En introduktion till marknadslag

Competing private courts enforcing competing polycentric bodies of law, as envisioned by David Friedman, presents an especially confusing mess. The implications of this are best left to the reader to imagine.

- RationalWiki, Anarcho-capitalism

If a phenomenon feels mysterious, that is a fact about our state of knowledge, not a fact about the phenomenon itself. ... All confusion and bewilderment exist in the mind, not in encapsulated substances.

- Eliezer Yudkowsky, Mysterious Answers to Mysterious Questions

Det finns en hel del frågor om hur ett anarkokapitalistiskt samhälle skulle fungera. Speciellt gäller det hur dess lagsystem skulle se ut. Komplikationerna, som många ser det, uppstår eftersom alla lyder inte nödvändigtvis under samma lag i samma område, och att det inte finns en ensam grupp som har makt att bestämma hur tvister skall lösas. Men dessa komplikationer, dessa problem folk ser med systemet, är inte oövervinnerliga. De går att lösa inom de ramverk som systemet sätter upp. Men hur då? Det har jag tänkt ge en introduktion till i detta inlägg.

Först och främst måste vi avskilja det område som skall diskuteras. Det som skall diskuteras är hur det anarkokapitalistiska systemet fungerar. Men jag och Niclas Wennerdal finner att detta system för hur lagar och regler kommer till på en marknad, borde kallas för marknadslag. Detta eftersom själva systemet inte behöver leda till att folk lever under libertarianska lagar, men det är hur systemet fungerar som är av intresse. Anarkokapitalism, som ord, används numera för att beskriva det system där folk kan leva under libertariansk rätt, där dessa individuella rättigheter upprätthålls av lagen och inte kan kränkas.

En grundläggande princip för alla rättsystem
Anarkokapitalism är alltså ett samhälle som kan uppstå under ett system med marknadslag, och följer de regler som den strukturen ger upphov till. Vad består då denna struktur av?

Den mest grundläggande delen i detta lagsystem är det som är gemensamt för alla lagsystem. Och det är att:

I ett samhälle är din möjlighet att bestraffa någon byggd på att tillräckligt få vill stå upp för den här personen och dennes agerande. Exempelvis, att du kan bestraffa en mördare bygger på att det inte finns tillräckligt många som anser att man skall ha rätt till att mörda samt att det inte fanns tillräckligt många som anser att den rättegångsprocess du använde dig av för att döma personen var orättvis, att du inte hade rimliga skäl till att bestraffa personen.

Hur många är tillräckligt många? Det vet jag inte, förutom att det nog varierar mellan olika anarkistiska samhällen, och att det är olika för olika brott. Tänk dig att du är i ett anarkistiskt samhälle och du ser någon som blivit rånad. Denne anställer en firma som fångar någon som anklagas för brottet, och en domstol säger sedan att denne faktiskt var skyldig. Brottsligen döms till att betala skadestånd samt lite extra för mödan och för att ha stört freden. Skulle du då ställa dig på brottslingens sida och säga att straffet är orättvist? Känner du någon som skulle gjort det? Jag skulle gissa att väldigt få skulle göra detta.

Och, ifall det vore så att någon faktiskt ställde sig på deras sida, skulle du ändra åsikt om att det var ett rättvist straff? Tänk om en hel grupp ställde sig på brottslingens sida, och säger att det inte är rätt att bestraffa denne, att det inte är ett brott att ta saker från andra, vad säger du då? Skulle du hållit med dem? Känner du någon som skulle gjort det? Jag skulle gissa att förutom just brottslingar och några vilsna pacifister skulle ingen ändrat åsikt av detta faktum.

Vad är min poäng här? Min poäng är att för vissa brott, som stöld, lär man inte godkänna alls att detta blir lagligt, att, så länge som gruppen som vill kunna stjäla är en minoritet (om de vore en tillräckligt stor majoritet skulle vi ha en demokrati som vill bli beskattad), kommer man inte att godkänna att de får lov att göra detta. Detta är viktigt, för att det innebär att man är beredd att bekämpa dessa individer ifall de vill frita brottslingen. Att, ifall det skulle uppstå en till konflikt, skulle flertalet vilja bekämpa brottslingens kumpaner och även bestraffa dessa. Det är just det som gör lagen mot stöld till en lag.

