Vissa säger att alla människor har samma, eller lika, värde. Men, vad menas egentligen med att alla har samma värde; att både du och dina vänner samt Barack Obama och Omar al-Bashir har, på något plan, lika mycket moraliskt värde?
Jag är inte helt säker. Wikipedias sida om människovärde har ingen definition av vad det egentligen innebär, förutom i det religiösa fallet, vilket dock bygger på en fantasi. Men, jag skulle kunna tänka mig att det finns en konsistent mening med begreppet (om än att jag inte håller med om det), och det är just att man, som moralisk agent, skall ta extra hänsyn till människor, just för att de är människor, när man gör något. Alltså, att när jag gör något så skall jag sätta en extra moralisk vikt vid en varelses hälsa, välmående och/eller vilja, om varelsen är en människa, än om varelsen hade varit ett annat djur, eller en robot.
Jag ser inget skäl till att följa den här principen - att vara uppbyggd av en viss DNA-kod, som kan inkluderas i en viss kategori, ger en inte något inneboende värde - men jag tror att den moralisk-logiska regel som principen gissningsvis är uppbyggd på, är sann och viktig. Och det är att man måste, som en moralisk agent, behandla alla likar lika; att man måste ge alla som har samma moraliska värde, samma hänsynstagande. Det här verkar vara en fundamental del av självaste idén om moral; att något med moraliskt värde A förtjänar att man borde ta lika mycket hänsyn till den som man tar till något som också har moraliskt värde A.
Men, säg då att det moraliska värdet är förmåga att känna lycka och lidande. Att de varelser som har den här förmågen förtjänar att alla tar större hänsynstagande till dessa än till allt som inte har den förmågan (som gräs och stenar) och att man tar lika stor hänsyn till en som har förmågan som någon annan. Innebär det då att jag måste agera likadant mot en katt, som mot en människa? Nej, av två skäl.
Först så innebär inte förekomsten av en moralisk princip, att det inte finns andra moraliska principer. Kanske det är så att individer bör behandlas mer varsamt än de som inte har möjlighet att forma en självbild och reflektera över ens handlingar. Och för det andra skiljer det sig kanske åt i hur väl man kan agera mot en viss katt eller människa. Det vill säga, om målet är att göra det så bra som möjligt för en katt som för en människa, och det är allt vi bryr oss om, finns det fortfarande en skillnad i vad man vet om vad katten helst vill ha (om den själv får välja), och vad en människa helst vill ha. I vissa fall kanske man har bättre kunskap om vad en katt vill ha än vad en människa vill ha.
Vad den här principen påbjuder är alltså inte att man agerar exakt likadant mot alla, utan att, givet ens förutsättningar och möjligheter så skall man ta lika stor hänsyn till alla, relativt ens förmåga.
Och, låt oss gå tillbaka till det jag skrev om att den här principen verkar vara en fundamental del av självaste konceptet moral. Det innebär att alla moraler måste acceptera detta, om så bara implicit. Så om vi kan föreställa oss en objektiv moral, eller om någon formulerar en subjektiv/äkta moral, så måste dessa ha som en del av sig att alla moraliska agenter skall behandla allt som har ett moraliskt värde A (oavsett vad det är) lika. Eller, likar skall behandlas lika.
Det är alltså nog den här principen som har lett till att folk har sagt att alla människor (qua människa) har ett likadant moraliskt värde; för vi är alla likadana på ett plan. Som jag skrev ovan ser jag inte att vara människa i sig ger något moraliskt värde, istället ser jag att lycka och lidande är, om några, de mest fundamentala moraliska värden som finns. Vilket då innebär att man borde ta lika stor hänsyn till alla som kan känna lycka och lidande - även djur - när man agerar. Men, som jag skrev ovan, det innebär inte att man skall agera likadant mot, säg, ens närmsta vänner och främlingar. Detta följer inte, som vissa skulle vilja få det till, av några genetiska skäl som får en att vilja vara vänligare mot ens vänner än främlingar, utan det följer direkt ifrån epistemologiska hänsynstaganden. (Vilka kan sägas bero på genetiska omständigheter, då evolutionen bestämt hur hjärnan fungerar. Men ur det perspektivet är allt man gör beroende av genetiska skäl, och kan inte räknas som ett argument mot det perspektivet.)
Jag tror att argument för likhet - eller jämställdhet - på ett plan är en viktig del av den libertarianska kritiken mot mycket av statens politik. För, vad är det staterna gör, om inte tar till sig rättigheter som alla erkänner att vanliga individer inte har? Som Murray Rothbard formulerade det:
Jag är inte helt säker. Wikipedias sida om människovärde har ingen definition av vad det egentligen innebär, förutom i det religiösa fallet, vilket dock bygger på en fantasi. Men, jag skulle kunna tänka mig att det finns en konsistent mening med begreppet (om än att jag inte håller med om det), och det är just att man, som moralisk agent, skall ta extra hänsyn till människor, just för att de är människor, när man gör något. Alltså, att när jag gör något så skall jag sätta en extra moralisk vikt vid en varelses hälsa, välmående och/eller vilja, om varelsen är en människa, än om varelsen hade varit ett annat djur, eller en robot.
Jag ser inget skäl till att följa den här principen - att vara uppbyggd av en viss DNA-kod, som kan inkluderas i en viss kategori, ger en inte något inneboende värde - men jag tror att den moralisk-logiska regel som principen gissningsvis är uppbyggd på, är sann och viktig. Och det är att man måste, som en moralisk agent, behandla alla likar lika; att man måste ge alla som har samma moraliska värde, samma hänsynstagande. Det här verkar vara en fundamental del av självaste idén om moral; att något med moraliskt värde A förtjänar att man borde ta lika mycket hänsyn till den som man tar till något som också har moraliskt värde A.
Men, säg då att det moraliska värdet är förmåga att känna lycka och lidande. Att de varelser som har den här förmågen förtjänar att alla tar större hänsynstagande till dessa än till allt som inte har den förmågan (som gräs och stenar) och att man tar lika stor hänsyn till en som har förmågan som någon annan. Innebär det då att jag måste agera likadant mot en katt, som mot en människa? Nej, av två skäl.
Först så innebär inte förekomsten av en moralisk princip, att det inte finns andra moraliska principer. Kanske det är så att individer bör behandlas mer varsamt än de som inte har möjlighet att forma en självbild och reflektera över ens handlingar. Och för det andra skiljer det sig kanske åt i hur väl man kan agera mot en viss katt eller människa. Det vill säga, om målet är att göra det så bra som möjligt för en katt som för en människa, och det är allt vi bryr oss om, finns det fortfarande en skillnad i vad man vet om vad katten helst vill ha (om den själv får välja), och vad en människa helst vill ha. I vissa fall kanske man har bättre kunskap om vad en katt vill ha än vad en människa vill ha.
Vad den här principen påbjuder är alltså inte att man agerar exakt likadant mot alla, utan att, givet ens förutsättningar och möjligheter så skall man ta lika stor hänsyn till alla, relativt ens förmåga.
Och, låt oss gå tillbaka till det jag skrev om att den här principen verkar vara en fundamental del av självaste konceptet moral. Det innebär att alla moraler måste acceptera detta, om så bara implicit. Så om vi kan föreställa oss en objektiv moral, eller om någon formulerar en subjektiv/äkta moral, så måste dessa ha som en del av sig att alla moraliska agenter skall behandla allt som har ett moraliskt värde A (oavsett vad det är) lika. Eller, likar skall behandlas lika.
Det är alltså nog den här principen som har lett till att folk har sagt att alla människor (qua människa) har ett likadant moraliskt värde; för vi är alla likadana på ett plan. Som jag skrev ovan ser jag inte att vara människa i sig ger något moraliskt värde, istället ser jag att lycka och lidande är, om några, de mest fundamentala moraliska värden som finns. Vilket då innebär att man borde ta lika stor hänsyn till alla som kan känna lycka och lidande - även djur - när man agerar. Men, som jag skrev ovan, det innebär inte att man skall agera likadant mot, säg, ens närmsta vänner och främlingar. Detta följer inte, som vissa skulle vilja få det till, av några genetiska skäl som får en att vilja vara vänligare mot ens vänner än främlingar, utan det följer direkt ifrån epistemologiska hänsynstaganden. (Vilka kan sägas bero på genetiska omständigheter, då evolutionen bestämt hur hjärnan fungerar. Men ur det perspektivet är allt man gör beroende av genetiska skäl, och kan inte räknas som ett argument mot det perspektivet.)
Jag tror att argument för likhet - eller jämställdhet - på ett plan är en viktig del av den libertarianska kritiken mot mycket av statens politik. För, vad är det staterna gör, om inte tar till sig rättigheter som alla erkänner att vanliga individer inte har? Som Murray Rothbard formulerade det:
The distinctive feature of libertarians is that they coolly and uncompromisingly apply the general moral law to people acting in their roles as members of the State apparatus. Libertarians make no exceptions. For centuries, the State (or more strictly, indiviindividuals acting in their roles as "members of the government") has cloaked its criminal activity in high-sounding rhetoric. For centuries the State has committed mass murder and called it "war"; then ennobled the mass slaughter that "war" involves. For cecenturies the State has robbed people at bayonet point and called it "taxation." In fact, if you wish to know how libertarians regard the State and any of its acts, simply think of the State as a criminal band, and all of the libertarian attitudes will logically fall into place.
- For A New Liberty
Om man utgår från att ingen människa har en naturlig rätt att härska över någon annan, att det finns en viss likhet mellan de flesta människor som borde respekteras, så att om man gör ett moraliskt uttalande om den ena, så följer det att man också måste behandla andra lika, då tror jag att mycket av den libertarianska logiken följer. Dock inte hela politiken, men en stor del, troligtvis.
Men, nu skrev jag ju att de flesta människor är lika! Det går ju inte riktigt ihop med vad jag skrev innan, eller? Min utgångspunkt här är att det är inte att vara människa i sig som gör att människor är värdefulla, utan för att vi människor, oftast, är just rationella och moraliska varelser som de flesta av oss har ett inneboende moraliskt värde. Som Robert Nozick formulerade det:
Do not treat a value-seeking I as less than a value-seeking I; do not anti-respond to value-seeking I's.Subsidiary injunctions fall under this general one, for instance, do not degrade a value-seeking I. Second, there is the positive formulation:Treat value-seeking I's, as value-seeking I's; be responsive to value-seeking I's as value-seeking I's.- Philosophical Explanations
Det här är inte den enda aspekten av de flesta människor som gör att de borde erkännas vissa moraliska rättigheter, men det är en av dem. Min tanke är att det finns ett flertal moraliska värden man borde ta hänsyn till. Givet att man gör det, måste man dock vara säker på att man gör det på ett konsistent sätt, och då är det viktigt att se till att man behandlar alla på ett jämställt sätt. Man kan, som sagt, se på den här likheten utifrån olika perspektiv (likhet för människor, kännande varelser eller för värdesökande individer), men den enda likhet som accepteras i dagens Sverige är likhet under den demokratiska statens godtycke, vilket nog vore något man inte borde förvänta sig att objektiv moral borde påbjuda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar