Polisens och politikernas skapade helvete

I gårdagens SvD skrev polisen Lennart Karlsson en debattartikel om att det är respektlöst mot missbrukare att förespråka en legalisering av droger. Argumenten i artikeln är väldigt dåliga, och jag tänkte ta upp några av dem här.

"Det påstås att kriminaliseringen av narkotikabruk stigmatiserar den enskilde missbrukaren. Det påstås att samhället genom polisen straffar istället för att vårda. Den som påstår detta saknar verklighetsförankring."

Jo, att bli satt i fängelse för innehav eller bruk, är en bestraffning. Hur illa är det? Det verkar bero väldigt mycket på vilket fängelse man är på. Här är en berättelse från en av de värsta fängelserna:

Man är inlåst i en cell på kanske 5-6 kvadratmeter 12 timmar om dygnet och vi fick i alla fall vara ute en halvtimma om dagen, 15 min om man jobbade i köket som jag gjorde.

En vakt utnyttjade fångarna sexuellt i utbyte mot att han kunde hjälpa till att smuggla in mobiler, tändare osv och en hade brutit smalbenet på en gammal tant som satt där. Hon hoppade runt med gips på benet när jag kom dit. Han fick inte sparken men fick bara jobba på natten eftersom det inte gick att ha honom där på dagen då han var så aggressiv mot kvinnorna. Samma för vakten som utnyttjade kvinnorna, det var också känt men han hade inte heller fått sparken utan hade bara blivit förbjuden att följa kvinnorna till skåpen där vi hade våra värdesaker osv.
Den fantastiska maten alla pratar om bestod en gång i veckan av kräm med mjölk (allvarligt, det äter man som mellanmål på dagis, inte som enda mål mat förutom frukost till vuxna människor) och en gång i veckan av gröt. T.ex. pasta och gröt sparades i flera dagar och värmdes upp om och om igen om allt inte tog slut. Maten lagades av fångar med dödliga blodsjukdomar (samtliga "kockar" utom jag) och en av dem var så fumlig att hon skar sig flera gånger om dagen och blodade ned maten. Läkaren sa att det inte spelade någon roll eftersom att "De flesta här är ju redan smittade.". Skitäckligt var det verkligen.

När som helst kan det komma någon och kräva att du ska klä av dig naken, sätta dig på toaletten, sära på benen, sträcka upp armarna och kissa medans någon står framför och tittar på och kan du inte göra det på tre timmar skjuts din villkorliga frigivning upp. Samma sak om du då inte skulle vilja arbeta, skulle glömma bädda sängen på morgonen, vad som helst. Studera är det inte många som får göra och det är inte många som får åka på permission heller. Under mina tre månader beviljades två permissioner på ca 50 fångar.

Och det är nog inte lätt att få ut den här informationen till folk:

Jag har fått intryck av att kriminalvården är väldigt mycket "skyddad verkstad" och att det finns väldigt lite insyn i hur saker och ting går till på anstalter. Vet inte vad som är tillsynsmyndighet för kriminalvården, det måste ju finnas någon sådan, men utöver det är det ju bara vi som suttit där själva som kan berätta om hur det är och bara det faktum att man suttit i fängelse gör ju direkt att folk misstror en. Jag upplevde det som väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att få någon upprättelse om man blivit felbehandlad (till exempel det här med att vi bara fick vara ute i 15 min när man har rätt till 60 min, det enda de sa var att vi fick finna oss i det eller arbetsvägra och riskera att få frigivningen uppskjuten). Kriminalvården själv vet ju också hur det är men i och med att de valt de jobb de har så tar de antagligen inte särskilt illa vid sig av att se hur människor blir behandlade.

Nu kan jag ju bara svara för Ystad och Ringsjön, Ringsjön var snarare som ett dagis för vuxna men Ystad var verkligen en fruktansvärd plats.

Nu kanske någon vill säga att man faktiskt kan få vård av den kära staten. Visst, men enligt deras egna undersökningar är det bara en femtedel som får ta del av den här vården. Och den fungerar inte heller speciellt bra, som jag skrivit på ett annat ställe:

Vad gäller folk som missbrukar narkotika och blivit vårdade på svenska anstalter, så var det bara drygt 20% fram till 80-talet som blev av med beroendet av droger. Detta enligt en rapport som Ted Goldberg menar är den främsta heltäckande undersökningen i området.