Men säg att det hade varit rättegångsproceduren som någon tvekat om, hade det ändrat din uppfattning något? För egen del hade det spelat roll beroende på vem den personen var, och det är för att jag troligtvis inte hade satt mig in i fallet och att domaren endast är en som ger ut sitt omdöme om en vetenskaplig sak. Han kan ha fel. Så ifall en annan jurist, som är bekant med bevisbördor, vittnens och bevismaterials tillförlitlighet, och allmänt rättsförfarande, säger att bevisningen inte är speciellt säker – då är jag benägen att stötta de som vill frita den misstänkte. Här kan det ju finnas rum för rimligt tvivel och – om jag får lov att dra till med en, tror jag, rimlig regel – ifall inte mer än tio av tolv experter i området är tillräckligt säkra på domen borde den inte fällas.

Men, säg att det inte är en expert som uttalar sig i frågan. Säg att det är någon utan någon kunskap i området. Skulle man då behandla den personen annorlunda än den som säger att handlingen i sig inte är ett brott? För egen del skulle jag bara svagt se personen som något bättre än så, beroende på hur intelligent denne verkar vara.

Jämför det här med ett annat beteende, som många idag anser vara brottsligt, nämligen att använda och sälja heroin. Här tror jag att färre människor skulle vara beredda att stå upp mot en minoritet som vill beskydda de som brukar denna drog.

Marknadslagen och dess logik
Jag har tagit upp en grundläggande regel som bestämmer när ett straff kan komma till. Hur anpassar sig marknadens strukturer till denna verklighet?

Av försvar och sällskapsskäl kommer individerna i samhället att gå samma i olika grupper; de kommer att organisera sig. Detta ser man att det uppstår naturligt i situationer där man inte kan lita på att bli beskyddad av ”sin” stat, exempelvis när folk i USA flyttade västerut i karavantåg. Då gick de samman i grupper med bestämda regler för att hantera konflikter inom gruppen. Public choice-ekonomerna menar också att detta är något som man borde förvänta sig, fast de gör det ytterligare antagandet att när man går in i gruppen så lämnar man över sin frihet att gå ifrån gruppen, till gruppen. Alltså att gruppen blir en stat. Detta visade sig inte vara fallet i amerikanska västern, och är högst tveksamt utifrån en teoretisk grund.

Utöver att man vill kunna försvara sig, så vill man ju försvara sig mot rätt saker, så därför kommer folk troligtvis att ta hänsyn till vilka lagar de olika individerna vill gå efter i valet av vilka man tillsammans formar en grupp med. Har alla samma uppfattning om vilken lag de vill följa efter spelar detta ingen roll. Inom detta område inkluderar jag även vad för rättegångsprocedur man vill gå efter. Man skulle kunna tänka sig olika läger av libertarianer, exempelvis, som har olika synsätt på hur man skall tolka bevis.

Dessa grupper kan vara organiserade som föreningar eller aktiebolag, men de flesta ankor utgår från att de kommer likna försäkringsbolag. Detta för att man kan se brott som något som drabbar en likt en olycka och att det därmed är möjligt att försäkra sig mot det (vilket inte är annorlunda från idag), och att försäkringsbolaget då skulle vara i en bra position för att samordna jakten på brottslingen och att ta upp fallet till en domstol.

Vad händer ifall två personer är av olika åsikt om vilken rättegångsprocedur som är giltig, och att de hamnar i en tvist med varandra? Då går vi tillbaka till det jag skrev ovan, om att upprätthållandet av en lag beror på att inte tillräckligt många stöttar den som någon annan vill straffa. Så i fallet om rättegångsprocedurer borde man kunna dela upp alla i två grupper: de som vill ha lättare krav och de som vill ha hårdare krav. Om en förening vill ha högre krav än en annan, men samma straff, måste den andra gå med på detta då? Uppenbarligen inte hur höga som helst, för det skulle vara detsamma som att tillåta brottet. Hur höga det blir bestäms av resten av samhället, och hur de ställer sig till konflikten.

Så, i fallet mellan den med hårda och lätta krav, vilken ställer du dig på, om någon? Det är fullt möjligt att inte ställa sig på någon sida, så ifall det skulle bli krig är du utanför konflikten. Om alla andra i samhället är utanför konflikten då är det som om det bara fanns två grupper. Den ena gruppen skulle då kunna tvinga på den andra sin vilja ifall: (1) den andra gruppen var väldigt svag och (2) den första gruppen är helt okej med att riskera människor i krig, alternativt (om känslolösa legosoldater finns att hyra överallt) inte bryr sig om att betala för att göra detta och ta pengar ifrån de erövrade (ifall det är möjligt) för att betala kostnaderna. Kort och gott, den ena gruppen kan bestämma över den andra genom att tvinga sig på denne, övervinna denne i en strid. Då kan den ena gruppen ensamt bestämma över den andra gruppen; de kan upprätthålla sin lag över de andra.

