Signalering inom politik: minimilöner

Det finns ett antal argument för att införa minimilöner, men här tänkte jag inte bemöta de argumenten eller ta upp vad den sortens politik ger för konsekvenser. Här tänkte jag ta upp, vad som verkar vara ett motiv för vissa förespråkare av politiken. Detta motiv är att vilja signalera till andra att man bryr sig om de fattiga - vilket inte behöver innebära att man faktiskt gör något bra för dem.

Vilka är det då som uttryckt en sådan inställning till politiken? Jo, nationalekonomer. Men låt mig vara lite mer exakt. I oktober 2006 gick 659 ekonomer ut och sa att minimilönen i USA borde höjas, då det, enligt dem, skulle hjälpa fattiga låginkomsttagare utan att få några negativa effekter som kritikerna pekar på. Daniel Klein och Steward Dompe frågade dessa ekonomer varför de intog den här ställningen. 95 personer svarade och det är några av dessa som verkar ha visat att de använder politiken för att kunna signalera till andra om hur mycket de bryr sig om de fattiga.

Varför tror jag detta då? Jo, i artikeln som Klein och Dompe skrev ställde de följande frågor:

Q4: Regardless of how you responded to the previous questions, please indicate your view of the following statement: An increase in the federal minimum wage to $7.25 would generate net benefits for workers and the overall economy through its effects on broad socio-political mechanisms, such as those involving the character of the polity.

Q5: If you agreed with the previous statement (in Q4), kindly tell us how you think about those socio-political mechanisms (a few words, or, you are welcome to elaborate and to cite recommended sources).

För den första frågan svarade 74 individer att de höll med om påståendet, medan 7 svarade att de inte gjorde det - resten lät antingen bli att svara eller gav kvalificerade svar. För nästa fråga fick de in 66 svar, varav de publicerade 22 som de menade var representativa. Av dessa fanns det fyra svar som ganska direkt antyder om att författarna var för politiken delvis av signaleringskäl:

Alan Blinder: I would not put large weight on this, but I think that to some extent attitudes and mores matter. Regardless of Pareto efficiency, we do not allow indentured servitude or child labor. Similarly, a $7.25 minimum wage would state that society deems it wrong to pay less.

Catherine L. Mann: The electorate recognizes the widening distribution of income, especially as evidenced by CEO pay and Wall Street salaries and bonuses. The legislative drive to raise the minimum wage is less about the economic impact, which in fact is likely to be very small, and more as a signal of the electorate's concerns with the growing disparity in economic outcomes.

William Van Lear: Suggests a society committed to fairness and recognizes that power has a role in determining outcomes.

Bernard Wasow: A low cost demonstration of concern for low wage workers that causes little damage. Elicits a buy-in by low wage workers to the polity.

Ett liknande svar kom ifrån en av de främsta signatörerna av uppropet, och det togs med som ett appendix till artikeln:

Ronald G. Ehrenberg: As you know I teach labor economics classes and my text book has a long discussion of the minimum wage. I believe the employment effects of the minimum wage would be small, but I also believe the effects on reducing poverty would be small. A targeted program, such as expanding the earned income tax credit would be a much more effective way of reducing poverty.

Economic analysis provides the tradeoffs. It does not dictate policy decisions. The minimum wage was the first piece of protective labor legislation at the federal level and it is symbolically very important as an indicator of public concern for those down at the bottom of the skill distribution/income distribution. In a world with tax cuts for the wealthy (including me) and indexing of lots of other programs (e.g. social security), I believe it was important to increase the minimum wage for symbolic reasons.

Det verkar mer än tydligt, när jag läser om dessa svar, att dessa ekonomer delvis bryr sig om vilja skicka ut ett budskap, och möjligtvis att då inte i främsta hand faktiskt stå för en politik som hjälper. Det här är dock bara ett motiv, och att ha det säger inte mycket om den bakomliggande frågan om minimilöner är bra eller inte.

Nu kommer frågan, varför kan inte dessa ekonomer stötta en annan politik som gör det bättre för de fattiga? Varför stöttar de en politik som enligt ett fåtal av dem, men ett flertal av alla andra ekonomer, troligtvis har vissa problem för just de fattiga de vill hjälpa? Är det politikens krav som gör det omöjligt att stötta en annan politik, att det är bara minimilöner som är politiskt gångbart där de är? Kanske. Ehrenberg är inte ensam om att en annan politik, om den vore gångbar, vore bättre:

Jennifer Ball: I would NOT support an increase in the minimum wage if our society had a system of income subsidies to bring those living below a decent standard of living up to that decent level. Because our society does not do this, I believe raising the minimum wage is better than doing nothing. I agree raising the minimum wage has some drawbacks, both material and philosophical. Ideally, a rational and fair income subsidy program would exist. If one did, I'd support abolishing the minimum wage.

Så, sammantaget kan man nog säga att idén om signalering ändå kan förklara vissa individers politiska ställningstagande i den här frågan. Troligtvis inte för andra än , såvitt jag kan se, ett fåtal ekonomer, men det är intressant att veta att även dessa låter sig påverkas av dylika överväganden.