Olika svenska anstalter har blivit kritiserade för bl.a. långa kötider och för få platser tillgängliga, att inte ha kunnig personal för att hjälpa folk, att inte hjälpa utsatta personer (så att de dör i vissa fall), dålig uppföljning av hur det går för missbrukare, att använda sig av ovetenskapliga metoder samt för övergrepp och hjärntvätt. Det verkar som om kvaliteten på dessa anstalter skiljer sig rejält. Alternativt är alla dåliga, fast på olika sätt.

När det gäller tvångsvård av missbrukare så visar en SOU-rapport att det är procentuellt sett fler missbrukare som dör om de är satta i tvångsvård än om de inte är det; "Mortalitetsstudier visar en kraftig överdödlighet för LVM-omhändertagna, högre än vad som är vanligt för missbrukspopulationer".

Senare i artikeln skriver Karlsson följande:

"Alla ingripanden syftar till en enda sak; att upptäcka, avslöja och därigenom ge individen och dennes omgivning en möjlighet till reflektion och val. Valet till ett liv fritt från narkotika. Narkotika kidnappar hjärnan. Den fria viljan påverkas till narkotikans fördel genom de enorma duschar av vällust som pumpas in i hjärnans signalsystem. För att kunna ge förutsättningar för ett objektivt rättvist val måste det finnas både piska och morot."

Alltså, våra härskare ämnar ge oss valet att sluta använda droger, eller bli inspärrad i fängelse. Ett val mellan att göra som någon vill, eller att bli bestraffad av denne, kan nog bara ses som ett "rättvist" val av folk som kontinuerligt ser till att upprätthålla orättvisa lagar. Man formar sin världsbild så att den är trevlig att se på, så klart, och gör man något som uppenbarligen är dåligt kan man ju inte gå runt och tro att man står för orättvisan.

Nonstampcollector har annars en bra serie på det här temat, fast hur en "god" gud ger samma val till människor: gör som han säger eller brinn i helvetet.

Annars, när det gäller helveten lyckas Karlsson skruva till det hela ordentligt:

"Vi som arbetar i verkligheten ser det riktiga helvetet. Vi räddar livet på överdoserade heroinister. Vi tröstar anhöriga vars cannabisrökande barn tagit livet av sig. Vi får ibland en klapp på axeln av nyktra missbrukare som bekräftar att det var polisernas jagande som till slut motiverade dem till vård. Att avkriminalisera bruk av narkotika skulle vara att ta bort vårt viktigaste verktyg.

De dunkla argument som framförs är inget annat än en skymf mot oss som försöker att rädda liv. En skymf även mot de vars liv vi försöker att rädda.

Till alla er som tror att ni har lösningen genom att försöka skjuta den svenska restriktiva narkotikapolitiken i sank. Ni är välkomna ut i verkligheten. Ni är välkomna ut att stå upp för era åsikter bland desperata missbrukare och förtvivlade anhöriga. Kom ut till det riktiga helvetet om ni törs."

Det verkar som att han argumenterar för att en drogliberalisering är dåligt, genom att peka på hur dagens ordning är dålig. Såhär förstår jag hans argument:

"Droger är jättehemskt och en liberalisering är jättedålig. Vi poliser, med politikerna, har skapat dagens situation, och den får inte någon ändra, det skulle vara jättehemskt. Så, den som, "med dunkla motiv" [varför tror han att folk bryr sig om hans okunskap egentligen?], vill legalisera droger borde komma ut, till min verklighet, till det helvete som jag och mina vänner varit med och skapat, för att se...hur illa...deras...egen...uhm...politik fungerar."

Att folk skadas i dagens miljö är bevis för att folk skadas i dagens miljö, inte för att folk skulle skadas (mer, eller mindre) i en helt annan miljö. Karlsson begår ett ganska vanligt felslut, som jag beskrivit i mer detalj här, och det bygger på att man är blind för institutionerna i samhälle. Karlsson är blind för att det är den politik som han hjälper till att skapa som påverkar människor till att ta droger, och missbruka droger, på det sätt som gör att de skadar sig idag. När han ber oss drogliberaler att kolla på offren av missbruk, ber han oss att kolla på offren av dagens politik; på offren i hans eget skapade helvete.