Hur stor är den amerikanska välfärdsstaten?

Jag har precis kikat igenom Michael Tanners korta undersökning av hur stor USA:s välfärdsstat är. Titeln för rapporten han skrev är talande, The American Welfare State: How We Spend Nearly $1 Trillion a Year Fighting Poverty--And Fail. Rapporten går igenom hur många olika program som finns för att bekämpa fattigdom i USA och hur mycket som spenderas varje år för detta syfte. Här är de viktigaste slutsatserna Tanner kommer med:

• Det finns 126 specifika federala program för att bekämpa fattigdom. Han kom fram till den här siffran genom att ta alla program som bara ger bort pengar till fattiga och de vars beskrivning klart och tydligt säger att det handlar om att bekämpa fattigdom. Därtill kommer även olika program som delstaterna håller i.
• Den federala staten och delstaterna spenderade tillsammans $952 miljarder på sitt "krig mot fattigdom" det senaste året. Om pengarna gavs direkt till varje fattig person i landet skulle de få $20,610 vardera. Ungefär 140 000 kronor per person under ett år.
• Den amerikanska staten säger att en familj på tre som har en total inkomst under $18,530 är fattig. Samtidigt skulle de alltså kunna ge ut $61,830 direkt till alla sådana fattiga familjer och helt få bort fattigdomen om de bara gav bort pengarna. (Det är dock inte riktigt så enkelt när man kikar på det statistiskt då myndigheterna i USA räknar inte med den inkomst man får i bidrag i hur rik någon är; när man räknar med den inkomsten så är fattigdomsnivån lägre.) Den amerikanska välfärdsstaten verkar alltså vara rejält ineffektiv.
• Den amerikanska staten spenderar allt mer pengar på att försöka minska fattigdomen. I absoluta siffror och som procent av BNP lade den federala staten och delstaterna ner mer och mer pengar. Även per fattig person spenderar de mer pengar.

Vad gör då de olika programmen?

Most welfare programs are means-tested programs that provide aid directly to low-income persons in the form of cash, food, housing, medical care, and so forth, with eligibility based on the recipients’ income. The remaining programs are either community- targeted programs, which provide aid to communities that are economically distressed or have large numbers of poor people, or categorical programs, which base eligibility for benefits on belonging to a needy or disadvantaged group, such as migrant workers or the homeless. Some welfare programs are well known; some are barely heard of even in Washington.

En annan sak som pekar på att det är ineffektivt är att det finns många liknande anti-fattigdoms-program som drivs av olika myndigheter:

As detailed in the appendix, the federal government currently funds 126 separate and often overlapping anti-poverty programs. For example, there are 33 housing programs, run by four different cabinet departments, including, strangely, the Department of Energy. There are currently 21 different programs providing food or food-purchasing assistance. These programs are administered by three different federal departments and one independent agency. There are 8 different health care programs, administered by five separate agencies within the Department of Health and Human Services. And six cabinet departments and five independent agencies oversee 27 cash or general assistance programs. All together, seven different cabinet agencies and six independent agencies administer at least one anti-poverty program.

Tanner kommer även med en kort kritik av välfärdsstatens inriktning. Idag, menar han, satsar staten pengar på att se till att de fattiga skall ha det bra som fattiga, istället för att försöka se till att folk inte är fattiga längre. Idag har alltså staten en politik för att göra livet gott för fattiga, istället för att se till att alla blir rika. Det finns även en massa andra problem med välfärdsstaten, som att det ger folk motsatta incitament (man får mindre pengar om man sparar än om man slösar, för vissa program), men det går han inte igenom här. Han snuddar dock vid det vid den presentation han gjorde av rapporten.