Den ekonomiska funktionen bakom systemet med ömsesidig hjälp, det som troligtvis gjorde den så populär, var att den försäkrade individer från osäkerheter. Den ”poolade”, samlade ihop, folks risker så att om en enskild person drabbas hjälps alla till att lindra skadan. Men detta var inte det enda systemet gjorde. Genom sin struktur gav de folk starka incitament att uppföra sig bättre än annars; de var ett sätt för folk att verifiera andras trovärdighet; och det gav en formell struktur för att människor skulle kunna uttrycka sin empati med andra.
Det skapade även en sammansvetsande, eller samhällsbevarande, funktion, som David Beito tar upp:
Incitament för att inte utsätta sig själv för risker
När man köpt en försäkring uppstår något som ekonomer kallar för moral hazard. Det är när man vet om att konsekvenserna av ens misstag kommer att dämpas av någon annan, vilket medför att man inte kommer att vara lika försiktig som annars. Problemet med moral hazard finns med som en del i alla sorters försäkringar, men de försäkringssystem som finns har olika sätt att hantera det här problemet. Folket som arbetade i de vänliga sällskapen insåg detta problem och satte upp regler för deras klubb, för att minska folks benägenhet att ta risker. Alla av dessa regler har inte varit direkt förknippade med folk som tar överdrivna risker, men flertalet verkar ha varit det. Jag skulle gissa att de andra reglerna kom till genom en form av statistisk diskriminering.
Vad detta visar är att det, i viss mån, går att ordna institutioner för att minska problemen med moral hazard. Det verkar som att dagens statliga institutioner inte alls är speciellt bra på det här området, så att när de ger bort pengar ökar risken för riskfyllt beteende. (Kolla även in Russel Roberts intervju med Gary Stern om de liknande problemen med Too big to fail-politiken.)
Det skapade även en sammansvetsande, eller samhällsbevarande, funktion, som David Beito tar upp:
For many who joined, a lodge affiliation was a means to enhance older and more stable forms of mutual aid based on blood ties, geography, and religions. Hence, according to Don Harrison Doyle, fraternal orders “acted to reinforce, rather than to supplant, the family as a social institution. They also supplemented the extended kinship networks that supported the nuclear family.” Similarly, Mary Ann Clawson stresses that “fraternal association provided the ritualized means by which their members could define one another as brothers; biologically unrelated individuals thus used kinship to construct the solidarity necessary to accomplish a variety of tasks.” (s. 8)Nedan går jag igenom hur mutual aid-systemet minskade problemen med moral hazard. Innan dess får jag nämna att systemet hade sina brister – det uppmuntrade inte till fullständigt rationellt tänkande, tyvärr – vilket går att se på hur de uppmuntrade nationalism, att följa lagen och att i allmänhet se staten som en bra institution. Hade de kunnat se in i framtiden och märkt hur det var staten (ledd av dem själva, ironiskt nog) som förstörde grunden för deras verksamhet hade de säkert haft en annan inställning. Men, nog om det, nu skall vi kolla lite på den incitamentstruktur som systemet hjälpte att skapa.
The societies showed striking similarities in outlook. With perhaps a slight change in wording, the following statement, penned by a member of the SBA, was suitable to each: “Its prime object is to promote the brotherhood of man, teach fidelity to home and loved ones, loyalty to country and respect of law, to establish a system for the care of the widows and orphans, the aged and disabled, and enable every worthy member to protect himself from the ills of life and make substantial provision through co-operation with our members, for those who are nearest and dearest.” (s. 28)
The theme of the loving and extended family found universal fraternal appeal. According to the ritual of the IOSL, all initiates were "members of the same family" pledged to "stand by one another at all hazards." It specified that what "[we] lack by the sacred ties of blood we make up by a solemn oath-bound obligation, declaring ourselves sisters and brothers, children of the same Father." The Loyal Order of Moose promoted its orphanage by vowing that "this Order comes as a Mother to her children to help them in their hour of trial." (s. 28-29)
Incitament för att inte utsätta sig själv för risker
När man köpt en försäkring uppstår något som ekonomer kallar för moral hazard. Det är när man vet om att konsekvenserna av ens misstag kommer att dämpas av någon annan, vilket medför att man inte kommer att vara lika försiktig som annars. Problemet med moral hazard finns med som en del i alla sorters försäkringar, men de försäkringssystem som finns har olika sätt att hantera det här problemet. Folket som arbetade i de vänliga sällskapen insåg detta problem och satte upp regler för deras klubb, för att minska folks benägenhet att ta risker. Alla av dessa regler har inte varit direkt förknippade med folk som tar överdrivna risker, men flertalet verkar ha varit det. Jag skulle gissa att de andra reglerna kom till genom en form av statistisk diskriminering.
Americans may have been informal in matters of money [in the early 19th century], but they were models of clarity in formulating sanctions for misconduct. The Boston Marine Society imposed fines and other punishments for a multitude of offenses, including failure to attend members' funerals, blaspheming “the Name of Almighty GOD,” and promoting at monthly meetings “the playing of any Cards, Dice, or other Gaming whatsoever.” It provided the ultimate punishment of expulsion for the “common Drunkard”. (s. 8-9)Även de klubbar som hade en socialistisk ideologi hade liknande krav på sina medlemmars beteende.
The Odd Fellows followed in the footsteps of colonial fraternal societies in vowing to withhold aid for habitual drunkenness, profanity, adultery, or disruptive behavior. (s. 10)
In 1892, for example, the Connecticut Bureau of Labor Statistics found that societies followed the "invarable rule" of denying benefits "for any sickness or other disability originating from intemperance, vicious or immoral conduct." A study by the Illinois Health Insurance Commission twenty years later reported the same finding. ... The regulation of sexual behavior also arose from a combinatino of health and actuarial motivations. The rules almost always denied benefits for venereal diseases or any ailment caused by "immoral conduct," but the specifics varied. ... [The SBA] refused payment for any injury caused during participation in "a mob, riot or insurrection, or as a result of being engaged in committing any offense against the laws of any State or of the Nation". It suspended benefits for members serving prison time. (s. 45)
The IOSL denied benefits for false statements, participation in mobs or riots, illnesses caused by intemperance or other “vicious or immoral” acts. (s. 53)
The WC expected a good deal of its members. It rigorously enforced rules against false claims and laid out strict guidelines for personal, moral, and political behavior. Punishments for violations ranged from fines to outright expulsion. Throughout the 1920s the wc had a substantial yearly expulsion rate of between 7 and 15 percent of the total national membership. Punishable offenses included working during (or otherwise impeding) a strike, charging “usurious interest rates,” or supporting candidates of the “capitalistic” parties, the Republicans or the Democrats. The fines averaged a staggering $99.00 per individual found guilty. 39 The restrictions of the wc were not exceptional. The International Worker’s Order, a fraternal society aligned closely with the Communist Party, denied benefits for disabilities caused by venereal disease, alcohol, and narcotics. The National Slovak Society, the United Societies of the U.S.A. (Russian Slovak), and the Croatian Fraternal Union added adultery and divorce to the list of unworthy behavior. The Greek Catholic Union voided benefits not only for adultery and profanity but also for failure to observe Easter confession. Among Jews many regional associations (or landsmanshaftn) and family circles expelled members who married gentiles. Fines for failure to attend funerals were common. Signifcantly, while only a handful of historians emphasize these exacting fraternal behavioral restrictions, many others castigate as moralistic analogous efforts by charity and welfare agencies to enforce (often less demanding) requirements. (s. 56)När folk organiserade sig med andra ville de alltså vara säkra på att de andra inte fick pengar genom beteende som de orsakat själva. Därför satte de upp förbud mot, eller vägrade ge ut pengar till de som söp, slogs eller visade tecken på vad som var, för dem, anti-socialt beteende (som att använda narkotika, ha sex utanför äktenskapet eller svära). Vissa regler verkar ha varit för att skapa en gemenskap – som påbudet att bevittna en annan medlems begravning – och vissa passade bara ideologin – som socialisternas regler mot svartfötter.
Vad detta visar är att det, i viss mån, går att ordna institutioner för att minska problemen med moral hazard. Det verkar som att dagens statliga institutioner inte alls är speciellt bra på det här området, så att när de ger bort pengar ökar risken för riskfyllt beteende. (Kolla även in Russel Roberts intervju med Gary Stern om de liknande problemen med Too big to fail-politiken.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar