beskriva politikers beteenden genom tiderna, i den del av ekonomin som kallas public choice eller politisk ekonomi. Modellerna som tagits fram rör sådant som hur härskare, särintressen och väljare interagerar med varandra, såväl i demokratier som i diktaturer. Det som gör logiken bakom politikens överlevnadskonst värd att undersöka är att den här logiken är nästan universell; den gäller för alla statliga system som funnits i mänsklighetens historia. (EDIT: Jag skrev fel innan; jag skrev att teorin var universell. Den är nästan universell eftersom den förutsätter att det finns makt i samhället; en universell teori hade inte tagit makten som givet utan förklarat den utifrån andra, djupare antaganden.) Denna logik är givetvis inte exakt samma som presenteras i LPS, men jag tror att de kommit väldigt nära, och de är bra på att poängtera antagandena de gör i sina modeller och dess begränsningar.
Varför är det här så intressant då? Jo, för att om man vill ha en bild av politik som stämmer så är det viktigt att utgå från det som gäller alla politiska system, så att man inte snöar in på detaljer av ett visst system och sedan felaktigt drar slutsatsen att det gäller för alla andra liknande system. (Jag gissar att det är just det här problemet som vänsterfolk gör när de kikar på dagens ekonomiska system, ser massa dåiga saker, och sedan extrapolerar till att det här negativa även skulle finnas, och nog även vara mycket värre, i det något snarlika systemet laissez faire.) Om man har en helhetlig bild av vad som kan ske inom ett visst område och efter vilka mekanismer som det styrs kan man även lättare placera in annan information om det här systemet. Det gör också att man inte behöver ha två modeller som har olika utgångspunkter för att förklara två olika fenomen, något som allmänt ses som något positivt inom vetenskapen.
Jag skulle säga att teorin som presenteras i LPS är monumental, men inte utan några brister som jag kommer att ta upp i recensionen. Jag önskar att jag kände till alla tidigare modeller som LPS bygger på så att jag kunde se ifall om författarna missat något som tidigare diskuterats
Vad mer är värt att ta upp som introduktion till boken? Jo, bokens perspektiv på politik och politiker skiljer sig på en fundamental punkt från det vanliga perspektivet som de flesta människor har. Och det är? LPS förutsätter inte att politiker är goda eller onda.
Jag gissar att de flesta skulle hålla med om detta, när det presenteras såhär abstrakt. Men jag tror att de flesta har en annan intuitiv syn när det gäller politiker, som i vanliga fall är mycket mer vänligt inställd. De flesta människor utgår från att politiker gör saker för att de tror att det är bra, åtminstone implicit. Detta har nog också något att göra med ett vanligt kognitivt felslut, en lutning å att föreställa sig att världen designats för att uppnå något positivt mål. Som Robin Hanson formulerar det:
For social institutions, these biases combine into a perfect storm: we assume our social institutions are well designed to achieve laudable broad purposes, rather than being more accidental arrangements where we each achieve private purposes holding constant others’ behavior.
Det här är ett tankefel som (de dåliga) ekonomerna satt i system och försöka applicera på verkligheten; utgå från att det staterna gör är bra och förklara deras beteende med det som ett grundläggande axiom. Författarna av LPS noterar också den här naiviteten bland vissa ekonomer:
Many economic theorists, however, departing now from a machiavellian viewpoint, assume that leaders are benign at least when it comes to economic policies. For many economists, leaders are assumedbe interested in enhancing the welfare of their citizenry. Failure to do so is thought to be a product of ignorance or the result of constraints beyond their control that prevent them from implementing the necessary economic reforms. Such distinguished and influential economists as Joseph Stiglitz or Paul Krugman focus on the failure of governments to apply the central principles of economics to their formation of public policy. They see the failures of growth as being explained by the mistaken policies followed by national governments. James Robinson (1998, 13), for instance, quotes Paul Krugman as saying, "It makes considerable sense for the World Bank...to push very hard for liberal policies in developing countries, given their [i.e. devoloping countries'] demonstrated tendencies to engage in economically irrational interventions. (s. 19-20)
Till skillnad från detta perspektiv på politiker utgår författarna från att alla politiker och härskare har lika mycket (eller lite) naturlig omtanke om sina undersåtar. "We are agnostic on the question of whether modern-day leaders are more high-minded than their predecessors." Författarnas avsikt är att kunna förklara sådant som en bättre moral, just genom de institutioner som en ledare ställs inför.
En politik är inte irrationell utifrån deras perspektiv för att den försämrar för folket som lever under den. Politiken som förs i Nordkorea, Zimbabwe eller Pakistan är lika rationell som den som förs i Tyskland, Sverige eller Estland; politiken är rationell utifrån politikernas vilja att sitta kvar vid makten. Det råkar tyvärr vara så att de politiska strukturerna i Nordkorea och Uganda gör att de staternas ledare har lättare att sitta vid makten med hjälp av korruption, än med ett relativt fritt styre. Irrationell politik är politik som får ledaren att tappa stöd från sin maktbas, så att denne blir avsatt. (Utifrån ett etiskt perspektiv med vissa värderingar kan dock en viss politik vara mer eller mindre rationell beroende på vad den medför.)
Det var allt jag hade att säga inledningsvis om boken. Snart kommer några inlägg där författarnas grundläggande modell över en del av politikens logik beskrivs. EDIT: Nu har jag skrivit färdigt om boken, här är länkarna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar