Är skatt en form av slaveri?

Skribenten Yvain på LessWrong skrev för ett tag sedan följande stycke:

Ask an anarchist. Taxation of X% means you're forced to work for X% of the year without getting paid. Therefore, since slavery is "being forced to work without pay" taxation is slavery. Since slavery is bad, taxation is bad. Therefore government is bad and statists are no better than slavemasters.

(again, reversed stupidity is not intelligence. There are good arguments against taxation. But this is not one of them.)

Jag störde mig något på att han utmålade ett ganska vanligt argument mot staten på detta sätt, men kalla det för slaveri, och därmed förlöjliga argumentet. Det bakomliggande argumentet han attackerar bygger på att det är fel att tvinga folk att arbeta för andra, men allt tvång behöver ju inte innebära slaveri.

Men, jag blev påmind av en debatt på Flashback, att det finns ett visst antal libertarianer som menar att skatt innebär slaveri. Det finns även en Wikipedia-sida om frågan, Taxation as slavery, vilken är mycket större än Taxation as theft som bara har två meningar. Men hur menar dessa att skatt är en form av slaveri?

Detta görs genom att definiera slaver något annorlunda än hur det vanligtvis beskrivs. Enligt svenska Wikipedia förstås slaveri som när en människa "kan ägas och behandlas som egendom. Det ger slavägaren rätt att använda slaven till tvångsarbete och att sälja slaven vidare." Det fundamentala i begreppet slav är alltså här det rättsliga, att slaven är någon annans egendom. Detta förstärks när ordet avgränsas:

I juridisk bemärkelse saknar slaven rättshandlingsförmåga. Ägaren kan förfoga över slaven väsentligen efter egna önskemål, och även överlåta äganderätten till någon annan. Detta framgår klart av bland annat en av de romerska termerna för slav, manicipium, vilket just betyder egendom, eller det arabiska mamlúk som har samma betydelse.

En slav blir alltså annorlunda än en livegen, som är bunden till landet, vilket någon kan äga, men den livegne har vissa rättigheter som landägaren inte får kränka.

Så, hur definierar då slaveri av de som menar att skatt är det? Genom att fokusera på allt vad slaveri innebär, förutom just ägande av en individ som egendom. Se här idéhistorikern David Gordon:

If the essence of slavery is forced labor for others, it is a very present reality today. When the government takes part of what you earn in taxes, it in effect forces you to labor for the state. Just as the slave does not get to keep what he produces but must surrender it to the master, so must the taxpayer give up part of what he makes to the government. ... And the income tax is far from the only area in which the state acts as a slave master.

Alltså, det finns en slav- och herre-relation mellan en arbetare och staten, eftersom staten tvingar sig till en del av arbetarens inkomster. Här utesluts helt "ägande" som kriterie för vad som innebär att vara slav. Detta trots att Gordon tidigare hänvisar till just ägande som en del av vad det innebär att vara en slav!

Ett argument som jag sett vissa libertarianer använda för att argumentera att skatt inte innebär slaveri, är att under ett skattesystem kan inte staten tvinga dig att arbeta, medan en slavägare kan. Detta argument kan utvecklas långt; en slavägare har helt eller nästintill fullständig kontroll över en, medan en stats kontroll är relativt begränsad (över den genomsnittliga individen). Detta resonemang borde visa att det finns en språklig skillnad mellan slaveri som Gordon använder termen och hur de flesta använder den. Men hur besvarar Gordon det argumentet?

One might object that someone can avoid being taxed by refusing to work, but this is hardly a viable alternative. A slave system in which slaves could refuse to work, at the cost of not being supplied with any provisions, would hardly strike us as much of an improvement over simple slavery.

Argumentet som Gordon för fram är inte att semi-slaven faktiskt fortsätter att vara en slav, utan att hans position knappt har förbättrats! Detta kan dock inte räknas som ett argument för om det är slaveri eller inte, eftersom slaveri definieras rättsligt, och inte efter hur bra man har det som slav. Det skulle säkert vara så att det fanns slavar under 1800-talet (eller idag!) som hade det bättre än de en vanlig bonde i Sverige under 1400-talet, men påverkar inte om personen är slav eller inte.

Gordons rättfärdigande av sin användning av slaveri, samt att skatt=slaveri verkar användas som rent buande, och att vissa bara verkar vilja kalla skatten för slaveri (även om det bara blir partiellt slaveri i slutändan), får mig att tro att den här frågan inte handlar om huruvida skatt, som det traditionellt definierats, innebär slaveri eller inte. Det handlar om att visa att man verkligen finner skatt kränkande och moraliskt vidrigt. Och då drämmer man till med slaveriliknelser, för att få fram sin poäng så kraftfullt som möjligt. Det är kanske en effektiv strategi - om det nu är så att jag har rätt om varför liknelsen finns - men den bygger på att man något godtyckligt ändrar ords mening. Och det borde finnas andra sätt man kan visa på det inbyggda våldet i systemet, dess grundläggande omoraliska kärna, annat än genom att luras med språket. Som att poängtera att staten är en parasit, eller ett stort bländverk som folk frivilligt utsätter sig för för att lura sig själva.

Det finns ett annat sätt som en stat kan anses vara en slavdrivare på, och det är som en slavdrivare som bara råkar vara relativt hyffsad, relativt vänlig mot en. Den säger dessutom att man kan bli från att vara slav, bara man flyttar från dennes område. Detta är hur jag tolkar Robert Nozicks Sagan om slaven, ifall man inte kan hitta något steg i historien där slaven inte längre är en slav.

Detta argument verkar inte bygga på några semantiska skillnader i hur man använder orden - förutom för de som godtyckligt säger att stater inte kan vara slavägare (och det skulle jag är felaktigt). Dock är det något problematiskt då ett slavsystem är så annorlunda från en stat; institutionerna, incitamenten och de praktiska möjligheterna är olika. Det är kanske inte direkt fel att kalla det för slaveri, men det är slaveri av en sådan skiljd sort från vanligt slaveri att det är vettigt att skilja de två koncepten åt.

Ett argument som man skulle kunna komma med är kanske att en stat skulle, i många fall, aldrig kunna direkt få rätten att bestämma över en individ som slavägaren kunde. Att staten potentiellt har rätten är meningslöst, ifall den aldrig kan uppnås. Ifall de fortfarande skulle vara slavägare skulle vem som helst vara det, eftersom vem som helst teoretiskt skulle kunna försätta någon i slaveri, men kan inte göra det.

Så, för att sammanfatta: nej, skattetvång innebär inte att staten äger en som en slav.