Detta är alltså samma princip som jag tog upp i början av inlägget, att lagen kommer till först när det inte finns tillräckligt stöd för de som bryter mot beteendet vissa vill förbjuda. Hur räknar man ut om grupp A eller grupp B skall få sin vilja igenom? Detta beror på de båda gruppernas ekonomiska styrka och deras respektive preferenser för att vilja få sin vilja igenom och deras aversion mot att använda våld.

Men, det behöver inte gå till krig. För vid vissa tillfällen kommer båda grupperna se att det inte skulle vara i deras intresse att slå ned den andra gruppen. Hur stora behöver grupperna vara för att ingen av de är villiga att använda våld för sin sak? Det vet jag inte, men man kan ju gissa att, om samhället vore lika stort som det svenska, om båda grupper bestod av 10 000 individer så skulle de inte kriga mot varandra. Istället måste de nu komma fram till en kompromiss om hur de skall hantera alla situationer där de kan hamna i en konflikt med varandra. De behöver helt enkelt enkelt skriva ett avtal om dessa scenarion.

Hur kommer detta avtal att se ut? David Friedman skissar ett exempel på det i The Machinery of Freedom, fast det gällde hur de båda grupperna skulle ställa sig till att ha dödsstraff för vissa brott.

One can imagine an idealized bargaining process, for this or any other dispute, as follows: Two agencies are negotiating whether to recognize a pro- or anti-capital-punishment court. The pro agency calculates that getting a pro-capital-punishment court will be worth $20,000 a year to its customers; that is the additional amount it can get for its services if they include a guarantee of capital punishment in case of disputes with the other agency. The anti-capital- punishment agency calculates a corresponding figure of $40,000. It offers the pro agency $30,000 a year in exchange for accepting an anti-capital-punishment court. The pro agency accepts. Now the anti-capital-punishment agency can raise its rates enough to bring in an extra $35,000. Its customers are happy, since the guarantee of no capital punishment is worth more than that. The agency is happy; it is getting an extra $5,000 a year profit. The pro agency cuts its rates by an amount that costs it $25,000 a year. This lets it keep its customers and even get more, since the savings is more than enough to make up to them for not getting the court of their choice. It, too, is making a $5,000 a year profit on the transaction. As in any good trade, everyone gains.

Friedmans slutsats behöver nog förstärkas med ett ytterligare resonemang. Vad folket har vunnit är ett samförstånd, en grund för samarbete, som grundade sig i en kompromiss. Alltså, båda grupper kan inte få sin vilja igenom, och därför måste de följa en gemensam regel för dessa tvister. Egentligen hade båda grupper velat kunnat tvinga sin vilja på den andra gruppen, men det är inte möjligt (eller önskvärt). Det är alltså i den kontexten som man kan säga att båda tjänar på det här avtalet.

David Friedmans idé är att grupperna kommer att avtala fram specifika lösningar för varje tvist, men det skulle i sin tur kunna ge upphov till generella lösningar för dessa tvister. En sådan historisk lösning har varit rättsidén actor sequitur forum rei, d.v.s. att fallet går till den anklagades domstol.

Hur skulle det kunna se ut beroende på hur starka den eller andra gruppen är, och hur påverkas det av deras preferenser? Och hur skulle det vara om de andra i samhället stöttar den ena eller andra gruppen? Hur det skulle kunna se ut har Niclas Wennerdal beskrivit i Marknadslag: Minoriteter och Marknadslag: Tre grupper och drogförbud.

Så, för att sammanfatta. Grunden i systemet med marknadslag är att lagar enbart kan upprätthållas när för få vill ställa sig bakom den anklagade brottslingen. Människor är beredda att använda våld för att få andra att följa sina lagar, men de måste välja mellan att kriga, vilket vanligtvis innebär en kostnad för dem. Folk med olika preferenser för lag och för att kriga kommer att samlas i grupper som bäst passar dessa preferenser. När grupperna inte vill kriga mot andra kommer deras preferenser för hur jättegärna de vill följa sin lag i en konflikt med en annan grupp bestämma huruvida de följer den ena eller andra lagen.